Innanför skalet var det mörkt.
Kunde någon, kanske du själv tända upp.
Jag ville så gärna lära känna innehållet.
Dragkedjan var stängd och kodad och
du ville aldrig lämna ut en siffra.
Kanske jag tröttnar på att vänta och
går vidare mot andra mål.
De kanske ändå är bättre, men det
går aldrig att jämföra med stängd dörr.
Jag går ner till floden med det gulvita
vattnet. Där finns ett litet hus med
möjlighet att köpa biljett till det inre
av flodens alla startpunkter. Där inne
kan du lära dig av andras och ditt eget
djup. Stöter du på samvetet bör du
vakta tungan och tömma fickorna.
Vänta inte på att det blir en ny dag,
ta tag i uppgiften idag eller igår.
Kan inte vänta på översvämningen
när bussen går från fel hållplats och
byxorna ligger i tvättmaskinen.
Avslutar istället, framför allt inför
osäkerheten med posten.

Från tankar om att det inre döljer sig oftast utan krav