I de små svängarna gör sig
balansen mellan slips eller
inte slips påmind.
Vara snygg eller följa mode,
visa respekt eller ta plats.
Den sista timmen får avgöra,
det lutar mot en transparent.
Det var så han levde,
osynlig men alltid märkbar.

Från tankar om det sista mötet

Sitter i den vita plaststolen på altanen och
solen letar sig in under det korrugerade altantaket.
Det blåser friskt och vinden tar med sig barren från
tallarna som regndroppslikt smattrar på taket.
I mina händer vilar Richard Fords bok, Kanada.
Den är så bra, men det är svårt att läsa i den låga
septembersolen. På omslaget har DN skrivit ett omdöme
lika vackert som en fjärils första längre flygtur ”en roman
som för en stund får livet att kännas lite mer meningsfullt
än det kanske är”. Kan varmt rekommendera boken som
jag bara har läst en femtedel av. När en bok känns riktigt
bra så vill jag spara på lästiden så att den räcker länge.
Någon kan tycka det är snålt, men så är han/jag. Tyvärr
kan det innebära att den ursnygga nyköpta skjortan får
hänga till sig så länge att den plötsligt en dag både
är oanvänd och omodern. – Trist!

Från tankar om att en bok får ta plats utan att sväljas hel, direkt  

Föräldraledighet (vadå ledighet) - Varför talar ni inte om barnets bästa?
Man hör i debatten att:
Pappan skall vara hemma med barnet, minst lika mycket som mamman. Om så med tvång.
Mamman är hemma för mycket och hamnar i alla olika fällor (karriär, lägre pension, latteberoende, lönediskriminering etc.)

Man hör inte i debatten:
Barnet då, vem bryr sig om huvudpersonen som med påfylld kraft skall bygga vår framtid med en känsla att vara just den som vi behöver och uppskattar.
Vad är bäst för den lille?
Skall man generalisera så är mamman den bäst lämpliga att ta huvudrollen i omhändertagandet av barnet. Att ge omvårdnad, trygghet, kroppsnära värme och kärlek, bröstmjölk, stimulation och vara lyhörd för även de små förändringarna.
Vi ska inte klandra mannen, för här har kvinnan ett försprång genom sitt genetiska arv, som naturligvis kan spädas på av den sociala komponenten. Av egen erfarenhet vet jag att samma förhållande gäller inom sjukvården. Generellt sätt så passar kvinnan bäst för omvårdnad, att värma den trasigas kropp och själ.

Åter till barnet, kan något av detta vara viktigt för dagen och framtiden:
-Att föräldrarna själva får bestämma och värdera fördelningen
-Att den förälder som helst vill vara hemma, är det
-Att den förälder som är hemma är närvarande och inte delvis på jobbet
-Att föräldern tycker att kontakten med barnet är viktigare än pensionen
-Att föräldrarna väljer en fördelning som gör att de har råd att bo kvar

Från tankar om att jag själv vill välja vilken sida jag ska sova på trots att mina barn är vuxna 

Kombination att bli gammal och frukosten:
Du börjar bli gammal:
-När du tycker att du äter frukost jämt/nu igen
-När du inte kommer ihåg att du ätit frukost
-När du äter frukost oavsett vilken tid det är på dygnet
-När du hälsar god natt till din fru på väg till frukostbordet
-När du blir sur då du tycker att du får vänta för länge på varmrätten
-När du behöver varmköra bilen före frukosten
-När du brer smör på mackans båda sidor
-När du tar med frukostbordets kaviartub till tandborsten
-När du inte vill ha frukost eftersom du åt den igår
-När den första tuggen alltid måste vara från Konsums sirapslimpa
-När du inte kan somna utan frukost
-När du funderar på om du skall ta kvällsmedicinen före eller efter frukosten
-När du brer på marmeladen på den välrostade slipsen
-När du redan vid hemmets frukost har tagit fördrinken och klätt upp dig inför kvällens fest
Men, på något sätt är det ju ändå viktigast att bli mätt, på något sätt. Kanske med lite hjälp.


Från tankar om att det kan vara knepigt med frukost. I Danmark t.ex. äts ju frukosten först till lunch  

När jag stod på gränsen mellan ett sammanbrott och Norge förstod jag hur uppskattat det är att plocka en kasse äpplen från grannens äppelträd. Han, grannen alltså kallar sin sydvästra del av tomten för Holmenkollen. Det är på den delen som själva äppelodlingen breder ut sig.
Den innehåller två träd som står bredvid varandra och ett har grenar som hänger över gränsen till mig. Namnet Holmenkollen kom grannen på när han såg på backhoppning på TV. Han tyckte sig kunna jämföra hopparens färd med äpplets fall mot jorden.
Min idé är att skydda hans träds grenar för överbelastning och har nu snart en kasse full med frukt (höll på skriva backhoppare). Jag tror inte han har något emot att jag får en del, men passar ändå på när det är onsdag, då han ofta jobbar över och frun är ute med hunden.
Det bästa med äpplen är att de är så goda och att man kan göra så mycket av dem, paj, mos, kräm, sylt, inläggningar, lådor, paket, skålar, sänglampor och förra veckan när jag köpte en
byrå så la jag några äpplen i bagagerummet som jag sedan la byråns kortsida på och kunde därefter lätt rulla in byrån. (Fick nästan mos på köpet)

    
 Från tankar om att äpplen förlänger livet och är gränslöst goda

En höstdag har nu kommit
och ger en vind av regn.
Du jobbar ju med IT
datorer kopplade till sängn.

Ja mossan börjar vissna
som håret på din knopp.
Du vill så gärna kissna
men i snoppen är det stopp.

Bladen blir till löven
och lägger sig till ro.
Du fryser lätt om röven
när du mjölkar våran ko.

Fukten sköljer stubben
från svamp och myror små.
Du är den bästa gubben
som trippar fram på tå.

Från tankar om att ännu en höst gör ingen yngre

Sök friden
Friden lockar oss till att fördjupa oss i våra minnen.
Den ger och gör plats utan att vi känner oss onyttiga.
Istället fyller den rummet och visar dess nyttiga plats.
Därefter kan vi knyta skosnörena och vandra vidare.

Från tankar om att ta sig tid att söka friden  

Photobox - tummen ner!
På något sätt hade det hamnat ett mejl från Photobox i min dator.
Det var naturligtvis ett fantastiskt erbjudande som skulle i förlängningen få mig till kund.
Jag nappade på erbjudandet och försökte föra över foton till Photobox.
Misslyckades naturligtvis, försökte igen, men misslyckades. La ner det hela.
Ja, jag är ingen datorfantast, men ändå inte helt borta i datorskogen.
Erbjudandet gick ut, men nya mejl dyker upp med förlängning av erbjudandet, inte en gång utan vid flera tillfällen.

Fasen tänkte jag, gör ett nytt försök.
Jobbar på, timmarna går, allt varmare, upp med fönstret, skjortan blöt, trött i huvudet,
börjar nu fatta, glädjen åter, tiden går, gör det säkert inte på snabbaste sätt, men det funkar.
Är nu hyfsat klar och skall avsluta, skriver in koden till erbjudandet, kommentaren på den där djä… skärmen: erbjudandet gick ut för några dagar sedan.
Känner hur jag sakta glider ur stolen samtidigt som näsblodet lägger sig över tangentbordet, huvudvärken borrar sig ut och in genom skallbenet och fotsvetten rinner ur mina tofflor.
Har aldrig varit så nära livets slut, när jag ligger där på ekparketten. På dödsattesten kunde det ha stått, dödsorsak: Photobox.

Från tankar om att ge gärna upp i tid

Det är först när man sitter på toa
som man förstår att man har det bra.
Utan mat och vatten behövs det inget toabesök.

Från tankar om att ingen vill ha en ”arbetslös toa”

Vänd dig mot ljuset
blicken så klar
vila ditt inre
ta fram det du har

Börja från botten
leta dig fram       

väx nu därinne
gram efter gram

Från tankar om att det behövs inre tyngd för att nå fram  

Klockan är 17:25 och valen ligger stilla under vattenytan.
Den har jobbat hårt hela sista veckan och har nu inte så stor möjlighet att påverka strömmarna.
Imorgon kommer rabatteringen av slutdebatterna starta, men trots Rean kommer nog inte intresset vara stort.
En tomhet finns där redan, men samtidigt en lättnad.
Kommer förlorarna erkänna att de är förlorare eller kommer de att ta fram exempel som:
Min granne, Sture bakom rabatten, röstade på oss för första gången så vi känner oss ändå som vinnare och 1927 hade vi fyra röster mindre och hade inte svärmor hamnat på akuten med sin vrickade fot så hade vi haft en röst till och egentligen tror vi att det har försvunnit röstsedlar från vallokalen i Röstahammar som kan ha hamnat på Valles pub istället för i valurnan och hade Tv-journalisterna vid något tillfälle tagit upp vinstintresset på Postkodlotteriet och inte bara vinstintresset i den sjuka skolan så hade vi säkert vunnit och hade inte Jimmie Å. nät dejtat med spelbolagen istället för med nyanlända Rosa så hade det säkert sett annorlunda ut.
Ja, förlorarna är ofta bäst, men lyckas ändå förlora.

Från tankar om en valspurt

Reflektion:

Igår var morfar och mormor i Kärrtorp och hämtade barnbarnen på dagis/skolan.

De små hade tydligen längtat hela veckan efter detta enkla evenemang. Tänk att behöva göra så lite och få så mycket uppskattning.

- Inget jag känner igen från arbetslivet. Där fick jag aldrig någon uppskattning när jag gjorde lite.
Resultatet från Kärrtorp: Det blev inte sämre av att både de små och de gamle hade det trevligt och att alla kände sig uppskattade.

Från tankar om att generationsmöten inte behöver vara på Skansen utan även vid grinden till dagis 

Sitter i en teaterfoajé
väntar på tiden
att den skall föras utför rulltrappan.
Folk strömmar sig förbi som hala fiskar
många bromsar in
förväntansfulla
rättar till en vriden kjol
ser en sista gång i mobilen
väntar i sina i slitna jeans på en kanske inte sliten vän.
Så bildas det en ny kö
här går det att förtidsrösta
måste vara svårare att redan i förtid tänka framåt
ung kvinna med cykel in bakom skärmen
tänk om en punka påverkar valet.
Bläddrar förstrött i teaterkatalogen
funderar på den barocka utställningen på plan 3
att blanda 1600-tal med nuet
mycket var långt ifrån vackert
Skall konst vara vacker
räcker det med att den skall engagera
kan ändå inte komma ifrån att leta efter den vackra tavlan
som skulle passa på vår vägg
har aldrig hängt upp en tavla med mål att engagera,
En äldre herre letar efter in fru och någonstans att kissa
det sista ser ut att vara viktigast för stunden.
Nu min foajé, måste jag ge mig av
tack för stunden och titten.

Från tankar om att observera kultur i Kulturhuset  

Fru Winter hade långt kvar till nästa sommarsemester. Hon hade redan hyrt en stuga utanför Kolmården trots att det var 10 månader kvar till nästa sommar. Hon älskade vilda djur, hennes fotriktiga sandaler och att jobba övertid på torsdagar. I dag var det onsdag och hon hade förberett
morgondagens övertid med att köpa pålägg till kvällssmörgåsen. Hon tyckte mycket om småfranska med skinka av hare lätt doppad i Bostongurka. Efter smörgåsen brukad hon alltid ta en kopp vaniljsås med irörda hallon eller någon annan lämplig frukt till kaffet. På jobbet fanns det en kaffeautomat och det kostade inget att ta sig en kopp. En del av arbetskamraterna drack nästan mer kaffe än de hann jobba enligt fru Winter och hon hade länge tänkt ta upp det på hennes lönesamtal. Hon tyckte att kaffekostnaden borde bli väldigt hög med anställda som drack så mycket kaffe och undrade när de fick tid att jobba. Dessutom hade hon sett flera viktiga dokument som inte bara hade mazarinfläckar utan även färska fläckar av kaffe. Hon skulle föreslå att de borde höja hennes lön då hon själv ansåg att hon var en mycket måttlig kaffedrickare.
Varför hon hade valt Kolmårdentrakten berodde på att hon inte hade råd att åka på den efterlängtade safariresan till Kenya, som hennes syster hade gjort för några år sedan. Här kunde hon i alla fall vara ganska nära de vilda djuren på djurparken och med rätt vindriktning känna doften av ett dräglande lejon.

Från tankar om att planera i tid, innan den tar slut    

Kräftfest, kräftfest hela dan.
Har nu ”ätit” kräftor i 26 minuter.
Är något hungrigare än när jag tog tag i den första. Alla vet ju att det går åt mer energi att komma åt
kräftköttet än vad den lilla mängden ger i energitillskott. Det kan kompenseras med många snapsar, men mitt kaloritillskott blir bara en ynka snaps och en folköl från folket i Prag.
Vad är bäst, kräftsmaken eller själva ritualerna runt ätandet? Trots avsaknad av hatt på huvudet och långt ifrån att bli ”i hatten” så är nog själva arrangemanget höjdpunkten.
Nu har händerna blivit otäckt kladdiga, som tur är har jag en bunke vatten på altangolvet vid mina fötter. Doppar diskret ner fingrarna och längtar efter ostpajen på andra sidan bordet. Tar en tugga av pajen, vad god och lättäten den är (ja, vad gott det är med kräftor), därtill lite bröd och sallad och där bakom går solen ner bakom tallen i skogsbacken.
Tiden går fort, men kräftan går baklänges. Funderar nu på om någon vid bordet har kräftan som stjärntecken, men då skulle de nog inte vara med på ett kalas där de nästan skulle äta upp sig själva.
Personer i detta stjärntecken är bla. romantiska, husliga och sexiga, kan det hjälpa?
Vad gott och mysigt det är med kräftfest.

Från tankar om att traditioner behöver vi för att förstå att vi är på rätt väg  

Ja, dessa svenska lagar och dess tillämpning.
Läste ni om tjejen som provade kläder i affärens provhytt och plötsligt upptäcker att hon blir fotograferad. Killen åker fast, men döms inte eftersom tjejen upptäcker honom och därigenom anses inte fotograferingen gjord i hemlighet. Alltså, om du stoppar någon som just fotograferar dig i smyg så anses fotograferingen inte längre vara gjord i hemlighet. – Puh!
Om någon tar sig in i någons bostad, blir upptäckt när hen plockar ner föremål i en väska, springer ut ur bostaden utan väskan. Är det då inget brott!
Då kanske man kan köra lagligt i 100km/tim.  på en 50-väg om inte polisen upptäcker det.
Ja, det är naturligtvis ibland svårt att förutse alla olika situationer i samband med ny lagstiftning, men det borde finnas någon slutkläm i lagen som ger rättsväsendet möjlighet att döma på ett skäligt sätt.
(efter lagens intuitioner).

Annars blir även den bästa lag
urvattnad och ganska svag.
Vi vill alla att det skall bli rätt i rätten
och inte komma surt till efterrätten.

Från tankar om att det gäller att lagligt tänka rätt  

En inbromsning för en tyst minut
tjuter långt ner i asfaltens grund.
Tandvärken blir allt påtagligare
och resåren i strumpskaften ger vika.
Det svarta mönstret från däckhuden
ger vägen sin egen tatuerade identitet.
Ett samtal från dikeskanten till läkaren
för tanden, finns det tid trots resåren.
Inget svar i den tilltagande värken
och trafiken. Varje inbromsning ger ökad
livslängd och tid till eftertanke.

Från tankar om att en inbromsning går före en resår

Tonernas rötter
andningens djup
stödet från magen
slappna av på en stol

Gympa med stämband
skapa oljud
utmana Kusen
Sången nu gror

Från tankar om att rösten kanske finns där 

Journalisternas björntjänst i valtider:
Ni vet David och Goliat. Den svage mot den starke.  Ni vet även viket lag man hejar på när storfavoriten möter en svag motståndare (om inte den starke är svensk). Den svage som slår ur underläge får våra sympatier.
Jag kan få samma känsla när Jimmie Åkesson utfrågas av journalister och undrar numera alltid:
- hur han skall klara av frågorna/påhoppen i deras försök att med alla medel sätta dit honom.
- om han kommer att hålla sig balanserad med tanke på det kränkande sätt som han bemöts på av journalister
- hur han skall förhålla sig till att han behandlas sämre än övriga partiledare. D.v.s. att han möts odemokratiskt i en demokrati där var tionde väljare stöder honom och hans parti.

Hade det varit i ett annat sammanhang och om Jimmie hade varit invandrare (ganska kul idé) så skulle nog många hävda att journalisterna uppträder rasistiskt.

På något sätt får journalisterna mig att koncentrera mig på hur Jimmie skall stå emot påhoppen istället för att lyssna på hans sak argument kring frågorna. Det innebär att jag istället för att koncentra mig på hans försök till resonemang kring partiets idéer så följer jag honom som en utsatt person.
 
Mitt förslag till journalisterna är att stå upp för vår demokrati, försök vara neutrala, behandla alla lika och med respekt. Om inte kan det gagna sverigedemokraternas intressen på ett felaktigt sätt.

Från tankar om att effekten av ett agerande kan få motsatt effekt