Kvinnan går över kyrkogården, runt den finns ett vitmålat staket som följer naturens och kyrkogårdens former. Vi vet inte varför hon går där på grusgången mellan gravarna, men det finns en beslutsamhet i hennes steg och hon verkar ha ett bestämt mål.
Vi vill inte störa henne så vi gömmer oss på gräset bakom några stora stenar. Medan hon försvinner känner vi hur fukten tränger in genom byxorna.

Så ser vi plötsligt naturen uppifrån, vi flyger som måsar över skogar och sjöar. Lyckliga släpper vi ut en måsliknande skit som träffar en ovetande ko i hagen före landningen.
Gitarren kommer fram, skägget är långt, glasögonen runda under hatten när tonerna far ut.
Resten av kvällen var över oss som ett åskväder slår rot i en sjunken båt.

Från tankar om att en kyrkogård ger möjlighet till att stanna upp  

Regnet faller genom solstrålarna
En glass smälter i skogsbacken
Per sätter skon i glassen och det skvätter upp på strumporna
Varför skall han alltid göra på detta viset,
när han ser en glass i skogsbackarna.
Samtidigt är det ju bättre att han håller sig bland backarna i skogen
än att han sitter på torget med en back öl.
Pers enbente svåger Nils är fågelskådare och ibland stöter de på varandra i skogen.
De tycker egentligen inte om varandra sedan bröllopet med de felaktiga tårtorna.
Båda två ville vara tårtansvarig och välja tårta, men när de hade bråkat färdigt hade bruden redan bestämt att brudgummens far skulle baka sina fikontårtor. På så sätt fick brudgummens far den prestigefyllda uppgiften och Per samt Nils surade i kyrkbänkarna. Dessutom sjöng de medvetet falskt (men det hade de båda lätt för).
Regnet i skogen upphörde och glassresterna följde med den lilla bäcken mot sjön.
I sjön badade ett par som tyckte om att bada och varandra.  Det såg ut som de inte hade några badkläder på sig, men bryggan var i vägen och Pers strumpor var helblöta, så han kunde inte vänta på att se när de kom upp. En förkylning vill ingen ha.
Per tog bussen hem från skogen, det blev blött på sätet och Per blev rädd för att någon kunde tro att han hade kissat på sig. Ingen sa något i alla fall och nu var Per hungrig. Han ville ha bruna bönor och
ärtsoppa. Det höll igång hans mage. Uppför trappan till lägenheten ringde mobilen. Han svarade den här gången och det var Nils som hade sett en ovanlig fågel. Han undrade om Per hade varit i samma skog och kanske också hade sett fågeln. Det vet ju att han inte hade, för i så fall hade det ju stått här uppe i texten. På något sett blev de ändå vänner efter samtalet och nu för tiden går de gärna på bio tillsammans och ser på naturfilmer från krigstiden. Så det blev ett lyckligt slut.

Från tankar om att  utan en fågel, ingen skog

Redan som barn var hon yngre än sina föräldrar.
Sedan fortsatte det på samma sätt.
När solen gick upp hade hon redan sett den genom persiennerna
och när gröten serverades hade hon redan strött kanel över den.
Det barnet blev snabbt en vuxen person,
alltid flera steg framför tiden.
Hur går det för en sådan människa?
Kan hon bromsa ner och leva ett liv som vi andra runt omkring henne.
Jag försökte fråga henne själv, men vågade inte få fram orden.
Vi förstod nog att hon behövde flytta till en annan region,
men kunde hon inte sagt något innan väskan och hon försvann.

Från tankar om att i varje människa ryms en individ  

Pendeltåget gled fram längs rälsen mot Stockholm. Några regnstänk fuktade rutan, han hade en liten svart ryggsäck fylld med dagstidningen, några smörgåsar, ett paraply med en plastpåse runt, en flaska vatten, två körsbärstomater, ett äpple och sin hoppfällbara elcyckel.
Hakan var nyrakad när han lämnade tåget för att åka uppför de väldiga rulltrapporna mot dagsljuset. Bakom honom stod en kvinna med prickig kjol, som han redan hade sett i tåget.
Han vände sig om och frågade ”Skulle vi kunna ta en fika tillsammans”. Hon svarade: 
- Har du kaffe i din ryggsäck
- Nej, men några smörgåsar
- Ska inte du jobba
- Jo, men när jag såg dig så ville jag inte det längre
- Skulle det räcka för att jag skulle säga, ok vi tar en fika
- Hade hoppats det, men jag törs inte säga vad jag just ser i det här ögonblicket
- Skulle jag bli rädd
- Nej, men jag skulle skämmas
- Försök, jag blir så nyfiken
- Ok, skyll dig själv. Jag ser en så ovanligt fin kvinna och hjärtat pumpar så på mig
- Fint sagt, jag längtar efter en kaffestund. Ringer och sjukskriver mig.
Dagen därpå åkte de tillsammans till Stockholm och så nästa, och nästa……….
        Lite töntigt kanske, men det finns så mycket som inte är töntigt och istället så allvarligt.
Hur det gick sen, vet vi inte idag, men de sitter säkert tillsammans i tåget när de inte tar sin påtår.

Från tankar om att våga, trots rädsla

I den rena fåtöljen sitter fru Kurt, Inger Kurt, som gick ut ur gymnasiet för 15 år sedan, då regnade det över hennes jacka och halva terminen var kvar i ettan. I fåtöljen bakom fru Kurt sitter Knas, ett marsvin på 14 vårar som nu är orolig inför hösten. I soffan ovanför sitter herr Kurt som bantar sedan i lördags vid 7-tiden. Han springer upp på vågen så ofta så han borde snart ha gått upp till vinden för att hämta skidorna till vallan. Herr Kurt har inget förnamn, men han är eftertänksam, sitter gärna framför någon TV-serie i fotbad, läser Afrikansk historia och matar båtarna i slussen. I fåtöljen av konstläder sitter ingen idag, men det har det gjort tidigare, framförallt före kriget och det syns ett hål i stoppningen. I kväll skall familjen pynta inför besöket av sotaren imorgon, men kan det hjälpa undrar Knas som fick en spark i sidan när sotaren var här sist. Sotaren känns igen för han är så lik en svart skådespelare från Boston.

Från tankar om att fördela möblerna mellan de boende

Vad är att lyckas i livet.
En del menar att det är att ha ett jobb med hög lön. Eller:
Ha bildat familj med barn och rymlig Suv. Eller
Ha en hög akademisk utbildning. Eller:
Kan planera dagen så att man har tid för sig själv. Eller:
Något annat som ingen orkar hitta på, men har åsikter om.
Ingen har dock hört någon säga att de ångrar att de har jobbat för lite när barnen var små.
Nu känns det som hösten är här, hoppas den har med sig lite svamp i skogen, de fina färgerna får vi på köpet. Apropå köp och pris, hur gör ni nu med de höga priserna på dagstidningar. Blir det E-tidning istället, vi trivs ju bäst med nyheter på papper, eller?
Min granne har tagit bort sin brevlåda. Varför, jo för då kan han inte ha papperstidning och hoppas på att han skall lära sig att läsa E-tidning.

Från tankar om att lyckas i livet med en tidning i handen  

Vad händer med den som inte har mobilen i sina händer.
Är det kallt får de använda handskar, svarar ett barnbarn.
Frågan går inte att svara på här nere, säger pastor Karlsrot.
Dr. Kral säger att många skulle må sämre och många skulle må bättre.
Vår granne säger att problemet är att han inte fått semester i

mellandagarna, när han tänker åka till södra Spanien och läsa
romaner i lugn och ro. Vi i närheten säger till honom att ”om
du inte får ledigt, kan någon av oss åka istället”. Vi lovar i så
fall att läsa de romaner som grannen tänkte läsa. Då såg han
lättad ut, visslade glatt till alla småfåglar, tog på sig kortbyxorna
och cyklade ner till kiosken för att köpa en isglass. Under
tiden beställde vi andra flygbiljetter till mellandagarna.
Sen kom jultomten, påskharen och badbyxorna ströks fina
till första doppet.

Från tankar om att resa utan mobil, men med en bunt böcker

Vinden är hård, skägget står rakt ut och nu har vi även grannens utemöbler på vår tomt.
Samtidigt hör vi att en person som aldrig betalar p-avgifter, men betalar sina p-böter menar att det lönar sig. Om det nu är rätt, så beror det förstås på att det görs för få kontroller. Trodde att de flesta p-bolag var privata och att de tjänar pengar på att böta många.
När vinden vänder känns det bättre och kragen fälls ner, människor förlovar sig, lökarna gror, huvudvärken avtar, tandborsten ligger på rätt plats, skärpet är lagom långt och sängen är redan bäddad. Mullret som hörs kommer inte från de grävande kaninerna eller de snarkande vännerna utan från åskan som rullar fram över oss som en tung deg. Alla är vi imponerade över hur degen jäser mot oss och så alla dessa fotograferingar med blixt. Människan är liten ibland, så vi måste hålla ihop och vandra i varandras händer.

Från tankar om att visa respekten för storebror, Vädret    

Putte sitter vid datorn, han har ”Kyrkbladet” som underlag till musen, en musmatta i papper med innehåll om vad som är på gång i pastoratet. Hans fru Ulla-Mia kokar stilla chokladsås i köket. Dottern Chipsa ligger på sängen med läxan i ena handen och mobilen i den andra, i den tredje kroppsdelen sitter hörlurarna långt in mot hjärnan. Sonen Verulf  är inte hemma ikväll, han spelar schack och släktforskar, gärna med en Magnum Mandel mellan käkarna. Fasen, har inte tänkt på att ”jag måste käka något” är att använda över- och underkäken.
Förra helgen var familjen på en campingplats, i cirka två timmar, de var kul att campa tyckte Verulf, men ingen annan i familjen. Nu vet de hur det kommer att bli nästa år, när Putte och familjen skall använda årskortet de fick av svärmor. Det vanligaste felet folk gör vid camping är att glömma något, det kan vara tältet, läsglasögonen, cyklopögat till dottern, goda småkakor med fyllning, fruktstunden, avboka tidningen, varna grannarna för att ”låna” utemöblerna och inte minst att vara fulltankad med längtan om att åter komma hem. Det viktigaste för en campare är att sitta utanför tältöppningen, ta en fika, le lite överlägset mot de som inte hinner sätta upp tältet inom 10 minuter och heja på dem som klarat 10 minutersgränsen.
Glöm inte att aldrig äta chips i sovsäcken.

Från tankar om att alla kan campa en gång  

Min tandhygienist rekommenderar mig att sluta äta och istället använda skottkärran oftare.
Jag kände hur orden asfalterades in i hjärtats sängkammare. Pulsen stegrades som en ardennerhäst på väg in i hopphagen. Gymnastiksalen exploderade av redskap som pumpar in energi och bottnar i samvetet. Får jag chans på dig eller måste jag simma över Atlanten för att bevisa att ingen annan väg är möjlig. Längs vägen blommar blommorna och cementvägen suckar lyckligt. Jag rusar över ängen, rundar ladan som ännu finns kvar och får äntligen släppa ut min äkta urin i enbuksen. På vägen tillbaks faller en skur av svalor ner över stigen och de flyende människorna får plats.

Från tankar om att i varje tand finner ett tandtroll på jakt   

Tittar ut
Natten har tagit allt ljus
Det svajar i trädtopparna
Måste vara mörkt för alla djur
Hittar dom hem
Finns det härbärgen för harar
Sopar vinden bort mossan ur sängen
Jag vill aldrig bli ett djur
Vart skall jag ha min hjärtmedicin
Hörde jag ett djur
eller var det en bil på motorvägen
Lyssna själv
Är djuriskt trött
kanske lite resfeber
Vinkar ut mot skogen och
drar sedan ner persiennen
Min filt är gjord av ett djurs hår
Det ger mig värmen åter
Innan kroppen blir varm kan inte själen värmas
Först när det inre är varmt kan du koppla av
och sömnen tar hand om dig

Från tankar om att mörkret kan orsaka kollision mellan djuren

-Kom du ihåg den där gången, sa Henry.
- Vilken gång?
- När jag mådde illa i bussen och skulle sitta fram.
-Vad hände?
-Jo på vägen fram spydde jag rakt ner i en tants handväska, svimmade samtidigt och ramlade över tantens väninna, så hon bröt näsan, busschauffören bromsade in och en Audi körde rakt in i resväskorna i bussens bagageutrymme, väninnans blod från näsan rann ut över gången mellan sätena och damen i svart som ville återuppliva mig (från svimningen) halkade så illa i det röda så hon ramlade ut ur bussen, hon hittades långt senare vid liv i Alingsås, tanten med handväskan skrek efter vatten, borste och rengöringsmedel, mitt i alltihopa så frågade reseledaren om någon ville ha en ostmacka med juice före nästa incident.
- Ja, jag kommer ihåg en del.
En annan gång hade Henrys bror inte klart för sig att i de flesta människor finns det ett gott hjärta. Ofta säger vi att ingen bryr sig, om någon ex. ligger på gatan. De stämmer inte. En gång när ett plan från Oslo flög över Stockholm på väg till Helsingfors såg piloten att personen låg där nere på Kungsgatan. Han beordrade direkt att planet behövde landa för att en person var i nöd. Planet landade, ambulans mötte upp, då  fick de reda på att personen som var i nöd inte var med i själva planet utan låg på en gata i Stockholm. Piloten kastade sig genom dörren in i en taxi för att hjälpa den nödställde på gatan. Senare berättades det att mannen hade ätit för mycket lakrits i helgen och fick magkramp på väg till jobbet. Han hade lagt sig ner och när han tittade upp såg han reflexerna ifrån planet i pilotens pilotglasögon och förstod att hjälpen var på väg. En snäll pensionär hade kört in personen till sjukhuset med sin elcyckel innan planet hade landat och dagen därpå kunde han äta lakrits igen.

Från tankar om att det kan hända mycket både i himlen och i bussen

Valfångst!
I varje hamn finns en famn sjöng sjömannen när fartyget la till vid kajen.
Hitintills hade han aldrig funnit famnen utan att behöva betala notan.
Båten var ett valfartyg och det skulle finnas flera som vill rösta i hamnen.

Tidigare innan staten tog över ägandet av båten hade den använts för annan
valfångst och sedan den tiden var händerna fortfarande mjuka och väl insmorda.
Efter 12 timmar i hamn hade Gutvald Sinne och Lisen Blixt varit de enda röstande,
men stämningen var ändå god och chipsen i valkajutan hade tagit slut.
Så tuffade fartyget sakta ut på havet och det skulle återkomma först om fyra år.
Nu fanns det flera val, skulle fartyget åka åt vänster eller höger, eller kanske mitt emellan,
skulle de färdas tillsammans med någon annan båt för att kunna bli starkare
och känna sig som havets härskare, eller ta sin egen riktning rakt ut i motvinden.
Svaren får vi så småningom, men nu ser vi hur Kaptenens fru, Valborg vinkar
sorgset till människorna på kajen.

Från tankar om att val följs av val och det går alltid att rösta annorlunda nästa gång

Ett nytt parti kan ha bildats i sömnen på valfångarna.
Namnet på partiet är inte klart, men börjar säkert på osäkerhets……
I TV försöker politiska ledare slå ihjäl varandra med sina slitna ord.
Orden har vi hört till leda och de känns som stövlarna är fyllda av dem.
Tror vi byter program, får ringa en programmerare, tänk när vi hade svartvit
TV och installatören från ”Gugges Radio och TV” ringde på dörren med
en liten TV i armhålan. Vad lätt det var att vara ansvarig i lägenheten.
I dag åt vi lunch på golfbanans restaurang, det blev en fin måltid med
inkokta äldre golfbollar till ett knaperstekt valfläsk. Alla fick gå till
toaletten innan vi lämnade restaurangen och någon fick byta fil på
E-fyran under hemvägen.
Varför har alla grannar två bilar. Skall det vara godkänt att ha två bilar
i samma familj, får ha två körkort och dessutom köra samtidigt?  Staten
rabatterar ju elcyklar, kan inte det räcka, när till och med Oboyen är slut
i affären.

Från tankar om att det knaperstekta valfläsket är godast, men kanske
inte nyttigast.

Nu är det dammsuget, men hostar lika mycket ändå, glassen är nygjord, men fortfarande täppt i alla gångar, kvinnan i brunt köksförkläde av skinn snittar i köttet, varje ko har ro, som inte blev till mat, till köttet serveras kåldolmar fyllda med råstekt potatis, efter huvudrätten serveras ett bastubad med isglassar på hyllan, en del bastar i bastkjol, men det kan vara farligt om du badar i isvak, den har fryst fast i västra Sverige, i klädaffären är det inte REA, går ändå in, blir genast besviken och irriterad över expediten som verkar tro att jag har plockat på mig sju tröjor, säger som tjuven ”inte ens tagit en”, fast gillar inte den kommentaren, ingen har rätt att tjuva en endaste sak, min faster sa att kommer de in en tjuv till mig så kommer jag att köra över dummern  med rullatorn, därefter löste hon korsordet utan internet och bakade drömmar samtidigt. Nu vet jag inte vad hon gör där uppe på översta våningen.

Från tankar om att när ingen slår sig, så har ingen ont av det   

Hur skall vi människor förstå att vägen inte alltid är rak.
Precis när du kopplat av kommer kurvan som ingen vill ha
och som alla vill räta ut eller radera bort från cv:t.
Mötet blir olyckligt, när din chef vinkar in dig till sitt rum,
pengarna är slut i firman och dörren ut är öppen.
Bli inte paralyserad av oro, det finns alltid dörrar som släpper in folk.
Valter Ryd vankade gatan ner mot centrum, han hade fickorna
fyllda med konfetti. Skjortan var nerknäppt i halsen, skosnörena
väl knutna, två tår stack ut genom strumpan, sulan sliten vid
hälens utsida, tungan hängde ner över slipsknuten, livremmen
ljusbrun i läder, två guldinlägg i överkäken, jackan hängde
kvar hemma, solen försvann bakom ett moln, en kund kissade
i väntrummets blomkruka och hela Sverige väntade på att
valet skulle vara över. Vi som har förtidsröstat har nu märkt att
varje parti lägger fram nya förändringar varje dag till sina
valprogram. Då är de skönt att redan ha röstat även om maten
har kallnat.

Från tankar om att de flesta har 365 valdagar/ år (ex. rutig eller randig skjorta)  

Redan som barn hade hon hamnat i diket.
Nu som vuxen så hade hon klättrat upp en bit och ena benet hade fått frihet.
Hur kan vi stödja henne och bygga upp hennes leriga självförtroende.
Är det försent, nej men uppförsbacken är besvärlig så vi behöver mobilisera allt.
Samtidigt på den stora fotbollsplanen i staden vajade supportrarnas klubbflaggor.
Spelarna stod nere i gången som leder ut till planen. De hälsade på sina motståndare,
mjukade upp sina leder och muskler, domarna hejade på lagkaptenerna, så öppnades
dörren och jublet från 70 000 dånade ut över stadion, några fåglar flög skrämda iväg.
Det måste vara härligt att komma in på gräset under jubel och uppskattning. Vilket
självförtroende det måste skapas och ändå gäller det bara att sparka bra på en boll.
Hon i diket hade aldrig sett på en fotbollsmatch, det fanns inga som spelade fotboll
där nere, men hon hade säker känt en avundsjuka över den uppskattning som värmde
dem. Då hörde hon steg på vägen intill, en ensam fotbollshuligan kom gåendes, han
tittade ner i diket, fick se hennes kropp och lyfte upp den i sina armar. Han tittade in
i hennes skrämda ögon och med mjuk röst sa han ”Jag kommer aldrig att släppa dig,
vi skall bygga en fortsättning tillsammans”. Och så blev det.

Från tankar om att bli sedd mot alla odds

I varje svenskt hem finns det en ytterdörr.
De flesta leder både in och ut.
Det är ungefär lika vanligt att gå in som att gå ut.
Den som inte är nöjd med sin ytterdörr kan byta den eller undvika den.
Att undvika ytterdörren kan göra så att det är svårt att komma till jobbet eller att kunna rösta i valet. Sen finns det alltid några som går ut genom sovrumsfönstret eller via en grävd tunnel från källaren.
Den som går ut ur en ytterdörr bör bära ytterkläder. Det är därför det heter ytterkläder.
Vår tidigare hund, som vi aldrig haft, var en tax, den hette Artur, den gick aldrig ut genom ytterdörren, den var lat och vi fick bära ut den, ändå hade vi en mycket elegant ytterdörr, vår tax Artur tog dessutom taxi till trädet där han kissade, visst var Artur snäll mot flera, men den dag han plötsligt förlorade livet, så var vi både sorgsna och blev rikare.

Från tankar om att ytterdörren är kungen bland dörrar i en fastighet

I morse när Sten P. vaknade var det redan lördag.
Flera fåglar var redan uppe och när Sten öppnade sovrumsfönstret så ramlade han ut.
Tur nog bor Sten bara på tredje våningen, men han stukade ändå höger fot.
Sten hade planerat att förtidsrösta under lördagen och ringde därför färdtjänst för att få skjuts.
Idag fick då Sten lära sig något nytt, det går inte att bara ringa till färdtjänst hur som helst och nu vet inte Sten vilka han skall rösta på. Apropå att rösta. Vem skall man rösta på? Jag tror att det viktigaste är, att hitta det parti som försöker lösa problem genom att angripa huvudproblemet istället för att skapa ett pseudoproblem som sedan angrips. Det gäller alla de stora frågorna om skola, sjukvård, polis etc. Ex. om inga sjuksköterskor vill jobba kvar i den arbetsmiljö som arbetsgivaren skapat så hjälper det inte att utbilda fler nya. Ta tag i problemet = arbetsmiljön, för sjutton. Lönehöjningar är bra, men hjälper inte. Ingen blir mindre utbränd bara för att lönen är hög. Tror att jag eller Sten skall starta Huvudproblemspartiet.
Annars rullar det på, märks på gatan utanför Sten där en av åtta kör med laglig hastighet.
Reinfeldt tycker idag i DN att vi skall vara mer positiva. Hörde du det Sten P.

Från tankar om att den glassugne blir inte mindre glassugen bara för att glasskiosken har lunchstängt