måndag 15 december 2014

Ett ljus, så svagt lyser genom den svepande vinden
och dess utspridda minnen.
Vi vill alla nå den när den rör sig över våra huvuden
och de orörda åkerängarna.
Vad finns vid vindens slut, kanske ett enkelt lugn
och en ro att vila sinnet emot.
När nästa vind gror så vill jag följa med på färden
och sprida mina enkla minnen.

Från tankar om att livet består av för mycket tid mellan resorna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar