Mötte en sköldpadda i trappan därhemma.
Den skulle upp och jag ner.
Frågade vänligt vad den/han skulle göra där uppe.
Tänkte hjälpa till med att bädda rent, sa den.
”men kommer du att nå upp”
”nej, men någon måste ju organisera jobbet” 

Från den dagen har paddan jobbat som administrativ chef hos oss.
Ibland är den lite inbunden och kryper in i sin sköld, men den har lovat att jobba på det och det är ju en styrka i sig.
Ett problem som har uppstått i samband med julen är att den (vi måste snart ge den ett namn) har hittat julgransfoten och har fått för sig att den kan användas som pool. Nu har den till och med badat på betald arbetstid. När man sedan skall ge den en åthutning kryper den in med huvudet under skölden och dansar obekymrat med de små sköldpaddsbenen.
Hoppas den klarar smällarna i natt!

Från tankar om att nyanlända kan arbeta   

I morgon är det afton hela dagen

Årets sista dag skall planeras
Det gäller att komma på några bra löften för 2017
Raketerna har redan slagit ner i mössan och ändrat frisyr till gråbränt med extra bred bena
Champagnen hoppar vi över, man vill inte starta upp 2017 alltför slö
Det blir asiatisk buffé till nyårslunch på den gamla biografens parkett
Det kvällsonödiga är inköpt, parmesanost, serrano och kolasås, allt utan slips
Kring tolvslaget får vi ta betäckning som vanligt, grannens raketramp kommer väldigt nära när man bor i radhus. Ett år brann en vintergrön buske så vackert bland smällarna allt var Aleppolikt.
Det var inget bra skoj, tänk på alla som kommit hit och känner sig hemma på fel sätt.
Nu menar jag inte våra grannar från Island som kanske tror att det har skett ett vulkanutbrott. 

Hur skall vi kunna påverka vår värld under 2017?

Kan jag påverka de som använder sitt ruskiga våld mot andra människor?
Hur skall vi kunna förklara att ”vara vänner” är så mycket större än att ha makt över ”icke vänner”?
Hur skall jag få människor att förstå att det är lättare att andas med minskade utsläpp, när inte världens mäktigaste ledare inser det.
Hur skall jag förstå att det är bättre att skicka pengar till behövande än att lägga dem på barnens sjätte julklapp?
Hur skall vi skapa ordning i Sverige? När inte ett så rikt land klarar av det, vilka skall då klara av det?

Trots allt behöver vi inte avstå från ett firande imorgon. Vi får komma igen 2017.
Det är helt ok att vara glad när man har hjälpt andra.

Från tankar om att året tar slut, men tyvärr fortsätter mycket elände

Ett fotografi passade i en ram,
blicken var suddig.
Kvinnan hade en pistol i handen,
hennes ljusa frisyr dolde håret.

Det virkade överkastet täckte sängens kvalster,

men skulle papegojan härma sin mor.

Utanför ytterdörren stod bilen på tomgång,
kvinnan rusade nerför trapporna,
hennes klänning följde efter rakt in i bilen.

Bilen startade sin motor och följde landsvägen.

Kyrkan var fylld av psalmböcker som
turades om att visa upp sig.
Det var så märkligt att ondskan var så stark.
Den dagen dog papegojan och den slutade att härmas.

Vi virade in den i det virkade överkastet inför jordfästningen,

som blev upplyft till kullens södersida där solen finns.
Utanför kyrkan samlades de troende och de som inte

var troende men ändå hade sympatier.

Dagen rullade vidare på fotbollsplanen där bollar och

spelare gjorde upp om reglerna kring årets lotteri.

Vinsterna var ganska fina, bl.a. en välstickad väst för smådjur,
en radio med flera inställbara kanaler och en chokladask
med fyllda detaljer från Skaraborg.

Från tankar om att det händer så mycket som det inte går att förstå     

Himlen är blå,
men lycklig ändå,
och orden försvann,

i en brunbränd savann.
Vem vet inte hur,
den rosa tonen i dur,
kom åter till mig,

en gulklädd lakej.

 Vad spelar färgerna för liv i ens liv? Idag på stan – REA. Råkade hamna på Cubus herrklädavdelning. Det gav mig ett intryck – färglöst och dystert. Fick lov att köpa en mjukglass för att muntra upp mig. Hur skulle jag annars kunna passera slussen samtidigt som vinden tog tag i kepsens stora skärm och flög iväg ner i Östersjön. Blev förtvivlad. Hade köpt den just på en REA för många år sedan i Gamla stan och nu när jag äntligen har blivit gammal så lämnade den mig. En yngre man i trenchcoat undrade om han skulle dyka i efter den. Jag tackade, men avböjde, var rädd för att trenchcoaten skulle fastna i slussportarna, som förra året. Fick ta mig hem till risgrynsgöten med kallt huvud.

Från tankar om att utan färg blir allt så färglöst  

Den vackra blomman, klädd i rött svajade lätt i vindbrisen från det öppna fönstret.
På köksbordet fanns inte bara en blommande blomma utan även gårdagens tidning.

Det är så tryggt att känna till historien för att kunna välja rätt strumpor för framtiden.

          Bakom köksbordet syntes några grenar från en julgran, en tomtes pjäxa under bordet och längre bort en del av resten av livet delvis skymd av oset från ugnen.
         Samtidigt börjar junior VM i ishockey som är en av julens traditioner. Normalt sätt så ger inte några juniormästerskap stort intresse, men det gäller inte just dessa turneringar. Varför? Kan de bero på att vi har tid att glo på TV just på julen eller att vi har ätit så mycket att TV-tittande är lagom motion, barnen har fått puckar i julklapp, isen liknar den där äckliga gelén på leverpastejen eller att Tomten har en säck med sig och att i hockey gäller det att knyta ihop säcken.
Tänk på att bakom varje sarg finns en läktare och på den kan det finnas folk som inte behöver frysa när det spelas inomhus. Själv älskade jag cigarettröken från farbröderna på ”Månskensrinken”.

Från tankar om att ett mål kan vara att göra mål

Gitarren vilar tryggt och fordrande i hans armar,
Everts son
Publiken jublar och utnämningarna tycks öka med åldern
Han ser inte orden längre,
men han kan formulera dem med en mjukhet och elegans
Ja, orden liknar honom själv

Alla känner av dem och alla vill nå dem/honom
Vår gamla James Bond-typ som nu har slagit rot
Att vara så blygsam när ridån inte vill gå ner
Måtte han finna sina föräldrar på himmelens Pampas
Vi bugar djupt

Från tankar om att vara stor i det lilla, som ändå är stort

23.05
Knappt en timme tills tomten kommer, jag måste svälja den nygriljerade skinkan (ja, inte hela) så att jag kan skölja ur munnen inför besöket. Bara inte kajorna har byggt bo i skorstenen, då kommer inte tomten in och så får vi facket på oss. En del skrapar triss i husen, vissa vinner inte, vet fler som inte brukar vinna, man kan visst vinna färg till ytterpanelen, finns fem färger att välja på, kallas för färgfemman.

Tänk vad kul det ska bli med alla paketen, har köpt massor i år, de flesta till mig själv, det är nog den person som det är lättast att köpa till, han har så bra smak och så gillar han den danska rödkålen. Tydligen är det nyttigt också, i alla fall för möss har man kommit på. Om man är en mus och äter mycket fett tillsammans med rödkål så märks det inte att man ätit mycket fett. Varken på blodprover eller midjemått (var sitter egentligen musens midja).

Har ni några läkartider till 2017? Min kompis har redan två, men det gäller att hålla dem förstås.  
Först skall han till doktor Rättling för sin svullna bål och sedan direkt till vårdcentralen ”Löpande kalven” för problem med båda laktoserna. Själv tror jag att det är träningsvärk sedan han börjat kissa i störtloppsställning med kraftigt böjda ben.
Oj, nu är det bara en halv timma kvar så nu får jag skölja av resten av kroppen (det gick bra med munnen).

Från tankar om att lyckan närmar sig, snart kommer tomten över tomten

Varför är det så att inte alla vill förstå att biljetten är en enkelresa.
Det som gjordes igår kan inte repriseras idag.
Inte kommer svalan att på samma sätt störta så vackert ner mot sin färska insekt som i somras.
När våren kommer, då kommer svalan åter från tropikerna, sval och elegant kommer den flyga in under ladugårdstaket.
Tänk om man var lika sval och elegant som mannen i bilkön på Essingeleden. Han hade fällt ner suffletten trots nollgradigt, lurarna under hornen, lätt puffande på en cigarill, en rutig keps från XXL under hjälmen, tänderna var vackert blå, även annan teknisk utrustning som rattvärmare, batteriladdare till de förstärkta långkalsongerna, USB för tre, väst som matchade kepsen, två mobiler i samma hand som den vänstra och så det där naturliga sättet att se mätt ut fast korven var slut på Odenplan och ingen ville bjuda på sin egen matsäck.

Och ändå är det bara två dagar kvar och granen har redan börjat barra så att paketen blir kladdiga av kåda och smuts från granförsäljaren. Men skinkan är köpt och skall in i ugnen imorgon, måste sätta på spisen ikväll, skölja över senapen och googla på gradantalet.
Alla vill inte stiga i graderna och det är ju tur för alla kan inte vara chef, för då skulle de inte finnas några att vara chef över och då finns det inga arbetsuppgifter kvar, kanske. Alla borde ändå ha rätt att bli chef över sitt inre, att bestämma vad man själv tycker t.ex. utan att bli straffad.

Idag är det svårt att kombinera vad man tycker och sedan tala om det om man inte heter Trump.
Ute är det kolsvart och det är svårt at se att idag vänder det mot ljusare tider.
Tänk den dag då det blir ljusare i det mänskliga klimatet här på jorden. Den dagen firar vi, men först gäller julfirandet.

Från tankar om att Trump är inte sval, men han dyker på folk som en svala dyker efter sin mat 

Torget myllrade av folk som såg fram emot efterrätten.
Kocken hade verkligen lyckats med rätterna före den sista.

På andra sidan torget i denna stad fanns en annan rätt, tingsrätten.

Ur tingsrätten vällde det fram en mängd med brottslingar och tjuvar.

Bara de nu inte kommer över till vår sida och sväljer efterrätten.
När Tore var liten, nu var han på torget, fick han i efterhand veta
att han hade somnat strax före efterrätten på sin egen födelsedag.

På sina födelsedagar brukade barnen längs torget få bestämma maten

och till efterrätt hade Tore önskat mormors självrullande rulltårta med

hallongrädde och vaniljsås.

Och då händer det som inte fick ske, sömnen tar makten och Tore

har sedan i hela livet känt ett misslyckande i att han inte kunde

hålla sig vaken. Både på ett eget plan och som ett svek gentemot  mormor.   

Tore rusar nu över torget, slänger av sig skorna på vägen,

han måste hinna fram till efterrätten före tjuvarna, på trappan till

Rådhuset sitter mormor med en tallrik fylld av självrullande rulltårta indränkt i vaniljsås.
Så fick han sin upprättelse och sin efterrätt serverad i myllret på torget.
Vad kan vi lära oss av det? Kanske att det kommer nya chanser längs
alla vägar och torg som passeras på vägen hem.

Från tankar om att ibland är det svårt att glömma sådant som det inte är värt att komma ihåg   

Jag mötte en dopad kvinna, hon hade salva på läpparna, salvan gjorde hennes läppar knallröda,

att hon inte förstod att man ”inte får gå ut” och dansa med sådant glid på dansgolvet.
Dagen efter sa hon öppet ”jag ångrar ingenting” men det var så dags när gårdagen redan var över och flera danspar hade dansat av golvet med röda märken på både slips och stumpbyxor.
Det gäller alltid att knäcka koden tänkte jag och satte fram nötterna till jul. Jag höll på att skriva fötterna istället för nötterna, ända likheten jag nu efteråt kan komma på är en stövelknekt och en nötknäckare, men det är långsynt.  Jag fick ett ovanligt erbjudande häromdagen, det var en tomteliknande person som undrade om jag ville bli dopad till jul, men jag döpte ju mig på konfirmationslägret i havet utanför Halmstad så det är inte aktuellt.
Fick sen höra av en granne att Konsum hade brunnit ner och då undrar man ju över ett möjligt samband. Men det är som morfar sa ”bättre en öppnad burk snus än en tom burk”. Eller var det ”än ingen burk”. Jag tror i alla fall att han menade att det är bättre att stå ut med det man har än att inte ha något att stå ut med.
Så var det bara sex dagar kvar.

Från tankar om hur Johannes döparen gled omkring bland ett flertal religioner

Som en lärka på vift
en kvinna dock gift

Bland nässlor hon går

med utsträckta tår

Och lärkan försvann
men kvinnan var grann

Hon vandrade lätt
på sitt självklara sett

Jag tittade upp
som en rodnande tupp

Bakom busken jag stod
jag tror hon förstod
Hon log och försvann
uti livet så grann

Från tankar om att kanske minnet finns kvar

Kullersten blänker i sommarljuset
en cykel med motor glider förbi

Bakom vägen en gotisk kyrka

genom kyrkans öppna fönster sveper
rösterna från en flickkör och en mandolin

rakt emot oss och vi njuter tröstefullt

Längre fram arbetar männen i skogsbrynet
det bygger ett litet hus i trädets krona
i huset skall dottern till sin far ha
små fester med kanelbullar och kokain.
Inne i själva skogen bor många vilda djur

det som gör dem extra vilda är när vi

människor trampar sönder deras djurstigar

på jakt efter att stjäla/låna en gran till jul.
På andra sidan skogen är julbordet dukat

alla äter för mycket, skäms, mår illa, somliga kräks,

de flesta döljer obehaget med andra snapsen.

Under julbordet sitter ett litet barn i sina

fuktiga blöjor, hennes far har omvårdnaden

denna vecka, hon känner sig ensam och blir

blöt i ögat så pappan släpper diskret ner ett

revbensspjäll till henne. Hon lägger sitt lilla

spjäll under sitt lilla huvud och somnar in

medan de vuxna tar en kopp kaffe på maten.

Det är hårt på golvet, men ändå säkert.

Från tankar om att det händer hela tiden så mycket omkring oss som går oss spårlöst förbi

Ur åkern växte inget upp genom snön, kanske var den för luftig och lätt
eller tung och vresig och inte ville samarbeta.

I tunnelbanan finns det människor som förargas över och engagerar sig djupt i att kvinnor på bilder visar underkläder i reklamsyfte. Hur kan det skapa en sådan ilska?  Beror det på att kvinnorna ofta är formade som de flesta kvinnor skulle vilja vara.

Oftast är det så att det som skall locka kunder visas i sitt rätta sammanhang t.ex. en bil på en väg, en chokladbit på väg in i munnen, ett vin i ett glas och en jacka på en kropp.  

För mig skapas ilska när jag ser barnens rädsla i Aleppo, när de ligger blodiga på markens sjukhus utan ben. Det som speglar sig i deras ögon är inte smärtan utan skräcken av att bli den enda i familjen som kommer att överleva. Själv blir jag skamsen över att jag inte kan engagera mig lika kraftfullt som personerna som mår dåligt av en kvinna i underkläder.

Från tankar om det som göms i snö  

Utanför läpparna är det inte långt till näsborrarna tänkte Sten-Åke när han körde in i garaget med sin moped. S-Å njöt alltid när han fick ta av sig hjälmen och doften från olja och mekanik la sig i hans ansikte. Längs väggarna hängde olika verktygsnycklar och något oväntat en tavla av Rembrandt. 
Tavlan hade han fått av sin gamla moster som i sina unga år hade flyttat till Holland och blivit granne med den stora mästaren, alltså i närheten av den kyrka i Amsterdam där Rembrandt är begraven.
Ja, Rembrandt kunde sätta färg på tillvaron, men det ingick ju i själva jobbet. Hur hans moster fått tag i tavlan vet ingen, men S-Å tyckte det var pinsamt att ha gammal konst på väggarna, så den fick hänga i en miljö där det gällde att vara kreativ och nytänkande som säkert Rembrandt hade gillat.
Efter att S-Å hade spolat av sin moped så kände han sig väldigt sugen på fiskbullar med bacon och stekt ägg. Han slängde sig uppför trappan, in i köket, på med spisen, klädde av sig, sköljde av sig fingrarna, drack ett glas julmust, tittade sig i spegeln, rättade till luggen, öppnade ett brev, satte på radion, tittade ut genom persiennerna, lyssnade på nyheterna, knäckte äggen, kliade sig på vaden, tog fram en tallrik, letade efter ketchupen, tittade på TV-programmen i tidningen, glömde bort fiskbullarna, tog fram kanelbullar istället, satte sig till bords, njöt av ensamheten, stoppade äggen och baconen i munnen, det blev för mycket på en gång, fick knappt luft, ringde ambulansen, spydde upp allt i hissen, ambulansen fick åka hem, Sten-Åke mådde bra och gick ner till moppen.
Mopeden stod lutad mot väggen snett nedanför Rembrandt. Det kändes så tryggt att vara hemma i sin egen miljö, S-Å tog ett djupt andetag, släppte lite på livremmen och kände sig så lycklig som bara just han själv kunde va.

Från tankar om att, tänk om fler kunde vara som Sten-Åke. -Nöjd och glad trots att maten kom upp

Den våta pälsmössan doftade som ett glas nyupphällt Chardonnay.

Han slickade sig om munnen och kände förväntan av semester.
Planet lyfte välfyllt och raden med killarna var redan välfyllda inombords.

Skulle solen lysa över poolen efter landningen och skulle badbyxorna passa.
Bara rummet har fönster så att det går att ha glädje av utsikten.

”Life vest under your seat” står det på stolsryggen och som vanligt letar

han efter en melodi som passar till texten. Pocketboken har han hemma,
kan ändå inte läsa den lilla texten bland luftgroparna och den inbundna

gör att handbagaget blir för tungt. Tar några småkakor så länge och beställer

in lite vatten. Lägger huvudet mot grannaxeln, somnar in och dräglar lätt på axelns

skjorta medan drömmarna far på sin egen resa.

Från tankar om att resan just startat

(Inte blott en dag utan:)

Blott en blogg
ett ögonblick i smoggen
fick ej luft
ja allting kändes tufft

så en dag
jag öppna alla spjällen
och luft så ren
det kändes som i fjällen

Från tankar om att renarna andas rent där uppe

Bo hade knappt öppnat ögonen när doften av ljummen saftsås gled in genom hans ena

näsborre. Den andra har under lång tid varit mycket trång och endast kunnats användas i nödsituationer som när fläsket vidbränds eller gröten kokar över.
Men varifrån kom saftsåsdoften? Bo hade inte kokat saftsås efter sommarsemestern och nu var det inte långt till jul. Han placerade sina långa ben över sängkanten och tog sig upp i stående position för att sedan förflytta sig vidare. Trots årstiden så hade han alltid ett öppet fönster i biblioteket och dit ledde doften honom. Samtidigt som bussen åkte förbi på gatan kom Bos huvud ut genom fönstret. Han fick direkt se kvinnan där nere som sålde saftsås i

morgonkylan. En lång kö hade bildats bakom kvinnan, förbi busshållplatsen ner mot stadskärnan.    

Bo beslöt något generad att i sin nya körbärssaftröda pyjamas genast ta sig ner till saftsåskön.

I kön log Bo åt en kvinna som stod framför honom i kön, hon var söt, han var stilig, de blev ett par redan i kön, med saftsåsen gick de upp till Bo, när de gick ut var de sambor, när de kom tillbaks var de gifta och för evigt var de sugna på ljummen saftsås.

Från tankar om att saftsås inte bara är gott, den förenar också  

Blicken svepte ut över fönsterblecket

krossade imman på rutan

gav sig ut genom skogsdungen

rundade en bortglömd orolig sjö

sänkte sig ner mot ett vallmofyllt fält

lyfte igen och tog sig in i ett välkomnande moln

på andra sidan molnet fördes blicken in i det blå

fyllt med himmel och en oändlig väg med plats för många filer
blicken stannade upp, satte sig på molnkanten och

funderade på vilken fil den skulle ta.

Från tankar om att välja fil är att välja framtid

Bor man trångt får man möblera smart.

Det gjorde min vän Arvid Grön.
Han monterade hjul på sitt köksbord.
Rullade in det till vardagsrummet vid fest.

Till hallen när han ville spela pingis.

Så kom julen och tomten.

Arvid dukade sitt bord och rullade in det i vardagsrummet.

Många anser att det var på detta sätt som julbordet kom till.

Inte vet jag, men sen rullade allt på som vanligt.

Att skinkan med rödkålen smakade bra gjorde inte saken sämre.

Såg ni förreesten TV-programmet från Gunnarsbyn.
Hur byn tog emot asylsökanden och det plötsligt blev 33% fler i byn.
Det inleddes med att en jägare siktade och sköt av en gran till jul.
Kändes brutalt, men därefter svängde innehållet i programmet.
Den nya situationen svetsade samman byn och de asylboende blev
en del av byn/av helheten. Alla hjälptes åt och drog åt samma håll.

Vad fanns att lära? Integration bör vara småskalig! Det går inte att
bygga asylsamhällen med 1000 personer i periferin av en storkommun.

Det skapar inga naturliga och oundvikliga kotakter.

Från tankar om att få integrationen att rulla åt rätt håll (som Arvids bord)

Sulan följer sin sko som vågen följer havet och

tandvärken följer på karies,

harspåren följer haren,

framtiden följer historien,

släpet följer bilen eller brudklänningen. Skillnaden är att släpet har du nytta av vid alla de

gånger du skall till återvinningsstationen men släpet till brudklänningen har du inte nytta av

om du inte är brudnäbb.
Är du en som följer efter, eller en som väljer egna vägar. Att följa efter ger trygghet, men att ta sin egen väg kan bli mycket lönsamt. Dock är det en chansning som kan misslyckas, men det är alltid bra att på CV: et kunna visa att du är en av dem som har vågat.

Åker du tåg är det i princip alltid bra att följa spåren. Där lönar det sig nästan aldrig att chansa, speciellt inte om du skall uppsöka restaurangvagnen.

Från tankar om att följa med eller gå sin egen väg