Fru Winter hade långt kvar till nästa sommarsemester. Hon hade redan hyrt en stuga utanför Kolmården trots att det var 10 månader kvar till nästa sommar. Hon älskade vilda djur, hennes fotriktiga sandaler och att jobba övertid på torsdagar. I dag var det onsdag och hon hade förberett
morgondagens övertid med att köpa pålägg till kvällssmörgåsen. Hon tyckte mycket om småfranska med skinka av hare lätt doppad i Bostongurka. Efter smörgåsen brukad hon alltid ta en kopp vaniljsås med irörda hallon eller någon annan lämplig frukt till kaffet. På jobbet fanns det en kaffeautomat och det kostade inget att ta sig en kopp. En del av arbetskamraterna drack nästan mer kaffe än de hann jobba enligt fru Winter och hon hade länge tänkt ta upp det på hennes lönesamtal. Hon tyckte att kaffekostnaden borde bli väldigt hög med anställda som drack så mycket kaffe och undrade när de fick tid att jobba. Dessutom hade hon sett flera viktiga dokument som inte bara hade mazarinfläckar utan även färska fläckar av kaffe. Hon skulle föreslå att de borde höja hennes lön då hon själv ansåg att hon var en mycket måttlig kaffedrickare.
Varför hon hade valt Kolmårdentrakten berodde på att hon inte hade råd att åka på den efterlängtade safariresan till Kenya, som hennes syster hade gjort för några år sedan. Här kunde hon i alla fall vara ganska nära de vilda djuren på djurparken och med rätt vindriktning känna doften av ett dräglande lejon.

Från tankar om att planera i tid, innan den tar slut