Tennisplanen är röd och helt nergrusad i Paris. Alla fransmän säger att den skall vara så och domarna klagar inte på färgen under matcherna. Nu går en kvinna, även hon klädd i rött med blåa slutändar från sin plats på läktaren. Någon ropar ”nu skall hon ha en glass med likör igen”. Vem vet, jag tyckte att hon var på shopen med de röda klänningarna när jag köpte min brioche till kaffet.
Bakom läktaren går en hatt med hund. Den har nog kissat där förut med tanke på hundens
självsäkerhet och på kraften i strålen.
Hattmannen har jag aldrig sett förut, men
han är advokat efter en relativt sen genomförd utbildning.
Han, Gorge gifte sig
för första gången under utbildningen. Det var under en praktisk övning, ett
rollspel där han skulle försvara en mor som hade ammat sitt barn för länge.
Modern i övningen hette Marie och Gorge blev genast förälskad i hennes
storasyster, Bolienne. Nu är de gifta och hunden heter Kurt.
Gorge började själv spela tennis i sina bens unga tid. Han spelade riktigt ok, men
blev aldrig någon elitspelare. Hans bästa tennisvän och partner i dubbelspel
var den kände Roland Garrås, som älskade att springa på nät. Ofta blev han så
ivrig så han sprang in i nätet och fastnade. Flera gånger fick vi tillkalla vaktmästaren
för att få hjälp. Därefter kom det kända uttrycket ”springa på nät”.
Från tankar om att: finns det något bättre än en tennismatch (jo,två)
