Varför får inte den som äger sin sängplats välja sovrum trots sin erfarenhet.
Alla som har förärats med barns barn har troligen brottats med frågan.
Någon skulle säkert säga ”men, det går ju inte att välja vilka föräldrar som du får ärva”.
Tycker ändå inte att det går att jämföra dessa förhållanden eftersom det ena är ett materiellt problem och det andra handlar om kött, blod och DNA.
I nattens mörker landar älvorna över heden och sprider sovplatser till oss alla utan tanke på det som har påverkat den dag som kräver sin sömn. I all denna välorganiserade vänlighet lyser den söta punschflaskan upp omgivningen med sina reflekterande strålar.
Alla bör reflektera mera.

Från tankar om att ” vad är ett liv utan en egen säng”

I tavlan såg han livet rinna förbi
i starka färger och svaga stänk.
Han kom särskilt ihåg den dagen
då konfirmationen ägde rum i brorsans
alltför trånga vita skjortan och
prästen jublade ikapp med hemmalaget.
Efter giftemålet med Rut tog livet slut
och nu sitter han där hemma och läser
”Allt i hemmet” med nerdragna rullgardiner

och fatet fullt av mazariner.
Men i allt finns en massa lyckliga stunder som

inte alltid tagit plats i huvudets huvudbibliotek.
Ändå har de sina givna platser.

Från tankar om att tavlan kan tolkas olika 

Cirkelsågens oväsen skär genom tystnaden
men vi grannar måste acceptera sågens existens
och grannens användande.
Däremot kan vi inte acceptera hur grundvattnet
sjunker allt mer även om tomten blir större på djupet.
De flesta räknar inte tomtstorleken i kubikmeter.
Undrar förresten hur långt ner det är vårt. Ja, det
kan ju inte vara oändligt för vid ett visst djup blir
det närmare till tomten på andra sidan klotet.
Får kolla upp det där. Finns säkert EU-regler för
det, men kommer man för långt ner kan ju inte
EU gälla. Kan då vara en lokal regel för någon Kanton.
Annars smälter smöret på mackan, huden är dunkelt
chokladbrun, gräset behöver inte klippas, fotbolls-EM
är över, barnen kryllar, loppisarna likaså, grillen
bränner fast, jaktflygplanen har kommit åter, havet
blir varmare och lenare, cykelstödet löst som alltid,
den varmrökt laxen smälter i munnen som Marabou
i innerfickan, så allt är som vanligt, men bättre och sämre.

Från tankar om att sommaren rullar på  

I luften tinar inte längre dina önskningar
vinden liksom stretar mot din kropp.
I lä blåser vinden fortfarande i ditt hår
men din frisyr följer nu kroppens böljande.
Att acceptera förändringar är lika svårt
som lättheten att glömma dess existens.
Så övergår vinden till lugn natt och alla
samlar kraft till nästa motvind.

Från tanker om att vinden väljer själv sin riktning

Slipsen sitter perfekt och
passar med finess den nyköpta tavlan.
En grå mustasch får den ljusblå skjortan att glänsa,
tyvärr har kavajen en längd som är passé.
På ängen kommer en engelska i grönblå täckjackskavaj,
helt hopplös i stil och till och med biffkorna ryggar tillbaks.
Ramar man in det lilla i ett större sammanhang så blir
det lättare för den som ser allt sämre. Ramen måste
naturligtvis bytas på samma sätt som en utsliten tandborste.
Rastaflätor kan vara läckert även på en 80-åring om de
flätas ut någon gång i månaden för tvätt.
När luggen hänger ner i en liten snibb över pannans
veckningar blir den medelålders en pojkvasker och
en snygg smårutig kavaj gör ingen skillnad.
Över hela gänget sänker sig kvällens ljus och dofter,
någon stänger ögonlocken, andra gäspar för sista gången.

Från tankar om att klädseln spelar roll och spratt

I regnet blir alla lika blöta oavsett hudfärg, kön, religion etc.
Regnet är rättvist och behandlar alla lika.
Jag skulle vilja vara kompis med regnet utan att bli våt.
Men en kompis har man med hens alla olika sidor, både de goda och de sämre.
Dessutom tycker vi ju olika om vad som är bra och dåligt. Den torra plantan som kippar efter vätska älskar regnet eller bonden som länge varit sömnlös när vetet ligger brunt på åkern.
Vissa älskar regnet när de upphör, en del bara för att slippa det, andra för att luften blir så klar och doftrik så man med lätthet ser ryggen på en skalbagge och känner dess lukt.
På TV syns direktsändningar i samband med det hemska attentatet i Nice. Nyheter behövs alltid, men måste vi veta detaljer om tex hur journalisten som just anlänt till flygplatsen uppfattar stämningen i kön som väntar på att få sin resväska. Nackdelen med dessa direktsändningar är framför allt att all information som dyker upp blir reportern glad över att snabbt få förmedla, senare visar sig många vara osanna.  Även den som sätter på TV:n och ser under fem minuter bör få så korrekt information som möjligt.

Från tankar om regn och hopplöst 

I en plyschsoffa bakom kvällsljuset gömde sig ladan i sin praktfulla vårhatt.
Jag trodde, efter att vänt byxorna bak och fram att det skulle bli lättare att hitta hem till mitt riktiga jag och till mamma som själv var försvunnen efter att dragit ut en visdomstand i samma stad som tandläkaren senare skulle gifta sig i.

När sammanträffandena haglar som havssalt i strandkanten blir man både upprymd och nerrymd, fast på en gång. Det får säkert även du när bilköerna släpper sig så att koldioxiden lägger sig som en gröt mellan slussportarna.  Att inte bilförarna tar båten istället. Då hade de sluppit vänta på slussbron. Själv tycker jag att båtsäsongen är för kort, själv är jag ganska lång, isbrytaren i Medelhavet har också en kort säsong.

Och mitt i slussningen och allt ihopa fyller kronprinsessan år på ön Öland med sitt glada leende. I morgon kommer regnet och sedan de andra som också vill vara med och leka.

Från tankar om att en plyschsoffa får vara med om mycket 

   

Bakom den blågrå fåtöljen
hänger den beigevita gardinen i
hörnet med fönster på båda sidorna.
Tittar du ut genom det vänstra fönstret
syns det öppna fältet lysa gulvitt bakom
några enar i kvällssolen. Öppnas fönstret
hörs stundom de imponerande biffkorna
bröla i bakgrunden, men utanför synfältet.
Framför enarna en liten grusväg med lite
grästuvor mellan hjulspåren, framför den
en gräsmatta perforerad av vildkaniner,
som gräver hål för jämnan för att visa
att de finns.
I det högra fönstret, bakom verandatakets
stötta breder tallarna ut sig endast

avbrutna  av en reslig avenbok.
Innanför fönstret sitter en man som
väntar på fotbollsfinalen, på att alla
vinner på Lotto och att alla vill förändra
sig, så att de blir snälla.

från tankar om att utanför fönstret finns framtiden

I den blå salen växer himlen upp mot väggarna.
De nya tapeternas struktur av pigga molntussar
bidrar till en känsla av frihetssträvan,
en längtan efter att få sova gott efter att gjort gott
och att vara en del av något större.
Under mattan i samma rum fanns en lucka ner till
ett rum där presidenten gömde sin samling av sandaler.
Alla vet att sandaler ger gladare fötter som får möjlighet

att osa av sig svetten i varje gatuhörn.
En bra sommar är ändå den då vi kan gå de flesta
dagarna i sandaler oavsett om det är republik eller monarki.

Från tankar om att från början var vi alla samlare

Jag kände att luften svalnade i samma stund som drömmen övergav sovrummet.
Täcket kändes tunt när knäna hoppade ur led och regnet flöt nerför fönstret.
Äggen blev så där härligt välkokade och lika mjuka som hörnsoffans sittdyna.
Det var första gången som jag åt välkokta ägg med knäna ur led, men det var gott.
Regnet hade dragit vidare, jag klädde på mig för att skaffa kryckor på nätet.
Sist som knäna hoppade ur led hade jag just bytt jobb och när jag försökte få kryckor via vårdcentralen åkte remisserna och telefonsamtalen fram och tillbaks, men kryckorna kom först när jag hade bytt jobb igen.

Sedan dess har jag inte bytt jobb och knäna har hållit sig lugna. 
Ute sänkte sig ljusflödet och kvällen blev till natt.

Från tankar om att känna av sina knän

Vinden svepte in från sydväst,
tog med sig minnena som ingen kom ihåg,
rundade ladans gavel,
gav kraft åt en vilsen svala,
blåste ner en tallegren precis
när en ekorre slängt sig i säkerhet
till nästa lediga träd.
Drog vidare in genom ytterdörren,
störde TV-bilden,
fick soffgruppen att djupandas,
vinglasen att skallra,
kristallkronan att svaja rytmiskt.
I sin lekfullhet bromsade vinden in,
strödde ut minnena som snöflingor
över ryamattan,
andades ut,
smekte katten i hallen och la sig till ro i hallonbuskarna.
Ska du inte sova på vinden jamade katten
och slickade lyckligt sin vänstra tass.

Från tankar om att vad vore blåsten utan en ordentlig vind    

Ett TV-program:
En bonde från England vistas under några veckor med en grupp afrikaner som lever av/med sina kor. Ska det börja regna så gräset kan växa? Skall de kunna lägga sig att sova på marken med att ha fått lite mjölk och lite majsmjöl i magen. Deras jobb går ut på att få korna att överleva så att chansen att de själva överlever ökar. I all denna uthållighet i livet visar de ändå en glädje i vardagen.
Kan man i Sverige få samhällstjänst i Afrika efter brottslighet. Tänk att få skicka ner våra ungdomsbrottslingningar till gruppen. De skulle säkert passa in i den del av gruppen som beväpnade vaktade korna. De var borta med korna i trakter där det fanns gräs under en sjumånadsperiod, kanske 50 mil från ”byn”. Mat? – i princip ingen. Arbetstid? – dygnet runt.
Lön? – behålla livet. Lärdom? – ofantlig, att samarbeta mot ett mål och kanske en tanke kan slå dem att de har det ganska bra här hemma.

Från tankar om att TV-program kan ge en hel del