Läste just något som vi svenskar skall vara tacksamma för.
Av de 36 miljoner som Leif Östling tjänade år 2017 gick
20,2 miljoner i skatt till vårt land. Vilken hjälte!
Vad spelar det då för roll att han uttalar sig klantigt och
vad spelar det för roll om han har en del kontanter i andra
länder.
Att tjäna 36 miljoner tycks ju vara lite i överkant, men det
kan väl knappast Leif hjälpa. Däremot kan vi ju andra inte
tycka att hans skatt på 20,2 miljoner är i överkanten. Däremot
hade vi nog tyckt det var för mycket om vi själva hade hans
lön. För alla är vi ju oss själva närmast (i alla fall nästan alla).
Pengarna styr det mesta och ibland är det bra att det finns
människor som har riktigt bra lön.

Från tankar om att vi hoppas att det under 2018 kommer att finnas många som tjänar riktigt bra 

Krister Henriksson läser Nyårsklockan vid tolvslaget.
Vi alla hoppas på att han gör en renovering av sitt yttre inför framträdandet.
Krister, du är en fantastisk skådespelare som har blivit 71 år.
Du kan inte försöka spela rollen som en tuff 30-åring med långt fett (naturligt eller insmort) hår, grov skäggstubb och med uppknäppt skjorta. Med denna look ser du mest ut som någon från bänken i Stadsparken och jag tror inte någon kvinna eller man med fullgod syn kommer att vara hänförd. 
Att stå på Skansen inför kungafamiljen och svenska folket kräver en stilfullhet och värdighet utöver det vanliga. Den personen gör det för oss andra, inte för sig själv. Vi förväntar oss att Krister, eventuellt med hjälp kommer att anpassa sig till stunden och Nyårsklockan.
Det blir spännande att följa, bara vi nu inte helt koncentrerar oss på Kristers yttre och glömmer bort de fina orden inför det nya året. I så fall får jag be om ursäkt.

Från tankar om att önska ett Gott Nytt År

Runt varje ö finns det vatten.
Besökte en ö idag.
Då såg jag att det stämde.
Fast jag tror att jag redan visste det.
Alltid bra att få kunskap bekräftad.
Jag märkte också att det var torrare på ön än runt den.
Trots att det har hällregnat i två veckor.
Dessutom såg jag fler båtar där i somras.
Vad är det egentligen som gör att inte ön flyter iväg när det blåser?
Jag ställde frågan till fröken i fyran.
I femman svarade hon att det där läser vi om i sexan.
I sexan hade fröken bytt klass.
I sjuan hade jag glömt hur min fråga löd.
Det berodde på att en Lisa hade börjat i vår klass.
Vad betydde en ö när en flicka i rutig kjol fanns i närheten.
Skulle just avsluta det här med öar då telefonen ringde.
Det var en viking som hörde av sig.
Enligt honom är en ö ”ett landområde som det går att ta sig runt i en båt”.


Från  tankar om att en ö har en naturlig charm

I solbrillorna såg jag hur de små kaninerna ökade i antal innan de anföll
männen på hästarna och försökte slita av dem sina stålvästar. Några hästar
skenade iväg med kvinnor och deras föräldrar i en vagn över landningsbanan.
En gråklädd kostym med glasögon grälade med sin familj som hellre ville åka
till Mallorca än att ta upp kampen mot kaninerna. En stålväst åkte av och
några kaniner bet sig in genom skjortan och vidare in genom huden. Slutet
närmade sig, gitarren drog fram med sin klagan, kepsen åkte ner över ögonen
så att de automatiskt stängdes. Några tog skydd på nedre botten och lever
antagligen även imorgon.

Från tankar om att kampen kan vara grym, men den röjer nya möjligheter

Så här går det till i politiken:
2017 kommer en politiker på att det inte borde vara så här (i en viss fråga)
Vi vanliga kom naturligtvis på det för några år sedan.
Nu inträffar politikerns betänketid, som vanligtvis pågår i 12 år.
När betänketiden är över beror det vanligtvis på att vi vanliga är så ursinniga så att vi vägrar att rösta på politikerns parti eller försöker spränga Riksdagshuset (i tankarna).
Situationen 2029 (alltså efter 12 år) är att politikern kommer med ett förslag till en förändring, som de värkt fram på några månader. Förslaget ser fint ut, men det kommer alldeles för sent så dess verkan är obefintlig. Det ursprungliga problemet har för länge sedan fördjupats och brett ut sig åt alla håll. Det kräver nya förändringar och med det 12 nya år. Politikern är ändå nöjd när hen säger ”vi jobbar med frågan”. Så rullar detta hjul runt i oändlighet medan vi vanliga har blivit fler och skakar våra huvuden i takt med tiden.
En avslutande fråga: Måste det se ut så här i politiken?

Från tankar om att många politiker gör ett fantastiskt jobb, men vanligtvist för sent   

Hon har somnat i soffan
bakom pepparkashuset
Mannen går nerför trappan
Där nere finns en vinkyl
Tomten kommer utan luva
men vill ha ett glas rött
Det dånar i pannrummet och
tavlorna hänger snett i rad

Frun gungar lätt i gungstolen
Stolen är klädd i rött sammet
Det är inte dina pengar säger alla
men pojkarna tvivlar
Ett barn är på väg i världen
Är alla nöjda nu, i kaoset där
det inte finns någon plats att sova på
Ingen får bli kall på jul
Kan kärleken kväva ett barns fantasi
när generationer kramas tillsammans
Slipsen hänger ändå rakt ner
och så snöar det åt samma håll
Pilgrimerna vandrar vidare
Såret bränner på underarmen
och glöggen är allt ljummare
men julen kommer åter
så tänd ett ljus för alla som är eller har varit barn

Från tankar om att det känns sent i mörkret, men det är aldrig för sent 

Bakom den branta uppförsbacken
fanns ett ovisst mål
Den som stretar på i motlut
önskar sig en belöning till slut
Och titta där står Knut
till slut. Han kan nog hjälpa oss med att få napp bland alla obefintliga förslag på mål.
Vad säger du Knut, sa vi?
”Jag föreslår en ny snabb gräsklippare med solfångare och egen pool”
Låter inte dumt Knut, sa vi, men vad kan en gräsklipparsemester gå på så här års?
”Du vet, med gräsklipparkortet kommer du in gratis på de flesta campingar och har rabatt på grillkiosker. Sen får ni lägga till en del för gräsunderlag, förstås”
Men vilken fil skall man ligga i Knut, sa vi?
”Ja brukar förslå mellanfil för då luktar man inte så surt i tullen. Gäller även trots deodorant”
Frun vill gärna åka till Milano, sa vi. Har de gräsklipparparkering i närheten av centrum?
”Ja, det finns flera fina parker med parkering, ex Parko de Pissa grönt, Parko della Gräseapel och inte mest men minst, Suro de plazza Klippo”.
Då tror vi att vi har fått veta det mesta, dock en sista fråga, behöver vi ta med extra gräs i reserv om det blir mycket motvind ex.
”Nej, det är alltid bra med reserv, men det går aldrig att beräkna motvinden mycket beroende på om äggen är vändstekta eller ej, och lycklig resa”

Från tankar om att gräsa till nya mål

Den dåliga andedräkten la sig över staden.
Kan vi aldrig byta tomte i vår stad pappa, sa Putt
”Du måste förstå att det inte är så lätt när tomteskägget hänger i vägen”
Jag såg tomten pussa vår fröken häromdagen
”Klarade fröken det utan andningsproblem”
Vet inte, plötsligt låg hon på golvet och skakade i hela kroppen
”Tomten är i alla fall snäll mot er barn, glöm inte det.
         Inte långt därifrån stod en skinnklädd skådespelare och
väntade på sin replik. Flera män med vapen attackerade honom,
balkongerna strök med, maten brändes vid, hela stuckaturen trycktes
upp mot övervåningen så att soppan stänkte ur tallrikarna. Nu gällde
det att springa så fort som möjligt då ett spöke uppenbarade sig i keps.
Spöket la sig på britsen, han försökte röra huvudet, för att se om någon
annan fanns i samma rum, men inte.
En tjusig tjej med smink och en militärhatt från inbördeskriget, försvann
längs spåren för att försöka komma ifatt tåget mot Säffle. Ingen hann med
denna gång och alla gick till sina sängar, trötta men nöjda.

Från tankar om att tomten skall sköta sig dagen före

De vilda skriken bortom skogen
en ensam fru på krogen
Bland alla inbundna uteställen
den ensamma kvinnan var Ellen
På disken stod det två öl
en rann ut till en pöl
En man som just gick förbi
halkade och satte sig mitt i
Nu har det blivit rätt sent
Ellen log förläget och klent
En taxi beställdes så lätt
till nästa kvälls krogbiljett
Som väntat tog kvällen slut
för Ellen och även för Rut

Från tankar om att det finns en krog bakom varje skog

Muskler eller social kompetens är frågan när det gäller behandlingsassistenter.
Då kommer ju frågan direkt ”vad skall behandlas?” Är det kreatur, människor, degen eller de nya skorna. Det är ju klart att är det degen som skall behandlas så kallas inte bagaren för behandlingsassistent.
På något sätt vill alla bli väl behandlade. När jag skall bli behandlad så kommer jag be om en som är välbehandlande.
En del människor har svårt att behandla alla lika. Ex. en person i föreningen hälsar inte på en person trots att ett handslag hör till föreningens regelverk. Någon i kretsen sa ”han kanske inte har någon högerhand”. Jo visst har han det, men nu har det inträffat att han benämns allt oftare som ”den enarmade banditen”. Ett välsmakande namn, tycker många.
Då är det roligare att tala om jul. Idag kom vår gran in, den hade grenar framförallt på ena sidan, den sidan får vi ha mot tomten så han inte blir förskräckt, den andra sidan (utan grenar) skall jag använda som klädhängare till gästerna, låter väl tufft ”jackan kan du hänga i granen”, dock inte kappor för då får vi inte plats med julklapparna. I morgon skall vi försöka hitta några ekorrar på Blocket, så granen får sina egna husdjur.

Från tankar om att muskler gör ingen julgran 

Vågorna slår in mot sandstranden, palmernas vida armar vajar i sluttningen upp mot villan.
Från altanen dyker en pelikan ner i den tempererade poolen och fångar pojkens lilla boll innan den far vidare ner mot kusten. Under huset gräver sig tre inbrottstjuvar ner i marken för att kunna ta sig upp genom golvet. Larmet kommer snart att skrika ut sin förtvivlan och nya vågor slå in mot reven. Längre uppför backen, bakom skogen flyger ett moln förbi landskapet.
Solen är på hemväg, i stan sitter en flicka på trottoaren med sjal runt huvudet och med utsträckt hand. Ibland klingar det till i tygtrasan, shoppingvagnarna rullar mot parkeringen, det doftar lätt av nystyckad gris och bilen far hem mot dubbelgaraget.
Hur skall det gå för alla de unga när oron och våldet sveper fram över dem. De äldre får till uppgift att överleva några år till och de mitt emellan har inget annat val än att följa med i lavinens riktning.
Så har vi ännu en dag med frikända våldsverkare i vårt land, jag kräks över våldsverkarna och över resterna av vårt samhälle.

Från tankar om att ytterligheter aldrig trivs tillsammans

Bland alla stora djur, som elefanter, Trump och noshörningar får man vara på pass.
De kan lämna en golfbil med ett leende, men minuten senare göra ett utfall mot allt från en individ till en hel stat. Samtidigt har de med sig en charm och skapar ett intresse när de nakna promenerar fram längs avenyerna på jakt efter ett villebråd att sätta tänderna i.
Spänning ger intresse och puls. Känner igen det sedan jag sågade ner en blivande julgran i kvällsskymningen för några år sedan. Det är ju bekant att en gallring i kommunens skogar ständigt är befogat, men ändå kan det vara någon medborgare eller älg som har en annan uppfattning. Varje sågtag liksom ekade i skogen och bakom varje träd syntes skuggan från en ilsken kommuninvånare.
Jag överlevde dock, däremot inte granen som efter några dagar i vardagsrummet rasade ihop och stod där lika naken som Trump och gänget utan ett barr på kroppen.
Såg just på en debatt på TV om förslaget att dela lika på längden av föräldraledigheten. Ja, mellan mamman och pappan. Det som förvånade mig var att ingen funderade över vad som är bäst för barnet. Tänk om mamman ex. inte vill vara hemma så länge, inte känner att hon klarar av det, att hon är psykiskt instabil, att hennes höga lön behövs för att kunna betala av lånen, att pappan är den som är mest lämpad för ett omvårdnadsarbete, att framtida forskning visar att mammans roll endast bör vara att bära och föda fram barnet och att det därefter är pappan som barnet har störst nära behov av.
Hur skall staten veta allt detta för Lisa och Per, Ulla och Kent, Maria och Josef …….etc?
Från tankar om att vår gran heter Trump och efter halva tiden får den en ny plats

En bild från sommaren som var:
Det är afton och kvällen börjar lägga sig.
Fukten i luften formerar sjok av dimmoln just där ängen och åkern tar slut och där skogsdungarna tar över slutet.
Nära fotografen ett stängsel uppsatt med enestöttor, så att inte korna skall komma in bland de sommarägda husen.
Längs bildens ramar står enarna i den karga marken, några tillsammans och några alldeles ensamma i den allt svalare kvällen.
Ovanför skogsdungarna en gråvitblå himmel med några gråare moln som övervakar läggningen.
Kameran klickar till, bilden finns kvar och arkiveras på säker plats.
Fotografen vänder hemåt, men vänder sig om en sista gång medan dimsjoken dansar vidare.
Han funderar över varför stegen ofta leder ner till ängen med åkern när himlen signalerar rött. Han sjunger försiktigt sina egna ord ”Är ändå inte slutet som bäst, när den enkla kvällen går över i natt”.

Från tankar om att en bild, en del av historien ger hopp inför nästa sommar 

Hur avgörande är vårt senaste beslut: Vi skall byta tandkräm till en spenatripplad, ekologisk kräm som de flesta skall tända på. Därför kallar vi den för tändkräm, just för att komma över det stora språnget med en ny produkt i det gamla badrummet.
Härvorna växer runt våra fötter och det blir allt svårare att få några skor som passar. Mycket eller kanske allt handlar om ekonomi, att suga ut pengar från ex kommunen så att pengarna inte räcker till de som behöver dem och istället hamnar i vissa personers champagneglas innan de används i narkotikahandeln. Tröttheten tar över våra sinnen och hur skall vi vanliga fortsätta att kunna vara normala.

Från tankar om att, som barn trodde vi att det hette tantkräm och vi pojkar ville inte ha den  

Vad gör du när det blåser så att byxorna åker av?
Följer bara med eller söker upp lä?
Allt handlar om att våga, när grenarna faller av.
Skulle byxorna suttit kvar med hängslen eller
handlar det bar om att ha rätt inställning.
O. Palme sa vid ett blåsigt tillfälle ”den som vänder
kappan efter vinden bör snarast byta ut fodret ”.
Med rätt självförtroende kan du lugna ner vinden
och få den att vända mot dina egna mål.

Från tankar om att även vinden lugnar sig till slut

Det går en man längs bassängkanten, han bär vit skjorta och svarta byxor. Efter honom går en man till med likadana kläder. De håller ögonen på de som simmar så att de gör det på rätt sätt.
Några saker som man inte får göra: Simma åt fel håll, simma motströms, simma ryggsim och äta hamburgare samtidigt, ta av sig badbyxor/baddräkt i den grunda delen av bassängen, skrika åt de som crawlar, fånga fjärilssimmare med håv, sjunga operetter under vattenytan och inte bara flyta omkring.
Många har bara tagit det lugnt idag, kanske fikat, sett när grannen skottat uppfarten eller bara kokat gröt. Andra kan ha gjort det motsatta, utan egentligen veta om det, möjligen i samband med julklappsköp.
Där ute syns ett gående ljus från ett luciatåg som ringlar sig bort genom häcken.
Stämningen av jul höjs sakta i dunklet bland klapparna under en nyhuggen gran.

Från tankar om att i bassängen finns ingen hjälp från tomten   

Skogsbacken har fått en tunn vit mössa på sig.
Mossan, ljungen och blåbärsriset tittar fram med snö på ögonbrynen.
Även de lodräta bergsklipporna visar sina bara bringor.
Minus 1,2 och det är stilla så långt som ögat ser.
Vackert och ljust i skogens djup, som ett svart-vitt fotografi.
Endast ekorren har skapat spår där ute och morgonens fåglar är mätta.
Kan jag lämna mitt fönster, vad kan jag missa under dagen?

Från tankar om att snön som kan hatas är så mycket vackrare än hatets makt

Sitter här på Nobelfesten. Det är ganska kallt för mitt på bordet har man en typ av kylanläggning av riktigt is. Kunde man inte bett någon fysikpristagare att konstruera en annan typ av kylning.
Fick inte sitta vid kungens bord i år, tänkte ett tag att skoja lite och sätta mig under hans bord, men då kanske man missat käket.
Skall nog pröva den där trappan lite senare, undrar om toan är där uppe.
Konstigt att det tar så lång tid att äta en förrätt, fast vi är ju några fler här.
Kan inte sitta här längre med datorn, kan bli kallad för ohyfsad svensk.
Tar mig ut i den svarta kvällen på Kungsholmen. På vattnet några svanar, en mås och en polisbåt. Ett flygplan över oss och under vattnet, inget som syns, men kanske en fisk eller en tunnelbana. Drar mig mot pendeln, efter mig en hop fans med gulblå Nobelhalsdukar och järnrör från Bygg Max. Nu för tiden skall alla renovera och visa sig duktiga för släkt och arbetskamrater. Andra bygger upp förmögenheter, som vår vän Nobel.

Från tankar om att det inte finns noblare fest i närheten 

Blir vi äldre efter varje julbord?
Efter en kväll med allt som ett julbord hör till (utom rödkål) så kommer funderingarna dagen efter, medan den lätta huvudvärken jobbar vidare.
Det är klart att man blir äldre för tiden har ju inte stått still, men egentligen är vi mer intresserad av hur frosseriet och snapsarna påverkar hälsan. Alltså om vi snabbare blir äldre efter en julsittning. Eller egentligen kommer snabbare till det sista kapitlet, men det vill vi inte skriva.
Någon sa att ”man blir inte fet eller sjuk pga. det man äter från jul till nyår, det är alla andra veckor som är viktigast”. Det är nog svaret. Dessutom, fettet som hamnar i blodkärlen lär väl spolas bort av snapsen och att ha trevligt främjar alltid hälsan.
Sedan kan man alltid ta fram det oetiska att frossa i mat, när andra inte ens har en morot till det orena vattnet.

Världen är inte rättvis och livet, en del av världens innehåll är inte rättvist. Mycket handlar om tur som ex. växa upp i rätt land och fylla i rätt Lottorad.
     Farbrorn sitter i den uppknäppta västen av ylle
     och han ler finurligt med sitt skrynkliga nylle.

Från tankar om att frossa, men inte jämnt och med eftertanke

Ryggvärken har aldrig varit värre i ryggen sa Hans-Sture och dök ner i simbassängen, men lyckades fastna i svikten med vänster framfot. Han hängde ganska elegant, någon meter över vattenytan, skrek av smärta samtidigt som rygglängden långsamt ökade, badvaktspersonalen applåderade, kön utanför kassan växte med intresset, smärtan och skriket avtog med den ökande längden, Hans-Sture sträckte plötsligt fötterna i vädret av glädje, troligen smärtfri så att foten släppte taget och hela kroppen Hans-Sture åkte ner i bassängen. 
Dagen därpå hade inte Hans-Sture kommit upp, ur sängen med ryggsmärtor. Däremot hade han allvarliga skavsår på vänster fot, när han åkte till jobbet. Från badhuset fick H-S en belöning för spännande uppträdande under passet ”simma fritt, men rätt”. Det blev ett årskort på badhuset med företräde på svikten.

Från tankar om att inget går upp mot ryggsim

Äntligen hittar man de där vandringskängorna med brunt skinn, bra uppbyggda sulor och med ett pris som bara är en tredjedel av det normala. Vi befinner oss på nätet och titta, de finns bara i en storlek, min egen. Myser inombords och där är paret lagda i varukorgen.  Nu när vi ändå skall beställa kängorna så kanske vi skall titta på lite fler varor, ny ryggsäck kanske, en mössa, lite skofett till kängorna, några prylar till och nu har priset för varukorgen fördubblats.
Där är ordern skickad. Ett mejl från företaget bekräftar vad jag har beställt, men vi skall tydligen avvakta ett mejl till. Nu kom det, men priset är ju för lågt, vad har hänt, jo kängorna är slut. Det var ju kängorna jag ville ha, det andra var ju bara lite grädde på moset när jag ändå hade gjort en så bra affär. Nu sitter jag och väntar på skofettet, som jag skulle haft till kängorna och så de andra prylarna. På något sätt har jag sjunkit lång ner i fåtöljen och känner mig inte längre som den person som skulle ut i skogen med de nya kängorna.
Jo, jag har talat med kundtjänst på företaget. Trevlig grabb berättar om datastrul och fraktavgiften tog han bort. Företaget tog dock bort det bästa, mina vandringskängor.

Från tankar om att det viktigaste på ett hus är grund och tak, på mig: skodon och mössa     

Jag minns det som igår sa Uffe nöjd. Men det var ju igår sa hans fru Ulla.
Vad var det vi talade om sa Uffe.
- Det vi gjorde igår

- Ja, visst ja, det var det, men vad skall vi göra imorgon.
- Det var ju det vi talade om igår.
                      Så här startade alla morgnar vid köksbordet och ingen brydde sig om att katten sprang ut i solen och tog dagen på det sett som den ville. Uffe tog fram sin gamla pepparkaksdeg, kavlade ut den, gjorde riktig småfina kakor med hjälp av tryck med bröllopsringen.  Ulla däremot började tapetsera om sovrummet medan det doftade små pepparkakor från köket. Katten hade kommit hem och slickade pepparkakorna över ryggen innan den gick ner mot havet. Framme vid strandkanten träffade katten sin kompis, katten2 och de drog iväg tillsammans bort mot bryggorna. Där kunde de byta om under plankorna och sedan ta ett bad och försöka fånga någon fisk. Havet hade nu lagt sig och Uffe ville bada av sig de degiga händerna och Ulla ville bada av sig sina tapetlimmiga händer, så de vandrade ner mot vattnet och simmade ut mot horisonten.

Alla hoppas att de snart vänder åter innan det blir för mörkt.

Från tankar om att komma ihåg att vända åter    

Innanför skalet var det mörkt.
Kunde någon, kanske du själv tända upp.
Jag ville så gärna lära känna innehållet.
Dragkedjan var stängd och kodad och
du ville aldrig lämna ut en siffra.
Kanske jag tröttnar på att vänta och
går vidare mot andra mål.
De kanske ändå är bättre, men det
går aldrig att jämföra med stängd dörr.
Jag går ner till floden med det gulvita
vattnet. Där finns ett litet hus med
möjlighet att köpa biljett till det inre
av flodens alla startpunkter. Där inne
kan du lära dig av andras och ditt eget
djup. Stöter du på samvetet bör du
vakta tungan och tömma fickorna.
Vänta inte på att det blir en ny dag,
ta tag i uppgiften idag eller igår.
Kan inte vänta på översvämningen
när bussen går från fel hållplats och
byxorna ligger i tvättmaskinen.
Avslutar istället, framför allt inför
osäkerheten med posten.

Från tankar om att det inre döljer sig oftast utan krav  

Välkammad med ansat skägg sitter han där, men vad har han på sig, ser ut som en lövhög fullpackad med julslingor som han har fått klistrad på överkroppen. Det gör ingen tio år yngre, om det är meningen och det brukar det vara när någon fullvuxen hamnar i lövhögen.
Annars är julen på gång och snart skall vår ljusmatta upp i trädet, tre veckor efter de nyanländas. Det finns några julklappar kvar att köpa i butikerna. Det gäller bara att hitta dem och försöka få dem att passa ihop med den som skall få klappen. Det hände Etnovat Linde en gång när han var mycket ung och hade köpt en Audi till sin pappa. Pappan blev jätteglad, för han hade ingen Audi tidigare och dessutom var den i hans favoritfärg, salt lakritssvart. Det trista var att pappan hade födelsedag i januari och då önskade han sig bil till. Då flyttade Etnovat hemifrån och hamnade hos sin moster som förresten är bilhandlare, ni vet sådana där goda röda Ferraribilar som alltid finns vid plockgodiset.

Från tankar om att det räcker inte endast med att spöka ut sig, när lacken är skadad