På trottoaren utanför huset gick två nakna rådjur.
De sneddade över gatan, en med horn i pannan och
de försvann in bland de stolta trädens hem.
Han hade redan på morgonkvisten, före frukosten,
med DN i sängen sänkt tidningen ner mot lakanet
och tittat ut genom de två fönstren mot skogsbacken.
Skogen och naturen rörde på sig så mycket, vinden
tog tag i snöflingorna så att de försökte nå fram till
granarnas grenar, som i sin tur rörde sig vidare i
vindens riktning. Han kände sig lyckligt privilegierad
som hade en sådan fin utsikt och uppsikt framför sig.
Det ringde på dörrklockan, en tårta stod på trappen,
brevbäraren hade redan varit där och äggen kokade
ikapp med kaffet, alla grannar sov nog fortfarande.
Den tårtan var röd, hög så att den inte fick plats i
kylskåpet utan att ta ut osten, men ändå rädd för
att bli ensam med mjölken. Vi smakade på den, han
åt den uppifrån och ner, först la han marsipanhuvan
på ett rågbröd utan att lägga på sin saltgurka. Han
bet rakt igenom smörgåsen och det stänkte gott över
köksluckorna. Han satte på radion utan att veta vad
det var för program och var inte beredd på att det
handlade om honom själv. Radioproducenten bad om
ursäkt över det inträffade och fick böta många kronor.
Den dagen började så och mycket senare kom rådjuren
som fortfarande är nakna, men stiliga.

Från tankar om att naturen inte går att ersätta med något konstgjort

Musiken i Alvars mage ville ut och Alvar gick på toa.
Där hände inget, men plötsligt kände Alvar att något
kom upp ur halsen och det var den vackraste musik.
Hur skulle han få stopp på den vulkan av toner som kom ut.
Dagarna gick och det bara fortsatte på samma sätt.
Alvar beställde tid hos öron- näsa- halsdoktorn och
efter en grundlig undersökning hällde doktorn ner ett
kilo cement i magen. Musiken avtog och sedan dess
är Alvar svårt förstoppad.
Det konstiga är att Alvar har en syster med gräsallergi,
som aldrig har varit på cykelsemester i Blekinge. Hon
heter Inger och har köpt en ny kjol, som även Alvar gillar.
Den har stora prickar som lyser upp alla dansgolv.

Från tankar om att äkta toner skapas från magtrakten

Hon hade varit sjuk många år och hade blivit van vid det så hon märkte inte den lilla förändringen att hennes vänstra kind skakade. Däremot skällde hennes lilla hund, Sture B
mycket längre vid flera tillfällen. En morgon slutade inte Sture B skälla och matte vaknade
inte mer under alla de år som Sture B levde. En sorglig historia och nu är båda döda, men egentligen är den mer verklig än sorglig för alla skall ju en gång sluta andas och sluta använda sitt hjärta. En del kanske till och med tar en lättnande suck före sitt slut.
Vi har nu sett dokumentären om Josefine Nilsson och där finns en otäck sorg. Det blir lätt att hata Örjan, men den frågan som jag ställer är: Vad gjorde alla som fanns runt omkring henne, fanns det ingen modig som kunde förinta honom och hans metoder – märkligt samhälle.

Från tankar om att nu är det försent

En kvinna vid floden försöker övertala ett par, bakom tuffar en motorbåt förbi
och solen går just i moln. Kvinnans klänning är öppet sydd med tryckta växter
längs sidorna. Paret är enklare klädda, han i jeans och blå slarvigt knäppt skjorta,
hon i en begagnad topp med nötta färger och bleka byxor. Paret vandrar vidare
längs floden, passerar en ombyggd kyrka, går över en bro, stannar till och spanar
efter fisk och kaffe med bulle. Nu är alla tre tillsammans och går in i ett hus.
Kvinnan är solbrun, men paret bleka när de beundrar utsikten från en balkong.
Nu är de allt mer kaffesugna, men kvinnan visar dem vidare ut i samhället.
Nu har mannen fått lite färg, kanske är han förtjust i fel kvinna eller bara varm
av promenaden. Hans kvinna är fortfarande vackert blekfet i hyn, verkar otroligt
trevlig och kan säkert få fart på kaffet längre fram. Alla undrar hur duschen vid
flodstranden fungerar och de tar av sig kläderna för att skölja av den varma hudytan.
Efter duschen handlar de nya rena kläder, sätter sig i trädgården, vinkar in kaffet,
grannen kommer med semlor, en häst vandrar över tomten, i morgon skall de till
vårdcentralen för kontroll, deras mammor fyller år på lördag, de nya sofforna passar
fint vid äppelträdet, en helikopter vill landa vid trädgårdslandet, de försöker vifta
bort den, men de ropar att det är akut, en del växter blåser sönder, helikoptern
landar, två män kommer hotande ut från helikoptern, de binder ihop de tre och
alla fem flyger vidare österut.

Från tankar om att tre kan bli fem i en vilsen helikopter

Han hade suttit bakom ratten i timmar. Hans namn var Sven. Svens fru hade suttit framför ratten i lika många timmar och spejat efter gropar i asfalten. Hennes namn var Svea. Det paret kan verkligen samarbeta trots hög sjögång och dålig sikt. Vid ett tillfälle kunde ingen se träden på sidorna av vägen eller polisen som försökte stoppa dem i nerförsbacken.
När de kom fram åt de varsin Semla på Hå-ges i Arboga. Den var så god så de glömde beställa kaffe till efterrätt. De hade aldrig sett en så förvånad konditor på Nygatan.
Innan de somnade den dagen så tänkte de tillbaks på dagen och på vad mycket de hade upplevt, ex.
träden de inte såg, den smarriga semlan, ratten som var så fin att sitta bakom och framför och skratta åt kaffet som hade runnit ut i sanden, som Svea brukade säga.
Nästa resa hade de redan börjat planera.

Från tankar om att med ett gott samarbete växer möjligheter och fötter

Den siste indianen ringde på dörren. Vågar någon öppna eller blir det som vanligt?
Ja, nu ringer frun till polisen igen och vill att de skall hålla sig hemma på kontoret.
Indianen, ”Stora Molnet” knackar nu på tröskeln med sin nya laptop och ingen vågar
strunta i att öppna. Han stiger in i hallen utan att ta av sig sina loafers och undrar
”Jag och frun, ”Vackra dimman” tänkte koka katrinplommonkräm men vi har ingen

mjölk till krämen, har ni någon att låna ut?” Familjen suckar lugnande och går ner
till mjölkförrådet för att hämta några skopor mjölk, samtidigt rullar den vackra dimman
in över heden och så hör alla hur hon ropar ”hej goa grannar”.
Senare på kvällen tändes elden vid kryddplanteringen och ringdansen med varm
korv och amerikansk gurka från Boston gjorde kvällen märkligt fin.

Från tankar om att i varje indian finns det en människa som inte ser ut som en
indian utan sina indiankläder

Viktor Demholm, från Göteborg hade aldrig ätit en så god förrätt efter tre veckors influensa och inte nog med det, han hade även strukit sina skjortor från den senaste tvättrundan.
Dagen efter var det som vanligt igen med en enkel förrätt och smutsiga skjortor.
Så satte han sig framför TV:n och vattnet rann över allt i Beira, Moçambique. En hop
kvinnor tittade in i kameran, en av dem med de mest trötta ögonen säger ”Vi vill leva, vi vill inte dö”. Enkla ord, men de säger allt som behövs. Viktor stänger av TV:n, bläddrar i Systembolagets katalog, han skall välja vin till maten imorgon då faster kommer.
Fasters tåg hade fastnat i grädden så hon kom först morgonen därpå till frukosten.
Skulle Viktor kunna bjuda på vinet till frukostmackan, kanske inte utan ägg och nu går tåget
utan försening igen. Det var trevligt att träffa faster igen.

Från tankar om att behoven beror på tillgången

I den där skogen som rådjuren bor i rinner vattnet från regnet nerför trädstammarna.
Valter tänkte sätta sig över roten och luta sig mot stammen med dagens tidning.
Det var dock för blött så han får kolla upp dödsannonserna och sporten när han kommer hem.
På vägen hem stötte han på ett SL-tåg, han undrade om han fick följa med, men loket sa att
det inte stanna här, Valter tog upp en bunt dollar, tåget bromsade in, han blev nu
passagerare i vagn tre, när konduktören kom fick han lämna några ytterligare dollarsedlar,
några glada amerikanskor frågade om de fick sitta bredvid honom och Valter
fick lämna några ytterligare dollarsedlar.
När han närmade sin affär vid hemmet märkte han att det inte fans några dollar kvar till
minimjölken.  Så på kvällen satt han på sin köksstol och läste dödsannonserna och sporten
med ett glas vatten till sina smörgåsar. Men, visst hade det hänt mycket under dagen.

Från tankar om att det kostar en del att resa hem från skogen

En del steker fisk utomhus, en del i köket och en del spelar banjo på balkongen.
Ja, alla är vi olika, men ändå lika. Vi vill ha uppskattning, en bostad och mat till vinet.
Nu när den stekta fisken är stekt skall vi göra ett konstverk. Ta först en plywoodskiva
och såga, till en lagom storlek, sätt på en trälist runt skivan. Du har nu konstverkets
baksida och inramning. Ta fram ditt hobbylim och en 6-8 stekta fiskar. Tänk igenom
hur du vill limma fast dem på plywoodskivan. När de är snyggt pålimmade kan du
fortsätta att limma på några purjolökar och brysselkål mellan fiskarna. Det blir då
fina sjöväxter som sjögräs och algväxter.
När konstverket har hängt ett par veckor över vardagssoffan så är det dags att hänga
ut den på utedasset.

Från tankar om att konst gör sig inte självt utan det behövs en tanke

Kvinnan i soffan visade sin nyköpta hund.
Hennes förvånade man undrade då:
”Varför köpte du en hund, du pratade ju om en ny klänning till festen”
- Jag har alltid velat ha en hund
- Men tänk om alla andra tjejer har klänning och du har en hund på festen
- Hunden har samma färg på pälsen, som många klänningar
- Det är ju skillnad på ett klädesplagg och ett djur, speciellt på vintern
- Jag tycker ändå att det är roligare med en trevlig hund än att se ut som alla andra
- Men, har du tänkt på vad jag känner
- Nej, jag har haft så mycket att tänka på med att välja hund, det finns så många olika
- Ja, hur skall vi göra nu då
- Vi kan väl gå ut med hunden, den verkar kissnödig

Från tankar om att en hund ofta sprider glädje hos en del av familjen

Många känner sig ensamma i en kamp mot samhällets regler och tjänstemän.
Hur kan vi stödja, hjälpa till? Vi är inte minst just samhället.
Andra pimplar fisk, genom isen och vissa kan bli svenska mästare. Ovanför isen
tjuter vinden och snön med dimman så ingen ser en enda fisk. På stranden ligger ett
gäng katter och spanar efter någon tappad fisk. Några barn åker skridskor bredvid
bryggan och ramlar på rad.
En av de fula fiskarna, Kalle vaknade tidigt morgonen därpå, när det stänkte vatten
från akvariet på honom. Kudden blev blöt, men Kalle var knappast söt, när han sprang
in till grannen med sitt akvarium.
Nere vid sjön hade isen gått upp och några kvinnor i röda baddräkter slängde sig
ut i vattnet. De simmade ut i sjön och för varje simtag blev vattnet varmare.
Åter på land la de sig i gräset och solade med några insekter som surrade runt
deras huvuden. I morgon fortsätter isfisket med klassen ”utbränd småhusfiskare”.

Från tankar om att i varje fisk finns det en bra simmare

Det var en perfekt dag, starten hade gått bra, stavarna var lättklädda, solen sken rakt ner i spåren, vallan var så bra så att den inte märktes, magen lagom fylld, publiken hejade, en
hund kissade mellan spåren, himlen var blå och ikväll skulle han ta en whisky när solen hade lagt sig. Något senare efter duschen ler han åt busschauffören när han checkar in med skidor och ryggsäck. In i huset, uppför trapporna förbi sopnedkastet och in i lägenheten. I köket fanns grillkorven som puttrade på spisen med potatisen kvar i skåpet och i badrummet låg frun i blöt till efterrätten. Han satte på radion, det var ekot, som pratade om fisket av braxen utanför Manchester, det så kallade braxit, Korven var täckt med gurka från Boston och potatisen hade krupit ur skåpet. Han svalde maten otuggad och bytte samtidigt kanal på radion, vilket ingen tidigare hade gjort i lägenheten. Så kom frun ut från badrummet och satte sig vid köksbordet för glassen med kolasås, banan, geléhjärtan, lakritssås i botten, marängbönor och så whiskyn. Resten av kvällen fick vi inte vara med på,
men allt pekade på att båda gick i mål.

Från tankar om att i spåren får man akta sig för spårvagnar

En man på knä, gråtande av lycka, hans pudel hade blivit etta i kocktävlingen ”Sveriges mästerkock, klassen småhundar”. Mannen heter Leif och pudeln Leif Junior och de har varit ett par i åtta år. Leif Juniors favoriträtt att laga är ”Norskt fläskben i fikonsås med taggsvamp”. Med den rätten har Leif J. haft många fina placeringar och i år la han även till några sniglar bredvid fläskbenet. En vinnande detalj.
I sommar skall Leif Junior åka på sommarläger till Båstad och pröva på lite tennis. Leif har talat allvarsamt med sin pudel om att inte skälla ut tennistränaren, som han gjorde ett annat år i Örebro. Skall Junior få åka själv till Båstad? Leif vill själv helst vara på sin kolonilott i Björkedur.

Från tankar om att oftast finns hundens matintresse i själva ätandet

Numera förstår alla allt utan att egentligen veta varför de kan tro det.
När skall den ärliga personen som berättar att hen inte förstår allt, bli hyllad?
Samtidigt har mörkret för länge sedan lagt sig över ön. I en stuga ser vi ljus genom ett fönster.
Ett obehagligt skrik hörs från strandkanten, på en ilandfluten stock sitter en man med en TV-apparat i knät, det är lördag och nattfilmen stör tystnaden över sjön. Jag går ut på bryggan, tar av mig kläderna, vet precis var jag kan hoppa i, det plaskar i vattnet, mannen på stranden tittar upp och en abborre simmar iväg, först är det skönt, men snart kommer vattenkylan och jag kryper ner i min säng. Den rutiga pyjamasen hoppar jag över.

Från tankar om att förstå sin begränsning och inte dyka ner i det svartgrå vattnet    

Det är svårt att få någonstans att bo för en nyanländ myra om det är fullt i stacken.
Har myran sedan inget kapital eller några kontakter inom stackbostadsmarknaden så blir det mycket svårt.
Att folk flyr från krig och svält är naturligt, däremot att det görs pga gängkriminellas våld verkar ju absurt. Detta händer idag på en del ställen i Sydamerika.
Då är det lugnare på Lugna gatan i Svedstad. Det som hänt sista månaden är att hunden Kalle sprang ut genom häcken och var borta i 45 minuter, grannen Holger sprang också ut genom häcken och var borta vecka 8, en lastbil körde på den interna vägen fast det är förbjudet, en dag i vecka 7 kom ingen post och pensionärerna i 27:an gnäller om allt från gruset från sandningen till att katterna kissar i carporten.

Från tankar om att den som har någonstans att bo kan klaga på sitt bostadsområde

Regler är till för att följas, men idag räcker det med att säga ”jag visste inte om den”.
Så säger människorna i väntrummet, på pendeltåget, i fikarummet, i bilkön och ibland mitt under arbetstid. Får man säga så på ex. ett pendeltåg, är det kanske värre än att inte betala biljetten.
Det är kallt ute, men varmt i benen efter motionsvarven på 7 km/varv. Så sa alltid Svempa innan han skulle se Rapport med väder och spott. Han älskade sin fru och sina motionsvarv.
Han tyckte även mycket om blommor och julmust. Den blomman han tyckte bäst om under dagtid var gnäggbladig röktopp och blomman för dagen. Mustsorten spelade inte så stor roll, det viktigaste var att det var jul och att någon julklapp var bra. Tomten satt i julgranen och övervakade allt.

Från tankar om att regelverk bör vara gjort så att alla inblandade beaktas. Inte som i skolvärlden.

Min vän Hashtag Larsson fick aldrig vara med i Melodifestivalen.
Däremot var han med i Korpens terränglopp, ”Sjön runt” och
blev tolva 2009 i klassen nyburgare.
Hashtag var inte bara en bra löpare, han kunde även laga sin egen lunch.
Ofta blev det stekt korv och pannkaka med kanelbulle efter disken.
Så började dansen, ingen behövde bjuda upp, ja så var regeln, alla satt
och väntade på att ingen behövde bjuda upp, musiken var imponerande,
tonerna gjorde sig bra över det tomma golvet, ingen fick svettiga
kläder när de satt och väntade på sina stolar, kvällen blev magisk och
ingen gick ner i vikt, så kom kvällens sista dans och när den tog slut reste
sig alla upp från stolarna och applåderade.

Från tankar om att i dansen rensas huvudet från sina bekymmer

Det var tuffa förhållanden när Putte föddes,
berättar Putte så här några dagar efter att
han kom ut med att han kommit ut.
Ja, det har ju blivit poppis att komma ut
med olika saker som folket inte vetat om.
Det kan vara ex:
Att man har gift sig i bussen på väg hem från jobbet utan att först frågat frugan.
Att man har pussat en naken kamel i Västerås.
Att man igår kväll la sig i sängen som en man och idag vaknat upp som kvinna.
Att man bakade en semla och ut ur ugnen kom en kanellängd med flytväst.
En dag blev så Putte en gammal Putte och hade svårt att komma ur sängen när hemtjänsten ringde på dörrklockan hos grannen, men skulle till Putte.
Vet någon vid vilken ålder som det inte märks längre att en person har blivit ett år äldre.

Har hört att många vill komma dit, men är det så smart?
Nu hörde jag just på TV att en läkare sa ”jag botar inte sjukdomar, utan människor”. Bra sagt för att vara en läkare!

Från tankar om att vi alla bör komma ut till luften och dess ljus

I regnet blev hela lägenheten blöt
Vi var alla förvånade, solen hade skinit hela dagen
och i affären var maten slut
Igår hade hon varit på hästuppvisning i London
och nu var soffan blöt som en insjö
Att det kan gå så snabbt när en sprinter springer
fram till gröten som kokar över
Det är klart att bränd gröt smakar riktigt bränt
och det tycker inga hyresgäster om
Ändå är det värre med allt vatten från regnet
det letar sig in bakom trösklar och in i kuddarna
Någon i publiken ler snällt åt kamelen på cirkusen,
fast ingen vet om kamelen såg det
Allt är underligt och vissa barn hoppar upp på
golvet och andra sitter uppfostrat eller hämmat kvar.

Från tankar om att vandra mot en stängd mur

Idag var det inte vår i vårt klimat.
En dag med långa kalsonger och rödpinade kinder på långa promenaden.
Nedanför bron guppade isflaken och på en pråm arbetade några män med att muddra kanalen. Vilka tuffingar, tänk om unga gängkriminella fick praktisera på pråmen under en vinter som ett samhällsstraff. Det skulle göra dem gott och även vi andra.
På gräset i Porto dömer domaren ett annat typ av straff. Roma får lägga en straffspark och det bli mål. I den andra ändan av planen står en svensk och vaktar målet, han sträcker upp sina armar mot den portugisiska himlen och bortapubliken jublar.
I tidningarna diskuterar man skolan. Några politiker från det största partiet talar om hur skolan bör vara, men inte hur de/vi skall komma dit. Som vanligt inleds dessa artiklar med att ta fram några marginella förbättringar sedan tidigare regeringar. Men, visst är det svårt att bedriva lärande utan relevanta regelverk för de starka och svaga lärarna och för de starka och svaga eleverna. Alla är ju lika viktiga.
I tisdags åt jag en semla, valde en blandad, tycker det är bäst även för skolor, blir aldrig bra med en klump med samma typ av elever.

Från tankar om att i det kalla vädret passar det bra att fundera på den kalla skolan

I varje rum finns det alltid plats för något.
Exempelvis en smörkniv i trä.
Kanske lite bordsmargarin till smörkniven,
men skulle det inte vara bättre med smör.
Enligt Expressen så är det inte vanligt att
smörknivar får jobba med smör.
Borde inte regeringen byta namn till bordsmargarinkniv.
Fast det kändes långt, efter bordsmar… fick
jag ta ett glas vatten och en Semla.
Undrar om det finns plats för en gås i rummet.
Då skulle jag bre på lite margarin på den,
så att det blev en margaringås.
Ha ha du menar väl smörgås, ja egentligen,
men margarin kan även vara flytande,
som vi kan steka fattiga riddare i tex.
I våran gran hänger det en margarinklump,
alltså ingen julgran och egentligen är det nog
Kommunens gran. Fåglarna ex. talgoxe och
blåmes gillar vårt margarin som ligger i
ett sådant där nät som vi ibland får frukt i.
Undrar om vi får plats med några småfåglar
i rummet.

Från tankar om att få plats eller att ta sig plats i rummet

Den stora frukostbuffén fick oss att känna oss små.  Den var säkert 100X50 meter, djupet var svårt att uppskatta. Det var en familjebuffé med separat område för barn där alla kunde bli mätta och bottna.
Deras kohängda köttbullar i tomatsås med gnuccigurka var nog deras specialitet tillsammans
med ett glas öl och en badanka. Den första veckan hann vi aldrig ut ur matsalen innan solen gick
ner och det var dags att dansa Flamenco före sänggåendet. Vecka nummer två var vi även i poolen,
som var väldigt skön när det var varmt. Vecka tre åkte vi mest buss till staden, det var fina bussturer
på vägarna. Vecka fyra var vi inte kvar eftersom vi åkte hem efter tre veckor. Vi tyckte det var lagom
att vara borta mellan två och sju veckor. Den bästa veckan var nog den andra, då vi fick se mycket
av landskapet från poolen. Nästa år kommer vi att åka tillbaks, men kanske byta rum till ett med
utsikt över matsalen. Vi sa förresten till den som var i receptionen när vi skulle åka hem att vi kommer tillbaks nästa år, men vi måste nog boka ändå.

Från tankar om att tradition och buffé gör en bra resa

Tom Dirk stod vid stationen och väntade på tåget, men ännu mer på kvinnan i rött.
Han hade vid flera tillfällen sett kvinnan i rött, ofta halvspringande längs perrongen
mot tåget till Timbuktu. Själv skulle han åt andra hållet, med bussen till Strängnäs.
I Strängnäs bor hans mor i morgondimman nära Mälaren. Hon börjar ha svårt att
springa sina motionsvarv på 5 km slingan när vinden är hård från sjön. Tom brukar
se till så att hon inte springer för många varv. Han försöker även att få en ledsagare

från Strängnäs löparklubb till sin mor under motionsvarven.
Kvinnan med de röda läpparna, den röda luggen, de röda axlarna under kappan i
rött hade inte synts till under kvällen. Tom grät och dropparna rann ner längs lyktstolpen.
I morgon skulle han vara här mycket tidigare med en Expressen under armen.

Från tankar om att den röda färgens betydelse för hjärtats bästa måste beaktas