Det finns ett ljus

i varje mörker

Det finns ett hopp

i förtvivlans skog

Det finns en lycka

bland ledsna själar
Det finns en framtid
med oss själva i.

Men det finns även
en plats för andra
där vi möts i harmoni.

Från tankar om att allt kan (nästan) bli bättre 

Han kände en doft av rädsla i rummet, kanske från sig själv,

kanske från någon som hade lämnat rummet.
En dörr rörde sig lätt i vinddraget från det okända.

Han ville ut ur rummet, hämta luft och skaka av sig känslan som borrade sig in under skinnet.
Ute åkte mörkrets rullgardin allt djupare ner och det svarta omslöt honom allt mer.
Han måste nu bort, bort mot ljuset, värmen och säkerheten hos det som varit.
Fötterna börjar springa, hela kroppen följer snabbt med, skjortan är blöt och
skorna smackar skrattande i det fuktiga gräset, något följer efter, kommer närmare,
han kan knappt andas, en tung hand griper tag i axeln och plötsligt avbryts drömmen
och han vaknar med ett ryck.

Från tankar om att drömmar kan vara jobbiga, framförallt innan man vet att det är en dröm 

Bakom kulisserna upptäckte Sved att det inte är så lätt att förstå vad som fanns framför

kulisserna.  Problemet för Sved liksom för så många är att inte stanna upp och titta på de man ser. 
När man sedan tittar måste man fundera på vad man ser och varför det kan se ut som det gör.

Därefter går det bra att ta på sig pyjamasen, stoppa nappen i mun, läsa sin Murakami och

slumra in med gott samvete utan att bita i kudden.

Från tankar om att reflektera mera   

Jag sitter i dikeskanten och nynnar på en schlager.

Ovanför glider planet till Berlin med en ljus rand efter sig.

Jag har aldrig varit i Dubai tänker jag och planet försvinner in i ett moln.

Slutligen fann man senare planet i en berså i Shanghai och som ett mirakel hade allt

bagage återfunnits inom samma region.

Jag lutar mig bakåt så det doftar höst om tröjan. Skulle det komma fler flyttfåglar efter

stormen i helgen, eftermiddagssolen får slånbärsbuskarna att lysa grönt med små blå ljus,

men några flyttande ser jag inte.

Jag tvekar inför tandläkarbesöket, är roten till det onda en rot. Skall det åtgärdas så bör det

göras innan rotavdraget försvinner och Försäkringskassan går i karantän.

I Grekland kommer flyttfåglarna från fel håll och kan inte betala för sig. Allt känns så nytt

och här står jag och väljer biff till bearnaisesåsen, med ångest och utslag över kroppen.

Jag såg en film, Timbuktu om hur islam tog över ett samhälle och införde sina regler och

lagar. Allt var vidrigt, men idag ett år efter filmens födelse så är det så mycket, mycket värre.

Jag reser mig ur diket och mina ben känns så trötta och tunga. De är fyllda med psykologi,

själens mjölksyra, jag faller tillbaka i min utveckling och längtar efter mamma och pappa.

Från tankar om att dikets flykt är vår flykt

Jag ser ut genom fönstret, det är svart, jag ser inget.

Går fram till dörren och kliver ut på altanen, hör syrsor, en bil på håll, men framförallt hör jag

fukten i luften som stöter mot min andning i den ljumma svarta natten.

Är jag lite rädd för ensamheten i mörkret, nej inte jag, men låser och tar ändå med mig

nyckeln när tänderna ska borstas. Rycker till när en fladdermus susar förbi, det prasslar

stillsamt när vår huspadda går sin kvällsrunda, är alltid lika rädd att sätta foten på hans

paddarygg.

Låser upp och det luktar fortfarande rök om kläderna efter brasan med grenar, får lägga ut

dem på vädring imorgon, men då kommer kanske regnet, nåväl jag har ju ändå ett hus som

 skyddar mig mot regn, vind, kyla och missiler.

Från tankar om att ha så mycket och vara rädd för så lite

Fotoutställning:

Hans varma leende

hennes skarpa blick

mötets korta skeende

framgår i en fotoklick

Från tankar om att hitta rätt ögonblick

En trött skinnfåtölj

med trasig fotpall

rör sig sakta

över höga trösklar

på sin vandring

mot ett djupare rum

där tonerna samsas,

grytan stilla puttrar,

dukarna är rättvända,

människor lyssnar,

brödet delas tillsammans,

det finns en dörr till toa,

skafferierna är fyllda,

det skrattas i hörnen,

tvättvattnet renar

och alla somnar fjäderlätt, vaknar utvilade, och känner ett hopp inför dagen när de lämnar

bädden.

Från tankar om att rummet gör allt

En tomte viker inte ner sig i ett badkar om inte nissarna får dyka från svikten.
Men fru tomte då, vad gör hon när badet ännu är varmt och färjan närmar sig kaj.
Antagligen glider hon ner lite i skymundan mellan några vågor och simmar bort mot
andra badkarskanten medan tomteskummet skyler hennes nakna axlar.
Tomten själv börjar bli både våt och hungrig och hasar in badkaret i köket, lägger
undan skägget, skär upp köttet, sätter på Tv:n och nissarna är nu nyklippta och rena.
En nyanländ tomteaspirant skall få sova hos den snälla tomtens fru som själv
har tagit körkort i veckan och har lovat att träna aspiranten på tomten, i bersån.
Vad som händer nästa dag är ingen som känner till, för den har inte varit än, men
jag är säker på att det inte finns några gränser för framtiden.

Från tankar om att badkar kan vara som Medelhav       

I natt jag drömde något som jag ofta drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla hade ro.
En jord med omtanke och respekt där krigen tagit slut.
En jord där folken hade vatten, mat och någonstans att bo.

Från tankar om att finns drömmen finns hoppet    

Olika beslut berör oss olika samtidigt som det är helt naturligt att dra ner rullgardinen på kvällen.
Å andra sidan så vänder vi ju inte pyjamasen ut och in bara för den skall tvättas i morgon.
Jag hade en vän som jag idag inte vet om det är en vän längre och om jag hade vetat att hon fortfarande är min vän så skulle jag skriva ”jag har en vän” som skall få en julklapp.
Det är väl så att människan alltid gör rätt beslut. Ja, varför skulle någon välja att göra fel beslut. Alltså, människan gör alltid sitt bästa beslut, men konsekvensen kanske inte blir den bästa varken för personen eller omgivningen.

Från tankar om att ibland är det viktigaste att göra ett beslut

Bland alla sköra ting som driver mig framåt in från den böljande oceanen är nog det väsentligaste just viljan att övernatta i flera dygn. Ja, kraften att få möta fler frukostar samtidigt som morgonsolen kravlar sig upp över skogstopparna och temperaturen sakta höjs och värmer upp köksduken där morgontidningen slagit sig ner.
Alla kände vi doften av nyrörd nyponsoppa och bland alla söta blommor kom det fram en nyponros till bords. Hon kunde berätta mellan tuggorna om att hon hade mött ett nyanlänt nypon vars pollen hade flytt genom luft och moln, bort från oro och förtryck.

Någon undrade om det är sant att det kliar i halsen när man äter levande nypon. Jovisst, men vad spelar lite kli för roll när du har korsat land och hav och fortfarande hör till de levande.

Från tankar om att flykten är ett resultat av något som inte borde finnas

Hon rör sig fram och tillbaks med sina långa ben, inte snabbast, inte mjukast men mellan sina

korta lägesförändringar finns det en ovanlig elegans i hennes uppenbarelser.  I sin korta,

bararmade, cerisefärgade klänning ser man att axlarna lutar något för mycket framåt som hos

många långa personer men när kameran visar närbilder på hennes ansikte så är det svårt att

inte fastna i hennes stora sorgsna ögon.

Hennes spel är idag inte på topp och hon har svårt att komma upp i hennes jämna höga

standard. Klippet i slagen finns där, men hon missar alldeles för många slag och det är

speciellt hennes forehand som inte vill vara med.

Nu börjar avgörande set och jag hoppas att Kvitova ändå vinner tennismatchen både för vad

hon kan på plan och för hennes stora, sorgsna ögon.

Från tankar om att älska sin sport

Den lilla utflykten
till Gnesta
gav stora rykten
om att paret är beresta

Vi fick se

en ort med tradition

som har en levande idé

och sjö samt tågstation

I all enkelhet
åts en medhavd lunch
men vem vet
2016 serveras kanske brunch

Från tankar om att målet behöver inte varar i fjärran

Glädjen bubblar längs takstolarna,

vinden tar tag i gardinen till det lilla fönstret på vinden,

lyckotårar svämmar över i tvättstugan,

hallmattan krullar ihop sig av lycka,

den lilla flugan slår en volt,

grannen kryper käckt över takåsen,

solen vill inte gå ner,

vattnet i badkaret är så där lagom varmt,

vinglaset fyller på sig självt,

Rädda barnen har fått sitt och

nu känns det bättre för givaren i några minuter.

Från tankar om att - vad händer sen?

En spricka genom leendet finner
oron skavande nerför våta ängar,
tomma strandkanter
och ut över vilda vatten.
Synen av det nakna skrovet bildar rotsystem till de djupa gåtornas magi.

En fot kliver ner i havet, känner botten
och hur tången pressas upp i valvet och mellan tår.
Det gör ont men hur skall vi stå ut med vårt moraliska ansvar.
Att fly från vår innersta idé och önskan om mänsklighet
 – medan andra flyr på riktigt.

Från tankar om att fly 

En gång elev – nu i bussätet där bakom:
Jag trodde att jag klarade mig själv,

så ingen tänkte på mig i klassrummet,

inte jag själv och någon vuxen fanns inte tillgänglig

för en som:
lyckades vara medelgod,

alltid fanns på sin stol,
aldrig vågade eller ville bråka,
var snäll och respekterade andra,

hade läxan gjord i en prydlig skolväska,
åt upp sin skollunch utan att ständigt klaga,
satt oftast tyst
och duschade efter gympan.
Undrar vad jag kunnat prestera om skolan hade varit för alla
och hade haft resurser till att se oss alla.

Från tankar om att det finns en skola som skjuter över målet