I morgon är det afton hela dagen

Årets sista dag skall planeras
Det gäller att komma på några bra löften för 2017
Raketerna har redan slagit ner i mössan och ändrat frisyr till gråbränt med extra bred bena
Champagnen hoppar vi över, man vill inte starta upp 2017 alltför slö
Det blir asiatisk buffé till nyårslunch på den gamla biografens parkett
Det kvällsonödiga är inköpt, parmesanost, serrano och kolasås, allt utan slips
Kring tolvslaget får vi ta betäckning som vanligt, grannens raketramp kommer väldigt nära när man bor i radhus. Ett år brann en vintergrön buske så vackert bland smällarna allt var Aleppolikt.
Det var inget bra skoj, tänk på alla som kommit hit och känner sig hemma på fel sätt.
Nu menar jag inte våra grannar från Island som kanske tror att det har skett ett vulkanutbrott. 

Hur skall vi kunna påverka vår värld under 2017?

Kan jag påverka de som använder sitt ruskiga våld mot andra människor?
Hur skall vi kunna förklara att ”vara vänner” är så mycket större än att ha makt över ”icke vänner”?
Hur skall jag få människor att förstå att det är lättare att andas med minskade utsläpp, när inte världens mäktigaste ledare inser det.
Hur skall jag förstå att det är bättre att skicka pengar till behövande än att lägga dem på barnens sjätte julklapp?
Hur skall vi skapa ordning i Sverige? När inte ett så rikt land klarar av det, vilka skall då klara av det?

Trots allt behöver vi inte avstå från ett firande imorgon. Vi får komma igen 2017.
Det är helt ok att vara glad när man har hjälpt andra.

Från tankar om att året tar slut, men tyvärr fortsätter mycket elände