Vår smidiga gran.
Jag har nog aldrig träffat på en sådan smidig gran som jag fick möjlighet att såga ner på kommunens mark.
Den tog sig nästan självmant in genom altandörren och plötsligt fanns den på plats, plaskande med stammen i det ljumma julgransfotsvattnet. Den kanske inte är helt spikrak i ryggraden, men dess toppböj ger ett ödmjukt intryck och den är definitivt rakare än husse. Det finns gott om grenar på stammen att hänga upp sig på om man är en liten julgransdekoration och de nedersta grenarna kunde vi ta bort så vi fick plats med alla klappar. Det som förvånar mig dock är att den dricker så lite.
Jag har bara hällt på vatten en gång och nu funderar jag på om den kanske inte tycker om vatten.
I kylen finns en halvtom flaska med julmust, kanske den ska späda ut vattnet och få den smidiga granen att dricka mer. Å andra sidan så sitter ju flera barr kvar så det kanske inte är så farligt.  Min oro för granen sitter nog lite i mitt huvud och beror säkert på den fina kontakt vi fått efter alla fina gympapass vi haft på mornarna. Det vore fint om granens smidighet kunde grena ut sig.
Från tankar om att vänskap förenar och att vi tänker på det inför 2015 

Vi såg alla bakljusen försvinna in i degen
de lyste vänligt inifrån mjölets dunkel.
Jag ville dela dig med de första stegen
när jag såg din bakljusröda furunkel.

Att älska, men inte fastna i smeten
så vill du ha det, men då blir inget kvar.
Allt ingår i receptet så var inte gneten
smeta ut livets deg för alla dina dar.

Från tankar om att ofta gäller ”allt eller inget”

Hockey på TV

Mycket slarv i stolpen
och mål igen
pucken på smalbenet – lossande det!
en halv minut kvar att spela före pension
och mål igen
5-1 saken är isklar
domaren blåser - upp sig
och mål igen
över blå linjen eller är den grön
fyra spelare har tappat benskydden

och mål igen
en orgel överröstar nedsläppet
utvisning – flashing
och mål igen
spelare i planket efter olycklig styrning
klubban sprack vid bytet
time out – behövs zonterapi
och mål igen
en alt gör en soloprestation
Bra nätkontakt – fram med mobilen
och mål igen
matchen är slut – men det kommer fler
vi vann

Från tankar om att hockey är kul till jul  

Himlen fylldes av färgen från skogen med

kinderna rodnade i aftontimmen.
På dansgolvet svepte ångorna förbi och
for vidare ut längs trappan mot utgången.

Vad är en färggrann dans i tidens dunkel
när molnen slår sig samman mot ljuset.
Hjärtat rymmer sina rum med flödet
från minnen och framtida tankar.

Från tankar om att dansa i motvind

En varm applåd från någon
kanske ifrån dig
Den sprider sig bland minnen
är den tänkt för mig

Jag svävar ut i rymden
mot framtidens planet
En dörr står ännu öppen
till efterrätten, du vet

Så är det dags att landa
att äntligen ta plats
Nu dagen väcker livet
och resten tar nu sats

Från tankar om att ibland glider det bara vidare     

Snart jul
Väntans tider ligger som ett blött täcke över de sista dagarna andetag

Med väntan på:
Ljuset och pudret av snö
Tomtens röda andedräkt
Att granen med skohornets hjälp skall glida ner i foten
Att de andra tycker att jag har valt bra klappar
Att julskinkan på kvällen före, smakar lika bra som alltid
Julefrid i röran
Att klä granen med alla kulor och kylda snapsar
Att julsångerna skall glida omkring i huset
Julgröten som inleder helgen och slutar i en Malta
Ett stillsamt pyntande med finess
Med de olika generationernas förväntningar och barnens glädje
och
Att fler medmänniskor får uppleva den typ av jular som mött mig under alla år. Med värme, människor som har hållit sams, mat på borden, möjlighet att ge och få en klapp och en säck med glädje.

Från tankar om att julen skall vara god mot alla

Kom ni ihåg den julen som tomten snörde in skägget i julgransfoten och inga barn förstod varför han låg på golvet vid granen bland alla klapparna.  I Utredningen visade det sig sedan att han var ny i branschen och hade pga. julnervositet tömt en flaska glögg vid tomtgränsen. De vuxna hade redan från början förstått att något var fel när det såg tomten komma på tvären krypandes på knä mot ytterdörren och när de öppnade dörren skällde han i ett försök att härma grannens sura pudel.
Väl inne fortsatte han på knä mot granen och samtidigt som tomten lyfte på benet (som pudlar gör) så gled julgransmattan iväg, tomten förlorade balansen, fick tag i granen som for iväg i en volt och där låg tomten fastsurrad med skägget i julgransfoten bland alla klapparna.
Efter den händelsen tog musten slut för alla inblandade.

Från tankar om att även en tomte behöver tanka     

På väg till kvällens film ”Sådan far, sådan son”.
Bilradion är på och barnradion har huvudrollen.
Pojken i radion frågar ”vet ni hur jag äter banan utan att jag skalar den”?
Svaret: Jag låter en kompis skala den.
Kanske inte så revolutionerande lösning, men det tyder ändå på en viss kreativitet
och att det är viktigt att tänka nytt och försöka se utanför det vanliga.
Det får mig att tänka på en kompis som hade köpt en segelbåt och när äntligen hans första
segelhelg inträffade så var vattnet helt stilla. Inte en vindpust och flaggan slokade.
Han beslöt ändå att inte ge upp, tog en taxi till stormarknaden där han köpte ett
antal (tror det var sju) batteridrivna bordsfläktar. Åter till bryggan hissade han segel
och satte igång fläktarna plus att han och hans fästmö blåste så att säga manuellt.
Efter 50 minuters ”segling” och urladdade batterier hade båten 75 meter tillbaks till
bryggan. Paddlarna togs fram, de hade fått sin tur på sjön, kompisen var trots allt
nöjd efter att fått ”känna på” sin båt i stiltje. (fästmön hade säkert föredragit reprisen
på Dallas)
Filmen handlade om att sex år efter förlossningarna visade det sig att två barn hade blivit
förväxlade på BB. Vad gör man då? Alla lösningar blir fel på något sett och det finns för många aspekter och synpunkter för en optimal lösning. Den japanska filmen glider fram i ett långsamt tempo och ger många tankeställare. Värd att se.

Från tankar om att det inte är så lätt att hitta lösningar utanför ramarna

Ett ljus, så svagt lyser genom den svepande vinden
och dess utspridda minnen.
Vi vill alla nå den när den rör sig över våra huvuden
och de orörda åkerängarna.
Vad finns vid vindens slut, kanske ett enkelt lugn
och en ro att vila sinnet emot.
När nästa vind gror så vill jag följa med på färden
och sprida mina enkla minnen.

Från tankar om att livet består av för mycket tid mellan resorna

Att vara nobel ända fram till efterrätten
är lika svårt som att komma fram i tid med SL.
På något sätt brukar det alltid sluta med
att någon eller något spårar ur.
Ibland beror det på för mycket drickande för att

dämpa rädslan i spänningen kring matbordet
och det kan även bero på att det har snöat
för mycket löv över de ömtåliga spåren.
Det är väl ändå så att det är bättre att bli
nobelt mätt än att bli mätt på ännu en försening.

Från tankar om att Nobelpriset bör gå till den som får ordning på det hela

En förmedlad känsla vid ett middagsbord:
En vän står i skogsbrynet, långt ifrån tätort och människor.
Han ser träden, stubben, ängen och tallen som ramlat över diket.
Det är höst med en slumrande tystnad och det skymmer långsamt.
Han har varit här förr, skall återkomma och märker återigen
hur han drabbas av känslan över att tiden står stilla.
- När tiden stannar förblir naturen orörd.
Den starka känslan kryper in i honom, men han kan inte riktigt
förklara hur han påverkas eller vad den betyder för honom.
Han känner ingen rädsla och funderar på hur ensamt det kan vara
för naturen att ingen människa kontinuerligt följer den och på allt
som han/människan missar som inte är där.
Kanske ser han sig som en liten, liten pusselbit i allt, kanske obetydlig,
kanske som just den bit som behövs för helheten.
Eller funderar han på att även han borde låta tiden stanna upp,
att sätta sig ned och fundera på vad som har varit, vad som händer
och vad som kan hända.  
Ja, finns det en avundsjuka på någon gran i den mjuka mossan eller
är det bara en känsla som dyker upp och ger en tanke och ett djup
åt livet. Du kanske dras till den!?

Från tankar om att även jag skall söka denna känsla, är det ok, min vän

Vinden tog tag i rockslaget, trenchcoaten hade ett alldeles för tunt foder och längst ner i backen satt en vår och väntade. På bänken bredvid våren hade vintern brett ut sig och lagt sina tunga mörka månader över vårens slumrande axlar. I vinterns kostym syntes det dock ett ljus från innerfickan, det var julens påminnelse om att även en mörk månad kan ”ställa upp” med värme och glädje.

Nu väntar vi tills de två och en halv sista veckorna har lagt sig och att vi kan slå oss ner på skinkan mellan den brinnande granens grenar med grisfötterna lätt nersänkta i tomtemors grötkastrull.
   Lugnet har redan lagt sig bland mellandagarna och väntar på tystnaden efter julklappspapprets sorl.

Från tankar om förväntan och julekaos

Lyckan finns i rotens första andetag
och dagen kliar mig lätt på näsvingen.
Den fågeln som mötte mig på yttertrappan
log generat när sången uteblev.

Bakom brevlådan syns en väntande bil,
regnbågsstrålar reflekteras i framrutan.
I framsätet sitter en yngre älg med keps,
något framåtlutad för att få plats med hornen.
Baksätet är fyllt med julpaket och älgen
nickar lätt när jag går förbi tomtgränsen.
Jag känner en avundsjuka, inte för att
älgen har kommit så långt i klapphandeln
utan mer för:
Friheten hos älgen
som ofta syns vid sälgen.
Men även äger bil
med säker egen feel
och inte nog med de
äter gröt med liten sked.
Jag undrar hur en älg
reser granen till sin helg.

Från tankar om att immigrationen kan vara djuriskt skön 

En stilla promenad
och
en skvätt med lemonad.
En resa utan mål
med
en salladsbiff av kål.
En vaken huligan
gillar
en vilsen pelikan.
En tomte utan säck
döljer
en utraderad häck.
En servad liten bil
finner
en tid av massa mil.
En sliten lagårdsko
åt

en putsad lädersko

Vad vill jag med det här
ja inte vet jag vad
Kanske i orden är jag kär
eller fylla rad på rad

Från tankar om att allt inte behöver vara så allvarligt

Skidsport
Sitter framför TV:n med skidvalla under tofflorna och försöker komma ifatt finnen i spåret.
Pang, där gick staven av när den fastnade i golvlampans sladd och välte sidebordet med TV-bilagan och fjärrkontrollerna. Tappade tid, men nu kom grannen in med en ny stav, lite för lång men jag kompenserar med fåtöljbyte. Det går nu bättre utför men jag får passa mig för den branta trappan med sin kraftiga högersväng ner till köket. Är törstig, frugan borde komma med vätska, kanske för varmt klädd eller för mycket plast i nya skidoverallen.
Finnen är snart i mål, jag ligger två backar efter och snart slutar sändningen. Har nu dåligt glid, mycket damm under tofflorna men jag kan väl inte valla om inför spurten. Jag ger upp, lutar mig tillbaks, knäpper upp tofflorna, pustar ut, grillar lite korv i sovrummet och byter kanal.

Från tankar om att engagemanget är viktigt  

Det är först när man är framme som man vet att dagarna är slut.
På så sätt är det en tröst att resan fortsätter och att det finns plats i baksätet.

Från tankar om att det uppstod en tanke om att få följa med   

Vad kan man få för 40 miljoner kronor?
Ganska mycket tror jag.
En skaplig bil som man sedan kan köpa en sommarstuga till med schyst uppfart. Vid tomtgränsen skulle man kunna anlägga en badsjö med hopptorn och egen glasskiosk.

Eller skulle man kunna anlägga vattenanläggningar till de fattiga som hellre väljer ett glas vatten än en pizzaslice. Ja, vätska går ju före föda. Eller kanske stötta framtagandet av ett Ebolavaccin.
I Stockholm skall man lägga den summan på en FÖRSTUDIE om busslinje 4 istället skall bli en sträcka för spårvagnar.
Har vi på vårt jordklot råd med sådana spekulationer och utredningar?

Från tankar om att överlevnad kan ”stå sig slätt” mot lyxproblem 

Det harmoniska leendet
från stranden mitt emot.
I ensamhet så svagt
men i bruset av vänner så totalt.
Vill det korsa vikens vatten
dela med sig av sig själv.
Bär det kanske med sig
en tunna fylld med sorg
eller är den tunnan endast
packad utav tankar ifrån förr.
En dag skall havet värmas
och mötet nog bli av
så livet kan voltera
och blomma dag för dag.

Från tankar om att väntan kräver tålamod och förväntan 

Esvald Lurén hade svårt att vakna trots att väckarklockan hade ringt var tredje minut under förmiddagen denna måndag. Det mesta berodde säkert på att han hade slagit klackarna i taket i går kväll och när han nu äntligen slog upp ögonlocken såg han tydliga spår av dansskor på innertaket.
Det var olika storlekar på sulorna som hade slagit runt i Esvalds rymliga sovrum.
Han fick en känsla av att inte bara själva festen slutat uppåt väggarna utan även att kvällens TV-program skulle bli de sämsta på länge. Skulle han lägga ner tid på att skaffa en TV-bilaga eller skulle han åter försöka ta ett dopp i Fontana de Trevi. Han var känd av lokalpolisen – trots att han använde långa badshorts - och bara hade kunnat doppa sig helt vid ett tillfälle.
På polisstationen, Dansen - stazione di Polizia di danza – alldeles intill fontänen ville de flesta jobba på måndagar för att ha möjlighet att kunna gripa Esvald Lurén för hans förargliga försök till måndagsbad. Orsaken var naturligtvis de Euro som smidigt passerade över från Esvalds ficka till tjänstgörande polis. Allt för att rätta till misstaget.
Nu valde inte Esvald sina badshorts utan tog istället bussen till sin moster som hade kronisk svår acne, men bakade smakfulla italienska chokladbollar. Det blev en härlig kväll med minnen från den tid då Esvalds mor levde och simmade motströms i floden medan Esvalds glass smälte, rann snabbt utför underarmen, droppade ner på skorna, rundade sulkanten och ut på trottoaren. Ja, det var långt innan jag köpte mina dansskor sa Esvald, tog en klunk kaffe och log mot sin moster med smaken av italienska chokladbollar hängande i mungiporna.

Från tankar om att man skall vara rädd om släkten men inte för polisen

Den naturliga vägen slingrar sig alltid fram.
Den raka, framsprängda vägen är tom på innehåll och historik.
På den behöver bilen ingen ratt, och diket är kalt och ensamt.
Även livets väg sätt slingrar sig fram och genvägar skulle inte
ge oss erfarenheter och perspektiv för att dra rätt slutsatser
och kunna ge stöd till dem som just startat på livets utflyktsväg.

Den raka vägen ger alltså otillräcklig information för att förstå
livets helhet och för att förbereda kommande generationer.

Från tankar om att genvägar inte duger för våra barn och barnbarn  

Prärien låg öde, de flesta hade redan åkt hem från sina jobb, luften hade blivit svalare och skymningen hade just startat sin dagliga syssla. Leonard Forevers cheva hade halvtank när han svängde av från huvudvägen mot sin gård ”Go home”.
Han öppnade sin olåsta dörr och kände samtidigt att något var annorlunda. Ungefär som när man sätter på sig kalsongerna bakfram och behöver backa in på toaletten för att komma rätt.
Inne i hallen kände han doften av nybakat knäckebröd och lamporna lyste i köket. Han ropade ”hallå” och fick syn på en kvinnas kjoltyg svepa runt spisen. När han närmade sig kvinnan fick han tag i hennes blick som var både varm och stadig.
Han frågade ”vem är ni” och hon svarade ”jag är den kvinna som ni kommer att gifta er med”.
Leonard Forever visste direkt att hon talade sanning och under några minuter bröts skymningen upp,
ljuset spred sig in i huset, övergick i svagt rosa och de delade därefter sina liv med varandra.

Från tankar om att hamna rätt

Trumman dunkar, väggen vibrerar, tonerna studsar mellan vägg och tapet.
Sången försvinner in genom grannens brevlåda och blommorna vissnar på rot.
Timmarna väntar på tystnaden som bör inträffa strax innan tidningsbudet har kommit.
Husets TV-apparater står på med högsta tänkbara volym för att överrösta dunket
och boken ligger oläst på nattduksbordet. Det får bli en whisky till innan tidningen
kommer och under tiden planerar vi alla vår hämnd.

Från tankar om att ljud kan glädja och terrorisera 

Den som inte bryr sig kan aldrig ställa krav och
den som inte kan ställa krav får ingen lyssnare och
den som ingen lyssnar på/till kan inte bygga upp ett
förtroende för sig själv och hamnar i ett allvarligt läge.
Ser du denna person så är du en som bryr sig och
du har möjlighet att ge stöd och locka fram en gnista.

Från tankar om att ge hopp, ljus, ja lite av livet  

Den som inte känner sig själv kan inte förstå andra.
Ja, det är inget nytt, men det bör upprepas med ojämna mellanrum.
Brukar man inte säga jämna mellanrum?
Jo, men då blir det förutbestämt och gör inte samma effekt som det oväntade.
Det är lika dumt som att ha en varningsskylt inför en hastighetskamera. Vad är
det för mening att ha en förare som kör konstant för fort utom på sträckorna från
varningsskylten till kameran. Det är Sverige i ett nötskal. Snart skall vi väl anmäla vårt
inbrott två vardagar innan det har inträffat så att inbrottstjuven inte skall ta illa vids sig
om han mot förmodan skulle stöta på en polis som jagar bovar (och inte försöker ta sig
in i polisdatorns administrativa system).
Är nu långt ifrån den första meningen och förresten så skulle det vara bättre om det
aldrig dök upp några fartkameror efter varningsskylten.

Att känna sig själv gör man först när man kan acceptera sitt berättigande och inse att
även de egna tänderna behöver den bästa tandkrämen.

Från tankar om att det gäller att åtminstone fotona blir bra

Att låta vinden ta tag i eftermiddagen,
ovan vattnet, under solen, där inget torrt
vin saknas bland de pockande boxarna
och alla snacks ruvar samt lockar oss från
strandkanten av havets slut och början.
Festen kan sjösättas och allt känns möjligt,
men farligt. 

Från tankar om att ibland får det va fest    

Tsunamin 2004
Det börjar närma sig 10-årsdagen av Tsunamin i Thailand. På annandag jul 2004 slog den sig in över stränderna och drygt 500 svenskar kom aldrig levande hem.
En av de största svenska olyckorna och ändå så långt ifrån Sverige.

Just i dagens TV säger en mor som förlorat tre barn i katastrofen ungefär så här:
”Många säger att livet måste gå vidare. Jag menar att det inte är så, istället bildas ett nytt liv som går parallellt med det gamla”.

Jag vet inte vad hon sa förövrigt, men jag antar att hon menar att när en sådan här förödande och brutal händelse inträffar så tar helt enkelt livet slut, det arkiveras, men formar ändå varje ny dag.
Det som så småningom blir en ny vardag är ett helt nytt liv, ett annat liv, som har sitt eget spår in i
framtiden. De båda liven samsas och formar nu människan och tillvaron.
Jag hoppas min tolkning blev rätt och ber om ursäkt för att jag inte lyssnade klart istället för att fastna i citatet ovan.

Från tankar om att sörja och ta nästa steg 

Den lågmälde ICA-handlaren blickade ut mot sina hyllor med de sista flingpaketen.
Det fanns en stor portion av vemod i både blicken och i kroppens djup.
Han hade haft sin affär redan på Olof Palmes tid och på övervåningen fanns det två
rum och kök som han hade delat med sin Alice under dessa år.
Förr hade han kollegor i många byar runt omkring, men efter att tiden rullat på så
blev han allt ensammare som handlare i trakten. Det berodde naturligtvis på att många
hade flyttat in till stan och de som bodde kvar hade blivit så mycket rörligare så de passade
på att handla när de var i närheten av tätortens stormarknader. Hur många gånger
hade man inte hört hur de som bodde kvar och hade sommarhus i närheten sagt ”vi
borde handla mer i vår butik”.
I dag var det den sista dagen för ICA-handlaren att låsa upp dörren till affären. Det skulle
säkert rent ekonomiskt bli en av de bästa dagarna i affären beroende på att mycket
skulle säljas ut till reducerat pris. ICA-handlarens specialitet hade alltid varit att ha ett
stort sortiment av flingpaket och han smekte lätt med innerlig känsla hyllplanen med
flingetiketterna. Själv ansåg han att flingor hörde till varje vaken människas basföda och
i bygden hade han fått smeknamnet Flingan. Till flingorna så hade ”Flingan” oftast filmjölk,
fruktbitar och en skvätt honung. Lika gott till kaffet som till frukost och förrätt sa ”Flingan”.

ICA-handlaren stängde sin butik och sitt liv den dagen, han hade somnat sent, sovit med
värdighet och lycka, men vaknat hade han aldrig gjort.
Likt en flinga av snö sjönk han stillsamt till ro.

Från tankar om att hålla landsortsaffärerna vid liv     

Från Sverige till Kanada

Det gråsmälta novemberljuset
bäddar ner oss i höstsängen.
Tystnaden släpper inte något ifrån sig
och varje gren tycks förlamad.
Utanför sovrumsfönstret burrar ett
djur upp sig och släpper sedan några
spår efter sig i den glesa höstsnön.
På nattduksbordet väntar slutet
på den stora romanen, Kanada.
Romanen som avslöjar innehållet direkt,
men som ändå måste läsas.
Greppar boken, döljer hösten med
den halvsänkta rullgardinen
och njuter in i de sista meningarna.

Från tankar om att boken kan vara en tröst i höst

Ohederlig kommunikation:
Telefonen ringer
”Vi kommer att sänka dina telefonkostnader”
Va bra, jag lyssnar ovanligt artigt, ställer inte de tuffa frågorna
Fakturan kommer snart från ett nytt ställe
Jag vaknar till

”Jag gör inga affärer via telefon
Du får skicka hem prospekt så skall jag kolla igenom”, (men det går ju förstås inte)
Försäljaren kör vidare, pratar om villkor, du får skriva upp vårt telefonnummer
Jag blir nu trött, har han ingen känsla för oss människor.
Jag bryter av och frågar ”vet du va Café de Paris är”
Försäljaren inser nu att det börjar bli jobbigt
”Så du är inte det minsta intresserad”
Du vet vad jag står, så skicka hit information
Slut!
Har de som ringer fått rätt utbildning/inskolning?
Är det klokt att försöka lura sig fram till vad samtalet handlar om?
Tror företaget att det bara är att köra över kunden med fina argument?
Hos mig väckte samtalet irritation och kampvilja.
Qual (företaget), tänk om/tänk nytt – visa mognad!

Från tankar om att aldrig säga ja till avtal utan att se dem och värdera dem

Den blankslitna sulan förde Roy lätt vidare mot kontobytet.
Nu skulle han få den ränta som bara de utvalda fick. Den var högre än andras och endast tänkt för de som inte hade skött avbetalningarna på det sätt som banken ville. Frågan var nu om den nya räntehöjningen på lånet skulle öka möjligheten att betala tillbaks.

Dessutom skulle räntan sänkas på sparkontot, men där fanns det ju inga pengar förstås.
Roy spottade i sina händer utanför bankpalatset, satte sig på närmsta bänk och funderade med knäna i kors på framtiden. Samtidigt hördes det en smäll inifrån banken, Roy rusade upp och fick se hur en buss kom farandes ut ur bankentrén med maskerade män i sätena. Roy som själv har kört buss märkte att föraren verkade sakna busskörkort och färden slutade okontrollerat och oväntat i fontänen inte långt från Roys bänk. Ur bussen sprang en maskerad rånare som skrek att han behövde en person med busskörkort, och det snabbt. Roy som alltid varit beredd att ställa upp sprang till undsättning. Roy hoppade in vid ratten, la i backen med fullt gaspådrag och då hände det som skulle förändra Roys liv. Både växeln och gasen låste sig och bussen skenade med våldsam fart bakåt. Roy försökte lossa reglagen medan bussen for baklänges tillbaks rätt in i bankentrén där samtidigt gallret för entrén gick ner efter bussen.
Roy blev hjälte, fick lånen avskrivna och jobbar idag som säkerhetschef med entréspecialitet inom bankkoncernen.

Från tankar om att den som är pank inte alltid behöver byta bank

Att resa är bl.a. att:
Upptäcka sitt inre (när du drar fel slutsats)
växa lite grann (inte bara runt midjan)
leva upp (glädje ger energi)
iaktta folket (kulturers hemlighet visar upp sig)
acklimatisera sig (ställa sig först i kön som inte finns)
bygga för framtiden (lagra information som du kan utnyttja)
krydda upp vardagen (variationen, så att vardagen inte känns så vardaglig)
anpassa sig (inte vara rädd för förändringar)
inte äta svensk frukost (inte gråta över saknad gröt)
omvärdera världen (det finns inte bara svenska normer)
åka bort för att sedan komma hem (borta bra men…..)
få den bästa läxan (praktik går före teori)
under en kort tid få impulser för ett långt liv och för din nästa resa.

Från tankar om att resa är nödvändigt, om du har möjlighet

Tycker vi att det är brottsligt om någon använder en krycka på väg till jobbet på banken, fast hen inte behöver den? - Apropå synpunkter på social medier om rörliga tiggare med gånghjälpmedel.
Kreativitet brukar belönas i bankvärlden.

Från tankar om att spelreglerna varierar

Ömheten från ett trasigt leende vällde in genom skjortans fiber.
Jag kände mig varm och berörd, men även fylld av skuld.
Hur skall man ta emot vänskap från den som har påsen tom på resurser.

Måste tänka nytt, alla resurser är långt från ekonomiska, slappna av och
ta emot det du får.  Även att ta emot är att visa kärlek – Ge tillbaks!

Från tankar om att det aldrig är fult att ta emot

En social utekatt ville så gärna komma in, utvecklas och skapa nya kontakter, men klockan var redan mycket och den sista bussen hade redan gått.  Det fanns naturligtvis en möjlighet att ta en droska, men de flesta där inne var säkert på väg att krypa till kojs efter en helkväll med chips och Idol.
Så katten vände på svansen och vandrade stilla hem mot sitt föräldrahem i utkanten av Katmandu. När han såg ljusen från staden nedanför kullarna stannade han upp, satte sig ner på kattvis vid dikeskanten och funderade på livet. ”Måste varenda katt alltid sträva efter att komma vidare, utmana nyheter, ställa sig på scen (trots diarré) och våga ta plats trots att de flesta trivs så bra med tryggheten i tillvaron och inte alls har några ytterligare ambitioner som vissa mäktiga katter tror att alla har.”
Katten slog läger, tassade ner till Katmandu dagen därpå och där levde han sedan lycklig i alla sina dar.   

Från tankar om att det är godkänt att stanna kvar och trivas med dagen

En ogift lycklig man mötte en gift olycklig kvinna
och en dag de fann varann, har de då allt att vinna?
Kan mannens lycka bestå och kvinnans lycka gro?
Ja, blir det dubbel lycka mån tro,
 - om de delar bo?

Från tankar om att ”lyckan är alls inte den som du tror” (känner ni igen sången)

Hallens solvarma wiltonmatta ledde in till en köksö med en välkomnande strandlinje där en eka guppade i takt med kökstimern. Jag tog på mig badbyxorna, rättade till en tavla som hängde snett och dök upp i husets bibliotek med fukt i håret. Tiden till tandhygienisten hade jag avbokat för att helt koncentrera mig på att få slingorna vällagda hos frisören. I min ålder hade jag inte längre tid att göra sånt som inte var kul och att få tänderna sönderpetade är inte kul. Höstgödseln var nyinköpt och väntade på att spridas ut över rabatterna längs älven och mitt i alltihop behöver man sin egen gödsel för att klara av den mörka årstiden. Kanske en resa till stadsteaterns Chicago, en konsert vid Genevesjön, ett mejl från en vän, en god middag i Hagaberg eller endast en påminnelse om att du är en av de utvalda som kan välja lunchmat vid din köksö och det utan att vara rädd för att en missil skall klyva taket medan du sakta går upp i vikt.

Från tankar om att vissa har det bättre än andra    

Det ligger en hund begraven i grannens brevlåda och brevbäraren är försvunnen.
Den nya brevbäraren vet inte var han skall lägga posten eftersom brevlådan i princip är full och
ringer ”därför på” och frågar ”Var skall jag nu lägga posten, kommer ni att skaffa en låda till, eller hur gör vi”. Grannen som är underviktig och just haft en relativt svår influensa svarar matt ”Det vet i katten”. Den nya brevbäraren som har lite svårt med hörseln tyckte att grannen sa    
”vi får inte blanda in katten” skakade uppgivet på huvudet, vände sig om och gav katten i det hela. Något senare ringde postmästaren upp grannen och rekommenderade att postväsendet skulle ombesörja en ny begravning och begravningsplats mot en kostnad på hund-ra kronor. Förslaget accepterades och sedan den dagen så vilar hunden tillsammans med alla andra hundar som påträffats i olika brevlådor. Begravningsplatsen ligger vackert belägen i en ängsbacke täckt med hundkäx och andra flockblommiga växter och se som ett brev på posten tittar den värmande solen fram över myllan.

Från tankar om att en gång i tiden hade posten resurser. Post = som bekant efteråt på latin 

Att vänta är svårt och lätt
ångestfullt och härligt.

Skälet betyder och är allt
försök att vänta med vett.

Ett svar där framme vi har
kanske inte så farligt ändå.
Vi är många med onödig oro
som väntat för många dar.

Från tankar om att väntetiden är oftast alltid för lång

Jag vet en person som lagade en pölsa. Den blev jättegod, ja hans bästa och han tänkte att han måste döpa den till något speciellt.  Efter en härlig sommar i Greklands övärld (där han åt något liknande) fick pölsan namnet grekpölsa. Maträtten spred sig ut i omvärlden tills den dag några greker menade på att de inte ville förknippas med mat som innehöll korn och hackade inälvor och att de kände sig utpekade/diskriminerade.
Min vän förknippade endast grekpölsan med positiva saker. Han tyckte ju att det var den godaste maträtt han hade gjort och han hade aldrig tidigare haft en så skön sommarsemester som den i Grekland. Han sa ”hade jag med flit gjort en riktigt äcklig maträtt som jag kallat för grekpölsa så kunde jag förstå det mer”. (Fast man har ju inte hört talas om någon som inte vill göra maten så god som möjligt). Det slutade i alla fall med att min vän slutade att laga rätten. Han tyckte att synpunkterna var felaktiga och funderar nu på att bli vegetarian.
Själv funderar jag på ordet tyskhare. Harar är ju inte de mest intelligenta djur som finns. De kan springa 500 meter framför bilens strålkastare och kommer inte ihåg att i den grop som de nu kryper ner i blev brorsan ihjälbiten dagen före. Det verkar dock inte som att tyskarna reagerar på att förknippas med detta korkade djur eller att vi själva tar upp det i djupgående etniska diskussioner. Beror det på att tyskarna har en starkare ekonomi och högre status?

Från tankar om att regelverket inte alltid är lika

Barnbarnen fyller upp rummet,
lika självklart som önskvärt.
Ändå – på barnnivå - med en känslighet för gränser
och förmåga att bry sig om övriga i rummet.
Tänk att få så mycket tillit och uppleva en sådan trofasthet.
- Det är lätt att vara morfar ibland.

Från tankar om att via en helg, få en inblick i framtiden

Efter sina fredagsöl kom han tillbaks, med händerna vilande i sina tunga händer,
till samma fråga ”varför är svanar så bra på simhopp, just när det är tävling”.
Hade han någonsin sett en svan hoppa simhopp utanför tävlingsarenan, nej
varken på skoj eller under träning och hans Opel hade fått punktering två år i rad.
I de fyra senaste öppna mästerskapen i simhopp för smårädd sjöfågel hade en svan
svingat sig upp på segerklippan. På något vis verkade det som om de hade en
medfödd svanföring som fick dem att elegant bryta vattenlinjen efter sina volter.
Allt går dock inte att förstå även utan öl, tänk bara på att vända sig upp mot stjärnhimlen
och ta hand om alla frågor som dyker upp.

Från tankar om att allt det man inte förstår gör det viktigare att komma upp nästa dag

Nattens svarta mörker är bara tillfälligt här.
Ljuset kommer snart med befrielse och dagen öppnar dörren.
Slappna av, du behöver inte bita ihop dina ömma käkar.
Sätt på din bästa CD och andas med i tonernas takt,
tänk på ditt unika värde som ingen annan har eller kan bära.
Ser du ljusningen i öster, värmen stiger och möter dig.
Vad skall du göra av den här dagen? Du får inte bara vänta på nästa natt. Behöver du hjälp, så sök den idag. Alla har vi rätt att må bra, känna att vi behövs och på så sätt ha en samhörighet med alla andra. – Du med och jag med.
Från tankar om att det finns nya dagar som kan hjälpa

Ett glas vin av god smak kan få en enkel middag att accelerera och bli njutbar.
Kombineras vinet med en vällagad och omsorgsfull maträtt blir resultatet himmelskt.
Det är då som du vill att tiden står stilla och att mättnaden håller sig på avstånd.
Du sluter ögonen, njuter av sällskapet, lutar dig avslappnat mot ryggstödet som
plötsligt ger vika. Du känner att du under några sekunder är viktlös och likt en fågel
svävar över köksgolvet. Landningen är inte elegant, men imponerande distinkt, hela
ryggraden rätas (äntligen) ut i själva landningsögonblicket för att åter böjas samtidigt
som bakhuvudet tar mark ovanför ryggen och får lyckligtvis en liten dämpning av farmors
trasmatta.
Från golvet hörs ett sludder ”tack för maten”, som är mer markerat än vad det borde
med tanke på vinmängden.
Du vänder dig med besvär på sidan, efter middagsmålet har du nu ett nytt mål. - Att  med
försiktighet ta dig upp.

Från tankar om att vin är gott, men hjälper inte mot allt

Imejl Kolibri, vår nye reseminister vände sig glatt om i incheckningskön på Arlanda.
Han hade länge drömt om att någon gång med någon fru semestra i regeringskansliets
vänort på Finaliens västkust. Nu var han en i den rätta kretsen, hans dröm hade gått i uppfyllelse och hans bagages övervikt berodde på alla de resebroschyrer som han på plats skulle gå igenom (märk väl, på sin semester) för att snabbt sätta sig in i sitt nya jobb.
Väl på plats med solljuset strålande la han märke till att de olika resorna inte kostade lika mycket, inte ens fast de gick till samma resmål och att alla dessutom kom till resmålet på samma sätt, med flygplan. Det här kändes inte rättvist och han noterade att det snarast borde utredas inom departementet och att han nog borde avbryta sin semester för överläggning. På så sett blev Imejls (med fru) semester kort och en del tycker kanske att han inte skulle ha så lång semester eftersom han nyss hade börjat på nya jobbet, men ni skall veta att det finns mycket tåga i den karln.

Från tankar om att som ny på jobbet bör man alltid ”ligga i”   

En sista fluga flög sin väg,
jag såg hur den försvann,
Kanske har den nu ett hem,
i sin svenska flugsavann.

Från tankar om att tiden rinner iväg för både fluga och skit

Att möta ett leende förbättrar varje dag,
det ger hopp till individen, till mänskligheten i stort
och till möjligheten att möta nya leenden på vägen.
Idag ringde jag till Jo. för att få hjälp och mötte ett
leende i telefon, eller är det omöjligt.
Nej, jag tror att vissa saker måste sägas med ett leende
för att vara äkta. Bakom Jo:s leende finns dock
en släkt med ständig sorg där en genetisk komponent
ger korta liv. Jo. säger ”den svarta kostymen
hänger alltid framme” därefter återgår vi till min fråga

och han lovar hjälpa mig efter dagens begravning.
Jo. har passerat pensionsåldern för ganska många

år sedan och med tanke på hans stroke så undrar jag om
han fortfarande jobbar lite. ”Ja, sju dagar av sju” svarar
Jo., skrattar lätt och har man dump så är det lika bra att
jobba på menar han. Han är inte så noga med att ta betalt
och säger ”jag har ändå ingen tid att göra av med några
pengar”. Trots allt det svåra så lägger jag på luren med
ett leende.

Från tankar om att leenden behövs alltid  

I de små svängarna gör sig
balansen mellan slips eller
inte slips påmind.
Vara snygg eller följa mode,
visa respekt eller ta plats.
Den sista timmen får avgöra,
det lutar mot en transparent.
Det var så han levde,
osynlig men alltid märkbar.

Från tankar om det sista mötet

Sitter i den vita plaststolen på altanen och
solen letar sig in under det korrugerade altantaket.
Det blåser friskt och vinden tar med sig barren från
tallarna som regndroppslikt smattrar på taket.
I mina händer vilar Richard Fords bok, Kanada.
Den är så bra, men det är svårt att läsa i den låga
septembersolen. På omslaget har DN skrivit ett omdöme
lika vackert som en fjärils första längre flygtur ”en roman
som för en stund får livet att kännas lite mer meningsfullt
än det kanske är”. Kan varmt rekommendera boken som
jag bara har läst en femtedel av. När en bok känns riktigt
bra så vill jag spara på lästiden så att den räcker länge.
Någon kan tycka det är snålt, men så är han/jag. Tyvärr
kan det innebära att den ursnygga nyköpta skjortan får
hänga till sig så länge att den plötsligt en dag både
är oanvänd och omodern. – Trist!

Från tankar om att en bok får ta plats utan att sväljas hel, direkt  

Föräldraledighet (vadå ledighet) - Varför talar ni inte om barnets bästa?
Man hör i debatten att:
Pappan skall vara hemma med barnet, minst lika mycket som mamman. Om så med tvång.
Mamman är hemma för mycket och hamnar i alla olika fällor (karriär, lägre pension, latteberoende, lönediskriminering etc.)

Man hör inte i debatten:
Barnet då, vem bryr sig om huvudpersonen som med påfylld kraft skall bygga vår framtid med en känsla att vara just den som vi behöver och uppskattar.
Vad är bäst för den lille?
Skall man generalisera så är mamman den bäst lämpliga att ta huvudrollen i omhändertagandet av barnet. Att ge omvårdnad, trygghet, kroppsnära värme och kärlek, bröstmjölk, stimulation och vara lyhörd för även de små förändringarna.
Vi ska inte klandra mannen, för här har kvinnan ett försprång genom sitt genetiska arv, som naturligvis kan spädas på av den sociala komponenten. Av egen erfarenhet vet jag att samma förhållande gäller inom sjukvården. Generellt sätt så passar kvinnan bäst för omvårdnad, att värma den trasigas kropp och själ.

Åter till barnet, kan något av detta vara viktigt för dagen och framtiden:
-Att föräldrarna själva får bestämma och värdera fördelningen
-Att den förälder som helst vill vara hemma, är det
-Att den förälder som är hemma är närvarande och inte delvis på jobbet
-Att föräldern tycker att kontakten med barnet är viktigare än pensionen
-Att föräldrarna väljer en fördelning som gör att de har råd att bo kvar

Från tankar om att jag själv vill välja vilken sida jag ska sova på trots att mina barn är vuxna 

Kombination att bli gammal och frukosten:
Du börjar bli gammal:
-När du tycker att du äter frukost jämt/nu igen
-När du inte kommer ihåg att du ätit frukost
-När du äter frukost oavsett vilken tid det är på dygnet
-När du hälsar god natt till din fru på väg till frukostbordet
-När du blir sur då du tycker att du får vänta för länge på varmrätten
-När du behöver varmköra bilen före frukosten
-När du brer smör på mackans båda sidor
-När du tar med frukostbordets kaviartub till tandborsten
-När du inte vill ha frukost eftersom du åt den igår
-När den första tuggen alltid måste vara från Konsums sirapslimpa
-När du inte kan somna utan frukost
-När du funderar på om du skall ta kvällsmedicinen före eller efter frukosten
-När du brer på marmeladen på den välrostade slipsen
-När du redan vid hemmets frukost har tagit fördrinken och klätt upp dig inför kvällens fest
Men, på något sätt är det ju ändå viktigast att bli mätt, på något sätt. Kanske med lite hjälp.


Från tankar om att det kan vara knepigt med frukost. I Danmark t.ex. äts ju frukosten först till lunch  

När jag stod på gränsen mellan ett sammanbrott och Norge förstod jag hur uppskattat det är att plocka en kasse äpplen från grannens äppelträd. Han, grannen alltså kallar sin sydvästra del av tomten för Holmenkollen. Det är på den delen som själva äppelodlingen breder ut sig.
Den innehåller två träd som står bredvid varandra och ett har grenar som hänger över gränsen till mig. Namnet Holmenkollen kom grannen på när han såg på backhoppning på TV. Han tyckte sig kunna jämföra hopparens färd med äpplets fall mot jorden.
Min idé är att skydda hans träds grenar för överbelastning och har nu snart en kasse full med frukt (höll på skriva backhoppare). Jag tror inte han har något emot att jag får en del, men passar ändå på när det är onsdag, då han ofta jobbar över och frun är ute med hunden.
Det bästa med äpplen är att de är så goda och att man kan göra så mycket av dem, paj, mos, kräm, sylt, inläggningar, lådor, paket, skålar, sänglampor och förra veckan när jag köpte en
byrå så la jag några äpplen i bagagerummet som jag sedan la byråns kortsida på och kunde därefter lätt rulla in byrån. (Fick nästan mos på köpet)

    
 Från tankar om att äpplen förlänger livet och är gränslöst goda

En höstdag har nu kommit
och ger en vind av regn.
Du jobbar ju med IT
datorer kopplade till sängn.

Ja mossan börjar vissna
som håret på din knopp.
Du vill så gärna kissna
men i snoppen är det stopp.

Bladen blir till löven
och lägger sig till ro.
Du fryser lätt om röven
när du mjölkar våran ko.

Fukten sköljer stubben
från svamp och myror små.
Du är den bästa gubben
som trippar fram på tå.

Från tankar om att ännu en höst gör ingen yngre

Sök friden
Friden lockar oss till att fördjupa oss i våra minnen.
Den ger och gör plats utan att vi känner oss onyttiga.
Istället fyller den rummet och visar dess nyttiga plats.
Därefter kan vi knyta skosnörena och vandra vidare.

Från tankar om att ta sig tid att söka friden  

Photobox - tummen ner!
På något sätt hade det hamnat ett mejl från Photobox i min dator.
Det var naturligtvis ett fantastiskt erbjudande som skulle i förlängningen få mig till kund.
Jag nappade på erbjudandet och försökte föra över foton till Photobox.
Misslyckades naturligtvis, försökte igen, men misslyckades. La ner det hela.
Ja, jag är ingen datorfantast, men ändå inte helt borta i datorskogen.
Erbjudandet gick ut, men nya mejl dyker upp med förlängning av erbjudandet, inte en gång utan vid flera tillfällen.

Fasen tänkte jag, gör ett nytt försök.
Jobbar på, timmarna går, allt varmare, upp med fönstret, skjortan blöt, trött i huvudet,
börjar nu fatta, glädjen åter, tiden går, gör det säkert inte på snabbaste sätt, men det funkar.
Är nu hyfsat klar och skall avsluta, skriver in koden till erbjudandet, kommentaren på den där djä… skärmen: erbjudandet gick ut för några dagar sedan.
Känner hur jag sakta glider ur stolen samtidigt som näsblodet lägger sig över tangentbordet, huvudvärken borrar sig ut och in genom skallbenet och fotsvetten rinner ur mina tofflor.
Har aldrig varit så nära livets slut, när jag ligger där på ekparketten. På dödsattesten kunde det ha stått, dödsorsak: Photobox.

Från tankar om att ge gärna upp i tid

Det är först när man sitter på toa
som man förstår att man har det bra.
Utan mat och vatten behövs det inget toabesök.

Från tankar om att ingen vill ha en ”arbetslös toa”

Vänd dig mot ljuset
blicken så klar
vila ditt inre
ta fram det du har

Börja från botten
leta dig fram       

väx nu därinne
gram efter gram

Från tankar om att det behövs inre tyngd för att nå fram  

Klockan är 17:25 och valen ligger stilla under vattenytan.
Den har jobbat hårt hela sista veckan och har nu inte så stor möjlighet att påverka strömmarna.
Imorgon kommer rabatteringen av slutdebatterna starta, men trots Rean kommer nog inte intresset vara stort.
En tomhet finns där redan, men samtidigt en lättnad.
Kommer förlorarna erkänna att de är förlorare eller kommer de att ta fram exempel som:
Min granne, Sture bakom rabatten, röstade på oss för första gången så vi känner oss ändå som vinnare och 1927 hade vi fyra röster mindre och hade inte svärmor hamnat på akuten med sin vrickade fot så hade vi haft en röst till och egentligen tror vi att det har försvunnit röstsedlar från vallokalen i Röstahammar som kan ha hamnat på Valles pub istället för i valurnan och hade Tv-journalisterna vid något tillfälle tagit upp vinstintresset på Postkodlotteriet och inte bara vinstintresset i den sjuka skolan så hade vi säkert vunnit och hade inte Jimmie Å. nät dejtat med spelbolagen istället för med nyanlända Rosa så hade det säkert sett annorlunda ut.
Ja, förlorarna är ofta bäst, men lyckas ändå förlora.

Från tankar om en valspurt

Reflektion:

Igår var morfar och mormor i Kärrtorp och hämtade barnbarnen på dagis/skolan.

De små hade tydligen längtat hela veckan efter detta enkla evenemang. Tänk att behöva göra så lite och få så mycket uppskattning.

- Inget jag känner igen från arbetslivet. Där fick jag aldrig någon uppskattning när jag gjorde lite.
Resultatet från Kärrtorp: Det blev inte sämre av att både de små och de gamle hade det trevligt och att alla kände sig uppskattade.

Från tankar om att generationsmöten inte behöver vara på Skansen utan även vid grinden till dagis 

Sitter i en teaterfoajé
väntar på tiden
att den skall föras utför rulltrappan.
Folk strömmar sig förbi som hala fiskar
många bromsar in
förväntansfulla
rättar till en vriden kjol
ser en sista gång i mobilen
väntar i sina i slitna jeans på en kanske inte sliten vän.
Så bildas det en ny kö
här går det att förtidsrösta
måste vara svårare att redan i förtid tänka framåt
ung kvinna med cykel in bakom skärmen
tänk om en punka påverkar valet.
Bläddrar förstrött i teaterkatalogen
funderar på den barocka utställningen på plan 3
att blanda 1600-tal med nuet
mycket var långt ifrån vackert
Skall konst vara vacker
räcker det med att den skall engagera
kan ändå inte komma ifrån att leta efter den vackra tavlan
som skulle passa på vår vägg
har aldrig hängt upp en tavla med mål att engagera,
En äldre herre letar efter in fru och någonstans att kissa
det sista ser ut att vara viktigast för stunden.
Nu min foajé, måste jag ge mig av
tack för stunden och titten.

Från tankar om att observera kultur i Kulturhuset  

Fru Winter hade långt kvar till nästa sommarsemester. Hon hade redan hyrt en stuga utanför Kolmården trots att det var 10 månader kvar till nästa sommar. Hon älskade vilda djur, hennes fotriktiga sandaler och att jobba övertid på torsdagar. I dag var det onsdag och hon hade förberett
morgondagens övertid med att köpa pålägg till kvällssmörgåsen. Hon tyckte mycket om småfranska med skinka av hare lätt doppad i Bostongurka. Efter smörgåsen brukad hon alltid ta en kopp vaniljsås med irörda hallon eller någon annan lämplig frukt till kaffet. På jobbet fanns det en kaffeautomat och det kostade inget att ta sig en kopp. En del av arbetskamraterna drack nästan mer kaffe än de hann jobba enligt fru Winter och hon hade länge tänkt ta upp det på hennes lönesamtal. Hon tyckte att kaffekostnaden borde bli väldigt hög med anställda som drack så mycket kaffe och undrade när de fick tid att jobba. Dessutom hade hon sett flera viktiga dokument som inte bara hade mazarinfläckar utan även färska fläckar av kaffe. Hon skulle föreslå att de borde höja hennes lön då hon själv ansåg att hon var en mycket måttlig kaffedrickare.
Varför hon hade valt Kolmårdentrakten berodde på att hon inte hade råd att åka på den efterlängtade safariresan till Kenya, som hennes syster hade gjort för några år sedan. Här kunde hon i alla fall vara ganska nära de vilda djuren på djurparken och med rätt vindriktning känna doften av ett dräglande lejon.

Från tankar om att planera i tid, innan den tar slut    

Kräftfest, kräftfest hela dan.
Har nu ”ätit” kräftor i 26 minuter.
Är något hungrigare än när jag tog tag i den första. Alla vet ju att det går åt mer energi att komma åt
kräftköttet än vad den lilla mängden ger i energitillskott. Det kan kompenseras med många snapsar, men mitt kaloritillskott blir bara en ynka snaps och en folköl från folket i Prag.
Vad är bäst, kräftsmaken eller själva ritualerna runt ätandet? Trots avsaknad av hatt på huvudet och långt ifrån att bli ”i hatten” så är nog själva arrangemanget höjdpunkten.
Nu har händerna blivit otäckt kladdiga, som tur är har jag en bunke vatten på altangolvet vid mina fötter. Doppar diskret ner fingrarna och längtar efter ostpajen på andra sidan bordet. Tar en tugga av pajen, vad god och lättäten den är (ja, vad gott det är med kräftor), därtill lite bröd och sallad och där bakom går solen ner bakom tallen i skogsbacken.
Tiden går fort, men kräftan går baklänges. Funderar nu på om någon vid bordet har kräftan som stjärntecken, men då skulle de nog inte vara med på ett kalas där de nästan skulle äta upp sig själva.
Personer i detta stjärntecken är bla. romantiska, husliga och sexiga, kan det hjälpa?
Vad gott och mysigt det är med kräftfest.

Från tankar om att traditioner behöver vi för att förstå att vi är på rätt väg  

Ja, dessa svenska lagar och dess tillämpning.
Läste ni om tjejen som provade kläder i affärens provhytt och plötsligt upptäcker att hon blir fotograferad. Killen åker fast, men döms inte eftersom tjejen upptäcker honom och därigenom anses inte fotograferingen gjord i hemlighet. Alltså, om du stoppar någon som just fotograferar dig i smyg så anses fotograferingen inte längre vara gjord i hemlighet. – Puh!
Om någon tar sig in i någons bostad, blir upptäckt när hen plockar ner föremål i en väska, springer ut ur bostaden utan väskan. Är det då inget brott!
Då kanske man kan köra lagligt i 100km/tim.  på en 50-väg om inte polisen upptäcker det.
Ja, det är naturligtvis ibland svårt att förutse alla olika situationer i samband med ny lagstiftning, men det borde finnas någon slutkläm i lagen som ger rättsväsendet möjlighet att döma på ett skäligt sätt.
(efter lagens intuitioner).

Annars blir även den bästa lag
urvattnad och ganska svag.
Vi vill alla att det skall bli rätt i rätten
och inte komma surt till efterrätten.

Från tankar om att det gäller att lagligt tänka rätt  

En inbromsning för en tyst minut
tjuter långt ner i asfaltens grund.
Tandvärken blir allt påtagligare
och resåren i strumpskaften ger vika.
Det svarta mönstret från däckhuden
ger vägen sin egen tatuerade identitet.
Ett samtal från dikeskanten till läkaren
för tanden, finns det tid trots resåren.
Inget svar i den tilltagande värken
och trafiken. Varje inbromsning ger ökad
livslängd och tid till eftertanke.

Från tankar om att en inbromsning går före en resår

Tonernas rötter
andningens djup
stödet från magen
slappna av på en stol

Gympa med stämband
skapa oljud
utmana Kusen
Sången nu gror

Från tankar om att rösten kanske finns där 

Journalisternas björntjänst i valtider:
Ni vet David och Goliat. Den svage mot den starke.  Ni vet även viket lag man hejar på när storfavoriten möter en svag motståndare (om inte den starke är svensk). Den svage som slår ur underläge får våra sympatier.
Jag kan få samma känsla när Jimmie Åkesson utfrågas av journalister och undrar numera alltid:
- hur han skall klara av frågorna/påhoppen i deras försök att med alla medel sätta dit honom.
- om han kommer att hålla sig balanserad med tanke på det kränkande sätt som han bemöts på av journalister
- hur han skall förhålla sig till att han behandlas sämre än övriga partiledare. D.v.s. att han möts odemokratiskt i en demokrati där var tionde väljare stöder honom och hans parti.

Hade det varit i ett annat sammanhang och om Jimmie hade varit invandrare (ganska kul idé) så skulle nog många hävda att journalisterna uppträder rasistiskt.

På något sätt får journalisterna mig att koncentrera mig på hur Jimmie skall stå emot påhoppen istället för att lyssna på hans sak argument kring frågorna. Det innebär att jag istället för att koncentra mig på hans försök till resonemang kring partiets idéer så följer jag honom som en utsatt person.
 
Mitt förslag till journalisterna är att stå upp för vår demokrati, försök vara neutrala, behandla alla lika och med respekt. Om inte kan det gagna sverigedemokraternas intressen på ett felaktigt sätt.

Från tankar om att effekten av ett agerande kan få motsatt effekt

”Skulle du
vilja bli min fru”
sa bekanten
till granntanten.
”Nej är
mitt svar jag är inte ens kär,
men säg
måste du verkligen gifta dig”.
”Ja, jag bor
med en tröttsam yngre bror,
hans lukt
påminner starkt om en föråldrad frukt”.
Tanten sa då:
”vi gifter oss, men hur ska de gå”.

Från tankar om att gifta sig är som ett gift

Att återvända hem till sig själv blir som
att återanvända en krossad lättölsflaska.
Makten tar så lätt kommando över jaget och
formar det som branden behärskar skogen,
som fundamentalister krossar människor och
som kölden fryser spröda sjöars ytor.

Sök då in till frågors svar och kunskapstörst,
bryt en kvist och följ den in i mörkret.
Var ej rädd för skuggor, för glömda ljud
och sätt din fot på andra sidan bäcken.
Är du/jag framme nu, nej knappast min vän
det finns så många outnyttjade bäckar kvar.

Från tankar om att våga stå emot makten 

Det är först när någon ler
som du vill veta mer
och leendet förstå
bakom ögon blå

Från tankar om att ett leende väcker så mycket

Solstrålar avvaktar bakom moln
människor väntar där under.
Vill så gärna hålla sommaren an
fast svampkorgen väntar på färden.

Från tankar om att det regnar, fast inte varje dag

Ett mål i fotboll betyder mycket,
men ett mål mat för den ständigt hungrige betyder allt.
Vi är många som fortsätter att äta fast vi redan är mätta och
det trots att vi vet att vi blir uppblåsta och mår sämre av

alla extratuggorna. Smaken tycks göra oss ologiska och
då har vi ändå inte kommit till det allvarligaste, de långvariga
effekterna med fetma, diabetes, höga blodfetter, högt
blodtryck etc.
Alltså, köp mindre mat och överför den minskade kostnaden
till bistånd (+ lite till) och må bättre.

Från tankar om att ett hungrigt liv, är inget liv  

Så har jag sett och hört honom live.
Solen gick ur moln och där stod han nu
för ett kort avbrott på sin färd.
Askungesagan från Nashville, den hemlöse
gatusångaren, Jills upptäckt.
Countrymusiken rullar ut över Maren
Dougs lite klagande röst tar sig elegant fram så
som den säkert alltid har gjort i konkurrensen
med alla gatuljud. – Häftigt!
Tyvärr bara några låtar, men det kändes ändå så
bra och värdefullt att få vara på plats med Mr. Seegers.

Från tankar om att det kan bli stort när talangen möter det rätta tillfället

Det är först när blomman vissnar som butiken stänger sa…

prästen när lågtrycket drabbade högmässan
mannen och drog upp gylfen
narkosläkaren och sövde sig själv
rektorn efter senaste Pisaundersökningen
Reinfeldt när han VALde fel kassakö på Konsum
stinsen som hade spårat ur på gårdagens personalfest
slussvakten när vattnet hade sinat
blomsterhandlaren som inte ville gå hem

Från tankar om att göra sin plikt så länge det är möjligt

Den avskalade händelsens återkomst mosade sig in sinnet hos alla närvarande.
Två år hade runnit iväg likt äppeljuicen under och över sommarens hetta.
Förstod vi i våra mörka garderober egentligen varför det hände just där..e..mellan.
Enkelt sagt, hade inte våren varit så tidig det året skulle tankarna slagit ut mycket tidigare.
Nu fanns bara några rester av det återstående kvar på smörgåsbordets fläckiga duk, 
men har det någon betydelse om det inte finns en ren duk till fortsättningen imorgon.

Från tankar om att det inte alltid är själva händelsen som är det viktiga, utan kanske att den har hänt

Semestern slut, skolan börjar, hockeyträningen och baletten startar upp, pappas tennis och mammas tjejträffar efter gympan.
Läste om någon som tyckte det nu skulle bli så skönt när vardagen tar över igen, men det var inte någon på jobbet som förstod den känslan. Jag tror det behövs en viss mognad hos personen som säger så och att det rent generellt sett anses vara en korkad kommentar. Känner själv igen synsättet om att vardagen är bäst hos min mor, som tyckte det var enklare att räkna in familjen under hösten,
Det kan ju även vara så att personen vill peppa upp sig själv med att påstå att det är toppen att jobba igen inför en mörknande årstid.
Dock, tänk även på ordspråket ”borta bra men hemma bäst”.
Den kontrollerbara tryggheten kan säkert för många vara värd så mycket mer än en semester. Har det dessutom funnits några tonårsbarn på äventyr, kanske ute i världen så känns det nog bra som förälder när hostterminen startar.
Ja det kan finnas många orsaker förutom människotyp som påverkar t.ex. alkoholen.

Från tankar om att allas vardag inte innefattar att ha ett jobb att gå till efter en semester som inte finns.

Måndag med veckans första skål,
lite smågodis till Tv:ns Idol.
Väljer nog ett annat program,
med större omsorg och mera charm.
Finns kanske något om höstens val,

en annan tävling med sina kval.
Nej, väljer istället en riktigt häftig bok,
inte dumt för mig, som är så klok.

Från tankar om att - är inte Idol ändå lite för mycket  

Det är lätt att ljuga om sanningen står på spel och motorn fortfarande är varm efter färden från vägens början till dess slut, valparna skäller taktlöst hos grannen, löven vägrar bli löv, sommarens nya solglasögon är oförklarligt försvunna, den bruna hudytan är åter blek som en skalad potatis, chipsen är slut både hemma och i affären medan dippen långsamt möglar i rötmånaden, kavajen är för liten även efter denna semester och mitt i alltihopa har brevbäraren fastnat med handen i brevinkastet så jag inte får tag i brevet från skattekontoret.

Från tankar om att även en brevbärare kan bära sig åt när han bär ut brev om återbäringen

Slötittar på släggfinalen för damer i EM.
En satt, ordentligt rund polska med kraftfulla armar går in i kastringen.
Hon startar roterandet med slägga och kropp. Farten ökar och där släpper hon handtaget på släggans vajer. Nu händer det som jag förundras över. Direkt efter ”släppet” fortsätter polskans kropp roterandet av den stora kraften och mitt i det första varvet lyckovrålar hon och armarna far upp i luften. Utan att se utkastet så har hon helt klart för sig att känslan i händerna och kroppen säger henne att kastet är mycket bra. Det blev finalens längsta kast och inte långt ifrån världsrekord. Anita Wlodarczyk heter mästarinnan. – Grattis till guldet och fingertopps- känslan.

Från tankar om att hitta det lilla i det stora 

Regnet smattrar i altanen,
fåglarna tystnar och flyr.
En mask tittar upp i rabatten,

vinkar sen glatt till kumpanen.

Från tankar om att regnet är i maskopi med masken