Kräftfest, kräftfest hela dan.
Har nu ”ätit” kräftor i 26 minuter.
Är något hungrigare än när jag tog tag i den första. Alla vet ju att det går åt mer energi att komma åt
kräftköttet än vad den lilla mängden ger i energitillskott. Det kan kompenseras med många snapsar, men mitt kaloritillskott blir bara en ynka snaps och en folköl från folket i Prag.
Vad är bäst, kräftsmaken eller själva ritualerna runt ätandet? Trots avsaknad av hatt på huvudet och långt ifrån att bli ”i hatten” så är nog själva arrangemanget höjdpunkten.
Nu har händerna blivit otäckt kladdiga, som tur är har jag en bunke vatten på altangolvet vid mina fötter. Doppar diskret ner fingrarna och längtar efter ostpajen på andra sidan bordet. Tar en tugga av pajen, vad god och lättäten den är (ja, vad gott det är med kräftor), därtill lite bröd och sallad och där bakom går solen ner bakom tallen i skogsbacken.
Tiden går fort, men kräftan går baklänges. Funderar nu på om någon vid bordet har kräftan som stjärntecken, men då skulle de nog inte vara med på ett kalas där de nästan skulle äta upp sig själva.
Personer i detta stjärntecken är bla. romantiska, husliga och sexiga, kan det hjälpa?
Vad gott och mysigt det är med kräftfest.

Från tankar om att traditioner behöver vi för att förstå att vi är på rätt väg