Bara fötter kräver inga strumpor för den varmfotade
om de inte behövs för att samla ihop svetten från fotvalvet.
Bara fötter kräver inga strumpor för de som är placerade i sandaler
om du inte skall gå på tur i Holmenkollen. (Det är aldrig skönt med snö i sandalerna)
Bara fötter kräver inga strumpor för den som skall gå till frisören
om du inte har kontaktallergi för hår under knähöjd.
Det duger inte med bara ett par fötter för att bli gift, inte ens om
den tilltänkta är fotterapeut, det behövs även en innerlig foträt kärlek

och en och annan lycklig fotfil i barnkammaren.

Från tankar om att det är svårt att stå ut med trötta fötter

Hägern svävar över den fuktiga parketten,
ovanför skyms golvlampan av cirrusmolnet
som lockas att bädda in de blommande gardinerna.
Balkongen är fylld av förväntan och vattenfyllt
sjögräs upp till de hängande blomlådorna.

Från tankar om att naturen tränger in i lägenheten  

En ensam man på cykel,
ekrarna rullar mot havet
den tidiga nyvakna morgonen.
Dimman skymmer horisonten,
algerna blommar i stiltjen,
andra sidan dock fri.
Tar av mig kläderna,
vadar ut till strax över vaderna.

Lägger mig i den ljumma viken,
ensam på rygg med Foppatofflorna
som sticker upp som två blåvalar,
med hjälp av glasögonen på strand.
Går på grund,
måste åtgärda barlasten.
Kan inte ligga kvar längre,
morgontidningen väntar till kaffet.
Dagen redan het,
är detta Sverige eller en dröm.
Jag är vaken.

Från tankar om morgonstund utan alger i mun
  

Gammal kyrka i
liten ort.
Prästen tar i hand.
Man med gitarr
sjunger bra, och
berättar om
söndagsskolans påverkan.
Hörselskadad tränger fram,
med stöd av bibelcitat,
vi andra håller andan.
Musikstunden övergår
i kyrkohistorikers
visning av kyrkan.
Märklig man, kunnig,
rent sinne och orent yttre.
Kyrkan ett miljardbygge,
byggd i etapper,
dopfunden felplacerad,
skall vara vid ingången,
barnet får ej se kyrkan före dopet.
Berättar om paradiset.
Vi längtar hem till kaffet,
kyrkvärden har dock
kaffet klart,
tror de har samma
sorts bondkakor som vi,
smyger förbi lätt bugande och
där utanför muren till kyrkans gård
samsas vallmon med majsplantorna
i den ljumma stilla kvällshimlen.
Lycklig!

Från tankar om att mycket finns i det lilla. Detaljerna skapar helheten.

Det bleka skenet från en solcellslampa
bländar skuggan under en vilande tall.
Skuggans doft anas som en svagt sötad
lakritsstång från en godisaffär i ett fjärran land.
Man drömmer sig bort från nuets hetta,
sluter ögonen, reser iväg i en öppen koffert
och faller ner där det finns plats för eftertanke.

Från tankar om att skuggans makt är väldig i det heta 

Detta är en fortsättning från 2014-07-21:
Edvard hade en professur på Karolinska institutet i sydeuropeisk knäskålsurvridning. Intresset hade väckts under ett antal semesterresor till Costa Brava där både Edvard och hans bror Esino hade råkat ut för upprepade knäskålsurvridningar. Oftast hade det gått till så att de badsugna hade försökt rusa ut i havet och då fastnat i sanddynornas djupa sand samtidigt som de svängt undan för lekande barn eller svängt mot lekande barns mammor. Just dessa djupsands- svängande ivriga rörelser låg till grund för Edvards doktorsavhandling. På sin cykeltur mot Karolinska gjorde Edvard en extra sväng längs Knästavägen för att om möjligt se Fru Claesson-Bringe i Gyllene Solens receptionsfönster. Men, ack nej.

Från tankar om att Edvard inte ger upp             

Allt går inte att förstå
och det är inget mål att nå.
En ovisshet gör nerv
och vardagen …..
spännande, men kärv.

Från tankar om att charmen ligger i att söka förståelsen 

Edvard Knutbräda vaknade som vanligt tio minuter över fem.
Natten hade varit lång med tanke på att han just fyllt år och fortfarande hade
en bit tårta kvar i skafferiet. Hans frukost bestod av ett glas fil, en ostsmörgås gjord på svagt mörkt bröd och som alltid hade han sin kikare mellan filen och smörgåsen för om möjligt få syn på fru Claesson-Bringe mittemot. Fru Claesson-Bringe hade ett korttidsvikariat på advokatfirman Gyllene Solen och en utsökt kurvig kropp enligt Edvard. Edvard K. hade själv en inte obetydligt kurvig kropp, men kurvorna var inte direkt till fördel och fick döljas väl under skjortor av största storlek. Denna morgon fick dock frukosten slinka ner utan en skymt av fru Claesson-Bringe och Edvard tog sin cykel, något sur till jobbet.  

Från tankar om att Edvard finns bland oss

Barnbarnet undersöker morfars plånbok.
När körkortet kommer fram säger morfar ” här är inte morfar så gammal”.
Efter barnbarnets granskning svarar hon tröstande ”men du ser gammal ut”
Med andra ord, jag behöver inte vara orolig för att körkortet skall ifrågasättas.
Tänk att rätt svar kan kännas så fel.

Från tankar om att det unga barnet alltid säger sanningen

En blommas doft,
färgen i en äng.

Det susar i var gren,

rena lakan i var säng.

Sängen prydd med viol,
en aftonsol i ro.
Var fluga surrar glatt,
och landar på en ko.

Från tankar om att naturen har allt 

Hennes leende var som en ljummen stråle från duschslangen.
Hur skulle vi andra i badrummet kunna spela rent
när vi såg hennes nymålade tånaglar dansa fram över klinkern.
Så började hon sjunga sin sorgsna, våta visa från badkarskanten,
vi andra nynnade med och ute i köket hördes ljudet från det stekta fläsket.

Hur dagen skulle fortsätta var planerat för länge sedan, men ingen
visste egentligen på vilket sätt. I vardagsrummet låg de nyköpta pocket-
böckerna och väntade på sina läsare, som fortfarande var djupt tagna av
händelsen i badrummet. Men vart hade den sjungande kvinnan tagit
vägen? Lägenheten var en nyinköpt 3:a på nedre botten strax under 1:a
våningen, inte alls nytapetserad men ändå med en charmig diskbänk.
I det här läget fanns det inte mycket annat att göra än att organisera en
skallgång efter kvinnan inne i lägenheten.

Samma kväll hade sången ebbat ut, lägenheten hade tapetserats om, och
kvinnan var fortfarande försvunnen. Det fanns dock fortfarande hopp om
att finna henne då man hitintills endast hade gått igenom två rum.
Allt pekade på att det skulle bli en jobbig dag, dagen därpå, men den vet
vi inget om i dagsläget.

Från tankar om att det försvinner många människor

VM är slut och bollen är fortfarande rund, så inget nytt har hänt.
Några kommentarer:
Älskar fotboll, men skönt att det är över.
Rätt lag vann, även om finalen kunde ha slutat hur som helst.
Brasilien trodde att det viktigaste var att göra mål, inte att försvara sitt mål.
Domarinsatsen var svag (eller om det var FIFA:s order om bedömningen som brast).
Största positiva överraskningen var Algeriet.
Robben var härligast att se på flykt över planen.
Det mest negativa är kostnaden som drabbar ett land med viktigare behov än fotboll.
TV 4:as Backe och Lundh var suveräna även om Backe ibland känns dryg som just en uppförsbacke. Annars ältas det för mycket runt matcherna.
Om fyra år blir det nya diskussioner när Ryssland är värdland (om de då inte har en äkta demokrati)
Många fina stunder har det varit.
  

Från tankar om att fotboll är som bäst i spelsituationen, inte i diskussionen. 

Havets värme finns där
oavsett temperatur och vind.
Värmen upplevs även på land
och kan bestå av en ögonkontakt
eller några glatta skridskoskär.
Nu längtar vi alla med pumpade
cykeldäck att få rulla ner mot
havsstranden till morgonbadet.
Har vi tur kan vi lämna badbyxan
under en sten på bryggan och
få känna hur havet tar tag i hela
sockerkakan.
En fika i vassen och hela dagen
är sedan redan i hand.

Från tankar om att makten hämtas ur havet

Blåsten från havet sliter i vimpeln och det rycker muntert i mungipan,
himlen mörknar allt mer och liknar allt mer kolen efter en lyckad grillfest.
En lågfront knackar på dörren och utan att vänta på svar sveper den in i
sommarens finrum. Regnstänken är ännu ganska försiktiga i antalet, och
väntar på klartecken från naturens kommendant.
Mina ögon är ändå så förtjusta över att på nära håll få denna inblick i
kvällens mäktiga omslag.

Ofta är det väl så med livet att när man har varit närvarande i en händelse
så har man den kunskapen som behövs för att - om möjligt - förstå och
acceptera även det som tycks vara negativt.

Från tankar om att kunskap ger förståelse

Jag blir vansinnig, gränslöst ledsen och undrar hur många år av mitt liv som förkortas av att få dagliga rapporter från allt meningslöst våld från världens krigszoner.  Det är klart att inte mitt liv spelar någon roll eller det dagliga knytnävsslaget, som bokstavligt hamnar i min maggrop vid varje nyhetssändning. Det är för mig bara ett sett att uttrycka frustrationen över att inte kunna påverka det ofattbart deprimerande.  Jag vet att det handlar om så mycket som jag inte förstår förutom t.ex. makt, historia, religion, rädsla, girighet samt genetisk och förvärvad dumhet.
Men, gråter inte ni i era själars djupaste samveten?  

Från tankar om att krig finns och är något vi betraktar

Ansiktet fastnade på väg in genom grindstolparna
som en naturlig entré in i hagens finrum. Här inne
fanns det gott om yta för korna att släppa sina gigantiska
bajshögar och jag kände mig som en segelbåt på kryss
när jag undvek hög efter hög. Det jobbiga är att man
skall hålla reda på båda fötterna, men jag ser ändå inte
en fördel i att vara enbent i en hage. Vad hade jag här
inne att göra egentligen kan du undra och det beror på
ett nytt blomintresse som dykt upp. Jag upptäckte
nämligen att det blev så jobbigt med fåglar. Honor
och hanar såg nämligen olika ut och även lätena kunde
vara könsbundna. Har man dessutom nedsatt färgseende
och upptäcker ideligen att när man kommer utspringande
med fågelboken så finns det ingen fågel kvar på grenen
så är det lika bra att byta gren. I mitt fall till blommor.
Tänkte börja med de gula som finns i kohagar och sedan
får jag se om ag byter färg eller går över till grishagar.

Från tankar om djupa naturintressen        

Tänk vad värmen värmer.
Idag var den här och den påverkar inte bara huden utan går ner i själens djup.
Äntligen får vi stänga av elementen och myggäggen kan kläckas. Man tar mycket hellre av sig den stickade ylletröjan och får några myggstick från skyn än sitter och skakar framför fotbolls VM. Tog fram cykeln och det var så skönt att ta sig fram längs cykelleden i T-shirt och känna doften av värmeessenser som växer fram i solskenet och susar in i de öppna näsborrarna.
Får tanken av att badbyxorna är för små och för kalla för havstemperaturen. Jag skulle köpt det fodrade paret för det kan nog inte vara mer än 15-16 grader i det blöta. Magen börjar kurra och grannarna skall komma över på fika, så den nybakade sockerkakan får göra rätt för sig och vi får reda på hur vintern har varit i Upplands Väsby.
Ur vänskapen skapas vänner som man inte visste fanns. Det är som att hitta ett par rena bomullsstrumpor i tvättunnan.

Från tankar om att värmen kom

Det är så mycket vi gör för andra och inte för oss själv.
Ja, men det är ju bra, vi brukar klaga på att alla bara tänker på sig själva.
Fast det finns mycket som vi gör på grund av vad andra tycker, på vad som passar sig
eller för att skaffa oss makt och inflytande. Mycket av allt detta är sådant som vi egentligen inte ”står upp för” eller ogillar. Varje dag innehåller väl egentligen många situationer där vi behöver balansera möjligheten att göra det som känns rätt för en själv och att göra det som andra förväntar sig.

Från tankar om att vi omtänksamma bör reflektera över att ibland tänka på oss själva     

På väg mot hämt-pizzan i Östergarn ser vi de djupgrå molnen över havet.
De har redan dragit över vår väg och efterlämnat vita högar i dikesrenen.
Får lov stanna bilen. Är det någon typ av skum eller snö? Stoppar ner handen

i högen och den fylls av stora hagel. Känns konstigt med hagelvitt bland alla
vackra sommarblommor.

En liten ensam nagel
fuktades av hagel
Den ville ha en vän
i soffan vid teven

Från tankar om att man inte skall nagelföras över vädrets makt 

Sommarsången gäspar i garderoben,

medan molnsjoken drar in genom köksdörren.
Den som tar ton i lågtrycket bör visa respekt
inför den sista skvätten snaps ifrån midsommar.

När den nyköpta badshortsen tappar färgen
i avskyn för issörjan i sanddynorna,
vet vi alla att charterresorna redan har landat.
Hoppet lever – det kommer fler somrar.

Från tankar om att sommaren behöver sin värme