Hopplöst!

Allting känns hopplöst, allt som rör det stora.
Nu för tiden är det bara de små händelserna, som kan ge mening i livet.
Vad det stora är vet ni ju, krig, sprängningar, bedrägerier, pojkar mördar innan de mördas m.m.
Vad hittar vi då i vardagens små detaljer som ger hopp, glädje och mening.
Jo: När jag knöt skorna i morse gick inte skosnöret av.
Morgonfrukten var fortfarande färsk, även plommonet.
När jag hämtade morgontidningen fanns den i brevlådan samtidigt som grannens grabb hejade väluppfostrat från cykeln.
Potatismosresten från igår blev så god efter ströbröd, stekning och ett täcke av lingonsylt.
Jag orkade lätt gå fram och tillbaks till ICA trots getosten i ryggsäcken.
Magen skötte sig äntligen perfekt efter penicillinet.
Grannens ko kom in på eftermiddagsfika och lämnade kvar lite mjölk.
Sveriges damer vann i fotboll och deras leendena därefter var så uppmuntrande att följa.
Det röda vinet passade utmärkt till Flanrätten, just när skymningen hade kommit halvvägs.
        Det här är några händelser en oktoberdag, som gav mig ett tillskott av meningsfulla händelser.
Inte så märkliga, men välbehövliga när de stora händelserna tar så stor plats.
       Nu hör jag röster där ute. Några flickor slår volter på studsmattan. Den är säkert blöt, så det gäller att komma runt i volten. Där uppe skrev jag ”Hopplöst” och där ute hoppar flickorna. Är det de som i framtiden kommer att bära fram livet. Skapa goda händelser som senare blir stora GODA händelser.
Vi hoppas på det.

Från tankar om att ta sig upp ur det mörka havet.