Paris sår
I den yttersta sorgen finns ingen vägg.
Den vilar kvar bland molnen som ett höstlövs första och sista resa mot jorden.
Allt förändras och dagen därpå går inte att känna igen.
Dess doft, dess ljus, dess existens vilar i ett annat, grumligt mönster.
Vi måste ändå fortsätta trots smärtans bottenlösa djup.
- Beskydda oss längs vägen.

Från tankar om att finnas till även efter