Mötte en sköldpadda i trappan därhemma.
Den skulle upp och jag ner.
Frågade vänligt vad den/han skulle göra där uppe.
Tänkte hjälpa till med att bädda rent, sa den.
”men kommer du att nå upp”
”nej, men någon måste ju organisera jobbet” 

Från den dagen har paddan jobbat som administrativ chef hos oss.
Ibland är den lite inbunden och kryper in i sin sköld, men den har lovat att jobba på det och det är ju en styrka i sig.
Ett problem som har uppstått i samband med julen är att den (vi måste snart ge den ett namn) har hittat julgransfoten och har fått för sig att den kan användas som pool. Nu har den till och med badat på betald arbetstid. När man sedan skall ge den en åthutning kryper den in med huvudet under skölden och dansar obekymrat med de små sköldpaddsbenen.
Hoppas den klarar smällarna i natt!

Från tankar om att nyanlända kan arbeta   

I morgon är det afton hela dagen

Årets sista dag skall planeras
Det gäller att komma på några bra löften för 2017
Raketerna har redan slagit ner i mössan och ändrat frisyr till gråbränt med extra bred bena
Champagnen hoppar vi över, man vill inte starta upp 2017 alltför slö
Det blir asiatisk buffé till nyårslunch på den gamla biografens parkett
Det kvällsonödiga är inköpt, parmesanost, serrano och kolasås, allt utan slips
Kring tolvslaget får vi ta betäckning som vanligt, grannens raketramp kommer väldigt nära när man bor i radhus. Ett år brann en vintergrön buske så vackert bland smällarna allt var Aleppolikt.
Det var inget bra skoj, tänk på alla som kommit hit och känner sig hemma på fel sätt.
Nu menar jag inte våra grannar från Island som kanske tror att det har skett ett vulkanutbrott. 

Hur skall vi kunna påverka vår värld under 2017?

Kan jag påverka de som använder sitt ruskiga våld mot andra människor?
Hur skall vi kunna förklara att ”vara vänner” är så mycket större än att ha makt över ”icke vänner”?
Hur skall jag få människor att förstå att det är lättare att andas med minskade utsläpp, när inte världens mäktigaste ledare inser det.
Hur skall jag förstå att det är bättre att skicka pengar till behövande än att lägga dem på barnens sjätte julklapp?
Hur skall vi skapa ordning i Sverige? När inte ett så rikt land klarar av det, vilka skall då klara av det?

Trots allt behöver vi inte avstå från ett firande imorgon. Vi får komma igen 2017.
Det är helt ok att vara glad när man har hjälpt andra.

Från tankar om att året tar slut, men tyvärr fortsätter mycket elände

Ett fotografi passade i en ram,
blicken var suddig.
Kvinnan hade en pistol i handen,
hennes ljusa frisyr dolde håret.

Det virkade överkastet täckte sängens kvalster,

men skulle papegojan härma sin mor.

Utanför ytterdörren stod bilen på tomgång,
kvinnan rusade nerför trapporna,
hennes klänning följde efter rakt in i bilen.

Bilen startade sin motor och följde landsvägen.

Kyrkan var fylld av psalmböcker som
turades om att visa upp sig.
Det var så märkligt att ondskan var så stark.
Den dagen dog papegojan och den slutade att härmas.

Vi virade in den i det virkade överkastet inför jordfästningen,

som blev upplyft till kullens södersida där solen finns.
Utanför kyrkan samlades de troende och de som inte

var troende men ändå hade sympatier.

Dagen rullade vidare på fotbollsplanen där bollar och

spelare gjorde upp om reglerna kring årets lotteri.

Vinsterna var ganska fina, bl.a. en välstickad väst för smådjur,
en radio med flera inställbara kanaler och en chokladask
med fyllda detaljer från Skaraborg.

Från tankar om att det händer så mycket som det inte går att förstå     

Himlen är blå,
men lycklig ändå,
och orden försvann,

i en brunbränd savann.
Vem vet inte hur,
den rosa tonen i dur,
kom åter till mig,

en gulklädd lakej.

 Vad spelar färgerna för liv i ens liv? Idag på stan – REA. Råkade hamna på Cubus herrklädavdelning. Det gav mig ett intryck – färglöst och dystert. Fick lov att köpa en mjukglass för att muntra upp mig. Hur skulle jag annars kunna passera slussen samtidigt som vinden tog tag i kepsens stora skärm och flög iväg ner i Östersjön. Blev förtvivlad. Hade köpt den just på en REA för många år sedan i Gamla stan och nu när jag äntligen har blivit gammal så lämnade den mig. En yngre man i trenchcoat undrade om han skulle dyka i efter den. Jag tackade, men avböjde, var rädd för att trenchcoaten skulle fastna i slussportarna, som förra året. Fick ta mig hem till risgrynsgöten med kallt huvud.

Från tankar om att utan färg blir allt så färglöst  

Den vackra blomman, klädd i rött svajade lätt i vindbrisen från det öppna fönstret.
På köksbordet fanns inte bara en blommande blomma utan även gårdagens tidning.

Det är så tryggt att känna till historien för att kunna välja rätt strumpor för framtiden.

          Bakom köksbordet syntes några grenar från en julgran, en tomtes pjäxa under bordet och längre bort en del av resten av livet delvis skymd av oset från ugnen.
         Samtidigt börjar junior VM i ishockey som är en av julens traditioner. Normalt sätt så ger inte några juniormästerskap stort intresse, men det gäller inte just dessa turneringar. Varför? Kan de bero på att vi har tid att glo på TV just på julen eller att vi har ätit så mycket att TV-tittande är lagom motion, barnen har fått puckar i julklapp, isen liknar den där äckliga gelén på leverpastejen eller att Tomten har en säck med sig och att i hockey gäller det att knyta ihop säcken.
Tänk på att bakom varje sarg finns en läktare och på den kan det finnas folk som inte behöver frysa när det spelas inomhus. Själv älskade jag cigarettröken från farbröderna på ”Månskensrinken”.

Från tankar om att ett mål kan vara att göra mål

Gitarren vilar tryggt och fordrande i hans armar,
Everts son
Publiken jublar och utnämningarna tycks öka med åldern
Han ser inte orden längre,
men han kan formulera dem med en mjukhet och elegans
Ja, orden liknar honom själv

Alla känner av dem och alla vill nå dem/honom
Vår gamla James Bond-typ som nu har slagit rot
Att vara så blygsam när ridån inte vill gå ner
Måtte han finna sina föräldrar på himmelens Pampas
Vi bugar djupt

Från tankar om att vara stor i det lilla, som ändå är stort

23.05
Knappt en timme tills tomten kommer, jag måste svälja den nygriljerade skinkan (ja, inte hela) så att jag kan skölja ur munnen inför besöket. Bara inte kajorna har byggt bo i skorstenen, då kommer inte tomten in och så får vi facket på oss. En del skrapar triss i husen, vissa vinner inte, vet fler som inte brukar vinna, man kan visst vinna färg till ytterpanelen, finns fem färger att välja på, kallas för färgfemman.

Tänk vad kul det ska bli med alla paketen, har köpt massor i år, de flesta till mig själv, det är nog den person som det är lättast att köpa till, han har så bra smak och så gillar han den danska rödkålen. Tydligen är det nyttigt också, i alla fall för möss har man kommit på. Om man är en mus och äter mycket fett tillsammans med rödkål så märks det inte att man ätit mycket fett. Varken på blodprover eller midjemått (var sitter egentligen musens midja).

Har ni några läkartider till 2017? Min kompis har redan två, men det gäller att hålla dem förstås.  
Först skall han till doktor Rättling för sin svullna bål och sedan direkt till vårdcentralen ”Löpande kalven” för problem med båda laktoserna. Själv tror jag att det är träningsvärk sedan han börjat kissa i störtloppsställning med kraftigt böjda ben.
Oj, nu är det bara en halv timma kvar så nu får jag skölja av resten av kroppen (det gick bra med munnen).

Från tankar om att lyckan närmar sig, snart kommer tomten över tomten

Varför är det så att inte alla vill förstå att biljetten är en enkelresa.
Det som gjordes igår kan inte repriseras idag.
Inte kommer svalan att på samma sätt störta så vackert ner mot sin färska insekt som i somras.
När våren kommer, då kommer svalan åter från tropikerna, sval och elegant kommer den flyga in under ladugårdstaket.
Tänk om man var lika sval och elegant som mannen i bilkön på Essingeleden. Han hade fällt ner suffletten trots nollgradigt, lurarna under hornen, lätt puffande på en cigarill, en rutig keps från XXL under hjälmen, tänderna var vackert blå, även annan teknisk utrustning som rattvärmare, batteriladdare till de förstärkta långkalsongerna, USB för tre, väst som matchade kepsen, två mobiler i samma hand som den vänstra och så det där naturliga sättet att se mätt ut fast korven var slut på Odenplan och ingen ville bjuda på sin egen matsäck.

Och ändå är det bara två dagar kvar och granen har redan börjat barra så att paketen blir kladdiga av kåda och smuts från granförsäljaren. Men skinkan är köpt och skall in i ugnen imorgon, måste sätta på spisen ikväll, skölja över senapen och googla på gradantalet.
Alla vill inte stiga i graderna och det är ju tur för alla kan inte vara chef, för då skulle de inte finnas några att vara chef över och då finns det inga arbetsuppgifter kvar, kanske. Alla borde ändå ha rätt att bli chef över sitt inre, att bestämma vad man själv tycker t.ex. utan att bli straffad.

Idag är det svårt att kombinera vad man tycker och sedan tala om det om man inte heter Trump.
Ute är det kolsvart och det är svårt at se att idag vänder det mot ljusare tider.
Tänk den dag då det blir ljusare i det mänskliga klimatet här på jorden. Den dagen firar vi, men först gäller julfirandet.

Från tankar om att Trump är inte sval, men han dyker på folk som en svala dyker efter sin mat 

Torget myllrade av folk som såg fram emot efterrätten.
Kocken hade verkligen lyckats med rätterna före den sista.

På andra sidan torget i denna stad fanns en annan rätt, tingsrätten.

Ur tingsrätten vällde det fram en mängd med brottslingar och tjuvar.

Bara de nu inte kommer över till vår sida och sväljer efterrätten.
När Tore var liten, nu var han på torget, fick han i efterhand veta
att han hade somnat strax före efterrätten på sin egen födelsedag.

På sina födelsedagar brukade barnen längs torget få bestämma maten

och till efterrätt hade Tore önskat mormors självrullande rulltårta med

hallongrädde och vaniljsås.

Och då händer det som inte fick ske, sömnen tar makten och Tore

har sedan i hela livet känt ett misslyckande i att han inte kunde

hålla sig vaken. Både på ett eget plan och som ett svek gentemot  mormor.   

Tore rusar nu över torget, slänger av sig skorna på vägen,

han måste hinna fram till efterrätten före tjuvarna, på trappan till

Rådhuset sitter mormor med en tallrik fylld av självrullande rulltårta indränkt i vaniljsås.
Så fick han sin upprättelse och sin efterrätt serverad i myllret på torget.
Vad kan vi lära oss av det? Kanske att det kommer nya chanser längs
alla vägar och torg som passeras på vägen hem.

Från tankar om att ibland är det svårt att glömma sådant som det inte är värt att komma ihåg   

Jag mötte en dopad kvinna, hon hade salva på läpparna, salvan gjorde hennes läppar knallröda,

att hon inte förstod att man ”inte får gå ut” och dansa med sådant glid på dansgolvet.
Dagen efter sa hon öppet ”jag ångrar ingenting” men det var så dags när gårdagen redan var över och flera danspar hade dansat av golvet med röda märken på både slips och stumpbyxor.
Det gäller alltid att knäcka koden tänkte jag och satte fram nötterna till jul. Jag höll på att skriva fötterna istället för nötterna, ända likheten jag nu efteråt kan komma på är en stövelknekt och en nötknäckare, men det är långsynt.  Jag fick ett ovanligt erbjudande häromdagen, det var en tomteliknande person som undrade om jag ville bli dopad till jul, men jag döpte ju mig på konfirmationslägret i havet utanför Halmstad så det är inte aktuellt.
Fick sen höra av en granne att Konsum hade brunnit ner och då undrar man ju över ett möjligt samband. Men det är som morfar sa ”bättre en öppnad burk snus än en tom burk”. Eller var det ”än ingen burk”. Jag tror i alla fall att han menade att det är bättre att stå ut med det man har än att inte ha något att stå ut med.
Så var det bara sex dagar kvar.

Från tankar om hur Johannes döparen gled omkring bland ett flertal religioner

Som en lärka på vift
en kvinna dock gift

Bland nässlor hon går

med utsträckta tår

Och lärkan försvann
men kvinnan var grann

Hon vandrade lätt
på sitt självklara sett

Jag tittade upp
som en rodnande tupp

Bakom busken jag stod
jag tror hon förstod
Hon log och försvann
uti livet så grann

Från tankar om att kanske minnet finns kvar

Kullersten blänker i sommarljuset
en cykel med motor glider förbi

Bakom vägen en gotisk kyrka

genom kyrkans öppna fönster sveper
rösterna från en flickkör och en mandolin

rakt emot oss och vi njuter tröstefullt

Längre fram arbetar männen i skogsbrynet
det bygger ett litet hus i trädets krona
i huset skall dottern till sin far ha
små fester med kanelbullar och kokain.
Inne i själva skogen bor många vilda djur

det som gör dem extra vilda är när vi

människor trampar sönder deras djurstigar

på jakt efter att stjäla/låna en gran till jul.
På andra sidan skogen är julbordet dukat

alla äter för mycket, skäms, mår illa, somliga kräks,

de flesta döljer obehaget med andra snapsen.

Under julbordet sitter ett litet barn i sina

fuktiga blöjor, hennes far har omvårdnaden

denna vecka, hon känner sig ensam och blir

blöt i ögat så pappan släpper diskret ner ett

revbensspjäll till henne. Hon lägger sitt lilla

spjäll under sitt lilla huvud och somnar in

medan de vuxna tar en kopp kaffe på maten.

Det är hårt på golvet, men ändå säkert.

Från tankar om att det händer hela tiden så mycket omkring oss som går oss spårlöst förbi

Ur åkern växte inget upp genom snön, kanske var den för luftig och lätt
eller tung och vresig och inte ville samarbeta.

I tunnelbanan finns det människor som förargas över och engagerar sig djupt i att kvinnor på bilder visar underkläder i reklamsyfte. Hur kan det skapa en sådan ilska?  Beror det på att kvinnorna ofta är formade som de flesta kvinnor skulle vilja vara.

Oftast är det så att det som skall locka kunder visas i sitt rätta sammanhang t.ex. en bil på en väg, en chokladbit på väg in i munnen, ett vin i ett glas och en jacka på en kropp.  

För mig skapas ilska när jag ser barnens rädsla i Aleppo, när de ligger blodiga på markens sjukhus utan ben. Det som speglar sig i deras ögon är inte smärtan utan skräcken av att bli den enda i familjen som kommer att överleva. Själv blir jag skamsen över att jag inte kan engagera mig lika kraftfullt som personerna som mår dåligt av en kvinna i underkläder.

Från tankar om det som göms i snö  

Utanför läpparna är det inte långt till näsborrarna tänkte Sten-Åke när han körde in i garaget med sin moped. S-Å njöt alltid när han fick ta av sig hjälmen och doften från olja och mekanik la sig i hans ansikte. Längs väggarna hängde olika verktygsnycklar och något oväntat en tavla av Rembrandt. 
Tavlan hade han fått av sin gamla moster som i sina unga år hade flyttat till Holland och blivit granne med den stora mästaren, alltså i närheten av den kyrka i Amsterdam där Rembrandt är begraven.
Ja, Rembrandt kunde sätta färg på tillvaron, men det ingick ju i själva jobbet. Hur hans moster fått tag i tavlan vet ingen, men S-Å tyckte det var pinsamt att ha gammal konst på väggarna, så den fick hänga i en miljö där det gällde att vara kreativ och nytänkande som säkert Rembrandt hade gillat.
Efter att S-Å hade spolat av sin moped så kände han sig väldigt sugen på fiskbullar med bacon och stekt ägg. Han slängde sig uppför trappan, in i köket, på med spisen, klädde av sig, sköljde av sig fingrarna, drack ett glas julmust, tittade sig i spegeln, rättade till luggen, öppnade ett brev, satte på radion, tittade ut genom persiennerna, lyssnade på nyheterna, knäckte äggen, kliade sig på vaden, tog fram en tallrik, letade efter ketchupen, tittade på TV-programmen i tidningen, glömde bort fiskbullarna, tog fram kanelbullar istället, satte sig till bords, njöt av ensamheten, stoppade äggen och baconen i munnen, det blev för mycket på en gång, fick knappt luft, ringde ambulansen, spydde upp allt i hissen, ambulansen fick åka hem, Sten-Åke mådde bra och gick ner till moppen.
Mopeden stod lutad mot väggen snett nedanför Rembrandt. Det kändes så tryggt att vara hemma i sin egen miljö, S-Å tog ett djupt andetag, släppte lite på livremmen och kände sig så lycklig som bara just han själv kunde va.

Från tankar om att, tänk om fler kunde vara som Sten-Åke. -Nöjd och glad trots att maten kom upp

Den våta pälsmössan doftade som ett glas nyupphällt Chardonnay.

Han slickade sig om munnen och kände förväntan av semester.
Planet lyfte välfyllt och raden med killarna var redan välfyllda inombords.

Skulle solen lysa över poolen efter landningen och skulle badbyxorna passa.
Bara rummet har fönster så att det går att ha glädje av utsikten.

”Life vest under your seat” står det på stolsryggen och som vanligt letar

han efter en melodi som passar till texten. Pocketboken har han hemma,
kan ändå inte läsa den lilla texten bland luftgroparna och den inbundna

gör att handbagaget blir för tungt. Tar några småkakor så länge och beställer

in lite vatten. Lägger huvudet mot grannaxeln, somnar in och dräglar lätt på axelns

skjorta medan drömmarna far på sin egen resa.

Från tankar om att resan just startat

(Inte blott en dag utan:)

Blott en blogg
ett ögonblick i smoggen
fick ej luft
ja allting kändes tufft

så en dag
jag öppna alla spjällen
och luft så ren
det kändes som i fjällen

Från tankar om att renarna andas rent där uppe

Bo hade knappt öppnat ögonen när doften av ljummen saftsås gled in genom hans ena

näsborre. Den andra har under lång tid varit mycket trång och endast kunnats användas i nödsituationer som när fläsket vidbränds eller gröten kokar över.
Men varifrån kom saftsåsdoften? Bo hade inte kokat saftsås efter sommarsemestern och nu var det inte långt till jul. Han placerade sina långa ben över sängkanten och tog sig upp i stående position för att sedan förflytta sig vidare. Trots årstiden så hade han alltid ett öppet fönster i biblioteket och dit ledde doften honom. Samtidigt som bussen åkte förbi på gatan kom Bos huvud ut genom fönstret. Han fick direkt se kvinnan där nere som sålde saftsås i

morgonkylan. En lång kö hade bildats bakom kvinnan, förbi busshållplatsen ner mot stadskärnan.    

Bo beslöt något generad att i sin nya körbärssaftröda pyjamas genast ta sig ner till saftsåskön.

I kön log Bo åt en kvinna som stod framför honom i kön, hon var söt, han var stilig, de blev ett par redan i kön, med saftsåsen gick de upp till Bo, när de gick ut var de sambor, när de kom tillbaks var de gifta och för evigt var de sugna på ljummen saftsås.

Från tankar om att saftsås inte bara är gott, den förenar också  

Blicken svepte ut över fönsterblecket

krossade imman på rutan

gav sig ut genom skogsdungen

rundade en bortglömd orolig sjö

sänkte sig ner mot ett vallmofyllt fält

lyfte igen och tog sig in i ett välkomnande moln

på andra sidan molnet fördes blicken in i det blå

fyllt med himmel och en oändlig väg med plats för många filer
blicken stannade upp, satte sig på molnkanten och

funderade på vilken fil den skulle ta.

Från tankar om att välja fil är att välja framtid

Bor man trångt får man möblera smart.

Det gjorde min vän Arvid Grön.
Han monterade hjul på sitt köksbord.
Rullade in det till vardagsrummet vid fest.

Till hallen när han ville spela pingis.

Så kom julen och tomten.

Arvid dukade sitt bord och rullade in det i vardagsrummet.

Många anser att det var på detta sätt som julbordet kom till.

Inte vet jag, men sen rullade allt på som vanligt.

Att skinkan med rödkålen smakade bra gjorde inte saken sämre.

Såg ni förreesten TV-programmet från Gunnarsbyn.
Hur byn tog emot asylsökanden och det plötsligt blev 33% fler i byn.
Det inleddes med att en jägare siktade och sköt av en gran till jul.
Kändes brutalt, men därefter svängde innehållet i programmet.
Den nya situationen svetsade samman byn och de asylboende blev
en del av byn/av helheten. Alla hjälptes åt och drog åt samma håll.

Vad fanns att lära? Integration bör vara småskalig! Det går inte att
bygga asylsamhällen med 1000 personer i periferin av en storkommun.

Det skapar inga naturliga och oundvikliga kotakter.

Från tankar om att få integrationen att rulla åt rätt håll (som Arvids bord)

Sulan följer sin sko som vågen följer havet och

tandvärken följer på karies,

harspåren följer haren,

framtiden följer historien,

släpet följer bilen eller brudklänningen. Skillnaden är att släpet har du nytta av vid alla de

gånger du skall till återvinningsstationen men släpet till brudklänningen har du inte nytta av

om du inte är brudnäbb.
Är du en som följer efter, eller en som väljer egna vägar. Att följa efter ger trygghet, men att ta sin egen väg kan bli mycket lönsamt. Dock är det en chansning som kan misslyckas, men det är alltid bra att på CV: et kunna visa att du är en av dem som har vågat.

Åker du tåg är det i princip alltid bra att följa spåren. Där lönar det sig nästan aldrig att chansa, speciellt inte om du skall uppsöka restaurangvagnen.

Från tankar om att följa med eller gå sin egen väg

De hade mötts förut,

när livet just hade börjat.

Skolan var avklarad och

de hade båda fått jobb.

Hon älskade rött och

han avgudade sin nya cykel.

De träffades igen på förskolan,

sist var de intagna på dagis,

nu föräldrar till olika barn.

Hon hette Sara och hade lägenhet

med två rum och kök, barn och man.

Hennes bästa hobby var att måla sina eleganta naglar, gärna i ljust lila med svarta kanter.

På somrarna åkte hon gärna till sin kusin i Östergötland medan hennes barn och man lekte i

gräset i Virvelparken.

Han hette Sven och hade radhus

med ett barn, kvinnlig sambo

och i källaren stod cykeln.

Hans bästa hobby kan ni förstå – cykla. Gärna runt sjön där hemma när alla andra sov och

svettades i lakanen.

En kväll när barnen sov bjöd Sven med Sara på en cykeltur, de stannade och plockade svamp,

la ut en filt i skogsbacken, åt varsitt äpple, lutade sig bakåt och granskade himlen som blev

allt mörkare, båda somnade lätt, vaknade av kylan och cyklade hem igen.

Nästa kväll kom redan efter den förra kvällen.

Sara målade sina naglar och Sven cyklade vidare.

Från tankar om att mötas igen och inte veta hur det skall sluta  

Den våta halsduken om handleden
följde honom längs vägen
det dammade från hans torra kängor
från husen hördes en stilla beskjutning
ammunitionen tycktes snart vara slut

i det varma diket fanns en liten gul blomma
som egentligen var en gul klänning med en kvinna i
andra skulle säga ”ett barn”

någon att barnet hade tagit flera steg bort från barndomen
den gula blomman log mot honom
han hade ingen kraft att le tillbaks utan
fortsatte den grusade vägen framåt
Han slog läger för natten i en övergiven lada
på morgonen vaknade han av ljud inne i huset
hans ögon öppnade sig och ett gult sken lyste in i dem
det var inte solen utan den gula blomman som
dukade fram frukost på en låda intill halmen

han hade aldrig sett någon så vacker frukost med det
färska brödet, hönsäggen, osten, äppelmusten, apelsinklyftorna
och den unga kvinnan i den gula klänningen

var han kvar i sömnen
nej, han satte tänderna i den mättande maten och
orkade le tillbaks mot den gula blomman
han kände sig rik och förstod att detta bara var början och han ville veta mer.

Från tankar om att inte ge upp    

Varför är snön vit
och varför är gräset grönt.
Varför är somliga mörkare än andra i sitt sinne
och varför har vissa så bortglömt minne.
Varför tycker vissa så mycket om att rimma
medan andra har svårt att simma.
Måste du fråga ”varför” så ofta?

- Det bara är så, ibland.
Kom att tänka på snön igen. Om snön skulle vara blå och
jag la mig i en snöhög med min gula jacka. Skulle snön färga
av sig så att jackan blev grön. - Nu blev det Einsteinnivå.
Det är i alla fall säkert att en glad människa lätt gör andra glada.   

Är man en glad människa så kan man glädjas åt just det.

Ute faller i alla fall snö som är vit ner mot mossa och berg,

men just nu faller den visst horisontellt i den kraftiga vinden.
Behöver nog komma ut för att kunna lämna tillbaks en bok
på bibblan.  Det är Andre´Brins bok Cupidio.  En speciell,
lite övernaturlig, fängslande, men ändå lite tröttsam bok
om denne hottentottmissionär som offrade mer än allt
för sin nye gud. Det finns en verklighetsbakgrund i berättelsen.

Från tankar om att den som frågar kan få svar

 

Gömd i skogsgläntan tar Idag den hemlöse sin dusch i regnet.
Ett rådjur stannar till och funderar på vad som händer bakom granarna.
Den hemlöse känner samvaron och får en tår i vänster ögonvrå.
Rådjurets pigga nyfikenhet får honom att inte känna sig helt ensam och

det blir lättare att tvätta halsen trots bruset från motorvägen bakom berget. 
Anders tar en bit av den chokladdoppade marsipangrisen efter lunchmackan.
Den var god och den nya porslinkronan tycks sitta fint, det närmar sig jul.

Nästa vecka är alla kvällar bokade så det är tur att dygnet har så många

timmar kvar efter och före varje kväll.

Blir det mörkare i skogen när man släcker läslampan i sovrummet?
Jag får fråga den hemlöse imorgon.

Från tankar om att utan ett hem blir den hemlöse kvar i samma roll

Folket vinkar mot kungligheten,

den rutiga skjortan dekoreras med en fluga.

Talarstolen svajar i draget från en tall,

är tröjan brun eller grå eller bara ful.

Tåget passerar bakom scenen när
telefonen ringer och kvinnan i glasögon ”tar det”.

Kön av bilar drar fram över skeppsbron.

Ur radion svingar sig jazztoner,

fast mor stoppade fingrar i öronen.

Havet brusar och slår in i skeppet.

Det blänker i takteglet på husen längs gatan.

Det är alltid viktigt att värma upp
innan man äter middag,

oberoende av vad som ligger under tallriken.

Ingen vill ha en stridsvagn i hallen,

med vinkande kanonrör och stridsropet till salu.

Kvinnan lockar kunder när hon står på

fönsterblecket med sin fana och blus.

Vad får en människa att söka sig in i kriget,

kanske ett måste för att få ha kvar sitt liv.

När kommer vårblommorna,

sällan före jul, utan oftast efter påskriset.

Tänk när det samlas så mycket folk att

människorna blir en massa,
individen blir ett kollektiv och den enskildes

röst försvinner  i ljudet av hjärtslagen.

Att försvinna in i en massa är alltid obehagligt,

vi alla vill/måste ses.

Från tankar om att historien gräver sig fram

Igår bytte jag fil,
min son tycker det tar lång tid att komma fram,

nu har jag mellanfilen som bas,

det blir lättare när man svänger av,

dessutom är mellanfilen inte lika fet

och den passar bra till müsli,

även utan takräck,
en gång åt jag fil på en rastplats efter vägen,
funderade på om jag skulle äta under färd,

men jag var rädd för att få kanel i farthållaren,

någon funderade på säkerheten,

men man behöver ju inte prata i mobilen samtidigt,

men å andra sidan anser ju myndigheten att prata

i mobil påverkar inte körningen i Sverige,
kom ihåg när kompisen fick telefon om att han

skulle bli vräkt från sin bostad,
det påverkade körningen lite grann,
han körde i 90 på 50-vägen och hade högerhjulen
i diket i några kilometer,

Annars är det en hygglig grabb som i somras gick
över från standardfil till lättfil (i köket),
hans bror retar upp sig dagligen på att vissa
bilister som kör lagligt inte ligger i filen längst till höger,
själv har han då svårt att köra för fort och bryta mot lagen,

jag har alltid sagt att om man skall bryta mot lagen
så skall man göra det smart,

ex. så hade min filmjölk surnat och jäst i den omfattningen

att den låg på en alkoholhalt kring 10%,
jag tog den till frukost innan jag åkte till Gnesta
utan att veta dess styrka,
jag hade roligt i bilen utan att veta varför – det var smart,
ja, det gäller att ha rätt feeling.

Från tankar om att det inte bara är farten som bestämmer filen

Urinen blev röd och de ugnsstekta rödbetorna var goda.
Ett gammalt knep för att bli riktigt rädd på toaletten.
När man kommer på orsaken tycker man bara att det är fint med lite färg, i alla fall när vädret är grått.

Tänk att man kan åka bergbana i Skärholmen. Gjorde min debut i den idag och tänk (en gång till) att jag mötte en tidigare arbetskamrat helt oväntat i Vårberg. Vi blev båda glada när vi kände igen varandra trots den dåliga sikten. När man har åkt bergbana och träffat en kompis så är det inte lågt till IKEA. Där kunde de som ville, äta jullunch, köpa möbler och scanna in priskoderna själv. Det blev dyrt för en kund som råkade klia sig i magtrakterna med scannern, då hans pacemaker gav utslag både ljudligt och på kvittot.
Fotbollen är rund och studsar bra på Fotbollsgalan, men jag orkar inte med alla försök till komik. Fotboll skall man se på, inte prata om. I alla fall inte då det inte är match och helst inte under de fyra timmarna före matchstart.

Från tankar om att du inte behöver åka till USA för att ha kul

Nyckeln till att komma in är att man inte har tappat bort sin nyckel.

Så skaldade en känd poet redan på 20-talet medan potatisen kokade.

Samma sak gäller om man inte vill frysa om huvudet, sälj inte din mössa.

Hörde idag en kommentators bisittare/expert för en bordtennismatch säga ”man måste ge motståndaren en chans att missa sitt slag”.  Tycker det var en stor kommentar och har man sagt den så kan man åka hem till familjen, lägga barnen och sig själv. Jobbet är avklarat.
Andra kan sitta i bilköer några timmar varje dag och på lördagsfesten berätta om hur skönt det är att inte åka pendeltåg för det är så mycket förseningar. Människor kan ha svårt för tidsuppfattningar.
Ute i mörkret sitter en familj i sin egen buljong, i en badtunna.  En älg slickar av kroppssaltet från tunnan, en skata bajar i vattnet, vinden sliter ner kepsarna i vattnet och allt är så mysigt. När jag köper min badtunna skall jag placera den i ett växthus där vattnets klor samspelar med växternas klor-ofyll.

Från tankar om att alla vill vara en nyckelkund

Hennes långa hår, eller hans, lika bra att skriva hens,

hängde ner längs sidorna på basfiolens vackra kurvor.

I publiken satt en person som bara kunde prata med sin fru

om vikten av att kunna fortsätta efter att ha förlåtit sig själv.

Bredvid den personen var fåtöljen tom på publik, men det

fans tydliga spår på att den inte var nöjd med att vara arbetslös.

Fans det någon arbetsgivare i publiken som kunde skaffa ett

jobb åt en biofåtölj som hade två småstolar och en fru som

jobbade som buss-säte i Södertälje.

I början tror man att allt är möjligt, men jobb växer inte i

alla rum. Ibland kan man tro att även jobb kan vara asylsökande.

I TV:n : En röd klänning med Lisa Ekdal, hon är bäst!

Från tankar om att en del slår igenom på ett dygn andra aldrig

Sture kände redan under natten ett illamående.
Berodde det på maten (gås är ju väldigt fett), bakterieinvasion, eller på kräkssjukan, eller att han hade varit hos tandläkaren dagen före den illamående natten eller att hans bror skulle gifta sig med en kompis syster till sommaren. (han hade fått reda på det nyligen)
Illamåendet höll i sig under ett par timmar, sömnen blev lidande, men magen höll sig lugn i sitt lidande. Allt detta lidande fasades ut under småtimmarna och det var en glad mage som ville ha frukost dagen därpå.
Bakom denna tragiska händelse fanns det en tapetserad vägg mot köket. Köket var nyrenoverat och Sture funderade på att använda spisen till helgen. Han älskade slantad tysk korv som han gärna åt tillsammans med TV:n och en fransk omelett just på helgerna. Nu var det så att det regnade något förskräckligt på den väg som ledde till Stures mataffär, som hade både den tyska korven och den franska äggblandningen, så Sture bestämde sig för att istället gå ut och äta då han kom på att han skulle bli blöt även om han gick ut och åt. Samtidigt tänkte han på det ordspråk som hans mor brukade säga ”tänk på det Sture att den som går ut och äter för ofta kan komma blöt hem” så Sture bestämde sig för att beställa en maträtt som kunde komma hem till honom. Hade han beställt hämtmat så hade han ju också blivit blöt och förargad.

På grund av detta så ringde det på dörren samma dag och Sture släppte in hämtmaten. Det blev en riktig festmåltid och Sture kunde föra in gaffeln i munnen i torra kläder och allt berodde på nattens illamående.

Nästa dag var allt glömt och Sture kund gå i söndagsskolan som vanligt

Från tankar om att den som blir illamående behöver inte senare gå till mataffären

Varför skall man göra det som man redan gjort,
fast mycket kan ju ändå vara ogjort av det man gjort,
många gånger kan det vara roligt att göra om det som man redan gjort (kallas så småningom för tradition).
Jag vet några som när de på sommaren kom till huset på sin semesterö behövde återse de platser som de hade upplevt tidigare (såg det ut som sist, kunde minnet bekräftas). Dessutom ville de komma till nya mål och efter att åren gick så blev dagsprogrammen allt välfylldare, de hann inte måla fönster och blev helt enkelt utbrända. Den enda terapi som skulle hjälpa enligt psykiatrin var att sälja huset och byta ö.

Jag tror det slutade med att de istället köpte ett hus på fastlandet. Hur de mår idag vet jag inte. Kan något som är utbränt återuppstå, ja ex ett utbänt hus kan naturligtvis byggas upp igen, men en skillnad kommer alltid att finnas, ett nytt hus doft, ljuset in i köket, draget från ytterdörren kommer aldrig att bli detsamma. På samma sätt förändras mäniskor efter prövningar, ibland med ökad sårbarhet och ibland med ökad kraft.

Från tankar om att vi måste finnas till för de utsatta        

Där går Trump alldeles för säkert nerför trappan

och på vägen ner så möter han börsen på väg uppför.

Vem förstår vad som händer medan snön för varm

rinner ner för kinderna och vilar sig på skjortkragen.

Det svarta bakom gardinen når över atlanten trots

tidsskillnaden och slutackordens sorgsna suckar.

Himlen tycks brinna vackert, men lika oroande som

när den förbjudna kärleken vänder sig mot dig.

Genom det orangea flyger ett plan, en passagerare

drar för gardinen, det mörka går i moln och flyg-

värdinnan vill vända åter.

På denna höjd finns ingen Trump och ingen annan

i släkten har haft trump, säger den sjuke och doktorn

skakar på huvudet.

Från tankar om att så många vill trampa på Trump, men inte i USA

Walter såg djupt ner i själens mjuka foder.
Där nere fanns plats för en läslampa med
ljummet gulvitt sken och en fåtölj med fotpall
klädd i rödgrönt sammet. Skulle han försöka
ta sig ner i fåtöljen med sin härliga bok, Kanada

av Richard Ford.

Walter hade valt mellan en Opel och en Ford

när han köpte sin senaste bil. Det som slutligen
avgjorde valet var färgen på baksätets klädsel
som förresten var det samma som på framsätena.
Att vila blicken genom innerbackspegeln på ett
vackert baksäte gjorde honom alltid glad och
med förhoppning om att hinna fram i tid.

Kanada är ett riktigt stort land och jag har hört

att det är det näst största efter Ryssland.

Längs vägarna i Kanada springer ofta hungriga

björnar och på vägarna kan det vara så halt så

att barnen spelar ishockey. Det är inte så långt
till Trumpland. Undrar vad han, Trump hittar på idag?

Har ni varit på sådana där säljträffar för sängar

Och sängkläder och man går dit bara för att de

bjuder på en kvällssmörgås med ett glas mjölk

(eller billigt vin).  I alla fall brukar de då säga

”den här sängen kostar endast 25 000 för er” och
lite senare säger säljaren ”men i kväll har vi ett specialpris

på 18 000 ” och lite senare säger han ”dessutom

har vår chef lovat att för de fem första köparna ikväll

så har vi dessutom en rabatt på 3 000”.
Är inte det här typisk Trumptaktik. Först vill han slänga

ut alla mexikaner, sedan säger han att alla som har jobb

och bott i USA i 20 år får stanna och slutligen säger han

att alla som har jobb får stanna. På så sätt framstår han

som riktigt generös och storsint, alla som har jobb får

stanna, oj vilken skillnad mot att alla mexikaner måste

lämna landet. – Hyvens kille!

Från tankar om att läsa en bok och hamna i Trumpland  

Vi är i Stockholm, Sverige.

Under snöhögen framför oss finns det en bil,

längs vägen finns övergivna fordon och ett

skidspår försvinner bort mot röda gubben.

Vid vägkanten står en frusen, ensam man

slickande på en nötpuck från sommaren.

Han längtar hem till sin TV, men bussen tycks

inte komma och risken att han skall missa

”Bonde söker ko” ökar i samma takt som

snödjupet. En taxi sladdar förbi och mannen

viftar med glassen för att få kontakt och för att

få komma hem till TV-bilagans värme.

Samtidigt ser en granne just nu på en direktsänd

fotbollsmatch, vad det nu spelar för roll när

taxin ändå inte stannar.

Mörkret lägger sig och den vita snön svartnar

under sulorna. Plötsligt dyker en lucialiknande

kvinna upp med sin spark. Hon undrar om mannen

vill åka med och pekar mot sparkens lilla sits.

Ja, det vill jag, svarar mannen, men då vill jag

att vi gifter oss kyrkligt när snön har smält.

Lucia ler sitt varma leende i kylan och svarar,

JA, min prins låt det bli oss två under livets

alla välfyllda dagar.

I fjärran ser man hur sparken försvinner in i

framtiden……

Från tankar om att snön är vit, men kärleken är stor  

Se inte så Trumpen ut, det kanske ordnar sig ändå.

När clownen går ner från scenen brukar hen lugna ner sig och behöver inte vara rolig

längre. Hen återgår till normalt beteende.

Samtidigt är snön vit redan nu i november och för två månader sedan badade jag i Östersjön.

Livet och årstiderna har bråttom och det gäller att ta vara på även de små stunderna. Idag tog

jag ex. vara på den stunden då jag knöt skosnörena. En härlig stund med fina skorosetter, där

jag valde bruna snören. I morgon kanske jag öppnar munnen och väljer vilka tänder som skall

borstas.

Från tankar om att ta vara på det lilla utan att vara trumpen

Ögonblicket när hissdörrarna slog igen

bleknar för varje ensam minut.

Sedan öppnades dörren mot fönstrets ljus,

huden svettades när de möttes i lakanen

och nattduksborden såg allt genom nyckelhålet.

Det var den blåaste skjorta som han hade köpt

till sin examen och till byxorna på galgen.

Dörren stängdes, hissen lämnade våningen

och allt tog slut.

Ingen vet vad som hände, men vintern var mild

det året och fukten från snön gav ingen hjälp.

Från tankar om att mötas på rätt våning

Gitarren blänker i den blanka nyköpta skinnjackan.

Både stormen och den omrörda frisyren har lagt sig.
Jeansjackan är blåsliten, men på ett sätt som just alla vill ha den.

Kan de jämföra sig med varandra, den blanka och den slitna jackan.

Hur stor roll spelar det yttre i jämförelse med fodret? Ytan som alla
passerande ser eller det värmande fodret som behöver upptäckas.
Alla vill ju va/ha en jacka som har allt, men glöm inte att den individuella betraktaren/upptäckaren är viktigast, med sin egen unika smak.
- Och en jacka har så många fler egenskaper.

Från tankar om att det finns en jacka för alla

Igår åt fyra nakna rådjur vid vårt matställe för fåglar.
Själv har jag aldrig -som vuxen-rört mig naken i skogen
och skulle aldrig välja en novemberdag.
Jag knackade på rutan, gjorde några halvt gymnastiska rörelser (likt en åkarbrasa)
för att få bort dem, men de bara log överseende mot mig.
Att rådjur kan vara så råa så att de äter upp småfåglarnas käk.
Annars ser de ju rätt trevliga ut och de är alltid välkammade.
Idag har fåglarna återtagit sin servering, men de får även
se upp med ekorren som med sin lömska svans lätt gör rent hus.
Annars verkar det lugnt i skogen denna helgdag och ingen tidning delas ut.
Får väl läsa digitalt, lika roligt som att skura badrummet med tandborste.

Från tankar om att i djurens värld finns ingen avundsjuka

En ton där nere

vill ha luft.

Jag svalde den igår,

fällde sen en tår.

Jag sjunger vad
som helst för dig.

I djupet av mig själv,
där flyter noters älv.

I sången förenas tonernas harmoni med glada noter och aktiva stämband som längtar hem till sin publik. Tag plats, nu åker vi genom rummet mot vårt mål.

Från tankar om att sången läker vår tid på jorden   

Den förlamande tröttheten glider in i hans medvetande när han står vid busshållplatsen och ser hur den sönderslagna glaskuren ger reflexer mot husväggen. Varje morgon samma syn med olika resanden som ylar likt vargar efter att få kasta sig över nästa buss. En gång när busskortet var tomt på reskassa smög han in via bakdörren och lät på så sätt alla andra betala hans resa. Han rodnade brett när granntanten förargat tittade på honom och kröp under sätet för att skydda sig mot blickar och slag. Busschauffören märkte att det fanns fler i bussen än de som hade betalat och körde in bussen till vägkanten. Hans stora bussfötter dunkade i gången mellan sätena, han hade käppen i höger hand och hans fru längtade efter att få åka iväg med husvagnen mot Öland. Han ropade ut i bussen ”finns det någon som inte har betalt” och dunkade käppen i taket. Utanför bussen växte blommor i den backen som var så svår att komma uppför när halkan var som värst. Idag var backen som ett sandpapper, inte ett vått blad ökade riskerna och vi kände oss trygga när bussen körde hem oss till våra mammor.

Jag skall aldrig göra om det sa han högt samtidigt som han gick ut på internet via mittendörrarna och busschauffören log snett men inte ilsket.

Från tankar om att åka buss  

Den som inte har paraply saknar säkert sin regnrock denna dag.

Grundvattnet tittar upp genom åkern, den nöjda meterologen håller bonden om axeln.

Vi såg dig igår Amy och hörde på din säregna, skarpa röst. Filmen/dokumentären om

jazzsångaren Amy Winehouse som hann bli världskändis och prisbelönad på alla sätt innan

hon dog 28 år gammal. Droger och psykisk ohälsa tog för stor del i det korta livet. Det känns

igen hos många konstnärliga genier.

På den gamla gulnande kartan finns många svar om bakgrunden till nuet. Släkten följa

släktens väg genom vardag och fest. Tillbaks till nuet, datorn och 2016. 

Från tankar om att: Vad skulle hänt om Amy hade fått rätt vägledning (och om hon hade tagit

emot den).  

Måste den där ekorren äta upp våra fågelfrön nu igen.
Vet inte hur många gånger jag har gjort fula grimaser och viftat med armarna likt en aggressiv örn för att skrämma iväg den. Fast det kanske inte är samma ekorre hela tiden. Tycker inte ni att det är svårt att se skillnad på olika ekorrar. Alla har ju samma frisyr på pälsen och de är få som färgar den. Om man tittar på ekorrens ansikte (heter det ansikte) så är det svårt att få en uppfattning om de har olika karaktär. Allt går ju så snabbt bland träden.
Ja nu är i alla fall fågelfröna slut och ekorren är rund som en hamster. Tallen ler mjukt mot kotten och
mossan bäddar ner sig i ljungen. Allt känns så harmoniskt och det fläktar skönt där strumpan har sitt hål vid stortån.

Från tankar om att ekorren tar vara på sin frihet och aptit

Kostymen är grå, men inte personen där i.
Däremot är gräset grönt, men bilden är nog gammal.
Sången går ändå fram mellan alla tårar och minnen,
ja historien är omutlig och originalet talar alltid sanning.
Radion letar efter rätt station medan tåget kör förbi.
Att sova i tågkupéns överslaf gör ingen resande glad.
Bollen är ju alltid rund oavsett kantiga spelare och
livskriser kan inte gömmas under för släkt och vänner.
De syns lika tydligt som en ensam båt på sjön.
Göm inte att när fienden sover kan man gå ensam på bio
utan att fotspåren visar vägen till den sista hamburgaren.
I allt det här så finns det en önskan om att livremmen
räcker till för nya upplevelser och upptäckter i smått och stort.

Från tankar om att det blir nog bra till slut

Rädslan behövs för att både sätta gränser eller passera dem.
När gränsen har passerats så gäller det att ta sig tillbaks och fundera på om det var värt den upplevda rädslan. Måste vi passera gränser, ja annars blir livet ointressant, ja men alla som ”gnider på” i det tysta och gör grundjobbet är också hjältar, alla söker inte spänning utan är nöjda och låt dem vara det, ja men deras utveckling bör vi coacha, kom ihåg att alla tänker inte som du, det finns inget rätt eller fel men skall du nå toppen måste du passera gränsen, men tänk att toppen kan vara en middag med köttbullar, familjen och utan rädsla.
Runt rädslan faller höstlöven och markytan får nya färger minut för minut. Talgoxen knackar med sin näbb i plankorna under det utskjutande taket och skolbarnen pratar med sina mobiler där nere.
Långt där borta lär sig vissa att äta larver, men har inget vatten att skölja ner dem med. De får då träna upp larverna till att själva hitta ner till magens säck. Det är tur att vi har en karaff vin att skölja ner pajen med.
Hur länge har man jetlag? – Jag somnar!

Från tankar om att varje människa har rätt att markera sin gräns – den är individuell men rörlig.    

Satt där på konserten i Las Vegas.
Hade blivit uppgraderad och hamnade med höger axel lutandes mot scenen.
Satt alltså snett längst fram i salongen.
När man har blivit erfaren i livet (alltså lite äldre) stoppar man gärna in gula öronproppar för att dämpa musikens ljud. Egentligen är det lite konstigt för man hör ju sämre, skulle det då inte ta ut varandra, men ängslan finns väl att man skall höra ännu sämre. I alla fall är mina gula proppar ganska stora, artisterna var väldigt nära och plötsligt märkte jag att de dansade fram mot mig och inspekterade gubben med de gula öronen. De gjorde sig säkert bra till mina kinder som blev allt rödare.
Showen var väl annars rätt slätstruken, men kände ändå att jag kunde inspirera artisterna på ett bra sätt.

Från tankar om att Las Vegas är en färgstark stad

En nyköpt köksstol
med inbyggd grill
väntar på steken
som skall slå sig ner.

I hallen väntar
en äldre byrå
på en klient med
skulder i alla lådor.

Vardagsrumssoffan ler
åt ett TV-program
som går i repris
medan hissen kommer.

Sängen gäspar och
är alltid trött
trots att lakanen
är kvalstersydda.

Från tankar om att lägenheten har sitt eget liv

Busken ser så vilsen ut i det lätta regnet som blöter ner eftermiddagsljuset.
Bakom busken tittar ett par ögon fram under en mössa av brungrön mossa.

De ser på oss utan rädsla men med en osäkerhet över näsvingarna.

Någon klappar händerna för att skrämmas, men busken står stilla med våta grenar.

Ögonen är nu borta, vi ser oss runt, har de valt en annan buske med mer värme?
De kanske behöver ett jobb, men det går ju inte när ögonen inte känner till hur

buskarna ser ut i backen. Det finns ju buskar överallt, säger någon. Men jorden
är så olika med skiftande lager av historia och kultur, säger en annan.
I TV hörs en politisk debatt. Tycker jag känner igen den sedan tidigare. Det känns
som att se en TV-serie i repris, kanske med fler bildstörningar.

Från tankar om att det nya är gammalt nog     

Den färska tanken smakar ofta bra. Just därför att den är nyfödd och ingen har kommenterat den.

Jag som just fått smaka på den och skall analysera den behöver inte bry mig om vad samhällets experter eller vad vänner tycker och känner. Men vi som har lite mäniskokänsla släpper ändå inte på alla våra hämningar. Vi funderar över ”vad tycker den och den, vad är lämpligt eller politiskt korrekt”. Det är ju lite trist att det är så - men ändå oundvikligt - och tänk om just du håller inne med din djupa analys och så säger den där personen som har högt anseende det som just du hade inom dig. Då känner man sig bestulen, kvällen blir trist och grå.
Den färska kanelbullen hade sin dag i veckan. Tyvärr var jag inte i närheten av någon deg, kände mig en aning seg, tog istället en promenad och festade på livets lemonad.

Från tankar om att det inte alltid går att tycka det man tycker  

Varför är ni så försiktiga när ni bedömer er själva?
Kan det bero på att spegeln är gammal eller att du vet att det finns fler som hoppar över grannens två meter höga häck. Glöm då inte att spegelns ram kan förvilla i motljus och att alla inte kan vara känguru. Apropå kängurus är det ont om höstkantareller i våra trakter. Det beror säkert på att vi inte har haft någon höst i år. Går det riktigt illa så kan julen hinna före hösten och då blir säkert tomten osäker på när han skall packa säcken och någon svamp är det inte värt att önska.
Julen firas ju annars på grund av Jesus födelse i Betlehem. Jesus mamma hette Maria, men pappan var den helige ande. Även muslimer tror på Jesu jungfrufödelse, trots detta kan kristna och muslimer aldrig hålla ihop. Det är trist och aldrig får de julklappar av varandra.
Så kom ihåg att ni skall tro på er själva. Försök bryta gamla invanda mönster ex genom att öppna mun (vad man säger spelar ingen roll, det räcker med att säga något), räcka upp handen, anmäla sig som frivillig, ta risker, hålla tal, ta ton, köpa orange t-shirt, simma på djupt etc.

Från tankar om att våga likna en känguru

Ute blir bladen löv, solen ligger lägre och ljungen lyser vackert röd vid den gamla nästan uppätna stubben. En skata jagar förgäves en talgoxe medan den svartvita katten följer noggrant förloppet.
Björnbärsbusken har nu givit bär i över en månad, det är tur att inga fåglar eller andra djur är lika intresserade som vi, tomtägarna.
Snart skall utemöblerna in, vinterhjulen på och över allt en yllestickad mössa, gärna från moster i Småland. En sån där som man fick i julklapp på 50-talet om raggsockarnas garn tagit slut. Det var tiden före fleece, men vi var glada ändå och det fanns ju i alla fall snö i brist på mobilappar.

Från tankar om att se fram och glutta bak  

Vad roligt det är att få lyssna på människor som vet vad de skall säga.
Orden formas naturligtvis från ett huvud med välsmorda nervbanor,
men de vågar också utan betänketid låta orden lämna munnen.
Det handlar förstås om självförtroende och en inre styrka av att inte behöva vara alla till lags.
Å andra sidan skall ingen göra folk ledsna, för just då sker ett missbruk av de välsmorda nervbanorna.
Vad spelar min kommentar för roll när Agenda visar svartvita bilder från Aleppo som borde vara helsvarta med blodröd färg. Man blir så trött och äldre.

Från tankar om att lyssna i färg och se i svart

I backen upp kom hon på att hon skulle ner. Skulle hon fullfölja riktningen uppför backen eller försöka vända.

Varför började hon gå uppför? Kanske sökte hon en förändring i tillvaron, byta jobb, byta man, byta bostad, byta mascara, byta religion eller helt enkelt byta riktning för att livet hade fastnat i likheten från igår och de senaste åren. Att vända neråt skulle vara enklarare, där fanns det som hon hade varit med att bygga upp, men där fanns alla förpliktelser och förväntningar. Så kände hon att en kedja fylld av taggar snörpte runt bröstkorgen och andnigen blev kort.
Hon stod kvar och värderade tillvaron. Hon tänkte ”Kanske skulle gå ner och planera att gå upp senare med en bättre utrustning”. Så lunkade hon nerför backen, solen gick i moln men vinden hade hon i ryggen. Där nere hade det börjat regna, hon vände sig om och såg hur regnet även föll där uppe.
Hon kände sig trött, men var ändå glad över att tagit ett litet steg mot ovisshetens frigörelse.

Från tankar om att det är svårt att själv bestämma riktningen     

Så kom regnet till slut. Man känner att huden blir lite spänstigare och fuktigare och häcken (runt tomten) nickar belåtet åt vätskan, eller om det är vinden som ligger bakom deras rörelser.
En havsörn flyger förbi på TV2 och utanför fönstret blinkar polisbilen blåa sken så vackert i det matta eftermiddagsljuset.
Promenerade förbi slussens stängselförsedda avspärrning, funderade på om jag var instängd eller utestängd. Utestängda blir supportrar om de döljer ansiktet på evenemang. Det är ett nytt förslag som inte gäller när ansiktet döljs av religiös orsak, hälsoskäl eller hårt väder. Undrar hur många huliganer som kommer att vara snoriga på läktaren.
Lugnet inomhus har lagt sig i Tv-fåtöljen, dagen sväljer sina sista andetag, vägen till sängen är nyasfalterad så nattofflorna lätt glider fram.

Från tankar om att inte utestänga regnet, himlens vatten 

Gula och röda flätor längs fräknarna framför

mustaschen med de blanka ögonen.

Forskande ögon i centrum av schalen.
Den svartes svarta läppar, så välformade,
blöta blev de av ögonvätskan som bara rann.
Guldaktigt leende med en fläsksvål på huvudet.
Att tanden saknades syntes trots den korta munnen,

ändå kunde orden leta sig ut, eller pga. det.
Rytmiskt rör sig människorna i sina små
grupper och bryr sig mer om taktfullhet än
om morden runt de elaka raketerna. Skägget
får vara hur långt som helst, det kan ändå
inte rättfärdiga de dödades onödiga slut.
Jag måste ta upp det med deras gud. En gud
bör ju vara smart och förstå.
Springa av rädsla, och inte veta hur många
löpsteg som återstår förkortar livet även
på sikt.
Himlen anfaller havet, molnen sköljer ner
och havet trummar på hjälp. Nyanserna skiftar
i olika gråheter.
Något är fel när pannan är hoprynkad från

början till slut, ingen paus finns tillgänglig.
Vi lyckliga höjer temperaturen på våra vita
element och sänker temperaturen så leverpastejen
håller ut till frukost.

Från tankar om att några örhängen ger flickan lite glädje, men inget liv

Sitter vid datorn,

Den hemmalagade pizzan var för god för att göra mig mätt före Rapport.

Vinets kraft finns fortfarande kvar, gott, lite för sött men harmoniserade med pizzans

ingredienser.

Utanför fönstret klättrar en skolös man uppför fasaden, en fot på balkongräcket, en hand

pressar fingrarna runt ett fönsterbläck, får inte halka med andra foten i fågelskiten, det ser

kallt ut i bara en röd T-shirt och den kommer inte skydda när han faller ner.

Återvänder till datorn, googlar lite med tandborstvattnet, letar efter gratisupplevelser i L.A.,

loggar ut medan klättraren far förbi utanför fönstret, han skriker och jag ser hans ena guldtand

glimma till i skenet från gatulampan, just innan han slår i backen kommer jag på att de här är

ju inte sant, mannen var bara en flamingo som flög därute.

Från tankar om att fredagskvällar kan se ut så här

I varje berg finns en stelhet, men ändå fylld av glädjande stunder där vi kan vara oss själva, inte bry oss om att solen gått i moln och att vi alla har vår egen flykt rakt in i samvetets förrum.

Längs vägen ligger ett lass potatis som på eget sätt har tagit sig fram långt innan vattnet kokat upp på spisen. Middagen skulle bestå av allt annat än potatis. Det skulle bjudas på efterrätter som redan från början var indränkta i den godaste vaniljsås som någon hade ätit.  

Han kände hur magen ville upp så han knöt en rem runt bröstkorgen, andades djupt och sjönk ner i sin nya fåtölj.

Ute låg snön mjällvit över skjortkragen och vi ville alla vara med.

Från tankar om att koppla upp sin nervositet och möta faran

Filmen utspelade sig i koncentrationslägret.

Året var 1944 och syftet var att utrota judar.

Naturligtvis ett fruktansvärt innehåll som skildrades brutalt.

På väg hem kände jag ändå att filmen inte hade gripit tag i

mig eller berört mig tillräckligt. Varför? Varför?

- Denna Oscarsbelönade film.

Var filmen för abstrakt? Fanns det inget som jag kunde

relatera till i min verklighet? Fick jag en historielektion som

jag redan hade fått? Måste det likt flyktingströmmen flyta

iland en liten ensam pojke för att väcka oss. Undrar förresten

hur hans få år i livet var, hann pojken få någon kärlek, hann

han skratta någon gång innan havet sköljde över honom.

När pojken hittades kändes det att man var morfar.

Även i filmen hade en pojke en viktig roll, han hade

samma roll som alla andra judar, att dödas, men var aldrig

levande i filmen.

Från tankar om att se filmen Sauls son      

Ögonen svarta som natten,

vid dikeskanten smyger katten.

Bortom diket växer kärleken,

planterad i långa fina rader.

Vad katten spelar raderna för roll,

om inte jorden fått sin näringskoll.

Från tankar om att ingen kärlek överlever näringsbrist  

Den oro som finns

gör livet besvärligt

men kanske ändå uthärdligt.

Bli orons vän och

se vänskapens möjlighet

att finna tillräcklig trygghet.

Från tankar om att finna orons utvägar

Hela himlen är över oss:

Även när vi blundar eller

när glasögonen är immiga eller

när vi sover inomhus eller

när det regnar på paraplyet eller

när vi är ledsna och tårar faller eller

när vi står på händer eller

när vi har tandvärk i underkäken eller

ALLT.

Fast, eftersom jorden roterar så är väl

himlen även under oss.

Exemplen ovan gäller även i detta fall.

Från tankar om att utsikten skulle vara trist utan en himmel.    

Den isande nordanvinden letar sig in genom brevinkastet.

Posten på hallmattan huttrar så att kuvertklistret släpper

och utanför ytterdörren yr snön horisontalt över trädgården.

Nu gäller det att hitta några vänner med varmt hjärta att

fodra underkläderna med inför framtiden. Alternativet är

att isolera brevinkastet och att stanna inne med ett varmt bad.

Den som agerar behöver inte ångra sitt försök,

även när det är som kallast. – Försök!

Från tankar om att möta verkligheten i kylan  

Ser ut genom altandörren:

Två vita plaststolar kramas tätt

en mellanstor spade lutar sig nonchalant mot en tall

trädgårdslandet är övergivet, endast lite morotsblast

gräsmattan är torrsnaggad i gulgrönt

ett altandäck med för klena plankor, dock väloljade

eftermiddagssolen ligger lågt över ängen

bakom staketet kommer jag själv, kobent och präktig

och bakom mig själv vrålar korna imponerande.

Från tankar om att livet är lite som att se ut genom 

Det var roligt sa chefen när de anställda gick hem.

Ingenjör Datts fru tycker om när Datt går till jobbet.

På samma sätt tycker fru Datts barn om att bli lämnade på dagis.

Om chefen är släkt med Datt, undrar ni?

Jag tror inte det, men han lär ha andra släktingar i firman.

Många mår extra bra att vid vissa tillfällen vara med sig själva eller i sammanhang där inte

de närmaste har tillträde. Handlar säkert om att ha tid till att reflektera utan att bli avbruten av

vardagen, föräldrar, make/maka.

Skapa tid till att reflektera, gör om schemat.

Från tankar om att det blir lättare att göra rätt imorgon om du kollar upp hur det gick igår.