fredag 31 maj 2013

Så kom dagen
Dagen då de gula bollarna visade sig.
Växten blev planterad i höstas.
Jag hade sett buskarna på väg till jobbet.
Googlade på gula blommor och där fanns de.
Vi köpte busken och idag har vi egna
små gula blombollar.
De har en blomutstrålning med en maskrosgul
nyans som gör det så fint att passera busken.
Imorgon skall jag visa busken för Elin och Frida
som hjälpte till med planteringen av vår Kerria Japonica.

Från tankar om glädjen att få se resultatet

onsdag 29 maj 2013

Ut ur dimman gled den för länge sedan nedsuttna hörnsoffan,
som redan från början var för klen för familjens samlade vikt.
Soffan girade lite klumpigt men ändå med en poetisk touche
längs korridoren. Ett antal familjemedlemmar lämnade var och en
den nedsuttna soffan i väntan på kvällsduschen. Soffan var nu
inne på sitt 17:e år och hade blekts så det tidigare klarröda tyget
numera hade en färgton som påminde om nyansen hos ett
omoget plommon.
På något underligt sätt så drog den nedsuttna soffan till sig det
mesta av lägenhetens smuts, flott och damm och den obligatoriska
kvällsduschen hade blivit ett måste. Hela proceduren hade på
ett smått religiöst sätt förenat familjen och när den nedsuttna soffan
nu blöt men ren stod på tork i hallen lade sig ett lugn fyllt av harmoni
och framtidstro hos familjemedlemmarna.

Från tankar om att samarbeta mot samma mål

tisdag 28 maj 2013

Att bränna bilar är att bränna framtida möjligheter.
Det som är nerbränt går inte att återskapa eller få ogjort.
Det krävs dessutom en lång tids övervakning och eftersläckning.

Den som bränner bilar skriver in sig i ett livslångt brottsregister.
Det går att komma igen, men vid varje framtida tillfälle då
personen skall konkurera med någon så har han sitt handikapp att bära på.

- Det kan vara stort att brinna starkt för något och vi hoppas ändå på din/en revansch.
 
Från tankar om den vidbrända veckan och några futtiga meningar därom.

fredag 24 maj 2013

Solstrålarna tycktes explodera och utgå från hennes klara blick.
Han stannade till oförmögen att få fram ett ord eller en rörelse.
Hennes huvud roterade lätt och stannade upp när deras blickar kolliderade.
Tiden stod stilla. De visste båda att det bara fanns en väg att följa
…………..
Att äga någon är inte tillåtet, men att äga varandra är lika fantastiskt
som att följa bäcken ner över ängsbacken, se hur den rundar akvilejan
och slutligen doppar sig i sjön.
Från tankar om äganderätt

torsdag 23 maj 2013

Efter kockrollen i en välkomponerad huvudrätt
är det alltid gott med en assiett beröm till efterrätt.
Beröm är något som lagras längre i kroppen
än kalorierna från en snarskuren biff.
Beröm får dig att andas djupare med rakare rygg
och lättare kunna möta nästa dag.
Det bästa med beröm är att det även ger
givaren en klapp på axeln och en stärkande upplevelse.
Så ge beröm!
Från tankar om att våga visa uppskattning

onsdag 22 maj 2013

Vår egen sång
en första gång
bland solstolar och fläder.

En blygsam titt
är allt nu mitt
ett rodnat skinn likt läder.

Var dag den ger
så mycket mer
när mänskan släpper väder.

Från tankar om allt slutar inte så vackert

måndag 20 maj 2013

Det grönskar i jorden och
blommar i grönskan.
I blomman det surrar med
pollen på resan.

Sommaren har nått fram med en lätt rökslöja hängande över
den nygrillade baconfilén på uteplatsen. På andra sidan bakom
grannens breda häck skymtar årets nyplanterad växt som ger skott
åt alla förbipasserandes funderingar om samfällighetens färskaste
skilsmässa.
Nu är det bara resten av sommaren kvar!

Från tankar om oskiljaktiga sommarvanor

söndag 19 maj 2013

Vad är viktigast?
Signalen från nya mobilen eller
signalen från den nya medborgaren i barnvagnen.
Vad är viktigast?
Att informera vännen om gårdagens utsökta recept eller
att fånga varje ögonblick av kontakt med sitt barn.

Från tankar om något som plågat mig länge och
som idag aktualiserades i DN via Bards teckning 
 

lördag 18 maj 2013

Det fuktiga gräsets doft
tränger undan alla obetalda räkningar.

Ett ensligt torp en tidig morgon.

Ett hemlöst liv trollas fram i daggens
längtan efter värmen från en soldränkt sten.

Från tankar om torpet i kris i naturen

fredag 17 maj 2013

Tröttheten kan vara förlamande
men även ge gott om utrymme för tankarnas lek.
Tröttheten kan göra ödesdigra misstag
men även finna kreativa lösningar.
Tröttheten förkortar liv
men gör det rikare.
Trötthetens fiende är sömnen, hälsans goda vän.

Från tankar om hur en natts dålig sömn kan påverka en vecka

måndag 13 maj 2013

Bättre att fylla år och bli gammal
än att inte fylla år längre sa han
som ville leva länge men inte bli gammal.
- Ja, attraktiva alternativa lösningar är svårfunna.

Från tankar om tiden som inte följer några råd

tisdag 7 maj 2013

Ön i sikte, blott en arbetsdag i sänder.
Skulle jag som sommargotlänning ha fastlandsångest
när det gror och grönskar i var kalkrik jord.
Ön i sikte, med en fågelsång ifrån havet och ett
saltstänk i mitt gråa hår.

Från tankar om en Gotlandshelg    

söndag 5 maj 2013

Vad talar för att det som sägs bör sägas?
Men om ingen säger något så blir inget sagt.
Ibland är det så skönt när inget sägs,
men allt har sin gräns och då längtar man efter orden.
Många gånger så ångrar man att man inte sa något
eftersom man hade något att säga. Eller är det så
att det man hade att säga kom man på efteråt.
Vid andra tillfällen så ångrar man att man sa just det där.
Det var ju egentligen en del av mitt privata eller kanske
just de orden sårade en annan person.  Har ni tänkt på
att just vissa personer får en att säga för mycket
eller mer än vad man tänkt.  Har de någon hemlig makt
över mig eller är de några som jag i djupet litar på?
Ibland har man legat hela natten och planerat vad man skall säga
men sedan när tillfället äntligen kommer så ”fegar man ur”.

På något sätt så slutar det alltid med att, ibland borde man
sagt det där eller varför sa jag det där.
Jag tror på: Att tala är silver och tiga är också silver. Eller om båda är koppar och guld.
 
Från tankar om att sagt är inte alltid sagt

lördag 4 maj 2013

Vad talar för att det som sägs bör sägas?
Men om ingen säger något så blir inget sagt.
Ibland är det så skönt när inget sägs,
men allt har sin gräns och då längtar man efter orden.
Många gånger så ångrar man att man inte sa något
eftersom man hade något att säga. Eller är det så
att det man hade att säga kom man på efteråt.
Vid andra tillfällen så ångrar man att man sa just det där.
Det var ju egentligen en del av mitt privata eller kanske
just de orden sårade en annan person.  Har ni tänkt på
att just vissa personer får en att säga för mycket
eller mer än vad man tänkt.  Har de någon hemlig makt
över mig eller är de några som jag i djupet litar på?
Ibland har man legat hela natten och planerat vad man skall säga
men sedan när tillfället äntligen kommer så ”fegar man ur”.

På något sätt så slutar det alltid med att, ibland borde man
sagt det där eller varför sa jag det där.
Jag tror på: Att tala är silver och tiga är också silver. Eller om båda är koppar och guld.
 
Från tankar om att sagt är inte alltid sagt

torsdag 2 maj 2013

Olivoljefuktiga läppar ser mot mig.
En skenande rysning far fram.  
Vad vill jag? Vad vill du?
Skall läpparna öppna sig för ord, för mig, för oss.
De doftar röda under fukten, men hur smakar de?
Ingen hets får ta kommando.
Jag väntar tacksamt på att få vända blad.
Från tankar om kärleksväntan

onsdag 1 maj 2013

I vår hage finns en sviken ko,
lika besviken som en groda utan hopp.
Bakom hagen i skogsbrynet bor en ledsen älg,
blöt som en översvämmad flod.
Uppe i luften över hagen svingar sig en lycklig svala
lika het som ett överhettat element.
Därnere närmar sig en helt vanlig människa hagen.
Lika svårfunnen som ett avundsjukt djur.

Från tankar om adjektiv