Årets sista timmar och andetag försvinner ut i mörkret i ljuset av raketerna.
Orkar inte se tillbaka just nu, låter istället det vita vinet bottna i det inre.
Där ute, ja långt där ute firar inte alla, en del klamrar sig fast för att få vakna 2016.
  
En orolig tid

drar inte förbi

Den vill slå sig ner

kanske slå rot

Häller sand i rabatten
så att roten får problem
Låt den oroliga tiden
få motstånd
ge näring till goda tider

Från tankar om att det kan bli mycket bättre men inte så mycket sämre

En mulen himmel syns inte i mörkret
om den inte lyses upp i juletid.
Vår sista bit av julens skinka väntar på oss,
men vi sitter på ett pendeltåg och
det kan komma sent om det behövs.
Över molnen flyger ett plan tills vidare,
vi här nere som inte ser det vet ej vart.
Allt förtjänar sin tid sa alltid någon
i släkten eller i stället för att hugga i.
Mina händer är lika varma som mitt
dubbelarbetande, rara lilla hjärta.

Från tankar om att bära sin tid i fred 

Läste om en 50-tals auktion. Man kanske skulle auktionera ut sig själv. Ja, inte för alltid, men för en tidsperiod, kanske en kväll eller en morgon. Vad skulle jag då kunna erbjuda. Inget som jag kommer på direkt, men jag är ganska snäll och tål en del gnäll.

Jag är betydande lång så den som skulle vilja klättra upp till mina axlar skulle ha en fin utsikt. Risken är dock att jag inte skulle orka stå så länge och om jag skulle sätta mig ner så blir ju inte utsikten så fin längre. Om man inte är intresserad av närområdet förstås.
Något annat som jag har som en tillgång är mitt utseende. Jag är ganska snygg helt enkelt.  En del menar att det bör vara mörkt för att kunna se det, men det är mest bara avundsjuka män som säger det.
Jag är dessutom väldigt duktig på att vända pannkakor även med sylt på. Grädden bör man dock strö över efter rapport så den inte fläktar iväg under något inslag av ex en present eller julklapp.
Jag har även mycket god kontakt med småfåglar och jag har flera år i rad tänkt sätta upp ett fågelhus där fåglar både kan äta och hyra rum. 

Något annat kan jag inte direkt komma på, men listan kunde vara mycket längre om mina föräldrar fanns i livet.

Från tankar om att fynda på auktion

Jag längtar ut men vågen blir bara större och större.
Det är tätt i hörselgången, nässprayen hjälper inte när sanden spolas in i varje grotta.
Det är första gången hon blir uppbjuden, skorna bär inga begränsande sulor, tårna sticker ut i rymden, hennes kavaljer bär en nyköpt randig skjorta, han har aldrig svävat så lätt över parketten, hon följer honom som grädden i en prinsessbakelse, de bildade ett par som inte gick att dela i två delar och när dansen tog slut möttes de av prästen som vigde dem för fortsättningen.
Vågen tog tag i allt där ute, parasollerna, stolarna, husen, palmerna, badshortsen, resväskorna, drömmarna och så mycket liv.

Från tankar om att vågor kan göra skillnad. 

De blommande trädkronorna bildar tak åt lungornas volym,
de vajar lätt i morgondimman och vågorna på sjön instämmer.
Bakom husets teaterkulisser blänker hennes silverörhängen
så milt att morgonen har svårt att växla över till en vuxen dag.
Hennes man låter sin grova hand glida ner i den lakritsöverfyllda
godispåsen, de svettiga fingrarna klibbar fast i den fuktiga, mjuka
lakritsen och slottet fattar eld i den sjunkande flygeln.
Allt är över.

Från tankar om att allt inte är verklighet 

Tomtemor vände sitt ansikte emot mig och gav mig frid.

Mina ögon fastnade i hennes ljusblommiga hårfäste, jag kunde inte komma loss.
Säcken var redan packad och det gällde även tomtenissarna som var lika packade som när prinsen gifte sig i somras.
Allt kändes uppgivet, julbadet kallnade, julsnapsen ljummade, sillen hade självdött, skinkan var bredare än någonsin, granen var inte huggen, rödkålen var inte dansk längre och knäna satt fast i julgransfoten då allt vände, när jag fick min fina klapp på axeln av tomtens vikarie.
Jag kunde sjunka ner i Kalle Anka-fåtöljen och bara njuta av resten.

Från tankar om att koppla av i juletider

I den vita hatten kom han med sin blåsvarta hud blänkande i skymningen.
Motorcykeln hade rostat fast i isen när svartbjörnen visade sina hörntänder och
alla skrek när spelarna kom ut - med att de var sexuella.
Jag såg dem framför mina slitna jeans på väg mot prästen med sina öppna sinnelag.
Innanför fönstren på glasverandan diskuterades den politiska framtiden med vinet i glasen.
Många där inne sparar i fonder medan barnen leker barnfonder där ute, på gräset.
Bakom kyrkogården växer lövskogen fram mot stenarna över kunderna,
prästen går sin eftermiddagsvandring för att se så att inga saknas till kvällsvarden innan den går över till nattvarden.
Kepsen sitter perfekt, kvinnan bar en brun basker och hennes drag är finare än draget från otäta fönster under heta augustidagar.  Utanför fönstret syns hamnen och ett fartyg längtar hem till sin mor som fyller år och lagar underbara oxrullader till sina barn.

Från tankar om att visa prästen respekt och vetskap

I det lilla rummet stod en TV och en hyrbil
Båda väntade de på försäljningen i jul
Bilen var tät och det droppade från rummets innertak
Tv:n hade råkat ramla och sätta på sig själv
Mellan Tv:n och hyrbilen satt en kändis som
såg mätt ut på livet och på att hyra bil.
Kändisen ville helst ha sin plats i Tv: n
men den platsen var upptagen av en kändis.
I morgon skulle egentligen hyrbilen besiktigas
men den var inte körduglig så långt bort.
Kunde besiktningen komma på hembesök istället.
På internet kunde man kolla på tilläggstjänster
men de gällde bara släpkärra och takräck för nyanlända.
Så blommorna fick nog blomma på landet
där det lilla rummet bodde med sin TV och hyrbil.
Ingen reklam hade kommit så alla fick läsa
dagstidningen igen och se på kändisen i TV
Vad är egentligen värst för den som tror
att alla mammor vill jobba heltid
Är det att de kanske aldrig själva fått barn
eller är det att så många mammor tycker
så mycket om sina barn så de inte vill jobba
heltid
I det lilla rummet får ingen plats som inte
har kört en hyrbil, sett på TV eller som skaffar
barn utan att ta hand om det
Och snart är det jul och det kan bli försäljning.

Från tankar om att plikten går inte att förhandla bort

Varför skall en ensam människa vara så ensam
när vi är så många på denna jord.
Vad kan vi göra, vad vill vi göra, vad orkar vi göra?
Bakom berget dalar solen ner mellan stammarna,
mörkret tar makten och den ensamma fryser i sinnet.
Jag byter kanal, hallåan med den breda röda munnen
visar upp programmen och sitt nyopererade leende.
Ute finns det små lampor i varje buske, i olika färger,

en del blinkar och många tycks ha öppnat tivoli till jul.
Kanske det lyser upp för den ensamme och hoppas

att det finns biljetter kvar till tivolit.

Från tankar om att vara ensam i det stora   

Da Nito vände sig sällan om precis som hans far inte hade gjort.
Så börjar den stilla berättelsen om vägen till hemmet mitt emot.
På hemmet ”Da Nito in” förekom det sällan havregrynsgröt till frukost
eller grädde i såsen, men stämningen var ändå usel. Mycket berodde
säkert på de dåliga madrasserna på undervåningen som spred
irritation ända upp till övervåningen och takpappen.
Många undrade vad för typ av människor som hade bott på hemmet
och deras bakgrund, men ingen hade något bra svar. En del trodde
de var hemlösa, men det kan ju inte stämma eftersom de bodde på ett hem.
Da Nitos dag låg framför honom, solen brände i nacken, kavajen var
smutsig men välskuren, det fanns ett visst leende i ljuset från hans ögon
och hade han vänt sig om så hade han inte kunnat fokusera på framtiden.
Steg för steg bär……

Från tankar om att det sociala arvet växer sällan bort  

Så var tredje julbordet avklarat och
nu återstår endast julafton.
Om jag har fått nog?
Nej, det viktigaste händer runt maten.
Även om maten har varit god så är det som hamnar i mun alltså inte det viktigaste och
det är alltid lätt att bli mätt för den som har pengar i sin säck.
Runt julbordet kan man höra julskivan från ifjor, lukta på julgranen, öppna brorsans julklapp,

vara käck och ta en knäck, reta bocken, se på Kalle, spilla tid på tomten, värma bearnaisesåsen och bara gnida knäna mot varandra.
Fick just ett tips av grannen, att man kan ta ett julbad, men brukar man det vid julbordet.
Vår granne är nog lite speciell för i våras åkte han på charterresa med sin mors bil
utan vindrutetorkare. (visserligen med regnrock)

Från tankar om att ”vad är det viktigaste runt julbordet”

Kan jag hjälpa till i den svartvita filmen där

kaffebordet är dukat i ”blå bom” och kanelbullar.
Kustlinjen försvinner i vikar och uddar och
seglaren glider in genom huvudentrén.
Kanske bussen stannar vid rätt hållplats
kanhända kommer en spårvagn i vägen.
Äggskalen ligger utspridda på trottoaren,

ändå kommer bussen för sent.
På bussen finns det många utan biljett,

men busschauffören är nöjd och hittar flera hållplatser.

Kirurgen syntes på möbelrean tätt följd av
kvinnan i sitt liv som väljer fåtölj åt dem.
De fick knappt in fåtöljen i bussen för det stod
flera barnvagnar där fåtöljerna brukar stå.
De satte sig båda i fåtöljen och funderade på
vilken hållplats som de inte ville gå av på.
Att välja och välja bort hör ju till livet både
i stora och små frågor, ja i allt.

Från tankar om att åka buss i livet

Jag kände ett behov att lära känna mig själv som åldring eller var det barn. Kommer inte ihåg vad terapeuten sa till min bror när hans syster gjorde slut med oss alla. Fanns det ett spår av rädsla eller var det tiden i politiken som förenade dem.
Utanför häckarna sköljde vattnet ner och drog med sig rötterna i ett splittrat folk. Sirenerna hördes trots dånet från affärsgatan där bilparkeringen blivit dyrare från generation till generation.
I barnet föds människan likt en humlas pollinering från en tveksam stjälk. Vad händer under den tid som ligger som ett vetefält mellan barnets och åldringens period? Är den värd att nämnas eller är det förrätten och efterrätten som förgyller en god middag. Ändå säger någon, är det ju huvudrätten som vi väljer först.
Det finns mycket att ta tag i och allt har inget handtag, men det finns ändå sätt att fördjupa sig i det djupa.

Från tankar om att livet bör både levas och utredas

Klimateriet
Ingen överlever utan ett klimat
klimatet måste förbättras om människan och naturen vill bli äldre
Just nu står vi mitt i klimateriet
Det finns inte så många vägval framför oss
Välj rätt väg nu
Vi kan inte lita på att världens våldsamma ilska ändå kommer att förgöra oss.

Från tankar om att ”vad är god ekonomi utan ett gott klimat”

Jag har 900 meter kvar
det mesta är uppför
jag är inte trött
men har tröttnat på att hela tiden

flytta den ena foten framför den andra
finns det något annat sätt
kanske krypa de sista 200 metrarna
bara för att få omväxling
folk skulle tycka jag var märkvärdig
och maten kallna

nu börjar det regna lätt
kan bli blöt om knäna

vågar jag
eller skall jag ta en taxi
kanske ringa till en kompis om skjuts
det här blev jobbigt – börjar må illa
vad tung väskan har blivit
sju flaskor vin kan inte vara så tungt
tror skon skaver lite
varför dödar folk andra folk
en Volkswagen passerar
kanske en tillfällighet
jag måste fly från regnet
jackan tål inte vatten
kan jag springa ut i gatan och stoppa en bil
fråga om skjuts
jag kan inte krypa utan reflexer
tar av mig onda fotens sko
letar efter plåster i bakfickan
hittar inga
slänger in skon i häcken
fortsätter uppför backen
ser en bekant komma
gömmer mig bredvid skon i häcken
grannen passerar elegant
vi har inte samma skonummer
annars hade jag kunnat fråga om han hade någon extra
har nu bara 50 meter kvar
ser brevlådan vänta på mig
den är tjock och präktig av reklam
nyckeln passar i sitt lås
glad men trött sjunker jag ner på hallmattan
jag tror jag ligger kvar

Från tankar om att de sista metrarna är värst  

Att sjunga utomhus i stark byig motvind när mörkret har lagt sig och notbladen fladdrar är som att sakna toalett när nöden är som störst. Till slut måste man ändå släppa på det man har inombords, hoppas på att budskapet går fram och att därefter ta hand om resultatet eller de sörjande.

Från tankar om att sång kan förena och drabba omgivningen   

Det gamla trähjulet lutar sig mot lönnen
Åkerström sjunger för oss, så vackert.
Köksskåpen målas i en rödbrun bajston.
Den vuxne gossen sitter med vita shorts i trappan,
han verkar engagerad,

men de vita benen ger ett osäkert intryck.

Glasverandan omsluter personerna,
de gröna växterna tittar in.

Dottern har fått barn och alla är inte glada.
Morgontidningen är läst och
stammarna står svartvita med sin reslighet.

Pensionen finns där bortom köksbordet.
Summertime med såpskurade golv på rot,

ur det rena stiger doften upp längs väggarna.

Den lilla stugan glider upp i synen av tomten,
katastrofen är inte långt borta.
De nya glasögonen lyfter upp pannan och

speglar sig i brunnen.

Hönan är uppstoppad och tystlåten.
Är det alltid snyggt med rutig tröja eller
går det även bra med ränder i ruterna.
Slottet tonar upp sig fyllt med spöken
som svävar i rummen, alla är rädda.
Vad som händer är att bokhyllan
själv byter sina böcker under natten,
men författarna finns kvar.
Ta en lott istället och bli kanske glad.

Från tankar om att det finns så mycket mer

Att ta ett kliv i sin karriär när det finns en tupp i varje man är inget som gör så att det finns sylt i varje lingonburk. När sedan klivet blir som att gå uppför en rulltrappa som vill åt andra hållet far energin ut mot friheten via vädringsfönstret. Där ute samlas motvinden inför det sista åket och vi håller andan trots att vi skulle vilja besöka toan efter laxeringen.
Jag böjer mig ner och synar de slitna knän som plöjt fram genom livet.

Från tankar om att alla kliv inte går rätt håll 

I det svala rummet vill hon bo
där marken lyfter sig mot bergen
och dagen väntar på varje minut.
Det står en blomma i varje hörn,
som inte kan passeras utan hjälp
så som samarbetet ställer krav
på den som ger och den som får.

I fönstret där skålen med apelsiner

ligger omkullvält av något okänt

har saften droppat ner på golvplankorna.
Så vackert det kan bli,

när golvet färgas orange,
blommorna ännu lever och ändå
saknas så mycket i det svala rummets själ.

Från tankar om att alla sover inte gott i svala rum

Jag flög iväg i min ensamhet
över alla problem mot julafton.
Landnigen hoppade jag över men
säcken var ännu tom på önskningar.
Jag såg upp mot molnen som ännu
inte var snöfyllda och rödkålen
var ännu inte varm.
Vet inte hur länge jag har varit ute
och letat efter gran. En hittade jag
som var fin, men den var nog tolv
meter lång och den får inte plats,
inte ens om vi lägger den ner.
Däremot är julgodisen färdigkokad
och uppäten. Skönt att man ligger
bra till med något.
Det är också skönt att höra hur
dubbdäcken julrasslar  på vägen.
Nu får jag inte sitta längre på min

skinka framför julkalendern om
säcken skall bli fylld. Vi måste lämna

åtminstone en liten plats i säcken för
de i nöd.

Från tankar om att julen ger glädje och stress i överflöd

Alla hatar SD, men accepterar deras idéer.

Vad skall folk rösta på nu, alltså de som inte gillar SD eller inte trodde att de gillade SD.
Är det inte så att vi har ett stort SD-parti med invandrande partier från alla håll och Vänsterpartiet i opposition.
De måste vara svårt att inte samarbeta med det partiet som leder utvecklingen och som under lång tid har föreslagit idéer som de andra nu tar efter.

Får väl bli vänsterpartist till slut
sa gamle räven som ur lyan titta ut

Från tankar om att det är lite upp och ned, inte bara för oss gamla rävar  

Han färdas längs med broarna
i dunklet av ett minne blott.
Under finns det inget kvar
av allt som livets glädje bar.
Han bromsar mjukt sin tanke

och finner plats för reflektion
i skuggan vid en bensinstation.

Så finner färden fart igen och
tanken återfylld av lite hopp.

Från tankar om att fylla tankarna, de egna och bilens  

De lugna andetagen fyller upp rummet och gör det beboligt för den gråmelerade soffgruppen och det lilla bordet strax intill. I soffan ligger hon ihoprullad på sin vänstra sida, andetagen reflekteras i ryggstödet, hon sover utan att veta vad hon skall göra i tiden framför henne. Jag ser ner på henne, jeansen är lätt uppknäppta för att ge utrymme åt andetagen och hennes blommiga kofta vilar över bålen och brösten. Ansiktet ramas in av sidenkuddarna och ger en förväntansfull men avvaktande stämning.
Skall jag väcka henne, men jag vet inte när hon somnade, jag har aldrig träffat henne, hur skall hon reagera?
Vill hon gifta sig med mig eller har hon redan någon som skall väcka henne inför altaret. Vi måste alla avvakta, lära känna hennes själ och följa hennes vilja. Jag sätter på potatisen så länge, låter vattnet saltas och skivar köttet på rätt håll. Så slår hon upp sina ögon och rinner ut ur hemmet så mycket fortare än en potatis faller i kastrullen. Jag han aldrig fånga henne, fanns hon aldrig, det kanske var jag som sov.

Från tankar om att möbelrean är i gång   

Väderkartan ramlar utför trappan och släpper sina enstaka regnskurar på köksbordet.
En fotboll studsar ner från Malmö stadium, passerar sidlinjen och rundar soffbordet.
Vilken härlig TV-kväll och sovmorgon flera dagar i rad så man kan se inspelningen av Jill Johnsson. Det finns en del som inte tycker att vi skall se på TV, men se bra ut är nästan ett måste för att få fylla på SL:s reskassa. Så långt har det gått nuförtiden och ändå går bussen oftast i tid, om det inte är lövhalka eller chips från Mc Donalds i bussfilen.  När jag var yngre och inte lika gammal såg jag Stefan Löfven i kortbyxor men inte en enda flykting varken i långa eller korta byxor. Fast på den tiden bråkade man mer i dunklet av de långa avstånden och vi andra slogs med halvknutna knogar bakom pannhuset. Kommer nu Zlatan stötta Malmö med några fina självmål eller kommer han stjälpa sin gamla hemklubb.
Äh, nu tittar vi på matchen.

Från tankar om att Zlatan är hemma, men vad kommer han att göra 

Jag stötte ihop med en myra på min väg till jobbet. Den verkade också vara på väg till jobbet, troligen en sådan där arbetsmyra. Jag hade fått en sten i skon och stannade till för att försöka pilla upp den. Då fick jag se myran vid trottoarkanten mot gräset. Den hade en liten portfölj i myrhanden och ur västen stack det upp en jordig mobil. Min fart var högre än myrans, men vid rödljuset kom den ikapp mig. Den tittade upp mot mig och log, enkelt men värdigt, på det sätt som bara myror gör. Så rusade
den rakt ut i gatan utan att bry sig om den röda gubben, förresten gäller röd gubbe för en rödbrun myra, jag ropade till, ”se upp”, men det var för sent. Den hade redan lyft och svävade över resten av gatan. Jag visste inte att flygmyror jobbar utanför stacken. Nu har jag googlat på flygmyror. Det verkar som flygmyror är små prinsar och kronprinsessor som är ute för att para sig. Så det var det jobbet som myran var på väg till. När de har gjort sitt jobb så gräver kronprinsessan ner sig, lägger ägg, biter av sig vingarna och blir drottning. Prinsarna verkar bränna ut sig – trots att de har ett spännande jobb - och dör strax efter parningen.
Vad har vi lärt oss av det här? Eller har det bara ”satt myror i huvudet” på oss homo sapiens.
När jag kommit över vägen kom jag på att jag hade ju slutat jobba. Man kanske skulle flyga iväg som myran, vägen förbi Paris och Bryssel till något varmare land.

Från tankar om att jobb skapar kontakter och kunskap

När vi kom fram till skogen var inte skogen kvar. Träden var borta. Skogen var skövlad. Det går inte att kalla skogen för skog längre, inte utan träd, men vad skall vi nu säga, kanske med vemod ”där skogen fanns”.

En skog utan träd är som;

en bokhylla utan böcker

en skolklass utan elever

en burk färg utan pensel

en nytankad bil utan motor

en konsert utan instrument eller röster

en flaska vin som är urdrucken
en blomma utan färg

en regnjacka i öknen
och
ett liv utan hopp om förbättring, läkning, omtanke, förbrödring och försystring.

Från tankar om att när en del av något försvinner så kan det hela helt försvinna  

Ett synbart ljus
driver långsamt över

molnens hus.

Jag höjer blicken

letar ständigt efter
ton i micken.

På vägen ner

lyser aftonsolen

aldrig mer.

Sval är kudden

när sista vägen  

rundar udden.

Från tankar om att ljuset sänker sig genom aftonsolen

Hennes svarta topp med v-formad lugg gör sig bra mot den silverfärgade mikrofonen.
På några minuter hade hon fått markerade rynkor i ansiktet och håret hade ljusnat.
Nu ser man henne bära en svensk träningsoverall som sprider glädje i TV-apparaten.
Hon tar nu sakta av sig träningsoverallen och hon har inga kläder under, endast
en dykardräkt med röda revärer och kring anklarna hänger små färgglada tofsar.

Så glider hon ner i Aquafontänen, skummet yr om hennes välformade bogvisir, hon

sparkar till med simfötterna och glider iväg ur vår syn. Fram kommer Christian Look

som inte verkar veta vad han är på väg, men han är ju naturligtvis inte ensam i denna
kaotiska värld. Vart tog nu fontänflickan vägen undrar ni medan badkaret fylls upp
med skummat vatten för fredagsbadet och cidern får sin rätta temperatur.

Jo, hon dök senare upp i en roman av Falke Torreblad, torr och fin.

Från tankar om att TV:n är en del av fredagarna   

Droppen sjunker sakta nerför fönstret,
den är inte ensam men de flesta vännerna faller fritt.

Grått är den färg som dominerar där ute och
hos många även där inne i den oroliga själen.

Många säger ”jag är inte rädd och vi får inte visa att vi är rädda”.
Men, jag har ju lärt mig att det är modigt att våga visa rädsla.
Är det klokt att dö orädd?
Är det fegt att dö rädd?
Är det klokt att vara försiktig eller påverkar det för mycket?
Men hur skall man vara när ”man skall vara uppmärksam”?

Eller kan vi hoppas eller lita på turen?

Från tankar om att inte veta

Vi längtar alla efter vinterljuset i semlans grädde
och att mandelmassaklumpen är stor och stolt.
En del låter semlan bada i varm mjölk medan
andra äter upp den i bilen på väg hem.
Själv föredrar att det finns både mandelmassa
i grädden och att denna grädde vilar sig mot en klump.
Till semlan passar varken ljust eller mörkt öl utan
det bästa är nog vanligt svenskt kaffe. Möjligen ett

glas kall mjölk, men då bör nog inte semlan ligga
i varm mjölk. Resultatet kan då bli alltför ljummet.
Vet inte varför tankarna trängde sig in i semlan redan
nu. Först måste ju granen ta sig in till julgransmattan.

Från tankar om att längta till något godare än gott 

Paris sår
I den yttersta sorgen finns ingen vägg.
Den vilar kvar bland molnen som ett höstlövs första och sista resa mot jorden.
Allt förändras och dagen därpå går inte att känna igen.
Dess doft, dess ljus, dess existens vilar i ett annat, grumligt mönster.
Vi måste ändå fortsätta trots smärtans bottenlösa djup.
- Beskydda oss längs vägen.

Från tankar om att finnas till även efter

Jag ser ansiktet på den lilla pojken som är en i den grupp som kallas ensamkommande flyktingbarn.
Han har kommit till oss i Sverige, hans ögon har en ytlig glädje men där bakom finns rädslan,
sorgen, smärtan och förtvivlan. Han ser inte bara ut att vara hungrig och frusen, han ger ett sjukligt intryck. Han är en av de 30 000 som beräknas komma till Sverige i år, där 80-90% är pojkar.

Jag tittar framåt:

Hur skall vi kunna forma dessa till normala vuxna samhällsmedborgare i vårt land? Ge utbildning, överföra normer, kultur, språk och lära oss svenskar att ta emot dem. Tänk att som barn bli ensam i en främmande miljö och ha så mycket elände med sig i packningen.
Hur många kommer att lyckas eller hur få kommer att lyckas. Hur många kommer dras in i kriminella
verksamheter för att där skapa sig en identitet, en plattform.
Jag känner mig orolig för varje barn.
Varför kan inte världssamfundet göra något åt orsaken till flykten, hur länge måste vi/skall vi se på.

Från tankar om att eländet måste stoppas, barn och vuxna skall inte behöva fly  

I dunklet under heltäckningsmattan kröp herr Bure fram.
Han hade lagt ny parkett i grannhuset och nu ville han se resultatet.
Det första han la märke till var inte spagettiringarna som hade torkat in i sömmarna
utan all julpost som redan hade anlänt. Han tyckte det var märkligt eftersom alltfler
skickar julhälsningar från jobbets dator och vad han hade hört så var familjen mer
förtjusta i makaroner än i spagettiringar.
Efter alla år som herr Bure hade krupit under heltäckningsmattor hade han fått problem

med elaka skavsår under livremen och att få i backen i tjänstebilen. Hans mor hade alltid sagt
att han skulle se framåt i livet och det kunde möjligen vara orsaken till svårigheten med
backen. I samma backe låg det ett systembolag på 60-talet, men allt färre systembolagsbutiker
finns kvar trots att folk dricker mer. På den tiden hade han som rutin att på sista fredagsrasten

gå upp till butiken och köpt en back öl. Det sågs alltid som ett trevligt inslag och det blev
på något sätt jobbets egen ”roliga timme”.
Nu var i alla fall arbetsdagen slut och herr Bure tog en dusch eftersom det blir rätt dammigt

under heltäckningsmattorna och andningsvägarna blir fyllda av damm, spagettiringar och
julpost. Att duscha luftrören är inte lätt och det kan lätt bli för mycket spillvatten i lungorna.

Möjligtvis att det går bättre att joddla efter en sådan dusch, men det kan jag inte rekommendera.
Efter duschen hade det mörknat ute, schampot var slut och herr Bure var en av de renaste i sin
stadsdel. Nu väntade pizzan och ölen och hans tjej som skulle bli sambo till nästa helg. Ja, allt
såg bra ut och herr Bure suckade gott i bäddsoffan.  


Från tankar om att olika jobb kräver sina anställda

Varje mor har sin rot
i att vara den betydelsefullaste
för att rotskottet skall grönska

och växa och slå ut i vuxennivå.
Far får stödja och vara rar då han inte smörjer bilen.

Från tankar om att vissa roller är givna

Det är många som vill ha svar

men få som svaret har

och det är säkerligen tur

för fel svar gör en sur.

Från tankar om att det är för många som tror de vet

Jag smekte tallens nariga bark

men lät snart naglarna borra i kådan.
Längs stammen sjönk mina knän i mossa,
men i tankarna mot något större.

En doft och känsla av framsteg fanns,

där stigen lämnar skogen mot ängen.
Från tankar om att framtiden måste vara ljus 

I eftermiddagens skymning lyser ändå höstens färger i skogsdungen.
Framför mig ser jag en ung man med mobilen i hand och blicken riktad mot sin telefon.

Han närmar sig på den smala stigen, verkar inte se eller registrera något utanför telefonens skärm. Före kollisionen ropar jag ”se upp” och klättrar upp i en tall.

Plötsligt går det upp för mig hur uttrycket ”se upp” har fått sin renässans. Vi har ju sagt ”se upp” i alla år oavsett var det är för fara. Ex. en grop i asfalten som vi borde se ner mot, en bom i segelbåten som vi borde se åt sidan för att undvika. Det är sällan som en skata håller på att störta mot oss, ett tillfälle där det verkligen passar att se upp.

Däremot alla personer som respekterar sin mobil mer än mötande passar det ju jättebra att säga ”se upp” till. Ja, det här är väl ingen världsnyhet direkt men när forskarna kan komma fram till att den som äter mer än den behöver blir överviktig, att den som krockar i låg hastighet klarar sig bättre än fortköraren så är nog mitt nytänk riktigt skarpt.

Fast jag vet att forskningens uppgift ofta är att bevisa att en hypotes är sann och inte alltid något glamoröst som leder till nobelpris och supé i Blå hallen.

Vi är alla lika mycket värda oavsett om vi har en mobil i handen eller om den väntar på hallbyrån där hemma. Alla borde ändå låta sin mobil vara själv hemma någon gång i veckan.
Om inte, finns det så mycket som vi annars missar – mycket är livsnödvändigt.

Från tankar om att skymningen döljer ingen mobil    

En stund för dig
så vacker
en kram från mig
trots bombattacker

Från tankar om att världen just nu är så ned och lite upp

Ett glas is frös inne när bussen till biblioteket rullade in i gröna hissen.

På andra sidan gatan stod folk i kö för att få biljett till sovrummet,
affärerna hade stängt och hålen i byxorna var lagade med silvertråd.

Längs trottoaren hade kommunen installerat ett tältläger på hårddisken.

I det största tältet hade ordföranden sitt skrivbord i rödbrun ebenholts,

fyllt av fribiljetter som invånarna skall få till resor hem till sina födelsesjukhus.
Många var glada, men det fanns en oro av att inte klara av situationen.

Från tankar om att det börjar bli för mycket

Det stora mörkret finns inte utanför ditt slitna fönster.
Det finner du inne i ditt livs källare på avdelningen, negativa funderingar.

Kanske dags att rensa ut lite gammalt skräp, öppna fönstret och visa

tacksamhet för det du har och att du kommit så här långt.
Istället för att surande se in i höstmörkret kan du höja blicken och se gräset växa

samt buskarna knoppas där framme. Dröm sedan om att badbyxorna fortfarande
passar och hur du glider ner i det ljumma havet med ett leende och med positiva

funderingar om framtiden.

Från tankar om att positivt tänkande kan göra storverk 

Hamnade på en konsert i Belgrad.
Fick ett tips från en turistinformation om en kostnadsfri klassisk konsert.
Det fanns ingen skriftlig information för oss om konserten, förutom på serbiska med sina kyrilliska bokstäver.

Vi var där i god tid, passerade genom säkerhetskontrollens strålar, visade min lilla ficklampa, vinkades in under bågen, det pep förstås men jag hade ju visat upp orsaken.

Så in i konsertsalen med sina pampiga arbetarmotiv på väggarna där vi lyckades missa stolarna med ryggstöd. Bakom dem satte vi oss på stoppade bänkar med någon typ av resårbotten. Bredvid mig hamnade två seniga, knotiga och lätta serbiskor i 70-årsåldern.

Det var ordentlig spänst i resårbotten och varje gång jag ändrade min ställning så lättade damerna från bänken. För mig gällde det då att parera så att jag inte gungade av bänken.
Samtidigt gällde det ju att uppträda med respekt och vördnad under konserten. Det här blev

en tillställning med mycket bra magmuskel - och balansträning. Plötsligt såg jag att damerna
gungade i otakt med musiken och med mig samtidigt som sjösjukan började tränga sig på.
Jag fick avsluta konserten och dagen efter slog träningsvärken till.

Hur var då musiken? Den kunde jag tyvärr inte koncentrera mig på.

Från tankar om att gunga i takt   

I värmen från en vän växer inget ogräs
och det krävs endast naturlig gödning,

som att finnas till och bry sig.

Då blommar vänskapen vidare i livet.

Från tankar om att vänner skall man odla 

Nu är romerna i Rom och där är påven sittande på muren vid St. Peterskyrkan.
Hans ben dinglar i solen och han höjer handen mot folket, himlen och duvorna.
Han önskar romerna varmt välkomna och gläds samt lovar att i Rom är de alltid

önskade.
Samtidigt flyter vattnet i Tibern lugnt vidare, turisten tar sina mobilbilder och

bussarna är överfyllda av romarna själva.
Det är lätt som svensk att längta till Rom, Europas hjärta. Åk dit, gör som romerna.

Från tankar om att romerna bör få upprättelse 

Jag känner hur det sker,

men vet ej något mer.
Kan du för mig förklara,
vad det egentligen kan vara.
Kanske något allt för stort,
som redan borde gjorts,
eller något mera trivialt

som sprida glädje socialt.

Från tankar om att det lilla kan göra stort

Vägen framåt är blå som klockan, tickande steg efter stegI dikeskanten samlas svårigheter som lätt tippar ner i dikets botten. Farten är behaglig som en gammal vänskap och vi färdas genom en öppen skog. Kurvorna rätas ut ju närmare trygghetengriper tag i färden. Händerna lämnar ratten,fötterna pedalerna,tankarna universum,magkatarren är försvunnen och när vi är framme eller var vi hamnar spelar ingen roll.


Från tankar om att slappna av

I hallen häckade alla skor,
en del nya och blanka,
några nötta och ledbrutna.
Utanför hallen finns en trappavsats och
mellan den och hallen en ytterdörr
som inte berättar vad som finns innanför.
Det är en diskretköpt dörr med både ett
korrekt mottagande och med en väldokumenterad tystnadsplikt.

Så knackade det på dörren,
ett par gästskor ville in i hallvärmen
med sitt budskap om att köpa jultidningar.
Skorna var bruna i en enkel mocka och
var boplats för ett par blå strumpor
med två röda hjärtan på skaftet.
Är det inte för tidigt att köpa jultidningar,
risken är att de är slutlästa före granen
har kommit hem. Men tydligen så får man
inte tidningarna direkt utan strax före jul
då man inte har tid att läsa dem.
Det är alltid svårt att inte köpa en
tidning (och jag vet ingen som vill köpa)
när grannens lilla skor knackar på.
Ja det finns några jultraditioner,
olästa jultidningar, oköpta julklappar,
oköpt julgran, oköpt julskinka och
oköpt julmust dan före dopparedan.
Men vad gör det idag när det bara är
oktober och småfåglarna redan har
hittat sina nötter och asplöven flirtar
med sin orangea färg i eftermiddagsbrisen.

Från tankar om att sko sig på jul

”I morgon är en annan dag”
hörs från TV: ns ljudanläggningen
jordnötterna är nästan slut
och whiskyn är slut
i alla fall det som samvetet hade hällt upp.
Dimman fortsätter att härja där ute
och drar med sig en kyla in i skelettet.
Ni skulle sett hur den la sig som en
trasig mössa över Stockholms ström
liksom en råkall skönhet i kortkort.
Nu har jag kommit på det, ja
varför skall man gå på museum när
det finns visningar före auktioner
som har så mycket att ge och se.
Kombinera gärna med en god middag
på restaurang i väntan på pendeln.
Tror jag lägger mig på kudden
så fortsätter vi imorgon för
 ”I morgon är en annan dag”

Idag är en ny dag, dimman
har lättat och solen träffar höstlöven.
En ensam stackars helikopter
svävar över skogsbacken,
vad letar den efter, kanske
en ny pilot, en mjukare landningsplats,
eller en helikoptervän att dela
hangar med.
Sover en helikopter stående?


Från tankar om att ta sig an en ny dag   

Doften av livet
ja doften av ett liv
finns i min näsa
och jag vill behålla den

tills mitt hjärtas
sista matta slag.
Därefter får doften
byta karaktär
och bli evig med
jorden och himlen.

Från tankar om att det kanske inte behöver kommenteras

Första gången jag mötte Sveder visste jag inte att han fanns.
Han hotade mig och gick ett par varv runt min rädda kropp.
Vad ville han egentligen och vad gjorde han på vår uppfart?
Jag hade sett spåren av honom i carporten och inte visste
jag att katter var så stora i avföringen. Dessutom verkar själva
bajet ha en vidrig lukt som tränger rakt igenom allt som finns

mellan dig och bajet. Den spade jag använde vid bortförandet
av avföringen fick jag köra ner i jorden för avluktning under
några veckor innan den kunde placeras i ytterförrådet.
Sveder verkade inte förstå att jag bodde på vår tomt och att
jag borde vara den som bestämde över tomten och dess uppfart

och inte han.
Han hade tydligen bestämt sig för att ockupera en del av vår
tomt och anlägga en toalettfunktion i carporten. Dessutom
fräste han åt oss och var allmänt otrevlig. Skall jag behöva
sätta upp väggar på carporten för att utestänga vilden.
Jag är väl inte direkt djurvän när det gäller husdjur, men jag vill
ändå uppträda på ett hyggligt sätt. Vår padda på landet tex. är
jag alltid noga med att inte ställa mig på under mörka kvällar.
Någon tyckte jag skulle försöka skapa en närmare relation och bli
vän med Sveder, men jag tror inte det är så enkelt som det låter
och jag tror inte vi har samma intressen. Nej, jag vill inte skaffa
hund.

Men, det kanske är så att Sveder gör en massa nytta genom att

hålla ordning på möss och råttor.
Vi får nog samsas och bygga en relation i alla fall. Ställer jag upp
med lite solidaritet idag så kanske jag får igen den en dag. Den

kryper kanske upp i min ålderssäng, spinner lätt och värmer mina
trötta, tröga ben.    
Ja, vad katten gör man annars!

Från tankar om att konfrontation ger sällan resultat  

När sången fyller varje lunga
och när noter ger en lust till liv.
Då vill man sjunka in i djupet
av en stämning fylld av harmoni.

Från tankar om att sången lever

En nedlagd krans
ett minne blott
en sparv bland alla änglar

En enkel resa

en våtservett
två tårar hemåt seglar

Från tankar om att allt är förgängligt

Ingen vill vara en ensam björk i en barrskog,
i alla fall inte när bladen har lämnat grenarna

och inget skyler den nakna stammen.

Att vara utlämnad med rötter i den våta mossan

och inte känna doften av en björksläkting

kan sakta utarma kraften i stammens kärna.

Från tankar om att vi behöver en anhörig/släkting i sikte    

Ett ögonblick med en trasig fiolsträng
påverkar mer än du kan ana.
Är det ett tecken på helhetens förfall
eller endast som ett skavsår på en fot.

Svaret har kanske den som komponerar
eller den som dirigerar noternas meny.

En gång hittades en halslös fiol vid vägkanten,
den gick inte att rädda – fick lov att skjutas.
Någon fick dåligt samvete och åkte till kyrkan
där fick han stöd i sitt lidande och sin sorg.

Natten la sig över byn och ett eländigt
regn gjorde mörkret blött.

Från tankar om att en fiol kan skapa känslor

Vattnet slår in i båten, sköljer över skorna
och sanden från strumporna rinner ner i skrovet.
Det mörknar över havet och i ansiktena.

Sitter tätt, tätt och ber om att få komma fram.

Vatten överallt men inget för torra halsar,
inte ens för de svagaste eller yngsta.
Behöver be igen.

Imorgon kanske land i sikte och en bit bröd.
Endast solnedgången är vacker.

Från tankar om att inte vet vart man kommer eller om man kommer …

Vad skall du göra av dina långa ögonfransar när du åker på semester. Antingen tar du med dom eller låter grannen vattna dem tänker du. Dina långa tånaglar får du ta hand om själv eller klippa dem längs roten till allt ont. Åh andra sidan så skall du vara glad åt att du har ögonfransar som skuggar skönt när solen går ner. Man kan se på ögon på många sett ex med förstoringsglas, glasögon, en kameralins eller bara som något som behövs för att se vad andra ser. Ja, det går inte att hålla ett öga på allt som rör sig, varken inne i skallen eller på det omgivande. Det finns även en och annan som är synsk och alltså ser sådant som inte syns eller inte finns.
Själv skulle jag nöja mig med att se bra ut.

Från tankar om att ”man har ögon att titta med”    

Vad är det som händer när dimman flyttar in i garderobens andedräkt
och den klara eftermiddagen släpar sig uppför trappan till vindsvåningen.
Ja, inte vet jag, men interna väderförändringar påverkar oss alla oavsett
om regnjackan är försvunnen eller om fodret har lossnat i senaste tvätten.

Tänk själv om det ringer på dörren, solen går ner, knäna värker, halvljuset
är ur funktion och du står där ensam utan att se någon som kan sträcka
ut en hjälpande hand, just idag när du inte själv ser några möjligheter.

Från tankar om att vara eller känna sig ensam 

En enkel tulpan på födelsedan blommade i fyra år.
Sedan fick han önska sig en ny, även den var kry. Den levde i fyra dar, ganska ful, men minnet lever kvar. Bland presenter kunde man se, en vilsen med läcker gelé. Även en korg med choklad så frun blev vacker och glad.Från tankar om att någon fyllde säkert år redan igår

Det finns ett ljus

i varje mörker

Det finns ett hopp

i förtvivlans skog

Det finns en lycka

bland ledsna själar
Det finns en framtid
med oss själva i.

Men det finns även
en plats för andra
där vi möts i harmoni.

Från tankar om att allt kan (nästan) bli bättre 

Han kände en doft av rädsla i rummet, kanske från sig själv,

kanske från någon som hade lämnat rummet.
En dörr rörde sig lätt i vinddraget från det okända.

Han ville ut ur rummet, hämta luft och skaka av sig känslan som borrade sig in under skinnet.
Ute åkte mörkrets rullgardin allt djupare ner och det svarta omslöt honom allt mer.
Han måste nu bort, bort mot ljuset, värmen och säkerheten hos det som varit.
Fötterna börjar springa, hela kroppen följer snabbt med, skjortan är blöt och
skorna smackar skrattande i det fuktiga gräset, något följer efter, kommer närmare,
han kan knappt andas, en tung hand griper tag i axeln och plötsligt avbryts drömmen
och han vaknar med ett ryck.

Från tankar om att drömmar kan vara jobbiga, framförallt innan man vet att det är en dröm 

Bakom kulisserna upptäckte Sved att det inte är så lätt att förstå vad som fanns framför

kulisserna.  Problemet för Sved liksom för så många är att inte stanna upp och titta på de man ser. 
När man sedan tittar måste man fundera på vad man ser och varför det kan se ut som det gör.

Därefter går det bra att ta på sig pyjamasen, stoppa nappen i mun, läsa sin Murakami och

slumra in med gott samvete utan att bita i kudden.

Från tankar om att reflektera mera   

Jag sitter i dikeskanten och nynnar på en schlager.

Ovanför glider planet till Berlin med en ljus rand efter sig.

Jag har aldrig varit i Dubai tänker jag och planet försvinner in i ett moln.

Slutligen fann man senare planet i en berså i Shanghai och som ett mirakel hade allt

bagage återfunnits inom samma region.

Jag lutar mig bakåt så det doftar höst om tröjan. Skulle det komma fler flyttfåglar efter

stormen i helgen, eftermiddagssolen får slånbärsbuskarna att lysa grönt med små blå ljus,

men några flyttande ser jag inte.

Jag tvekar inför tandläkarbesöket, är roten till det onda en rot. Skall det åtgärdas så bör det

göras innan rotavdraget försvinner och Försäkringskassan går i karantän.

I Grekland kommer flyttfåglarna från fel håll och kan inte betala för sig. Allt känns så nytt

och här står jag och väljer biff till bearnaisesåsen, med ångest och utslag över kroppen.

Jag såg en film, Timbuktu om hur islam tog över ett samhälle och införde sina regler och

lagar. Allt var vidrigt, men idag ett år efter filmens födelse så är det så mycket, mycket värre.

Jag reser mig ur diket och mina ben känns så trötta och tunga. De är fyllda med psykologi,

själens mjölksyra, jag faller tillbaka i min utveckling och längtar efter mamma och pappa.

Från tankar om att dikets flykt är vår flykt

Jag ser ut genom fönstret, det är svart, jag ser inget.

Går fram till dörren och kliver ut på altanen, hör syrsor, en bil på håll, men framförallt hör jag

fukten i luften som stöter mot min andning i den ljumma svarta natten.

Är jag lite rädd för ensamheten i mörkret, nej inte jag, men låser och tar ändå med mig

nyckeln när tänderna ska borstas. Rycker till när en fladdermus susar förbi, det prasslar

stillsamt när vår huspadda går sin kvällsrunda, är alltid lika rädd att sätta foten på hans

paddarygg.

Låser upp och det luktar fortfarande rök om kläderna efter brasan med grenar, får lägga ut

dem på vädring imorgon, men då kommer kanske regnet, nåväl jag har ju ändå ett hus som

 skyddar mig mot regn, vind, kyla och missiler.

Från tankar om att ha så mycket och vara rädd för så lite

Fotoutställning:

Hans varma leende

hennes skarpa blick

mötets korta skeende

framgår i en fotoklick

Från tankar om att hitta rätt ögonblick

En trött skinnfåtölj

med trasig fotpall

rör sig sakta

över höga trösklar

på sin vandring

mot ett djupare rum

där tonerna samsas,

grytan stilla puttrar,

dukarna är rättvända,

människor lyssnar,

brödet delas tillsammans,

det finns en dörr till toa,

skafferierna är fyllda,

det skrattas i hörnen,

tvättvattnet renar

och alla somnar fjäderlätt, vaknar utvilade, och känner ett hopp inför dagen när de lämnar

bädden.

Från tankar om att rummet gör allt

En tomte viker inte ner sig i ett badkar om inte nissarna får dyka från svikten.
Men fru tomte då, vad gör hon när badet ännu är varmt och färjan närmar sig kaj.
Antagligen glider hon ner lite i skymundan mellan några vågor och simmar bort mot
andra badkarskanten medan tomteskummet skyler hennes nakna axlar.
Tomten själv börjar bli både våt och hungrig och hasar in badkaret i köket, lägger
undan skägget, skär upp köttet, sätter på Tv:n och nissarna är nu nyklippta och rena.
En nyanländ tomteaspirant skall få sova hos den snälla tomtens fru som själv
har tagit körkort i veckan och har lovat att träna aspiranten på tomten, i bersån.
Vad som händer nästa dag är ingen som känner till, för den har inte varit än, men
jag är säker på att det inte finns några gränser för framtiden.

Från tankar om att badkar kan vara som Medelhav       

I natt jag drömde något som jag ofta drömt förut.
Jag drömde det var fred på jord och alla hade ro.
En jord med omtanke och respekt där krigen tagit slut.
En jord där folken hade vatten, mat och någonstans att bo.

Från tankar om att finns drömmen finns hoppet    

Olika beslut berör oss olika samtidigt som det är helt naturligt att dra ner rullgardinen på kvällen.
Å andra sidan så vänder vi ju inte pyjamasen ut och in bara för den skall tvättas i morgon.
Jag hade en vän som jag idag inte vet om det är en vän längre och om jag hade vetat att hon fortfarande är min vän så skulle jag skriva ”jag har en vän” som skall få en julklapp.
Det är väl så att människan alltid gör rätt beslut. Ja, varför skulle någon välja att göra fel beslut. Alltså, människan gör alltid sitt bästa beslut, men konsekvensen kanske inte blir den bästa varken för personen eller omgivningen.

Från tankar om att ibland är det viktigaste att göra ett beslut

Bland alla sköra ting som driver mig framåt in från den böljande oceanen är nog det väsentligaste just viljan att övernatta i flera dygn. Ja, kraften att få möta fler frukostar samtidigt som morgonsolen kravlar sig upp över skogstopparna och temperaturen sakta höjs och värmer upp köksduken där morgontidningen slagit sig ner.
Alla kände vi doften av nyrörd nyponsoppa och bland alla söta blommor kom det fram en nyponros till bords. Hon kunde berätta mellan tuggorna om att hon hade mött ett nyanlänt nypon vars pollen hade flytt genom luft och moln, bort från oro och förtryck.

Någon undrade om det är sant att det kliar i halsen när man äter levande nypon. Jovisst, men vad spelar lite kli för roll när du har korsat land och hav och fortfarande hör till de levande.

Från tankar om att flykten är ett resultat av något som inte borde finnas

Hon rör sig fram och tillbaks med sina långa ben, inte snabbast, inte mjukast men mellan sina

korta lägesförändringar finns det en ovanlig elegans i hennes uppenbarelser.  I sin korta,

bararmade, cerisefärgade klänning ser man att axlarna lutar något för mycket framåt som hos

många långa personer men när kameran visar närbilder på hennes ansikte så är det svårt att

inte fastna i hennes stora sorgsna ögon.

Hennes spel är idag inte på topp och hon har svårt att komma upp i hennes jämna höga

standard. Klippet i slagen finns där, men hon missar alldeles för många slag och det är

speciellt hennes forehand som inte vill vara med.

Nu börjar avgörande set och jag hoppas att Kvitova ändå vinner tennismatchen både för vad

hon kan på plan och för hennes stora, sorgsna ögon.

Från tankar om att älska sin sport

Den lilla utflykten
till Gnesta
gav stora rykten
om att paret är beresta

Vi fick se

en ort med tradition

som har en levande idé

och sjö samt tågstation

I all enkelhet
åts en medhavd lunch
men vem vet
2016 serveras kanske brunch

Från tankar om att målet behöver inte varar i fjärran

Glädjen bubblar längs takstolarna,

vinden tar tag i gardinen till det lilla fönstret på vinden,

lyckotårar svämmar över i tvättstugan,

hallmattan krullar ihop sig av lycka,

den lilla flugan slår en volt,

grannen kryper käckt över takåsen,

solen vill inte gå ner,

vattnet i badkaret är så där lagom varmt,

vinglaset fyller på sig självt,

Rädda barnen har fått sitt och

nu känns det bättre för givaren i några minuter.

Från tankar om att - vad händer sen?

En spricka genom leendet finner
oron skavande nerför våta ängar,
tomma strandkanter
och ut över vilda vatten.
Synen av det nakna skrovet bildar rotsystem till de djupa gåtornas magi.

En fot kliver ner i havet, känner botten
och hur tången pressas upp i valvet och mellan tår.
Det gör ont men hur skall vi stå ut med vårt moraliska ansvar.
Att fly från vår innersta idé och önskan om mänsklighet
 – medan andra flyr på riktigt.

Från tankar om att fly 

En gång elev – nu i bussätet där bakom:
Jag trodde att jag klarade mig själv,

så ingen tänkte på mig i klassrummet,

inte jag själv och någon vuxen fanns inte tillgänglig

för en som:
lyckades vara medelgod,

alltid fanns på sin stol,
aldrig vågade eller ville bråka,
var snäll och respekterade andra,

hade läxan gjord i en prydlig skolväska,
åt upp sin skollunch utan att ständigt klaga,
satt oftast tyst
och duschade efter gympan.
Undrar vad jag kunnat prestera om skolan hade varit för alla
och hade haft resurser till att se oss alla.

Från tankar om att det finns en skola som skjuter över målet

Kraftens kärna
svepte bort i vinden
och i stängslet fastnade
en ensam sko.

Att vara cool
och svart räcker inte
när förstärkaren
behöver sin kräm.

Oljan i salladen
blänker skirt och
de gröna glider ner
med lätthet och
priset ger stilla vika.


Från tankar om att energidebatten behöver näring

Eftermiddagskaffets mörkrostade regnbåge
serveras vid vägens sista rondell.
Där cirklar livet runt och startar om mot nästa
vägval, nya kaffestunder och på vägen tilltar rosten.

Från tankar om att det inte går att åldras utan att åldras

Den sura äppelkakan

lämnar formavtryck

i vasskanten på ugnen.

Tallrikarna väntar på

bordskantens livlina,

vaniljsåsen gör rätten

till din bästa vän och

vid gränsen försöker

några små omogna

äpplen offra det enda

de har – sina fattiga liv.

Från tankar om att alla äpplen inte är lika mycket värda

Den blomman vissnar aldrig ensam,

jag såg den i högstadiets längsta korridor,

den hade fått moderskänslan i mjölken

och alla ville komma nära stjälken.

Det går alltid att sluta ögonen men minnena

kan vi ändå inte blunda inför och många

av dem vill vi bevara och ta fram när diset når livet.

Från tankar om att blomman behöver oss och vi behöver dem 

Att vara i ett rum utan att se helheten i den ljumma eftermiddagssolen
utan att gå på bussen vid hållplatsen
utan att fylla våfflan med kulglass
utan att cykla hem utan luft
utan att ta de köpta varorna med sig hem
utan att förlänga pyjamasen till vintern
utan att lägga upp knäna på sätet bredvid
utan att vakna fast du är godissugen i drömmen
utan att lösa biljett till nästa hjärterum
utan att slicka sig i vaxfyllda öronsnäckor
utan att känna pulsen i cityartären
utan att spara pålägget till efterrätten
utan att beundra klänningen och musklerna under
utan att vara utanför stugan i regnet när vattnet rinner in och kyler huden

Från tankar om att vore vi inte ”utan något” så hade vi inget att längta efter

Taktpinnen rör sig taktfullt i salongen

Stråkarna virvlar fram

Det blåser förväntansfullt genom trä och bleck

En dikt bryter av innan pianotonerna drillar rakt emot oss

Röster hörs mellan bänkraderna i väntan på nästa upptakt

Sången tar över luftrummet,

så örhängena dansar tillsammans mot skyn

I min notbok noterar jag hur tonerna har möte i min själ

medan tröttheten närmar sig lakansvävens hem.  

Tonerna klingar ut i kvällen och natten tar vid.

Från tankar om att musiken följer med in i natten 

Varför engagerar skolan oss känslomässigt
men rör sällan vårt intellekt.
Ja, ingen vill väl känna vid att intellektet missbrukas,
missas att brukas när värmen konkurrerar med höstterminen.
Jag såg ett skolbarn röka abborre i/på rökrutan och
rektorn stod vid fönstret och kallade på vikarier.
Någon annan obehörig hade försökt sätta eld på
bocken i gymnastiksalen, men den var murken av
ålder och svett och fattade inte eld. Hur skall barnen fatta
betydelsen av en skoldag, när de är en del av ett
experiment där förutsättningarna ständigt förändras
och vissa t.o.m. tycker att barnen skall betygsätta kunskapsbärarna.
skall mitt 8 åriga barnbarn även betygsätta tunnelbaneföraren
(på väg till simskolan), sjuksköterskan (vid vaccinationen),
expediten (i samband med presentinköpet), tomten (vid
julgranen), kanske sig själv och allt detta istället för att
bara vara barn. Och det är ju inte så bara.
Se nu hur solen sänker sig över lärarrummet och barnen
packar sina skolväskor och diskuterar vilka kläder som
passar till en fredag, som den imorgon.

Från tankar om att skolan tar plats, men på fel sätt  

Du valde att lämna allt och

tänkte inte på mig

På muren växte orangefärgad lava

ett minne av blod och vatten

I arkivet letade jag efter dina minnen

och fann inte ens din doft

En dag vänder kanske vinden och

du kommer åter upp mot entrén
Låt inte mina tårars färg påminna
om muren mellan då och nu.

Från tankar om att sakna till sista bloddroppe

Lördag kommer före söndag

som kommer två dagar efter fredag

och så gäller det få in en tvättdag.

Däremot flyter ändå veckorna vidare

med ån som rinner med omständigheternas fart.

Idag t.ex. fann jag kantaraller i skogen

och en man som jag försökte skrämma

när jag inledningsvis trodde att han var

ett vildsvin som bökade runt bland svamparna.

Det fattas en röd färg i resan runt kurvan

mot barndomens skallrande nystart.

Från tankar om att skrämmas av osäkerheten