Journalisternas björntjänst i valtider:
Ni vet David och Goliat. Den svage mot den starke.  Ni vet även viket lag man hejar på när storfavoriten möter en svag motståndare (om inte den starke är svensk). Den svage som slår ur underläge får våra sympatier.
Jag kan få samma känsla när Jimmie Åkesson utfrågas av journalister och undrar numera alltid:
- hur han skall klara av frågorna/påhoppen i deras försök att med alla medel sätta dit honom.
- om han kommer att hålla sig balanserad med tanke på det kränkande sätt som han bemöts på av journalister
- hur han skall förhålla sig till att han behandlas sämre än övriga partiledare. D.v.s. att han möts odemokratiskt i en demokrati där var tionde väljare stöder honom och hans parti.

Hade det varit i ett annat sammanhang och om Jimmie hade varit invandrare (ganska kul idé) så skulle nog många hävda att journalisterna uppträder rasistiskt.

På något sätt får journalisterna mig att koncentrera mig på hur Jimmie skall stå emot påhoppen istället för att lyssna på hans sak argument kring frågorna. Det innebär att jag istället för att koncentra mig på hans försök till resonemang kring partiets idéer så följer jag honom som en utsatt person.
 
Mitt förslag till journalisterna är att stå upp för vår demokrati, försök vara neutrala, behandla alla lika och med respekt. Om inte kan det gagna sverigedemokraternas intressen på ett felaktigt sätt.

Från tankar om att effekten av ett agerande kan få motsatt effekt