Dimman

I dimman bakom gruppen stod en norrman och försökte få kontakt med livet.
Är det inte bättre att vi tar bilen hem sa någon, som tillhörde gruppen, kanske kocken.
Någon grät, inte häftigt utan stillsamt och byxorna färgades mörka under knäna.
Chauffören luktade olivolja i sitt framsäte och dimman ville inte tappa greppet.
Ett liv är så mycket mer än en kropp och vi alla, skall försöka stödja livet i fortsättningen.
Det som gör det svårt är när dimman förenas med mörkret och på så sätt samarbetar.
Så rullade bilen uppför infarten mot hemmet, som de hade köpt redan före förlovningen.
Bildörrar smällde igen och fru Olsson drog undan gardinerna i grannhuset.
Norrmannen ville inte följa rådet att åka till sjukhuset och tog sig nu försiktigt fram emot entrén.
På hallgolvet låg ett kuvert med en handskriven lapp : "I svåra tider är inget lätt, men du skall veta att för att göra framsteg så behövs det engagemang, hängivenhet och någon att hålla i hand"

Från tankar om att varje dimma har sin egen historia i förvar 

Skogen verkar trumpen

Jag var i skogen idag. Det var kyligt mellan träden och det var lätt at snubbla på allt skräp som låg på marken. Är säker på att det inte fanns skräp där förra året. Någon måste tyckt att det blev vackert med sådan negativ utsmyckning. Kanske blind eller inkompetent.
Så fick jag se en utsliten äldre/riktigt gammal man ta sig fram med en diktators bekymrade steg.
Gubben gick inte framåt, han trampade vilset i sidled och mumlade om att han ville klättra upp i höga granen för att se om Teheran brann. Då fick jag se hans gulbruna ansikte spegla sig i vattenpölen, det var ju Roland Trump, storskojaren, som satt på nedersta grenen. Han hade tydligen nyss kommit hem från semester i Moskva och fått bo i Piutins stora trea. Alltså tre tusen kvadrat med individuella toaletter och tandborstar. Med den fina utsikten och en ställbar kikare hade han ständig kontakt med husen i Gulfområdet. Han vände ansiktet upp mot himlen och frågade gud om han kunde behålla sin nya titel, Diktatursavdelningschef. Gud svarade att han skulle få det om han inom 48 timmar slutade att kissa på sig varje gång det talades om krig i TV:n.
Gud och hans änglar hade mycket annat att jobba med och flög vidare mot gamla testamentet.

Från tankar om att i varje skog kan det finnas en bov
























 

Melodifrestelsefinalen 2026

Så sitter man i läderfåtöljen med fötterna på TV:n och väntar på kvällens frestelsebidrag.

Hela Europa hickar mellan chipspåsarna och vinden mojnar av spänning.
Var man då gör är att skaffa en halvstor djup tallrik, gärna med grön dekor, som matchar chipsen och jordnötterna. Tallriken delas in i en del med chips (helst inte skruvade chips) och en del jordnötter.
Till höger om tallriken (om du är högerhänt) fylls ett högburet glas med öl.
Då är frestelsen i ordning och under tiden har tre artister redan framträtt.  De övriga artisterna hörs knappast bakom kraschandet från munhålan. Sedan skall man ändå tala om för de övriga vilken låt som var bäst. Efter några ytterligare minuter somnar man snabbt in i en melodisk sömn och du har överlevt ännu en fantastisk melodifrestelsefinal.

Från tankar om att njuta framför en sjungande TV

 

Morgonbad i Östersjön

I de andra rummen sover de övriga. Tidig morgon och inga strumpor behövs. Hämtar cykeln och spänner fast påsen med badbyxor, deodorant och kroppstvål. Ut längs grusvägen och ner på asfaltsvägen mot havet. Inga andra vakna. Framme och sätter mig vid strandkanten. Hälarna glider ner mot sandbotten. Låter de skrapa mot botten och utslitna hudflagor flyter upp mot ytan medan småfiskar försöker fånga dem. En våg sköljer över tårna och jag känner att det är dags att gå ut på bryggan mot ett dopp. Stegen hänger där. Mina kläder åker av medan jag snabbt tittar upp mot stranden för att se så at jag är ensam. Vattnet känns blött, lite halvkallt, men jag glider ner under ytan och hänger kvar där nere under någon minut. Tar sedan ett par simtag mot Estland, sedan upp på stegen, kroppstvålen från översta steget smetas in och så därefter ett sista dopp. Stannar till lite på bänken vid badtrappan. Andas djupt, hör strandfåglarna kivas, drar på mig rena kalsonger, en ny t-shirt och lufsar upp till cykeln som väntar vid sjöboden. Har de andra vaknat i huset och kanske satt på morgonkaffet? Jag hoppas.

Från tankar om att ett ensamt morgonbad gör oss beredda inför dagen. 

Bastun och allt annat att Trampa på.

Jag tittade ut mot den finländska bastun. Kön var lika lång som promenaden ner till bron.
Någon från Trafikverket ville organisera väntan så det skulle vara tvåfiligt. Men då kom den filosofie doktorn i nordiska språk, Artur Bastulind upp ur diket och sa: ”Med tanke på min intellektuella språkliga bakgrund, så skulle jag vilja gifta mig med den rosa kvinnan i innerfilen. Östen Norrsken tog då kontakt med gruppchefen i den filen och undrade om den rosa var giftasintresserad eller bara spelade det spelet. Under bron där kön slutade, stod en nyinvandrad fiskare från Peru och nappade på förslaget. Hon hade vandrat in för några månader sedan och behövde få en ny man på kroken.
Kön har nu minskat till bastun, men sophanteringen efter jul var som alltid på topp.
På ängen bakom bastun låg en död häst och en liten pojke vilade sitt huvud mot hästens hals. Den sorgen var nog den vackraste som jag sett.
Kvinnan från Peru sprang ut i åkerns skörd i bara herrkalsonger tills hon började gråta, så ledsen som en blöt disktrasa. Vi tror att hon helt enkelt längtade efter sin mor och far vid Andernas fot.
Vi talade med en amerikan idag och berättade att vi i Sverige behövde ta Minnesota. Från Sverige har ca en million svenskar emigrerat till Amerika och flest i Minnesotatrakten. Vi har byggt upp delstaten och har tagit ansvar. Tomter fick de gratis för att de få bosatta ville ha dit svenskarna, så vi borde få minst halva Minnesota.  

Från tankar om att vi vettiga kan ju inte trampa på

Nytt år

Detta skrevs dagen före 2026-01-01, men det har hållit sig undan, kanske gömt i snö.

Nytt år.  
Klockan är långt över 22.00 den sista dagen detta år.
Tittar ut genom fönstret.
Ser den svarta natten med sitt mörker.
Det rör sig i busken framför tallen och det kliar mellan revbenen där lungorna städar inför årsskiftet.
Nyss hörde jag en del för tidiga fyrverkeripjäser, men nu är det lugnare.
De avvaktande vännernas tid råder några minuter.
I morgon får jag ta fram den nya veckokalendern för 2026. Jag har längtat så.
Kalendern är svart, den förra var svart, så de är som tvillingar, när de ligger på skrivbordet.
Köpte den i en bokhandel. Expediten var smal och frågade om jag ville ha den utslagen.
Nej, den blir utslagen först när nästa år är slut och den är tillräckligt använd, sa jag.
Förresten du menar kanske inslagen sa jag.
Nej, jag ville visa utslagen under fötterna för jag vet att din pappa är läkare.
Ute hördes ett skrik från en man.
Kan vara en man från tomten bredvid. Där finns en man som skriker sent på kvällarna.
Jag har inte frågat varför. Det skulle kännas så påfluget.
Tror inte jag är vaken till tolv. Tycker att det får räcka nu, för i år.
God natt!

Från tankar om att: Kan det inte bli bättre där ute, nästa år 


























 

Julafton annorlunda

Häromdagen var det julafton och grannarna Gran hade bestämt sig för att ändra lite på dagscermonierna under tomtens stora dag.
Morgonprogrammet: I stället för att gå upp, som vanligt, så skulle alla krypa upp och stötvis halka ner mot golvet.  Alla tyckte det var riktigt kul, utom familjens häst, som påstod att det luktade fotsvett från sadeln.
Jullunchen: Inget skulle ju vara som vanligt så den flyttades fram 30 minuter. Inför den nya tiden fick varje deltagare köpa en ingrediens var till maten. Det blev gott, men det var första gången alla bara åt revbensspjäll förutom en skål bruna bönor och efter hade Henry bestämt att de skulle bygga var sin flöjt av ett revbenskelett.
Middagen: I ett lotteri skulle 4 av flöjtbyggarna spela ”O helga kväll” under kvällsmaten. Till maten skulle de drickas nyköpt komjölk från ladan mitt emot. Ingen kommer ihåg vad de åt.
Tomtekvällen: Kvällens huvudperson hade de hyrt in från grannens tomt bredvid. Det var en professionell tomte, som varje år skröt om sitt tomtekunnande och i år skulle han få visa var säcken skulle stå.
På juldagen var många lite eftersvaga, men på morgonsamlingen fattades ingen inför dagens reflektion. Dagen rubrik var ”kan vi i hålla på så här i Sverige”, frossa och leka när så många har svarta moln som hänger över deras huvuden. Moln fyllda av svält, krig, sjukdom, övergrepp, kriminalitet och av att vakna varje morgon utan att se en ljusning där framme.  

Från tankar om att visst ha en trevlig helg, men ändå dela med sig något till….