OS är över.

Jag älskar OS, men nu tycker jag att det är skönt att det är slut tävlat.
Det är inte gott med tårta varje dag.
Mycket finns att glädja sig åt under veckorna, men även sånt som gjort en irriterad.
Jag hör till den grupp TV-tittare som haft tillgång till TV3 och TV10.  Deras täckning
har varit tillräcklig. Däremot har deras sändningar med de ständiga reklamavbrotten
varit en pina. Tänk att du sitter på en restaurang och kyparen kommer fram till bordet
med jämna intervaller och tar undan tallriken några minuter. – Minst sagt jobbigt!
Närmar mig nu budskapet. Jag skulle ex. aldrig utnyttja den där spelsajten som det
har gjorts reklam om. För mig är dess namn och verksamhet synonymt med pina,
lidande och irritation under alla dessa avbrott mitt i direktsändningarna.
Denna typ av reklam kan inte vara lönsam. Eller är jag för naiv?

Från tankar om reklam-OS

Det ljuva draget av smörstekta smultron
hade hon sedan lång tid tillbaks.
Inte lagt det till sig, utan snarare förvärvat det.

Åren hade givit henne en patina som
speglade både historien av ett hårt liv
och värmen hos en omtänksam människa.
Hon hade växt upp i ett stenhus
på getternas bergssluttning och nu levde hon
i dalen nedanför invid den slingrande bäcken.

Den här dagen klövs ett gråblekt moln där ovan
och skatteåterbäringen dinglade ner över gården i dalen.
Vår lilla skatt hade inte långt till skratt och hennes
omtanke kunde expandera.

Från tankar om det oväntade 

Semla:
Ikväll blir det fest
har endast mig själv som gäst.
I väskan en semla jag har
äter den helst i mitt lattebadkar.

Semlan är av den stora modellen och kostade 2 ¼ Selma. Ganska dyrt, men den var min första i år och orsaken till det är säkert lågt semelintresse inom familjen.
Så kommer vi då till den alltid lika viktiga och i semeltider aktuella frågan om hur mandelsmassan skall integreras i bullen. Har just idag förresten hört att alla inte tycker om mandelmassa. Det förvånar mig oerhört speciellt när det kom från en annars vettig person.
Ja, skall mandelmassan blandas ut med grädden eller skall den ligga som en klump under gräddtäcket. Hade jag själv varit konditor hade jag lanserat ”både och semlan”. Det skulle då vara en lagom tjock dvs. en inte för tjock och inte för tunn mandelmassaplatå täckt med ett mandelmassa-
riplat gräddlager. Succén borde bli ett faktum.

Från tankar om svårigheten med att bryta tradition

Jag förstår inte varför folk låter bygga sig sina fina hus med jättelika panoramafönster
och sedan hänga för gardiner som täcker hela ytan.
Tog just idag en promenad i ett framväxande villaområde, i detta fall framförallt bebott
med husägare med invandrarbakgrund. Liksom i de flesta nya områden är tomterna små,
inte minst med tanke på de stora husen. Det innebär att de stora glasväggarna ofta kommer
i närheten av grannvillan.
Jag är inte så mycket för att gömma mig bakom gardiner, men det är klart att hade jag så här stora fönster så skulle jag känna mig som en aktör på en teater.
Alltså förstår jag varför man täcker fönstern (åtminstone delvis), men inte varför man väljer
dessa glasväggar för att sedan helt dölja dem.
Sedan finns det ju allt det där med energiförlust och ekonomi.
Personligen skulle jag bli så nyfiken på alla ljud därute och kanske på något tecken från naturen om att våren är på väg. Dessutom är det trevligare för oss utanför att se ett hus som lever med liv i.

Från tankar om att bygga in sig i ett glashus

Att genomskåda någon,
att skåda genom någon,
att se genom någon (som kanske är transparent)
eller vetskapen av att det man hör kan man se igenom.
För det handlar väl inte om det mänskliga genomet.
Alltså människans arvsmassa. Ju mer vi lär känna genomet
ju lättare kommer vi att förutsäga- och skåda in i framtiden.
-Genom(et)skåda händelser.
Avslöja inte detta för din entreprenör – det kan bli osmakligt.

Från tankar om skådespelarens roll        

Blöta tunga rutor med moln
som is fyller längtan
efter oanvända stigar.
Rusar hem, rent yr
mot blommiga tapeter
och en parkett med eksmak och balans.

Skallen fylld med tryckande dimmor
och med virus från dess tarm.
Det närmar sig en friskhetsstig
som skall föra oss fram över allt
där under mot en läkande sol.

Från tankar om smaken av en sjuksäng och en väntande sol

Det är konstigt att ett litet ynkligt virus kan slå ut kraften på oss.
Det är också konstigt att ett banalt magvirus får en att klaga, när så många mår så mycket sämre.
Konstigast är nog ändå att det där jobbet som många klagar på längtar man snabbt tillbaks till.
Det är vanligt att jag hör att ”utan jobb får man ingen semester”, men det är naturligtvis lika rätt att ”utan jobb har man inga arbetskamrater och arbetsuppgifter att komma tillbaks till efter tillfrisknandet”. Kanske ett jobb även kan stimulera kroppen till ett snabbare tillfrisknande.

Från tankar om sjukdom och jobb

Den kvinnliga polisen.
Funderar på orsaken till att den kvinnliga polisen slår slag efter slag med sin batong på den liggande mannen samtidigt som hennes hund dessutom attackerar honom.
Är det så att det kan vara en konsekvens av att vi just har kvinnliga poliser. Kände hon sig fysiskt underlägsen och därmed otrygg. Vågade hon inte avsluta sin behandling med risk att förlora kontrollen över situationen och inte lösa sin uppgift.
Funderingen handlar inte om att vi inte borde ha kvinnliga poliser. Det finns naturligtvis polissituationer där det generellt sätt är bättre att vara kvinna än man och vice versa.
Den person som får ett jobb där det ingår moment som inte passar personen fullt ut och därför försöker lösa situationen på bästa sätt (även om det inte är exakt följer regelboken) bör straffas därefter. Alltså mycket mildare.

Från tankar om felaktigt ställda krav      

En övergiven tanke
ett glas fyllt med liv
binder samman ljudet
från våra kloka öron.

Likt stormen som
fyller oss med oro
när skutan väntas hem
står vi frysande vid
glasets strand.

Hur kan vätskan få
fjättra sin omgivning
strypa dess kraft
och dräpa sin trogne
konsument.

 Från tankar om överkonsumtion

OS!
Äntligen är det igång, OS alltså
Att fylla TV-rummet med OS från golv till tak
är som att steka fläsk utan fungerande fläkt.
Det blir så mysigt och genuint i köket när
spisen döljs i ett ogenomträngligt OS.

Kalla, denna härliga idrottskvinna tog silver direkt.
Alltså, endast en kvinna var bättre på denna
jord och så kommer den idiotiska frågan från
journalisten som undrar om det kändes som
en förlust att inte vinna. När frågan ställs ser
vi alla TV-tittare hur Charlotte strålar av glädje
över sin insats. Frågan är lika dum som den som
föräldern ger till sitt barn som hade 98 poäng av 100.
”Vad hade du fel på?”
Vi måste lära oss att glädjas åt framgång och visa
respekt för de som gör bra insatser. Det är först
då som personen/barnet kan glädjas med oss och
få ökat självförtroende.

Från tankar om OS och att lyckas  

Den slutna, slitna sittmöbeln
påminner om en hundrastgård
där kaffekopparna ännu ej är fyllda.

I väntan på de andra känns doften
från skorna i hallen och bussen far
förbi i samma stund.

Skall korsordet lösa sig över mitt förstånd
eller bara vänta på flyktens rätts stund.
Hur kom Sven in i tiden till sin soffplats?
- Kanske reserverad plats.

Så gnäller parketten när kaffekannan

kommer in med eller utan mjölk.
Det börjar bli trångt för sittmöbeln
med de nersuttna dynorna.


Svalget välkomnar kaffet och de
rosarandiga kakorna.
Stunden fullbordas i sorlet med
en gräddkanna fylld med mellanmjölk.

Från tankar om kafferep  

Mörka skuggor kring
små ljusgula svampar.
En vandrande noshörning
korsar taktfast altanen.
Dra år mig benen
medan kvällen viker undan.
Kaffesumpen kallnar och
skorpan torrare än förr.
Litteraturen i knät men
det sista kapitlet får dispens.

Från tankar om oväntat besök

Hur skall man förstå att det man gjort är olagligt
om det inte framgår av rättsväsendet och inte ger
någon reprimand eller konsekvens.
- Alltså inte ger någon lärdom.

Från tankar om straffets pedagogik

Spagetti och köttfärssås.
Jag förstod egentligen inte meningen,
men på något sätt hade den förlängda armen
gripit tag i något inom mig som både skrämde
mig och fick mig att jubla inombords.
Jag hade tidigare tyckt att spagetti med
köttfärssås var helt ok, men den här gången
var det som om dagen fullbordades med sin
unika smakupplevelse, som satte fart på både
mitt välbefinnande och minna skygga tarmar.
Sen den dagen blev toan och jag de allra bästa
vänner och den vänskapen var som den mellan
Sverige och Norge med klisterföre i längdspåren.
Det är först när vänskapen prövas i storm som
den kan utvärderas.

Från tankar om sambandet mellan vänskap och spagetti med köttfärssås