Bor man trångt får man möblera smart.

Det gjorde min vän Arvid Grön.
Han monterade hjul på sitt köksbord.
Rullade in det till vardagsrummet vid fest.

Till hallen när han ville spela pingis.

Så kom julen och tomten.

Arvid dukade sitt bord och rullade in det i vardagsrummet.

Många anser att det var på detta sätt som julbordet kom till.

Inte vet jag, men sen rullade allt på som vanligt.

Att skinkan med rödkålen smakade bra gjorde inte saken sämre.

Såg ni förreesten TV-programmet från Gunnarsbyn.
Hur byn tog emot asylsökanden och det plötsligt blev 33% fler i byn.
Det inleddes med att en jägare siktade och sköt av en gran till jul.
Kändes brutalt, men därefter svängde innehållet i programmet.
Den nya situationen svetsade samman byn och de asylboende blev
en del av byn/av helheten. Alla hjälptes åt och drog åt samma håll.

Vad fanns att lära? Integration bör vara småskalig! Det går inte att
bygga asylsamhällen med 1000 personer i periferin av en storkommun.

Det skapar inga naturliga och oundvikliga kotakter.

Från tankar om att få integrationen att rulla åt rätt håll (som Arvids bord)