Aftonen innan det nya året startar upp och magen är svullen av all mat, soppan med sherryn, ryggbiffen med bearnaisesåsen, den för dyra vinflaskan och vaniljglassen med hallon i kolasås. Nedanför magen syntes slutet på de långbenta benen trots deras pinnighet. Bredvid stod den yppiga matronan från Neapel, helt klädd i svart, både hår och klänning som bar upp de mjölvita brösten innan de far ut ur fodralet.
En hare skuttar in över sovrummets parkett innan den hoppar ut genom det öppna fönstret och hamnar i fronten på en BMW. Varken haren eller bilen blev skadade, men sovrumsgolvet fick skuras om innan tolvslaget. Så dansade de nygifta runt på den persiska mattan och festen tog vid.

Från tankar om att utan nyårslöften blir livet lättare

Glasögonen är blå som himlen och benen är fulla med blåmärken.
Däremot var skålen fylld av de rödaste äpplen som lyste genom glasväggen.
Handen sträckte sig fram över skålen och en geting stack in sin tagg i tummen.
Han blev direkt inlagd på sjukhuset under några sommarveckor med eget rum.
Efter incidenten med tummen bär han alltid täta handskar och dubbla näsdukar
i varje ficka. På jobbet har han kommit bort tre gånger, men hitintills har personalen
aldrig hittat honom i personalbastun. Istället bär han oftast polotröja på
personalfesterna.

Från tankar om att ett stick får ingen att sticka iväg

När Holger M. flyttade in i sin nya lägenhet låg den förre hyresgästen under sovrummets heltäckningsmatta. Nej, han var inte död, det var ett kort på honom från hans konfirmation. Kortet fick ligga kvar och sängen placerades som tak över kortet.
Mitt under natten hördes ett vrål under sängen, Holger misstänkte snabbt att det var förre hyresgästens ande och ringde direkt till polisen, utredningen visade att ljudet kom från våningen under när fru Gustafsson brände sig på brödrosten i samband med att hon torkade tvätten. Nåväl, Holger M. Valde att bo kvar.

Från tankar om att först flytta ut innan man flyttar in

Det var så märkligt, halvön eller udden såg ut som en tillagad laxfilé, toppad med ett täcke av täta grönmelerad pinjeträd. Nedanför udden slog havet in mot klipporna, en nyfiken val klättrade upp på bryggan. Den la sig på rygg med fenan ner mellan två plankor och solade sin valbuk. Under bryggan simmade en hare bröstsim, egentligen utan bröst, men med en lakritspipa i munvinkeln.

På vägen blev den vitklädda flickan utslängd ur bilen och grät rakt ner i diket, som blev allt fuktigare. Längre fram stod en färgad liftare med sin dotter, när en Opel stannade och de fick följa med. Opeln var vit och liftarna svarta, ändå hade de samma mål och kom bra överens. Bensinen räckte ända fram liksom vägen.

Från tankar om att en udde sticker ut, men det behöver inte du

Ett järnräcke, blått vatten, en besserwisser till man följer räcket mot stan.
Han kontaktar okända personer och ställer frågor som inte borde finnas.
Det verkar som han inte är intresserad av deras själar utan bara njuter av frågan.
En fråga utan mening dör oftast innan den ställs och mannen kan inte hålla urinen.
Från balkongen ser hon över husen och rakt in i en tom fyrarummare med sliten parkett.
Så tar hon upp sin penna, vilar udden mot arket och så formas orden likt en bäck.
Dagen därpå fick hon jobb, tog Waxholmsbåten ut mot Lidingö och log tills solen försvann.

Från tankar om att göra sin inre karriär

Så går tiden vidare, juldagen har mörknat, klaffarna på julbordet har tagits bort, julservisen har kommit hem igen till ekskänken och även middagen blir rester från bordet i jul.
Axel Knåde sitter i sitt rum, han talar för sig själv eller möjligen åt hans brorsbarn som befinner sig i samma rum. Han berättar om hur han red över berget med sin åsna då han blev stoppad av banditen Zlaton Junior. Banditen krävde att få den mat och det silver som fanns i väskorna. Om inte så skulle han smitta ner åsnan med influensavirus. Med en sjuk åsna skulle Axel Knåde behöva köpa hostmedicin och vänta på tillfrisknande. Det skulle innebära att han inte skulle hinna lämna in tipset för nästa vecka. Nå, skrek Zlaton Junior, hur vill du ha det. Får jag väskinnehållet eller …... Då hörs ett brak, ur en bergsgrotta kommer tre bergspoliser på en fyrhjuling med full fart ner mot Axel och Zlaton.
Zlaton går upp i rök och Axel bjuder poliserna på fika med chokladbollar. Färden kunde senare fortsätta.

Från tankar om att under juldagen dras rullgardinen ner redan tidigt

Dagen hade övergått i en ljusbrun skinnstol, ganska enkel, inte tung och pompös.
Vår vänskap startade upp den dagen och vi byggde bo tillsammans.
Mitt eget skinn är vitt, jag är en vit man tänkte Tore och la ena benet över det andra.
Polisen hade varit där och försökt stoppa kravallerna och fika med de närvarande.
De röda lastbilarna rullade utanför huset, kanske med Tomtar som var på tjänsteresa.
Väglaget var halt och rakborsten halkade omkring på kinden, imorgon skall klapparna
öppnas och alla Tomtar få sin lön.

Från tankar om att under skinnet finns så mycket mer

En död man i en sval kyl låg på lur hela kvällen.
Bredvid mannen låg ett paket leverpastej till frukost.
Natten blev besvärlig med de ständiga upphostningarna
och vinden låg på från det gråsvarta havets rörelser.
På morgonen passade ättiksgurkan och paprikan till pastejen.
Solen var redan uppe och påklädd när vi andra vaknade.

Det var nu bara två dagar kvar till julafton och gröten puttrade på spisen.
Klapparna var slagna mot kinderna, den röda klänningen var inköpt,
skinkorna fanns kvar som vanligt, snön hade redan kommit och försvunnit,
granen böjde av några gånger innan den nådde sjärntoppen och
allt kändes som vanligt.

Från tankar om att till jul skall kylen fyllas 

En oansvarig tanke flyger rakt in i korridoren på spaning.
Vad har tanken för uppdrag? Jobbar den själv eller har den medhjälpare i tanken.
Vi i väntrummet visste inte hur vi skulle förhålla oss när vi väntade med en kopp kaffe i handen. Så bestämde vi oss för att hälla kaffet i blomkrukorna och tillkalla polis.
Strax därefter bytte vi snabbt om och sprang in till poolen. Vågmaskinen var igång och tillsammans vågade vi äntligen hoppa i med glädje och badkläder. När vattnet tog slut blev det förhör med polisen och därefter en bok på rummet innan middagen var klar.
På morgonen var korridorerna städade och hästarna väntade på oss.

Från tankar om att i varje tanke finns det flera utvägar

I denna timmes tid slår klockan uppfordrande
Vi försöker att inte lyssna, men slagen finns där
Oroligt vänder de sig om mot utgången, den blockerade
Sirener närmar sig från flera håll
En troende öppnar sin Chipspåse med ostbrickesmak
Ett ljus blinkar bortom korvkiosken, någon beställer korv med mos
Allt verkar hopplöst, reträttvägarna stängda och
det finns endast två chipspåsar och en påse salta jordnötter kvar
Då syns en helikopter med dess ljud närma sig perrongen
Den går inför landning, fyra män i långbyxor springer ur helikoptern
De ropar ”kom hit, är ni snälla”, vi vänder om mot dem och
lastas in i helikoptern
Vi är räddade, men ändå rädda när vi flyger förbi en undulat

Från tankar om att klara sig undan en katastrof  

- Hur är du som person?
- Svårt, hur är du själv?
Ett stilla möte i en biofåtölj och
inte vet du om det snöar fortfarande.
       Upprepar frågan ”Är skorna för stora”
Hon tar sakta av dem, gör ett fotavtryck i snön.
Hämtar skorna, placerar dem bredvid,
några snöflingor hittar ner i ena skon,
hon svarar ”dom passar utan extrasula”.
       I biolokalen sitter två personer kvar,
de andra har gått till bussen,
de två har sina funderingar om slutet,
borde det vara tidigare, mer förklarande vitt.
Så en röst från maskinrummet,
”vi måste låsa nu”
- Vet ni om det har slutat snöa, här i trakten?
- Jag tror inte det, hör snökedjors gnäll.
          De två lämnar bion med snö på mössan,
det saknas en kaffe till slutet.

Från tankar om att en bra film är inte alltid bra (kanske nyttig)

I den lilla stugan på stranden bor den lilla lurvige danska dvärgpudeln Lotta Ho.
Stranden är lång ända bort till klipporna mot Glömro. Åt andra hållet finns ytterligare en stuga precis där småtallarna börjar växa och strax ovanför sanden. Lotta Ho jobbar på ett kontor i Glömro där hon ställer ut fotografier från innerstan. Redan som en liten hund hade

Lotta ett stort intresse för fotografering och hennes första kamera hittade hon på stranden med ena objektivögat igenmurat av sand. En dag när Lotta Ho tog sitt morgonbad i frukostsolen så dök en stor fisk upp i vattenytan. Fisken simmade mot Lotta Ho och svalde henne. Fisken simmade sedan ut i havets alla vågor.
Där stod nu en ensam stuga på stranden, den vände sig ut mot havet, tittade länge ut mot horisonten, men såg inget bekant förutom djupet i ett hav.

Från tankar om att fotografera det man ser och det man borde se

De gula västarnas ägare sprider sig över avenyer och torg likt ett influensavaccin som infekterar person efter person. Har vaccinet uteblivit? Har västarna sprängt alla västknappar samtidigt som de hemlösa försöker hitta en ledig källartrappa.
Vad kostar det att skydda samhället mot de infekterade västarna? Var går en sådan insats möjliga gräns?
När jag öppnade fönstret och skakade av dammet ur näsduken hörde jag en katt som jamade oroligt. Det var mörkt, katten kände inte till området, den kände däremot doften av en uggla där uppe. Så accelererade den över skogsbacken och försvann. Jag stängde fönstret och frös i den kalla bädden.

Från tankar om att vaccinet inte alltid funkar och det kanske kan glädja någon

I natt hostade Atte upp lungorna, eller var det bara en?
Hosttortyren går till så att, du inte kan sova för att du måste hosta, därefter kan det ändå hända att du somnar till, efter ca 13 minuters sömn behöver du vakna för att hosta. Sedan rullar det på under resten av natten. Dagen därpå frågar Attes fru Vera, ”har du sovit gott”, ”nej jag har hostat ont”.
Vera har vart gift med Attes kompis Pelle i fyra år, även han var en känd hostare. Vera har funderat mycket på hur det har blivit så här. Hon bytte man, men fick behålla hostan. Nu är ju Atte och Pelle visserligen kompisar och är vana att hosta ihop när de går på hockey.
Eller är det något i luften tänkte Lisa, Veras syster. Lisa har haft mycket problem med fotvårtor. De bästa med att leva med en hostare är att den andre vet alltid var den ene är och det behövs ingen transparent gps.

Från tankar om att ibland är livet som att hosta i motvind

Flickorna spelar boll med händerna.
Nobelpristagarna har fått sitt erkännande.
I Stadshuset städas det fortfarande.
Nu är det timeout, handbollen får då inte röras.
I varje hörn försöker julen komma fram.
Halsens hosta biter sig kvar.
Klockan i köket alarmerade, middagen klar.
Så kommer vädret in i TV:n, blir inget väder som vanligt.
På Öland väntar bönderna på skörden och turisterna,
tomten åker några extra gånger över bron inför julen,
blåser det starkt från norr så kan släden sladda.
Tavlorna hänger snett igen i trappuppgången.

Från tankar om att på varje ö finns det en strandlinje

Det är en sorglig dag för den som har ont i halsen och som inte får stopp på hostan som väller ut från lungorna och far ut i världen. En del i omgivningen kan även bli träffade av någon liten luring till mikroorganism och bli sjuk. Andra tycker att något är sjukt bra, detta konstiga uttryck.
Är fattigdom lika med att du måste göra allt själv? Den fattige som klarar sig bäst är då säkert händig och företagsam, men det gäller väl alla.
På balkongen mitt emot står den där mannen som alltid bara bär sitt skinn bart på överkroppen. En gång frågade jag om han inte ville ha en av mina bättre begagnade skjortor i ett ”fint” märke. Han svarade ”den dag jag tar på mig en skjorta respekterar jag inte mig själv”. Jag skrev, bättre begagnad, vad menas med det? Slitet/använt: endast i liten omfattning eller tvärtom. Samtidigt sätter sig den övernakna mannen sig på balkongräcket för att visa att han finns, i handen en kopp franskrostat kaffe och i den andra handen håller han sig i fästet till sin parabol, men även en liten torr kaka är inkilad mellan två fingrar.

Från tankar om att en lång hals förlänger matens njutning

Så försvann röstens klarhet och en sky av hostningar tog över dagen.
Esno hade varit på fest kvällen innan och överansträngt sin röst med sång och halsen med starka drycker och den fetaste maten i byn. När han ropade på sin jycke så hördes en torr viskning i rummet och hunden fortsatte att sova. I det här läget gjorde Esno det enda rätta, han stängde igen butiken och hans tänder såg ingen på en vecka. Det tar på krafterna att ha roligt, men det ger en hel del till utövaren. Sedan kan du alltid skylla på en virus som Kalle gjorde julen 1972.

Från tankar om att utan röst kan det bli svårt att få tröst

I centrum går folk hit och dit. Vi hoppas att de själva vet vart de är på väg.
Nere vid havet går även solen ner bakom den grusade stranden och flaggan vajar fint.
Karusellen får barnen att skratta hela kvällen och när familjen kommer in i sitt orenoverade kök så fattas bara spagettin till köttfärssåsen. I korridoren står en svartklädd kvinna och
visar upp sig med sin stolthet som skär genom tapet och vägg. Barnet i sängen försöker
sova, men det är så svårt om man inte mår bra. Mamman och barnet sätter sig i soffan
och trycker på fjärrkontrollen. Bakom TV-rutan finns en långfilm, hur får den plats?
I badrummet hörs det hur vattnet spolar hårt ner i handfatet och kroken till handduken
ramlar plötsligt ner, trots det så är alla sängar renbäddade. Så somnar barnet lugnt i
soffan och snusar tätt mot gosedjuret.

Från tankar om att det brukar ordna sig till slut

Ensam och utbytbar
tänker stubben i snålblåsten.
Nu är vi många utrensade träd
och inte kan jag blomma till vår.
Jag som bytte krona i fjol,
men jag är rätt vacker ändå
och inte kan jag blåsa omkull.

Från tankar om att: när det bara finns stubbar i skogen, finns det då någon skog  

En del vill få sin ålder sänkt eftersom hen känner sig mycket yngre.
Hen skall ju egentligen vara en han. Att bara komma på idén är ju kul.
Däremot att driva det rättsligt verkar ju helknäppt. Fördelen att ex.
sänka sin ålder från 70 till 50 skulle vara ex. vid dejting eller
vid ansökan om jobb. Nåväl, personen har fått avslag hitintills.

Andra har många andra önskemål, inte minst till jul.
Någon vill ha snö till badrummet, eller ha bredare axlar, eller hitta en
skatt i rabatten, eller mat på julbordet, eller ett julkort från sin son,
eller en falukorv istället för skinkan, eller en julgran att lägga bredvid
klappen. Apropå jul har tomten tomträtt?

Från tankar om att det måste väl kännas bättre att dö vid 70 än vid 50

När skuggan kommer ifatt dig,
byrån är full av strumpor,
julklapparna är uppätna,
V75 havererar i yttre sväng,
bilen kör sönder guppet,
polisen är på långsemester,
frun är förkyld och halvsovandes,
en myra tittar fram i december,
dagen är mörk när det är som ljusast,
korven brinner i ugnen,
bibliotekskortet har gått ut på promenad,
svalorna är heta som en glögg,
livet är långt för den som kör sakta,
svanen bor i gästrummet,
skinkan är inte köpt,
samma skinka är inte griljerad,
vattnet gurglar sig i magen,
och endast tomten står i tomtkö.

Från tankar om att tankarna snurrar inför jul

Mannen mitt emot har inget hår på huvudet,
en gråblå kavaj med en vit skjorta uppknäppt
i halsen, alltså ingen slips.
Hans näsa är rak, munnen ler försiktigt,
hans huvud lätt höjt och en ganska intensiv blick.
Han ger ett rent, stiligt, men avslappnat intryck.
En man som ändå verkar vara på vakt.
Men det är ju Fredrik vår tidigare statsminister
Reinfeldt. Han har ju skrivit en bok om det
som nu påverkar människor.
Det kanske vi också skulle göra, men den skulle
bli trist och handla om alla låsningar som finns
i regelverket som dessutom inte är gjort för
dagen. Gäller rättsväsende, skolan, sjukvården,
invandringspolitik, kontrollbrist etc.
Får man ha en gammaldags tygnäsduk idag eller
måste den vara av papper som smular och
kladdar ner fickan.
Får man ha en tall till gran, när det blir jul?
Får man ha en liten, liten ljusslinga i sitt Japanska
körsbärsträd eller måste det se ut som grannarnas
tivoli?
Imorgon är det måndag och ny arbetsdag för alla
pensionärer. (nej, skrev inte pissoarer)

Från tankar om att i varje statsminister finns det en människa

Tillsammans är man alltid mer än en och
det ger så mycket mer.
En helt ensam fluga flög över altanen.
Det såg ut som den gick in för landning.
Bara den ser plankstickan som tittar upp
vid den beräknade landningen.
Så ser jag hur flugan gör en gir runt räcket
på altanen och plötsligt stiger upp mot plåttaket.
Vi andas ut tillsammans och häller upp en till
kopp kaffe och jag tar min tredje mazarin.
Ute vid grusgången ser jag flugan igen,
på väg bort mot soptunnorna och grannens gräns.
Den liksom vinkade med vingarna innan den flög
ner mot sjöbodarna och bryggan.
Vi andra hoppade upp på våra cyklar och följde efter.
Så badade vi allesammans och flugan simmade ryggsim.

Från tankar om att det är sällan som det är bäst att vara ensam (nästan aldrig)