Två blir tre

En man tar sig uppför trapporna i kyrktornet. Vid hans sida en kvinna klädd i en blåmild dräkt.
Mannen har grått skägg som vilar i polisongerna och nedre delen av hårbeklädnaden. Kvinnans dräkt slutar fyra cm. under knänas skål. 
Ingen vet varför de inte sitter hemma och tittar på "så mycket bättre" istället för detta trevande bland kyrktrapporna. Plötsligt ringer det på kvinnans ena mobil. En man i luren säger "vet du att dina fyra sista siffror i personnumret finns på internet". Hon svarar "ja" och han tackar för samtalet. 
Utanför kyrkporten är det redan mörkt, men de hittar ändå fram till busshållplatsen och upptäcker att nästa buss går först om två veckor. Vad gör vi nu sa mannen och la till "om det ändå bara hade varit en vecka".
Kvinnan kom då på att hon hade en avlägsen släkting  runt hörnet. Alltså avlägsen i släkttavlan, men nära i miljön. De gick då till den avlägsne släktingen, som kanske var hemma. Det var svårt att avgöra därför att hela lägenheten var mörk, men kunde det bero på den dyra elen eller var hon bara hos frissan eller utomlands. Hon hade alltid haft en kort frisyr med en halvskuren bena på vänster sida, som svängde in mot mitten. Färgen däremot hade hon ändrat efter tillfälle, senast de sågs var det rakställda håret i en självglänsande brungrön kulör. Mycket förtjusande som hennes granne sa i tvättstugan.
Mannen började nu längta tillbaks till kyrkan. Egentligen var han blyg ner till midjan, men därefter mer frispråkig i agerandet. Släktingen var hemma och nu bestämde de sig för att ta en kopp kaffe till en god kaka tillsammans. När de vaknade i sängen dagen därpå var det bara 13 dagar kvar till att bussen skulle gå. Kvinnan mumlade "kan en buss gå" och så gick de ut och köpte biljetter.

Från tankar om att kyrkan förenar människan med.............

Vintern är här

Vill verkligen vintern breda ut sig över våra varma leenden.
-Vad säger du vintern?
-Även vi som trivs bäst i kylslagna miljöer måste få plats.
-Men du vintern, vi som gillar varma händer har flera supporter på badstranden.
-Tänk då på en frusen dag då isen klättrar upp mot badhytterna, så vackert.
Så fortsatte diskussionen och ingen hade rätt. De förstod inte att det är just på grund av att de båda finns som gör att vi ibland älskar vintern mest och ibland sommaren.
Då hörs från buskarna bakom den stora stenen ”Har ni glömt bort oss, våren och hösten”.
-Det där får vi ta en annan gång, nu är det så mycket annat med julklappar och adventskalender.
Från de gröna sofforna vilar våra fötter på ryamattan. De kliar lite under fotsulorna från de små krypen som bor under mattan. Våra blickar ser ut genom fönstren, det är mörkt så att vi inte ser om det snöar. Kommer tomten ha hjul under släden i år?

Från tankar om att det inte går att stoppa årstiderna.

Alla helgon, men alla är inte helgon:

Nu finns det bara lite kvar i det lilla glaset med mörk rom. Ovanför huset flyger Södertäljes kommunalfågel, polishelikoptern i den svarta kvällen. Alla har sin uppgift. Min är att smutta lite lätt på romen, helikopterns vet vi inte, men det är sällan en sökning efter en svampplockare som inte hittat hem.
Igår mötte jag en 15-årig mördare i affären. Han verkade snäll och betalade för mammans grönsaker.
I morgon är han inte bara mördare, då är han även mördad. Synd på en sådan fin pojke, han skulle kunna bli en bra politiker.
Snart skall vi uppmärksamma andra som har avlidit och har sitt vilohem på kyrkogården.  Vår kraftfulla ljungväxt är nyplanterad, ogräsen och växtrester borttagna och nu väntar det stämningsfulla tillfället då ljusen tänds och eftertanken om de sina dominerar.
Igår såg vi filmen ”Titina” med tre barnbarn. En tecknad film som handlar om polarforskaren Amundsen. Titina var en liten hund som var med på resan i luftskeppet och genom att den var med i filmen så blev innehållet mer anpassat för de yngre.  Idag finns filmen med i DN:s filmlista på bästa filmer just nu. Vad tyckte då barnbarnen? Jo, de var nöjda. ”Den var bra”.
Den som gillar sport kan nu se på TV. Tennis i Paris och handbolls EM med svenskor. Allt medan helikoptern har avlägsnast sig mot horisontens ljuva, men dolda mörker.
God natt!

Från tankar om att vi får tänka på våra nära, som inte längre får vara med