Torget myllrade av folk som såg fram emot efterrätten.
Kocken hade verkligen lyckats med rätterna före den sista.

På andra sidan torget i denna stad fanns en annan rätt, tingsrätten.

Ur tingsrätten vällde det fram en mängd med brottslingar och tjuvar.

Bara de nu inte kommer över till vår sida och sväljer efterrätten.
När Tore var liten, nu var han på torget, fick han i efterhand veta
att han hade somnat strax före efterrätten på sin egen födelsedag.

På sina födelsedagar brukade barnen längs torget få bestämma maten

och till efterrätt hade Tore önskat mormors självrullande rulltårta med

hallongrädde och vaniljsås.

Och då händer det som inte fick ske, sömnen tar makten och Tore

har sedan i hela livet känt ett misslyckande i att han inte kunde

hålla sig vaken. Både på ett eget plan och som ett svek gentemot  mormor.   

Tore rusar nu över torget, slänger av sig skorna på vägen,

han måste hinna fram till efterrätten före tjuvarna, på trappan till

Rådhuset sitter mormor med en tallrik fylld av självrullande rulltårta indränkt i vaniljsås.
Så fick han sin upprättelse och sin efterrätt serverad i myllret på torget.
Vad kan vi lära oss av det? Kanske att det kommer nya chanser längs
alla vägar och torg som passeras på vägen hem.

Från tankar om att ibland är det svårt att glömma sådant som det inte är värt att komma ihåg