Dimman

I dimman bakom gruppen stod en norrman och försökte få kontakt med livet.
Är det inte bättre att vi tar bilen hem sa någon, som tillhörde gruppen, kanske kocken.
Någon grät, inte häftigt utan stillsamt och byxorna färgades mörka under knäna.
Chauffören luktade olivolja i sitt framsäte och dimman ville inte tappa greppet.
Ett liv är så mycket mer än en kropp och vi alla, skall försöka stödja livet i fortsättningen.
Det som gör det svårt är när dimman förenas med mörkret och på så sätt samarbetar.
Så rullade bilen uppför infarten mot hemmet, som de hade köpt redan före förlovningen.
Bildörrar smällde igen och fru Olsson drog undan gardinerna i grannhuset.
Norrmannen ville inte följa rådet att åka till sjukhuset och tog sig nu försiktigt fram emot entrén.
På hallgolvet låg ett kuvert med en handskriven lapp : "I svåra tider är inget lätt, men du skall veta att för att göra framsteg så behövs det engagemang, hängivenhet och någon att hålla i hand"

Från tankar om att varje dimma har sin egen historia i förvar