Nyår

Det sista timmarna rinner försiktigt ut genom årets filter.
Trummorna dånar över kvällen,
varför känns det som att vi inte har hunnit med allt.  
Kanske beror det på att drömmar sällan kommer fram under dagen.
Det vi beslutade i början på året försvann in i pandemins dimma
och nu verkar inte TV-bilagan ha kommit.
Kan nog bli ett svårt år igen, med ett missat TV-innehåll redan från början.
I Fyrverkiristad samlas befolkningen utanför kyrkan där det finns en naturlig ramp nedanför ”de dödas kulle”. Här samlas alla olika typer av raketer, rakvatten, raksträckor och rakdynga för att skjuta upp himlaraketer.
Längs södra koret bor prästen, Sven som har varit med på tidigare nyårsaftnar
och som gillar grillad korv i skogsmiljö.
Idag tänker vi alla på de som aldrig kan tänka på att planera en nyårsmeny.
De som äter samma middag året runt och sällan blir mätta.

Från tankar om att passera ett årsskifte med historia och framtidsförhoppning   

Snart nytt år

I år är både granen liten och grön hos grannen.
Grannen själv är riktigt stor och oftast röd i ansiktet.
Och om man tänker efter så passar ju grönt och rött ihop under juldagarna.

Ute är det aldrig vitt längre och Greta försöker väcka de halvdöda.
Kan hon lyckas? Vad kan vi göra? Alla våra grannar har två bilar, som de
åker omkring med hela dagarna. Vad gör de och varför?
Annars är de flesta mer ute på nätet än utanför dörren.
På TV är de ishockey för juniorer. De har mindre skridskor och klubbor,
men större chans att bli bättre än de som är äldre och redan bra.
Trumps lag leder och jag tror att Biden tycker om det.
Nu är vi närmare nästa år än på länge och vilket vin skall vi ha till huvudrätten
på aftonen före Nyårsdagen? Bestäms nog imorgon.
Grått nytt år!

Från tankar om att ”det blir nog bättre nästa år” och Löfven kan besöka fler köpcentrum

Julgröt

Det är julafton 2020.
Carola har bantat rejält igen.
Sjunger ändå bra med rejäl kropp i tonen.
Vår matsmältningskanal har extra mycket att göra.
Samma gäller personalen med Covidpatienter på Södertälje sjukhus.
Undrar om vi har fått slut på de dödsbringande festerna i stan.
Bland klapparna, den förtjusande väggalmanackan med de fina barnen.
Första gången som vi hyrt lokal för 80 pers. för att hålla avstånd till gröten.
Nu väntar alla på Nyårshelgen och på vaccinet till efterrätten.
Innan dess får vi äta upp alla skumtomtar som inte hamnade i granens matsäck.
Vad var nu godast idag, kanske ändå julgröten som mjukade upp hela kroppen.
Det gäller dock att koka så mycket som möjligt i början på julen, så det räcker till
några uppvärmningar dagarna efter. Den som har stått och rört om gröten under
en förmiddag förstår vad jag menar.
Undrar om påven äter risgrynsgröt samma dag som han mässar omkring på natten.
Nu byter grannen TV-program, julbelysningen släcks i häckarna, tidningen kommer
inte på juldagen och de flesta somnar till, i sina fåtöljer.

Från tankar om att en klapp på axeln kan komma från en julsäck 

 

Lugna gatan

Hemma på vår lugna gata har släckningen avslutats bland alla tomtar.
Hur det hela startade får utredningen visa efter att kommissionen har träffats.
Fynd som har påträffats längs gatan är framför allt ett antal uttråkade häckar.   
Dessutom var underlaget för halt för bilarna, som var parkerade med avstånd.
Ur ett av husen kom fru Gräddhylla med sin ex-hund, Puttman leende.  Hon var
på väg till affären. Det var snart jul och hon hade inget att smörja in skinkorna med.
När hon ändå var i affären hälsade hon på sin barnmorska, som jobbade extra i
fruktdisken. På hemvägen köpte hon en julklapp till sin granne. Det blev en
avståndskalender i blått. Naturligtvis handlade hon via internet.
Bredvid fru Gräddhylla bor det ingen längre, på ena sidan, på andra sidan bor
grannen som skall få kalendern. Han heter Max och kör taxi. Han kör riktigt bra
säger hans kunder och så är han trevlig brukar tandläkaren berätta. En annan
person skrev i tidningen att han hade bjudit på varm korv efter en enkel krock.
Nu är det bara en dag kvar, efter denna, tills det blir julafton.

Från tankar om att varje gata har sina händelser










 

Virusstorm

Ingen av oss kan förstå hur vågorna vågar slå in mot oss utan att fråga först.
Det skummar runt om oss, molnen hopar sig allt mer och lunchen far ut över relingen.
Vem är kapten egentligen, är Tegnell kvar ombord eller tog andra vågen honom vidare.
Alla vi behöver en spruta mot sjösjukan, den skall vara på väg, men många tycks behöva den före oss. Kan det verkligen blåsa mer kring andra båtar.
Varför har vi inga sprutor ombord i vårt förråd. Vem är högste förrådschef? 
Och alla vill hem till jul, men släkten får bara vara i trädgården i skydd av ligusterhäcken. Orkar Orkar vi mer, ja nu måste vi bita ihop och få skutan på rätt köl. Men det finns vissa som samlas i hundratal på små båtar. De äter och dansar i knä på varandra medan vågorna sakta fyller båtarna med havsvattnet. De leker med livet, döden, sig själva och alla vi andra som finns runt omkring.

Från tankar om att visa respekt för havet









 

Ensam

Varför är din hörsel gömd i ditt öras källare.
Kom upp till nästa backe och plana ut.
Sluta upp med att regla källardörren.
Livet här uppe blir bra till slut.

På andra vägar försvinner du ensam.
Så du måste visa mer än din själ.
Det brinner en önskan bland folk i ditt hus.  
Att glömma bort dig och dina hopplösa gräl.

Från tankar om att försöka visa sig till slut 

”Så mycket bättre”

Psykopaten är sjuk, svår influensa med trafikolycka i botten och knäsvaga ben.
Nu har han blivit VD igen, han bestämmer om det mesta på kontoret. Igår bytte
han ut sin sekreterare mot en ny digital kaffemaskin med förkörsrätt i kristider.
Ingen vet vad han heter, men några har sett honom på en internationell Lottodragning.
På samma våning som han har sitt arbetsrum bygger företaget ett nytt Spa för ledningen.
Enligt uppgift har han sin hemadress till hotell Kolhögen, Slite. Rum 1 förstås.
Snart blir det konferens på jobbet. Ingen vet vad den kommer att handla om,
men tydligen skall den heta ”så mycket bättre”. Ja, precis som den nya tvålen.
När VD:n fyllde 42 önskade han sig en yxa till veden. Snacka om att ta i trä.

Från tankar om att jobba när man är sjuk

Gråväder

Varför är alla dagar så grå
luften fuktig, vinden kall,
kan någon det förstå.

Nu har vi kommit i det läget att till och med ett dygns regn piggar upp.
Alla måste vi köpa regnkläder och andra gråkläder för att skydda vår känsliga hy.
Men innanför hyn, finns så mycket annat känsligt innehåll som vill byta färg.
Runt hörnet vilar och väntar den röda färgen, som så repeterande följer jul.
Kom fram då, visa din varma rödkål och gyllenbrända skinkdel.
Två veckor kvar, vilka väntar då med avstånd på tomtens entré.
Kanske du och jag.

Från tankar om att den grå dimman vill byta färg





 

Inuti livet

Människor kommer i kläm,
de kan inte försvara sig,
fast det finns ingen utväg,
de vill bara framåt,
så blöder de från benet,
ett slags rop på hjälp,
men kan någon hjälpa till,
alla har ändå sitt,
vi skickar en faktura,
så får vi se hur den hanteras,
såret tvättar vi tillsammans,
kan vi straffas för något,
nu kommer vinden åter,
vad är bäst med livet,
när jag inte behöver tänka efter,
eller när kaffet bara dyker upp,
så tvättar vi fötterna,
de behöver smörjas med olja,
inga smådjur får krypa in,
till kaffet har vi champagnetryffel,
de odlas i närheten,
några skolelever vinkar åt oss,
hur kan det finnas friskolor,
när det är skolplikt,
vår klasspappa heter Max,
han gick om nian,
nu knakar det i livet,
det tycker många är stressigt,
men det är ju livet,
den som är van att vara i livet,
vet att väskan är tung ibland.

Från tankar om att lära av livet

Virusregler

Vi gick nerför backen med händerna i byxfickorna.
Vi tog stora svängar runt om de som vi mötte.
Vi var alla rädda för det som vi visste fanns, men inte var det fanns.
Det var kaffe, hårda ostsmörgåsar och kanelsläpp i ryggsäcken.
Några hade kikare hängande från nacken. Andra skavsår på tårna.
Ingen ville egentligen gå vidare, alla var rädda för den syrianska bröllopssjukan.
Men ingen som skulle kunna stoppa sjukan vågade försöka.
Så vi fortsatte backen ner mot sjön och tog skydd.
Med stora avstånd fikade vi. Det var gott och några var på andra sidan sjön.
Varför skulle vi gå nerför backen, när vi inte kunde gå tillsammans.
Vi gjorde i alla fall vad vi kunde och efter reglerna.
Därefter skyndade vi oss hem med det varma kaffet i magsäcken.
Ibland är det mysigt att fika i naturen.

Från tankar om att de som försöker, bör belönas   

 

Beredd på beredskapsjobb

 Sussie Tyfon cyklade ner mot sjön. Hon fick möte i en vänstersväng. Det var en vespa från 1987 med två pensionärer. Mötet gick bra, inga skadade. Det var första dagen på Sussies beredskapsjobb. Hon skulle jobba som fiskare och om hon inte fick napp så kunde hon vara simlärare. Allt i samma sjö, sjön Blötkanten.
Hennes fiskebåt var på plats och hon rodde ut i den lätta viden. Det fanns bara en håv i båten, men hon visste att det gick bra att håva upp fisk. Men inte för Sussie. Hon tittade ner i vattnet, men inte en fisk. Hon ringde handledaren och grät lika länge som hon suttit i båten. Då får du lära barnen att simma istället. Ok, men jag kan bara simma ryggsim med grodvändningar sa Sussie. Men då kan du ju lära dem simma ryggsim upp och ner, då blir det ju åt rätt håll. Även simundervisningen gick knaggligt. Fyra av eleverna krockade hårt med bryggan i det nya svåra simsättet. Någon förälder tog med sig sitt barn till bilen och åkte hem. Någon köpte en ny bil på hemvägen. Någon ringde till Rapport. Någon skilde sig.
Någon önskade sig en riktig vinter. Någon skyllde på badkläderna. Någon slutade att klaga.
Dagen därpå flyttade Sussies bror till Malmö. Han hade hört att det hända mycket bus i staden och han ville själv vara med i allt det roliga. Något år efter fanns han inte kvar.
Sussie fick senare fast jobb, som fastighetskonsulent.

Från tankar om att ett jobb betyder så mycket

Osäker framtid

Biffen är grillad på alla sidor,
men inte på insidan,
däremot var kocken välkokad,
redan som barnkock i TV 2.

Gitarren har problem med strängarna,
de kommer inte överens,
men kapellmästaren delar ut nötter,
istället för använda noter.

Skogen är fylld av färgfyllda växter,
men någon är invasivt ilsken,
då ta tallarnas kung fram ett skott,
och siktar mot kronan.

Vad gör vi andra,
innan vi på stranden strandar,
kanske ber en hjälpande bön,
innan vi tar sats till slut.

Från tankar om att ta inget för givet innan det har hänt

Tomtekorv

Likt en vårvind i november startade Franz Tomte sin resa mot den europeiska kontinenten.
Han hade inte kört sin helikopter sedan hans syster hade fyllt år. Systern var ingift i familjen och lite yngre än Franz. Hon hade önskat sig en italiensk hemmaekorre med guldbrun päls.  Precis en sådan som Trump hade köpt när han var i Neapel och träffade några maffiabossar, som var intresserade av hans affärsmetoder. Så nu sprang en hemmaekorre runt, i någon månad till i det Vita huset och en hemma hos Franz Tomtes syster som bodde i ett rött hus av mexitegel.
Från nedervåningen doftade det matlagning då Franz närmade sig norra Skandinavien på 500 meters höjd. I bagageutrymmet fanns det säckar med önskelistor som skulle fördelas inom EU till respektive chefstomte i varje land. Hans syster hade en korvkiosk på Grönland, som endast hade vegetarisk (grön korv) i kiosken med stark grön senap. Hennes korv räknades som en av de bättre på ön och den gick lätt att frysa i någon snöhög. Till korven drack man helst öl från förr eller någon importerad läsk från Sydeuropa. Eftersom korven var vegetarisk behövdes ingen grönsallad till måltiden.
Systern skulle spela på Lotto i helgen tillsammans med grannarna och hon hoppades naturligtvis på att vinna. Då skulle hon även kunna sälja isbjörnskorv med isglass till efterrätt. När hon berättade det log hon så lent och Franz Tomte släppte säckarna över Bryssel.

Från tankar om att det finns mycket tomtepyssel till jul.  

 

Sluss och puss

Alla är närvarande.
Ingen finns i närheten.
Slussen är stängd.
Båten är tom.
Lasten är på väg.
Broklaffarna är öppna.
En mås flyger in i bron.
Bilar väntar vid bron.
De är alla röda.
Röda som trafikljuset.
En man i första bilen.
Han läser tidningen.
En motorcykel väntar.
Var är föraren.
Motorn är inte avstängd.
En fru i pyjamas.
Hon skall till tandläkaren.
Verkar ha ont.
Det kommer en till båt.
Den är från Östersund.
Vad gör den här.
Dessa inlandsbåtar.
Nu börjar det regna.
Några blir blöta.
En bebis skriker.
Får vatten i mun.
Mamman tröstar och ler.
Nu blir det grönt.
Allt rör på sig.
Båtarna slussar ut.
Föreställningen är slut.

Från tankar om att allt slussar ut till slut








 

Tåg till Paris

Inget internet, nu igen och potatisen kokar redan. Blir tokig, fast det är vi redan och det beror ju på att vi inte heller igår hade internet.
Bakgrunden är blå med rök i violett när tåget kommer in till stationen. I den främre vagnen sitter den som kör, den vagnen kallas för loket. Loket kommer nästan alltid fram först. Ofta tar man en taxi från stationen till sina föräldrar. Då vet du att det blir rätt till slut. En vän som gick till fots från station har inte kommit fram än. Ändå var hon orienterare och alla hoppas att hon fortfarande är det.
På vissa ställen spelar de hellre tennis än att diskutera filosofi, ex i Paris. Där möts just nu de bästa i världen, min favorit är Medvedev, som är ryss, får vi heja på ryssar, behöver ju inte heja, men du kan älska hans spelstil. När det gäller filosofi så finns den ständiga frågan ”vad är det som gör att en man älskar en kvinna”. Nej, ingen text är jämlik.
Så rullar tiden nerför backen, rundar rondellen elegant, byter fil till sommartid, håller pandemin att klinga ut, kan vi åka till farfar i Angola och bada i floden, som förr.

Från tankar om att åka tåg till Paris och byta om till ny kavaj

Foboll och pandemi

Bollen glider in i mål. Har aldrig varit så halt sa Zlatan i omklädningsrummet.
Är det sant att Zlatan har ett eget omklädningsrum, hemma alltså.
När Hugo Frispark gick till sin första träning hade han glömt att kissa före.
Tränaren blev arg på ena backen som drog alla i håret, som just skulle göra mål.
   Visst är det konstigt. Ibland blir man trött på spelarna. Igår ex när Sverige var i Paris.
Det är 15 min kvar på speltiden. Svenska pågarna behöver göra två mål för att få varar kvar med de stora pojkarna. De står mitt på plan och passar fram och tillbaka. De hoppas att någon fransk spelare behöver gå på toa eller att någon får ett mobilsamtal så att det blir ett hål i muren. Tiden går och bredvid muren står spelare med svenska landslagets dräkter. Skulle man inte kunna tänka sig att de sparkade upp bollen mot/till dessa. = Chansa på att bollen hamnar rätt. På något sätt är det väl nästan alltid så att bollen bör vara ganska nära motståndarlagets målbur för att det skall bli mål.  I alla fall större än från mittplan.

     Men vad bryr vi oss om fotboll, när Pandemins dödsvapen gör slut på pappa, grannen,
mostern, brodern, arbetskompisen och en massa andra som överlever, men blir/är sjukdomsskadade.
Så har vi de som inte vet om att det är pandemi och lever som vanligt tills de förstår att de har smittat sin farfar som dog igår.  Sådant är aldrig kul att leva vidare med.
Så har vi våra invånare, som kommer från andra kulturer och enklare miljöer.
De är mer vana vid faror och yttre hot och accepterar Coronan, som en del i vardagen och har därför svårare att skydda sig och följa reglerna.
Den stora frågan för folket är annars munskydd eller inte munskydd. Det är tacksamt för politikerna att den lever vidare, så de kan fortsätta att fundera på hur en pandemikris skall organiseras och skötas på bästa sätt. Det kanske kommer fram något bra till krisens andra år.  

Från tankar om fotboll under pandemi






 

Badarna

Han går nerför backen, förbi stenen med en mössa av mossa, rundar tallen med grenen som man måste buga sig mot för att kunna komma förbi och där nere ligger stugan, ensam.
På tomten finns det inget annat än det som naturen själv har bestämt. Inga planterade bärbuskar eller inramade trädgårdsland. Det går inte att hitta gränsen mellan tomten och
naturen som inte tillhör tomten. Men det finns ju en siffra på tomten, som skatten brukar använda. Stigen ner är sedan länge upptrampad och ibland får han hjälp av små och stora djur. Inte långt från ytterdörren finns det en korsning, den är obevakad och där går myrorna
vinkelrätt över hans stig. Han tar alltid ett stort kliv just där. Han är omtänksam och heter Sven.
Idag rundar Sven huset och går ner mot bryggan. Dagen är varm så armhålorna är fuktiga ut genom skjortan. Han lägger kläderna på bryggan, följer med handen bryggan ut i vattnet och så böjer han sina ben och hela kroppen blir blöt och sval. Han torkar sedan av sig på de torra delarna av skjortan och tittar upp mot stugan. I fönstret står en kvinna, i en blommig klänning, alldeles stilla, men nu rör sig läpparna i ett svagt leende. Har Sven träffat henne tidigare eller varför ler hon åt honom som är nybadad. Hon öppnar fönstret och han ser att han inte känner igen henne fast hon är i hans hus. Då säger hon ”får också jag ta ett bad vid bryggan, jag heter Elsa”. Han tänker efter och svarar ”det går bra, jag sätter på kaffet”.
Dagen därpå badade de igen och även nästa och fortsättningsvis. I en slags tyst överenskommelse sa de aldrig något mer till varandra, de badade, drack kaffe och kanske något mer. 

Från tankar om att ensam är sällan stark 




 

Glutamata

Glutamata Larsson hade bott i Sverige under hela sitt liv och hon tyckte mycket om det.
Hennes föräldrar hade flera barn, minst två till. En var man och en var kvinna, den ena yngre än Glutamata och den andra äldre. Det kan vara svårt att vara mellanbarn sa Glutamata ofta. Det första barnet blir alltid uppmärksammat med nyhetens behag och det yngsta blir alltid så omhuldat i sin roll som den lilla okunniga. Då är det inte roligt att stå i mitten med stövlar som läcker och sist få välja chokladbit i Alladinasken. Nåväl vi som fick följa Glutamata på avstånd tyckte nog att just hon var det mest behagliga syskonet trots att hon fick lov att tycka som sitt äldre syskon och se till så det yngre inte ramlade ner i ån.
Glutamata gick igenom skolan med hyggliga betyg och hon fick många vänner som hon behövde lyssna på. När hon blev klar med sin utbildning var det annorlunda tider. Du kunde ringa till ett företag och fråga om du kunde börja jobba hos dem efter sommaren. Företaget svarade då ”ja, det går bra, kan du komma hit på torsdag och skriva på lite papper”.
Hon skötte sitt jobb på ett bra sätt genom alla år. Bland annat var hon den absolut bästa på att ta hand om nyanställda. Det gjorde hon med stor människovänlighet och med kunskap om hur en ny medarbetare skall integreras och växa fram.  
När hon gick i pension hade hon 35 år tidigare gift sig och fått bebisar i en rad därefter.
Nu som pensionär ligger Glutamata i skinnsoffan med någon god bok på dagarna. På pallen har hon ett glas portvin från Portugal och vid sidan av det sin avstängda mobiltelefon från Peru.
Ibland väljer hon bort sin Strindberg och fäster hörlurarna kring huvudet. Helst lyssnar hon på klassisk musik, gärna Mendelsohn om det inte är för sent.
Glutamata är ganska pigg för sin ålder och spelar schack på onsdagar och tränar Thaiboxning de andra dagarna. Hon har just handlat på internet, det blev en låda engelsk konfekt från England. Hon längtar redan efter leverans.

Från tankar om att i varje liv finns det stunder av sundhet och avsaknad av intresse   






 

Tonläget

Så sänker sig sångarna ner bakom scenen.
Deras ögon vattnas likt höstregnets vilja.
Tonerna följer med ner i rännstenen,
så rör sig rullgardinen och molnbanken döljs.
Det skaver i magens mitt,
men de får inte ge upp trots motvindens kraft.
Då vänder de åter mot scenen,
där noterna finns på dess golv.
Dirigenten sopar ihop dem stämvis men handen.
Alla återvänder till sina platser med öppen mun.
Publiken strömmar in med avstånd till varje virus
och visorna tar över menyn.

Från tankar om att vända åter till regin

Ord

solen lyser mot månen
vinden sveper över ladan
katten haltar fram mot sin mus
traktorn saknar glädje i kurvan
virusen blommar i klungan av intresserade
Zlatan blir årets stjärngosse
ytterlampan slocknar utan anledning
så brusar det i lungorna
alla grannar fikar i sina kök
ingen vågar gå ut bland människorna
inte ens en människa
det går inte att svischa längre
inga pengar utan ekonomi
skall vi binda lånet eller inbrottstjuven
imorgon vin till middagen eller lasagnen
borde inte amerikanerna strejka
mot sin förvridna pappa
till slut hamnade bollen i nät
ingen fisk utan vatten i sjön
varje skottkärra har sin funktion
men det vet ingen i USA
löven hittar ner i mossan
de landar mjukare än deras mors bröst
men det är bara en del av arvet
skall inte varje mening börja med stor bokstav
Nej inte ikväll och inget gnäll.

Från tankar om att varje tanke behöver fyllas som en kartong







 

Tomma stolars virus

De tomma stolarna i läktarraden vänder sig om för att se om de kommer några åskådare.
Inga syns och sikten är ändå god.
Stolarna gråter lätt, men kontrollerat och de blir både fuktiga och blöta.
Tiden går iväg, när kommer bandet som skall uppträda?
Det kanske inte är någon idé att spela, när inga åskådare kommer.
Ryktet går bland stolarna att bandet har åkt hem med tåget.
De hade sagt att det är ingen idé att stanna, alla åskådare har dött i en virussjuka.
Då kan de inte smitta någon längre.
Nej, men det kan komma nya som är sjuka till nästa spelning.
Då får vi stolar hoppas på att de också dör.
Du som anställd kan inte säga så, vi måste få in kapital för att överleva.
Dör vi också, annars?
Ja och alla skall ju dö någon gång.

Från tankar om att tomma stolar gör ingen konsert   

Lördagsmys med pys

Hur kan en lördag se ut, när trattkantarellerna är plockade och rensade av hans fru.
Så börjar det skymma dessutom, tvättmaskinen dunkar fram där nere, dörren till datorrummet är stängd och fast det inte regnar så är luften fylld av vatten.
Visst kan han se på TV, men det gjorde han ju igår eller ta ut den öppnade vinflaskan från igår, så att den inte kyler ner smaken, när den skall användas till spagettin och köttfärssåsen. Det är en flaska Cigarra, reservan, 89 kr., riktigt god. Portugis och han gick in på translate, översatte cigarra, som betydde cikada, ni vet insekten som hörs i buskarna när ni äter paella i Torremolinos. Den som ändå kunde resa till paellan, en palm, en medelhavsrestaurang, ett bad, en värmande sol, nya upptäckter och allt annat. Nu får han sitta hemma i abstinensen grymma tecken.
Dock, får man inte förringa trattkantareller och en flytande cigarr(a).


Från tankar om att det är skönt med en ledig lördag, trots allt     







 

Dans kanske?

Alla gömde sig bakom deras dimmiga whisky och ingen förstod att det berodde på att just hon klev in mot dansgolvet.
Orkestern hakade sig fram i salongen. Det var mest ljudet från trummornas dunkande som hördes mellan dansbena. En något för kort man i en något för lång grå kostym gick långsamt men ändå målmedvetet fram mot henne. Han bugade sig något snett mot henne och frågade ”vill fröken följa med mig upp på dansgolvets parkett”. Hon log oväntat brett och sa ”jag har tyvärr inte mina dansben med mig ikväll”. Mannen släntrade ut och tog en taxi hem. Kvinnan beställde en caffelatte med 4 cl. konjak och gick på toa.
Vi bakom whiskyn hade nu tomma glas, men eftersom vi skulle spela fotboll på mossen i morgon, så blev det bara en öl till. Några diskuterade politik, andra hade det trevligt och de flesta längtade hem till morgontidningen.
De gick sedan hem på rad, som de hade lärt sig redan i förskolan.

Från tankar om att dansen förenar och förnedrar  l

Sången

Sången hörs bra när rullgardinen har farit upp.
Behöver inte öppna fönstret redan nu.
Kan jag gråta i min randiga pyjamas.
Nej håll livet torrt, du står på mattan till din säng.
Sången kommer åter, stämmor kivas med varandra.
Sätter mig på stolen vid fönstret och bara lyssnar.
Sedan nerför trappan till köket, här håller basarna till.
De lagar frukost tills sången tar slut.
Är det här allt, gnolade en alt uppe vid nocken.
Så vandrade de upp mot kyrkporten till slut.

Från tankar om att sången ger tillfället liv 

Klättra i gran

Synnerligen oförskämt klättrade de eftersökta upp i en gran som säkert var riktigt hög.
När polisen kom fram till trädet satte de sig ned i en ring runt granen, en så kallad spärrmur. Fredrik hade med sig kaffe från kontoret och Ulla hade stannat vid ett kondis under utryckningen där hon köpte mazariner. Det blev en fin fikastund, där de talade om olika trädsorter som de stött på, och om det nya byxmodet med insvängd bakdel.
Plötsligt hörde de hur det knastrade i granen och de eftersökta närmade sig grenvis.
När det bara var några grenar kvar försökte de hoppa ur spärrmuren, men samtliga
vrickade sina fotleder. De kved av onthet och det blev lätt för polisen att bunta ihop dem
och föra dem till häktet.
Dagen därpå var Ulla ledig och tvättade sina fönster mot innergården. Fredriks son fyllde 10 år och det blev släktkalas med presenter och banantårta.

Från tankar om att den som flyr upp i ett träd kommer oftast ner

Coronakonstigt

Nu närmar sig framtiden.
Vill vi följa med på resan?
Om jag inte följer med, blir jag då en som gav upp för lätt?
Blir svettig på ryggen när jag tänker på det.

Är det inte konstigt? När FHM skärper rekommendationer för att du och jag, våra anhöriga och våra vänner skall minska risken att dö eller bli allvarligt sjuka, så ser många det som ett straff. Så suckar de ”Vem har rätt att bestämma över mig”?
När skall människan skärpa sig och förstå att just jag/du inte har koll på allt.
Tänk er en fotbollsmatch utan domare, en operation utan kirurg, en förskola utan vuxna,
en predikan utan präst och en travtävling utan häst.

Från tankar om att ibland behöver någon annan bestämma   

De lika skosnörena

Lägerelden värmer våra nakna tår.
Hon har så trevligt tätt mellan ögonen.
Plötsligt kommer pucken loss och hamnar i nya besvär.
Vem vill köpa en lägenhet i Costa Spanien.
Beror på vad den kostar.
Två fina lyktor vid porten till entrén.
Palmerna växer nära poolen.
Soffan ensam i ett hörn väntar på en gäst.
Är hon gravid nu igen.
Där nere ligger båtarna i hamnen och solar sig.
En del lever på att göra köttbullar till andra.
Slutar det alltid med att vi åker till IKEA.
Kan man vinka till någon okänd om man inte är gammal.
Vad är viktigaste ingrediensen i maten, kanske en bra kock.
En stad utan ett kyrktorn ger ingen hemtrevnad.
Men kanske bättre utsikt.
Det är väl inte långt till restaurangen från lägenheten.
Och så går priserna upp.
Måste alla TV-program innehålla tävlingar.
Växterna klättrar uppför husväggen.
Problemen tornar upp sig bakom bergen.
Skräpet tar över hela tomten så huset knappt syns.
Men ni kanske trivs ändå.
Jag byter skosnören så länge, så de blir bruna både till vänster och höger.

Från tankar om att alla trivs bättre med samma färg på skornas snören 

Frisören

Ulf sitter där och låtsas veta, men i själva verket hittar han på vem som är hans mor.
Bredvid Ulf sitter frisören i Skanör bakom sin frisyr och småler när nästa kund kommer.
Nästa kund behövde inte klippa sig utan undrade när nästa tåg går till Eslöv.
På andra sidan gatan bor familjen Jönsson. Deras granne Harald Svek arbetade i hamnen där han sålde guldfiskar till amerikanska turister. Naturligtvis jobbade han svart och sov på dagarna till ca klockan 15, lokal tid. Harald var alltid snyggt klädd på helgerna, när hans far skulle besökas på hemmet. En vårdarinna blev väldigt begeistrad i honom och ville bjuda på the i salongen. Snart därefter blev de ett par med tre ungar, en katt, en trerummare och varsin eltandborste. Vilken hjälte, som en gång var Jönssons granne.

Från tankar om att grannsamverkan ger mer hopp om en fin närmiljö

Gran och jul

Den letande helikoptern snurrar däruppe.
Vad har hänt nu i vår närhet.
Det står Polis skrivet på helikoptern.
Vi går in på Länstidningen digitalt.
Vi går också in i köket och tar någon lugnande dryck.
Så kommer nyheten, några bebispojkar har gjort inbrott i en villa.
Samhället letar efter er.
Tyvärr har ingen mandat att äta upp er.
Och där kommer en katt lallande över gatan.
Den springer igenom vår carport där vi sitter och räknar polisbilar.
Och därefter upp i skogen där räven bor.
Så faller lugnet ner till oss slutligen,
vi hör bara refrängen från Idol hos grannen.
Innan allt detta elände så hann vi beställa julviner och tryffelchampagne.
Men kan vi fira jul?
Kanske bjuda Postnord på lite glögg vid sidan om brevlådan.
Utan alkohol förstås, de ligger ju redan back.
Så går en kväll ett ögonblick i sänder allt med rosa ränder.
Nu väntar hjulbyte i veckan,
därefter köp av ny såg till granens sega stam.
Skall man ta in en gran, när ingen kan få se den.
Nej i år kan väl alla granar få vara ifred.
Ingen mamma- eller pappagran skall behöva se sin granavkomma pryda ett hem,
som ingen får tillträde till.
Blir det så, när det är mellandagar, att det närmaste vi har kommit en vanlig jul, blev höstens hjulbyte till vinterdäck.

Från tankar om att pojkbrottslingar borde få en person som följer med dem varje steg.
För att lära och stödja dem tills de blir en av oss. 

Rytm

Hjärtat dunkar vidare, när trummisen slår sin egen takt. Hjärtat som bäst när de slår sin regelbundna lugna rytm. Trumpinnarna som bäst när de slår sina mest oregelbundna rytmer.
Drottningen dansar in i sin guldgula klänning, jordnötterna är placerade i glasskålen, men var är drycken. Många runt dem är hungriga och vill hellre ha köttbullar från Ejmunds Gård istället för dessa salta jordnötter. Då hörs trummornas intensiva rytm, folket följer dess rytm i deras egna rörelser, en gitarr försvinner lätt in i tapeternas foder, en stilig äldre man känner hur hjärtats slag ökar i takt och vissa slag hoppar över sig själv. Drottningen förtjusar den äldre mannen och även folket. Alla berörs och tårarna följer kindbenen.
Ett motorljud hörs från slottsgården, drottningens nya leasingbil rullar fram mot porten. Den rosa Volvon vilar i carporten, lamporna slocknar, takräcket lastas med bord och stolar till en väntande utflykt mot sjön.
Så kom dagen då utflykten skulle bli av, hästarna spändes framför vagnen, korgarna var fyllda av kanelbullar och vinflaskor, korparna flög ovanför ekipagen, portarna öppnades och Volvon tog täten mot sjövillan.
När de kom fram till sjön inträffade det obehagliga att sjön var tom på vatten. Sjön var nu inte en sjö längre och badkläderna eldades upp i skymningen.

Från tankar om att rytmen bör övervakas 





 

Rulltårta recept

Att förvalta ett minne är som att äta upp en rulltårta med någon du tycker som mest om.
Men vad skall en rulltårta egentligen innehålla (förutom mjöl och sånt), kanske omtanke, humor, tålamod, kärlek, uppskattning, delaktighet, bus, och förväntan. Och, och, åck!
Men vilket minne skall du utgå från när solen har gått ner och du redan är så mätt att du måste stanna kvar ytterligare en halvtimma på toan.
Andra tycker bättre om semlor oavsett årstid eller en god jul under rätt årstid.
I varje nyckelhål bor en rar nyckelpiga som håller ordning i rummet. Den får se till så att den inte blir inrullad i en ogräddad rulltårta. Den lilla!

Från tankar om att inget är som en välrullad rulltårta

Hoppa högt

- Varför vinner just den som hoppar högst höjdhoppsfinalen.
= Vad menar du skulle den som ex. hoppar lägst kunna vinna?
- Ja, kanske det eller den som hoppar snyggast.
= Men då kan de inte heta höjdhopp, utan snygghopp.
    Apropå det, såg Otto en rubrik i en tidskrift, ”andrum”. Eftersom han är oerhört intresserad av sjöfågel så slängde han sig in i artikeln. Då upptäckte han det religiösa innehållet med plats för andliga funderingar i rummet och det fanns ingen plats för sjöblöta änder i rummet. Det är sånt som händer.
    Utanför husen börjar folk hitta svampar i skogen. Korgarna tar sig ut bland träden för att fyllas av skogens guld. Har man tur blir korgen full och har man otur så blir korgen full med timmar i rensningens tjänst. På så sätt kan man till och med missa Idol. Aldrig blir vi nöjda på vårt eget sätt.

Från tankar om att det går att hoppa över svampen 

 

Polisen

Polisen
I sofforna sitter de sökande och väntar på sin tur för att få sin chans.
Men ingen vet vad det innebär att få chansen.
Någon tror att det gäller programledare i TV4, någon en tjänst som modell, någon som möjligheten att bli någon annan.
Tiden gick och de sökande somnade till slut i hotellets väntsalong, bakom baren.
När bartendern sedan tog upp beställningen hade tåget redan lämnat hamnen.
De var flera stycken i samma chartrade vagn, kaptenen hälsade välkomna, de bytte kläder tillsammans med besättningen, alla hade fått sin egen väska och ingen visste att de skulle till Köpenhamn. Spänningen ökade när de såg London under vingen på örnen och vid själva utdelningen av priserna visade alla sina vackra sidor.
I Köpenhamn bor mest danskar runt Tivoli. Många är yra pga. alla karuseller och dricker helst öl i glasflaskor. På baksidan fanns det inget som ändrade deras olika chanser.
Alla var nöjda och fick börja på Polishögskolan.

Från tankar om att polisyrket måste vara det roligaste och mest otacksamma jobbet. 

-------------------------------

Hunden

Det ligger en hund i trappan och bevakar övervåningen.
Den ser stor och farlig ut.
Där uppe har Hasse sitt sovrum och hunden har han inte träffat förut.
Då får han höra att Trump skall sköta sitt jobb från Militärsjukhuset.
Konstigt, han har ju aldrig skött sitt jobb, kan det vara lättare när han är sjuk?
Hunden morrar åt Hasse, som har kommit upp ett trappsteg, men vem äger hunden.
Då hörs en mullrande smäll, en blixt och en ny åsksmäll, hunden hoppar ut genom
fönstret, Hasse låser överallt, sätter på en kopp kaffe, tar fram några vaniljkakor,
som han häller fyra matskedar whisky över, mormor säger att det heter savaräng,
men ingen vet hur det stavas, det smakar ändå gott, Hasse har nu slutat skaka
efter rädslan, han har alltid varit rädd för åskan, som kan lägga sig i trappan.
Det regnar in genom fönstret som hunden hoppade igenom, det kanske inte är
bra för parketten, den kan bli missfärgad, som en kärleksfull vän, när himlen
väntar på nästa skur och på att dela sitt liv med någon.
Alla får vänta på framtiden, den bryr sig inte om det som varit.

Från tankar om att hundar skall ha goda föräldrar 

Brevlådan

Kepsen på huvudet hänger på sned när den låga svarta bilen rusar in i brevlådan och
all post som skulle ha kommit, ramlar ner på trottoaren. Föraren i bilen bröt sex fingrar då mobilerna han hade i händerna slog in i instrumentbrädan.
Ingen förstod hur olyckan gick till förutom mobilsäljaren, som själv hade för små händer.
Brevlådan tillhörde den kände tennisspelaren Baske Linjal, som hade sin häck bakom brevlådan. Nu har Baske det lättare att komma in på tomten.
Mannen i den svarta bilen har tidigare kört in i brevlådor, men då har det inte funnits någon post i dem. Nu blev tragedin större. Imorgon skall han gå tillbaka till jobbet som arbetssökande. Han hoppas att något jobb kommer att dyka upp, ungefär som brevlådor gör.
Så avslutar de inblandade med dagens dikt:
Morgon och kväll
med Anders Tegnell.

Från tankar om att det kanske inte kommer någon post i morgon   

Tvättmaskin

Han står med huvudet i tvättmaskinen.
Turligt nog är den toppmatad
Tänk att en tvättmaskin behöver mat.
Vi andra har en Top hat – glass i munnen.
Det blev en storpack, 16 st välpackade från Snoop.
Efter glassen tar vi alltid färjan till Djurgården.
Där går vi upp till Skansenområdet och sedan in i kabyssen.
Bertil har nu kommit upp ur tvättmaskinen med ny frisyr,
det skummar glatt i tvättmedlet som lagt sig i sidobenan.
Han ropar på sin fru som bakar kanel- och köttbullar.
Hon har aldrig gjort det förut, men allt tycks gå bra.
Skall man steka köttbullar på spisen eller i ugnen,
det heter kanske inte steka när de tillagas i ugn,
men det blir mindre fett som bullarna badar i.
Det är då nyttigare om man inte jobbar hårt med kroppsarbete.
I USA skall två äldre herrar tala med varandra i natt (svensk natt).
Många tycker att det skall bli intressant, själv tror jag att det
mest blir pinsamt. Många frågor i USA är ju allvarliga och då
måste de båda, som diskuterar visa respekt och gott omdöme.
En gång var USA ett respekterat och viktigt land för oss andra.

Från tankar om att USA borde köras i ett tvättprogram






 

Svart tennis

Det är kallt i Paris.
Några rika damer spelar tennis,
deras svarta klädsel gör sig bra mot det röda gruset.
De rör sig över banan i långkalsonger och kort kjol.
Känns som en tennis begravning, deras ansikten bistra.
De vill bli rikare och varmare,
så de rör sig hela tiden strax ovanför gruset.
Ingen vill få grus i skorna i direktsändning.
På läktarna några närmast sörjande och en Rolexklocka.
En kvinna är från Spanien, spanjorerna älskar grus.
Hon har sitt vackra namn med sig, Muguruza.
Låter som en bakelse från Bilbao.
Nu vann hon setet på sitt sätt, med fin hållning.
Den andra svarta kvinnan är från Slovenien,
hennes långkalsonger är inte lika långa, slutar under knäna.
Hon ser ut att förlora matchen, har nog lite tandvärk,
tar sig mot överkäken när hon förlorar poängen.
I nacken hänger en tofs, som passar hennes fina profil.
Nu kan regnet komma och då blir bollarna och domaren blöta.
Hinner inte se klart den svarta matchen, måste stryka två
tvättade skjortor som vill bli släta.

Från tankar om att även de rika kan rusa omkring på planen 

Tröst i höst

Nu vill hösten vara närvarande våra sinnen.
Den liksom knackar på vår uppmärksamhet för att visa sin färgglada dräkt.
En vindpust tar tag i den, det skramlar från lövträdens grenar.
En ekorre hoppar över till sitt gamla barrträd.
En plastmugg fylls med kaffe utan mjölk och tänderna gör avtryck i osten på smörgåsen.
Fru Walter knådar degen i torpet nedanför den första kullen.
Barnbarnen är redan på väg, men ugnen är inte varm och en snöflinga vill falla.
Så smyger sig eftermiddagens dunkel fram och ljusen tänds i rummen.
Lakanen är nytvättade.

Från tankar om att trösten finns i hösten 





 

Grusad tillvaro

Hennes hår har samma röda färgton som min pappas tennisbana, grusbanan.
Är banan för torr så skall den vattnas, gäller det även henne, hon har alltid varit snustorr.
Efter att vi köpt tennisbana så blev det en fyrhjulsdrift på nästa bil. Den tog sig
fram i den röda sanden.
Tror aldrig hon har spelat tennis, men det har pappa med sina lekkamrater från centrum.
Det är en svår sport, de första fyra åren är det problem med att få bollen över nät och
linjerna går alltid fel.
På försommaren kommer myggen till sina sommarhus, ibland sticks de eller sticker vidare.
Sparrisen blir så god med lite havssalt och en balja öl. Mygg gillar inte öl, de gillar blod,
precis som de gängkriminella.

Från tankar om att varje tennisboll har sin egna studs och själ








 

Artist

Artisten går fram till mikrofonen mitt på estraden.
Hon ser blöt ut under öronen, tittar oroligt upp mot översta läktaren.
Där uppe sitter hennes gamla lärare i franska med sin sura min.
Hon som aldrig gav henna godkänt och hade en vit hund.
Hunden var hemma eftersom den var förkyld. Hundhosta kan
störa de flesta artister. I somras var hunden och sin lärare i
Belgrad. De hade semester tillsammans för första gången utan
mamma. I Belgrad besökte de Titos grav innan de åt serbisk korv
med surkål på gågatan mot fortet.
Artisten lämnade scenen, folket stod upp, händerna klapprade,
taxin anlände, men hon kunde inte säga sin adress och taxametern
tickade vidare. I morgon är det lördag och vi får lördagsgodis om
vi först äter ordentligt av huvudrätten. Skall barn tvinga vuxna att
äta upp allt.

Från tankar om att artisteri kan förekomma i många sammanhang     

Höst

På väg ut i höstskogen, du sträcker på dig, luften far ner i bröstkorgen.
Så tar vinden tag i dig, dina vida byxor och för dig vidare framåt.
Du sätter försiktigt ner dina kängor i de krasande löven, så inte svampen kommer i kläm.
Den låga solen faller in mellan vilande träd, några torra barr sveper ner i mossan.
Du vilar din rygg mot en ännu något solvarm stenbumling från istiden.
Tar upp din kaffetermos och din gummilimpa med mammas stekta ägg på toppen.
Så sluter du dina ögonlock i lä, funderar på din tillvaro på jorden, kanske jämför med……
Tankarna omvandlas till sömnens resa, så vild, ljuv, orolig, längtansfull, hotfull och lättväckt.
Du knyter om skosnörena ordentligt, så skyndas hemåt mot TV-seriens del tre.

Från tankar om att höstens skog väntar där ute 

Båten

Mannen framför oss repeterar sina meningar hela tiden.
Vi orkar inte lyssna på honom.
I stället tar vi båten ut på Atlanten och behöver spy när den gungar åt alla håll.
Vet någon hur man seglar åt rätt håll.
Då ser vi från båten en elegant kvinna gå med sitt lilla solparasoll i handen på kajen.
Bredvid henne går hennes mor, som aldrig varit på någon båt, som rört sig.
Den eleganta kvinnan är yngst i syskonskaran och är äldre än sin mor,
när hon åt sin första semla.
I Skellefteå ligger havet under oss bland fiskar och sälar.
Där syns även en slalombacke med snö i, där en liten mus springer rakt över backen.
Den faller itu i två delar när stålkanten passerade över den. En otäck olycka.
Båten har nu kommit in i Östersjön och besättningen ser begravningen av musen
på babords sida. De lyfter på kepsarna och hör hur kyrkklockorna ringer.
Nästa dag startade de upp med en kopp kaffe utan mjölk så musklerna värkte.
På båten ville besättningen ta tåget hem från Skellefteå, men alla biljetter var slut.

Från tankar om att på båten finns det bara en kapten  





Från tankar om att på båten finns det bara en kapten  

Kyrkan

Vi följde de gula prickarna som tittade på oss från skogens träd.
Stigen vandrade runt den lilla sjön, som var känd för sitt siktdjup.
Några svampar hade inte kommit fram. Däremot hade Yngve kommit
fram med att han var homosexuell samtidigt som han åt en pizza i solnedgången.
Efter den sista kurvan före parkeringsplatsen blev vi hungriga.
Som tur var så hade vi tagit med oss lite lunchmat och ett par hopfällbara stolar.  
Runt själva bilplatsen var det både mörkt under träden och det blåste
från sjön, så vi valde att åka vidare.
Efter några kilometer kom vi in i en kö av bilar, vi körde lätt förbi dem och det kom inga bilar från andra hållet. Vi klarade livet, då plötsligt ett flygplan landade framför
kyrkan, som vi körde igenom. Ur planet sprang det en lärare i religion, som hade 
praktiserat i samma stad. Han var känd för sin fina kontakt med föräldrarna och 
han hade även ett förhållande med en del av dem. När planet var tömt på varor
började själva gudstjänsten. Läraren sprang fram till prästen och frågade om han
kunde hjälpa till med varorna och kanske kunde han även stötta personerna
i kyrkan.  Prästen som mådde illa tackade för hjälpen och la sig på bänken vid 
gravplatserna. Han somnade snabbt, molnen skymde sikten upp mot Gud,
men han visste att ingen kunde se bättre genom molnen än hans fader.  

Från tankar om att det är lätt att glömma lunchen i vissa situationer

Respekt

Det var synd sa prästen som vigde sin egen far med sin mor.
Men synd är väl något annat än att viga tokigt. Synd är när
någon har sex före sitt eget giftermål utan att använda 
kalsonger eller annat skydd.
Över fälten svävar en häger ner mot våtmarkerna längs kusten.
Vad hägrar mest för en häger, kanske en snygg landning, eller en
utdragen parning i solnedgången. Det är sällan vi hör talas om 
en häger som jobbar som präst. Annars tror jag den skulle ha 
rätt kynne och tycka om en tjänstebostad bakom kyrkogården.
Inga fåglar som har vingar får vara med i höjdhoppstävlingen.
Det skulle vara lätt för dem att flaxa till över ribban.
I morgon är det lördag och Finnkamp, men jag har inte haft finnar 
sedan 20-års åldern. Det finns andra som kan vara med istället.
Idag gick jag nerför backen på trottoaren. Nerifrån kom tre mogna,
men unga kvinnor i bredd emot mig. Plötsligt var jag bara några meter
ifrån dem och mitt val var att antigen gå ut i det våta gräset med 
hundbajs eller rakt in i dem med en Coronarisk. Jag var feg och gick
ut i gräset och de tre i bredd rörde inte en min. Gammal gubbe fick
ge vika för de ungt mogna, som inte visade respekt.
De var nog inte mogna i sina hjärnor.

Från tankar om att inte visa respekt

All inclusive

Så är det september, sommaren är över, badbyxorna och rakapparaten behöver köras i tvättmaskinen, få bort algerna ur badbyxorna och sololjan ur rakhuvudets knivblad.
Vad väntar vi nu på, svampen kanske, tomten som inte får komma in, eller granen som inte är testad.
Familjen Lundvall deppar, de har sparat hela livet, nu är kontona fyllda, men det går inte
att göra av med dem i den djupa pandemiskuggan. De ville ju resa omkring i världen,
ta en drink under en pigg palm, flyta omkring i en pool med hela resväskan, all inclusive.
En gång i Spanien frågade fru L. om någon på hotellet kunde hjälpa henne med solskadorna, de svarade att solen var all inclusive. Hon bockade, tackade och snubblade över receptionsdisken, istället hyrde hon en dykdräkt, som hon åt middag i.
Plötsligt blev tonen så annorlunda i köket, frun blev rädd, mannen våldsam, allt måste stoppas, katastrofen så nära, då gled dörren upp och hjälpen störtade in i hennes liv.
Han var nog sjuk och den sjuke behöver vård, men det viktigaste är som alltid att den drabbade får hjälp och trygghet. Det har den svenska juridiken och politiken missat och
vi andra som finns runt om, mår så dåligt av det.

Från tankar om att allt inte är all inclusive

Rost i tiden

Hans Hansson sitter framför sin nya brödrost. 

Han tittar ner i rosten och med andra ögat i instruktionsboken.
På sidan 98 står det ”smöret på brödet skall bredas på efter rostningen”.
Det har aldrig Hans gjort. Däremot har han gjort annat dumt, som ex.
rostat kastanjer med vitlökssmör i torktumlaren utan att stoppa in och
elda ved i den.
Hans är nog bäst på att sjunga folkvisor i olika kommunikationsmedel, buss,
tåg, taxi, spårvagn och flygplan. När de åkande går av fortskaffningsmedlet
står Hans utanför med en utsträckt stövel, storlek 44.

Det är sällan stöveln blir fylld, men Hans har ärvt en del pengar, så han
klarar sig året ut.

Från tankar om att inte rosta bort i dagens hets

Houellebecq

Hann inte fler än två ord då jag kände att det behövs en kissning.
Och ute är det så mörkt, men ficklampan är ny.
Väl ute på altanen hörs alla djuren som försöker skrämma mig.
Alla små kaniner som inte har lagt sig och gräver små gropar, som de märker ut med små bajspluttar. I morgon fyller jag i gropen med jord och imorgon kväll så gräver kaninen upp hålet igen.  
Därför är det lika bra att springa in och läsa en bok av Houellebecq. Är han verkligen så enormt bra som det sägs. Boken handlar först om alla kvinnor han/rollfiguren har haft och inte minst haft sex med. Därefter lite jordbrukspolitik och nu har jag kommit fram till en handling där han tänker döda sonen till den kvinnan som han fortfarande älskar. Han inser att kvinnans val är sonen eller honom. Alltså gör man sig av med sonen.
Kommer det att regna imorgon, så vi blir blöta igen, vi får hoppas, det är för härligt med blöta fötter, en ny god bok, en cykling till brevlådan med våt kedja och krypa ner i brevlådan för att skrämma brevbäraren så att han kommer in i målbrottet igen. 

Från tankar om att läsa Serotonin med regn på altantaket

Sommargrannar

Ett problem som alltid återkommer och som ingen har hjälpt oss att ge svar på. 
Situationen är så här: Vi anländer med bilen till sommarstugan. Vår granne i stugan bredvid är på plats i sin stuga. Vi har inte setts sedan förra året. Frågan är då om det är grannen som skall komma in till oss och heja och hälsa välkommen eller är det vi som är nyanlända som bör ta kontakt först och visa upp oss. En tanke är att den som kommer sist säkert vill packa ur bilen, få fart på kylskåp och vattnet först, innan en hälsningscermoni sätter igång.
En tanke är att det är oartigt att inte direkt välkomna och ta emot den som kommer senare.
Egentligen borde det finnas med en regel i sommarstugeområdets förening hur det här skall gå till. 
Har man sedan två grannar som redan har kommit till sina stugor, så vet ju ingen vem av de två man skall gå först in till. Föreslår till regelverket att det bör ske medsols.

Från tankar om att en felaktig sommarstugestart kan man få dras med resten av vistelsen

Global

Augustikvällen redan mörk, men varm som en afton i Nairobi.
Går ut på tomten, hör biffkorna vråla som elefanter.
Är jag i Afrika, tittar bort mot bilparkeringen, där står två kameler.
Vaknar av att kamelerna äter upp delar av verandan, nu ser jag tomten på tomten,
det har blivit jul och mina tallar är granar utan fot.
Inga insekter kommer in trots att både ytterdörren och sovrumsfönstret håller sig öppna.
Vi sover alla utan den mjuka leran på golvet och borstar håret med en spagettigrep.
När natten övergår till frukost anländer personalbussen för att hämta oss.
Gruvan ligger i samma distrikt som kamelerna bor och arbetar.
Våra löner är låga, men vi tycker att arbetet är viktigt och vi trivs tillsammans.
Om ett år är det semester om nu pandemin beviljar oss det.

Från tankar om att globaliseringen för oss vidare      

Matglad

Oh, solröda armar ni lyser så glatt 
värmen den suger, tror den fått fnatt. 
Så vandrade Hugo Dettelin ner mot stadsparken.
I parken låg hans vän Sure Fettelin under en grön parkbänk sedan några månader.
Tro nu inte att Sure är död, han är bara halvdöd, nej skojade, han har varit i konsum
två gånger de senaste månaderna och handlat blodpudding. Tycker ni som vi att till puddingen behövs det lingonsylt och bacon, mycket av det ena och ännu mer av det andra. En del vill ha Facebook till efterrätten andra har Facebook till en trerätters. 
Ja, världen är konstig, förr undrade vi vad vi skulle dricka till maten, nu undrar man vad som streamas bäst till makaronipudding.
På andra sidan parken finns en parkeringplats för bilar. Ser ni orden parken och parkeringsplats. Hör de ihop? Människan skall stanna upp i stadsparken och bilen 
stanna på parkeringsplatsen?? Vi får skicka frågan till ”Hör orden ihop” i SR 8.
Nu måste vi sova en stund.

Från tankar om att ingen park är för få 

Kräftan

Värmen tynger våra axlar.
Byxorna glider med hjälp av svettfloden ner på gräsresterna.
Skjortan däremot sitter fast som efter en behandling med superlim.
Kan vi gå omkring så här?
Men vi skall inte klaga, tänk på kräftorna som dog av värmen.
I kväll skall vi äta upp dem, tror att de dog redan i Turkiet.
Egentligen vill man ju inte stödja Turkiet med den läskige Erdogan.
Vi borde ju inte äta upp de snälla kräftorna, hellre Erdogan, men han smakar nog surt.
Behövs snapsen, kanske en liten för traditionens skull, har en snaps från
Norge gjord på potatis och glaciärvatten.
Och i TV hoppar de längdhopp, om jag skulle hoppa så skulle jag landa i badsjön.
En gång hoppade jag lika långt som summan av mina bens och armars längd.
Det var mitt mål.

Från tankar om att i värmen mognar kräftskivan snabbt

Buss

I den stora kusinens skugga finns inget nyodlat.
Allt är som vanligt i de höga pallkragarnas jordmassa.
Vad hade vi förvänta oss?
Kanske en frukost med ett glas rött intill ett blommande kålhuvud.
Eller en liten känsla av att komma fri från pandemin.
Är det så att de utrotningshotade pandorna söker sig till pandemins offer.
Får vi en tid efter Covid-19 eller förblir tiden som den är.
Allan Stefansson går fram till fönstret, drar ifrån gardinen,
pyjamasen är gul och ny i viskos, han tittar ut, men ser ingen smittad,
går det att åka med bussen imorgon, han klämmer hårt i sitt månadskort,
går det att använda om bussen är full, gäller kortet då, eller måste han
få ut någon, kanske hjälper busschauffören honom, men hans uppgift
är att få fart på bussen, han är ingen vakt, då är det nog bättre att ta flyget,
de har ju så bra ventilation, med bra filter, förr rökte många utan filter,
det smakade mer, men fler dog, det hjälper inte med munskydd om du
röker utan filter.
Vad är värst: Äta en påse chips fyra gånger i veckan eller att bli smittad av Covid-19?

Från tankar om att åka testade bussar vore nog bäst 

Döma

Gräset är nyklippt med sidobena till höger.
Skägget fick stanna hemma idag,
med den sista rosen från henne.
Så slog de ihop sina huvuden och luften gick ur,
som att tömma en luftmadrass i medvind.
Varför dessa ledsna och oroliga ögon?
Har det att göra med de nya glasögonen,
som ser så snett med grumlighet.
Behöver du glasögonen för att simma
över floden sa mor.
Nej jag känner hur den flyter fram i augusti.
Hur gick det i den andra matchen undrade
domaren i rätten och blåste ut röken från lungorna.
Så var rättegången över och det gick inte att
döma Per, som hade slagit ihjäl sin granne.
Det gick inte att bevisa att den döde grannen
verkligen var granne.

Från tankar om att döma inte är ett precisionsjobb 

Sorg

Sorgen var så enorm och slet sönder mina kläder och min själ.
Hur snabbt går det att sy ihop ett liv.
Den tid går inte att mätas eller uppskattas.
Den måste genomlidas som ett mycket tungt arbete.
Hur skall hon gå vidare i trappan.
Där nere bakom trappan flyter ån ner mot havet.
Vem får följa med det rinnande vattnet?
Vem får fälla tårar i ån?

Från tankar om att inte hoppa över sin sorg

I varje giftermål finns en tvekan,som konstnärens första penseldrag.
Då är det enklare med en svart ordinär hatt
som skyddar och ger en styrka åt mannen.
Så tog hon tag i sångens böljande toner
och närmade sig sanningen där framme.
Därefter såg hon så förnöjd ut med händerna
i varandra under ena sidan om hakan.
I trappan ner till källaren är stegen lättare
än när han går upp med burkarna med äppelmos.
Slutligen blir det skönt med bussen till sängs.
Hon funderar vidare – omärklig.
Från tankar om att spegla kulturmänniskan

Det här var den dag då Alf fastnade i förlängningen av sitt säkerhetsprogram för datorn.
Han hade gått upp strax före tuppen för att komma igång med installationen, som kom igår.
Efter två timmar ringde han sin son, som var mycket svårväckt för att vara 22. Sonen bodde i ett hyreshus som han hyrde tillsammans med 500 andra. Han var en mycket duktig simmare och kunde simma åt alla håll och även upp och ner. På lördagar åt han ostbågar med blåbärssylt till biffen och drack ospillt sillspad till. Han hade en sambo, som hette
Monark och hade 7 växlar. På hans 20-årsdag önskade han sig en åktur med pappa Alfs traktor till Svimbadet. Den dagen gick bryggan sönder och traktorn drunknade.
Efter samtalet med sonen blev det frukost på fastande mage, innan installationen fortsatte.
Två timmar senare ringde Alf på nytt, nu till sin mor som har ont i lederna på vänster hand.
Idag gjorde det inte så ont och hon kunde redan skala potatis utan hemhjälp.
Nästa dag fortsatte installationen och den pågår fortfarande.
Sonen simmade djupt och letade efter traktorn.
Modern hjälpte hemhjälpen med recept på ålderdomen.
Från tankar om att för säkerhets skull, skaffa inte ett säkerhetsprogram

Var hennes hår upp- eller nersatt.
Bra att veta med tanke på placeringen.
Skulle hon ligga i över- eller underslafen.
När vi fick se henne blev vi fundersamma,
hur var det satt, upp eller ner. Var det
överhuvud taget satt, eller var det kanske
liggande, likt en spagettirätt på tallriken.
Vi löste problemet slutligen med att låta
henne själv välja på vändstekt eller
ensidigt stekt ägg till frukost.

Från tankar om att det inte går att ändra ett vändstekt ägg

Varför behöver han dricka whisky,
när vågorna sköljer strandklipporna.
Kanske för att våga lämna dem ifred,
innan de återkommer.
Så ställer han sig upp på knä och andas
för alla de fartyg som har passerat.
Då ser han ryggen på sin mor vid bryggan,
hon som har varit med hela tiden bör förstå.
Är det miljön som har besegrat arvet
eller kanske precis tvärtom.
Fiskmåsen lämnar sin plats vid bryggan
mellan modern och sig själv.
Tankarna försvinner med fågeln och
båda följer vinden in i lä.
Vi som såg allt kan bara hålla med.

Från tankar om att fånga fågeln i dig

Sjön ligger där nere nedanför motorvägens åtta filer.
Solen är på väg ner, den blänker i sjöytan och vinden stillar sig.
På vägen susar bilarna fram åt två håll med rykande motorer och hängande nummerplåtar.
Bakom vägen sitter två nyanlända som gärna vill tvätta sig i sjön,
men de vet inte hur de skall komma över vägen i Sverige.
De har inte fått någon utbildning om hur man kommer över en motorväg
och egentligen har de väl inte fått reda på någonting i sin introduktion till Sverige.
Några timmar i rättighetskunskap (alltså vad du har rätt till) har de fått.
På introduktionen i svenska fick de lära sig säga ”Hej, jag är nyanländ och snäll,
hur mår du”. De väntar nu på fortsättningskursen som är på torsdag.
De två nyanlända kom på att de inte hade några badbyxor till sjön, så de
beslöt att äta en pizza i kommunhusets trädgård.

Från tankar om att utbildning behövs alltid för den nye, både för honom själv
och för omgivningen

Känner ni till den lille Grodan, Simon nr. två.
Han vet inte längre hur han skall göra.
Det beror på att han får dubbla budskap.
Alltså ex. När någon säger åt dig att sluta upp med det där och samtidigt ler och bjuder dig på geléhjärtan. Du blir förvirrad.
Simon nr. två hörde i morse på radion där en chef för parkförvaltningen talade om nedskräpningen vid papperskorgarna på strandbadet. Det började med att han sa att om det inte finns plats i papperskorgen så får man ta hem sitt skräp. Efter ett tag i diskussionen med journalisten så säger han ”jag kan förstå att de lägger soporna bredvid den fulla papperskorgen och det är ju bättre än att de slänger den någon annan stans”.
Senare på TV hörde han den glade polisen som sa till fortköraren ”idag får du köpa en lott för du körde en kilometer i timmen under gränsen för att körkortet skulle dras in”
På kvällen la sig grodan i sin pöl och funderade : Går det lika bra att slänga sina sopor i närheten av papperskorgen. Får man köpa en lott om man kör mycket för fort.
På natten kunde inte Simon nr. två sova med öppen mun längre. Det bara rann in vatten till grodmagen. Han kände sig så förvirrad så han inte visste hur han skulle sova. Var det bra att äta några skorpor som mamma sa eller är det bättre att räkna grodyngel som pappa sa, men det är ju en annan sak.

Från tankar om att varför törs och får inte ansvariga med skärpa fördöma felaktiga beteenden

Hörde om en ambulanssjuksköterska, som hade sagt att vissa invandrare ofta överdriver sina plågor med att skrika högt. Det fick sjuksköterskan inte säga, nej det var rasistiskt ansåg många där ute i de sociala medierna. Men, det är ju inte konstigt om de tar med sig sina kulturella beteenden till Sverige. De kanske till och med tror att det gäller även i Sverige. Titta på en begravning i ex Mellanöstern och hör hur kvinnor skriker ut sin förtvivlan, så som det hör till deras ceremoni. När skall vi/ni svenskar sluta att blanda ihop rasism med beteenden från andra kulturer. Hade sjuksköterskan sagt att ”jag tar inte in skrikande invandrare i ambulansen”, så hade det varit rasism.
Det tokiga i det hela är att om det ex har skett en olycka så vet ambulanssjuksköterskan att i första hand bör de ta hand om de tysta (de svårast skadade), de som orkar skrika kommer därefter och det gäller oavsett kultur.
Sedan får inte vi infödda svenskar tro att vi alltid vet/gör bäst. Andra länders kulturer har mycket att lära. Kommer ni ihåg hur våra politiker för några år sedan försökte intala oss i Sverige att det inte finns några kulturella skillnader mellan olika folk och länder. Först skrattade vi, sedan skämdes vi inför deras okunskap och brist på klarsynthet.

Från tankar om att hålla ögonen och öronen öppna med urskiljning

En man i rock, nej ingen kock,
vandrar vägen ner, sugen på nått mer,
får se sin bror, som på herren tror,
gömmer sig en stund, vid Gröna Lund.

På kvällen går solen ner i sitt eget sken i havets sista bris.
Hon tar av sig sina skor innanför ytterdörren och även sina strumpor.
På golvet ligger ett brev från skatteverket, de är inte nöjda.
Hon tar en kopp med kaffe i och en brödbit med lagrad ost.
Nu känns det så mycket bättre att få lägga sig under påslakanet.
Hon hade en bror som trodde att alla låg i själva påslakanet.
Det är svårt för henne att inte tänka på det när hon bäddar sängen,
men det är ju inte aktuellt nu när hon skall lägga sig.
Från tankar om att en skön säng är en bäddad säng

Vad var det han sa, när gräsklipparen inte startade den sommaren.
Bajs, han ropade rakt ut i öknen ”bajs” medan kamelerna log brett.
Då dök det upp en ökengroda och sa ”här i öknen finns det ju inget
gräs”.
- Du groda, behöver du inte vatten.
- Jo jag är jättetörstig.
- Vad gör ni där i vattenpölarna förresten.
- Oftast förökar vi oss, gärna i grupp.
- Men, här är det öken, inte hänt något på två dagar.
På andra sidan jorden drack en svart kvinna en kopp kaffe.
En rödhårig kom in i köket, letade efter mjölken till kaffet, sparkade fram
en stol till soffan, tände fotogenlyktan som hängde över bordet, gick in på
internet tillsammans med sin son som skulle borsta tänderna före hästen.
Skymningen hade redan lagt sig och nu var det hästens tur att visa bettet.
Alla tog upp sina cigarettpaket och la av varsin rökare. Godnatt!
Från tankar om att i öknen gäller det att hitta vatten till tandborstningen

Tiden rinner iväg.
Förstår den inte att när man är äldre så bör den gå långsammare.
Kan man ställa tillbaks klockan.
Kanske köpa almanacka från 2018. Tidsvinst två år.
Eller börja träna sig yngre.
Köpa kläder för ungdomar.
Se på barnprogram i TV.
Gå på restaurang och beställa från barnmenyn.
Tjata om glass i varje vägkorsning.
Kan tiden ta slut?
Kanske inte för den som tror på ett liv efter det pågående.
När man var yngre hade vi inte tid med all tid.
Nu får vi leta efter kvalitetstid.
Kom ni ihåg när glassen tog slut och vi argsint tuggade på glasspinnen.
Eller den där varm korven med bröd som alltid var för kort oavsett om vi åt den från vänster eller höger.
Nu kan vi inte hålla på så här. Vi får vara glada för det vi har och för att vi inte har allt.
Från tankar om att i varje tid finns det något aktuellt

Att fånga tillfället i luften innan det försvinner ut över de blommande ängarna har varit Harald S stora intresse. Harald S föddes av sin mor då hans far var på tjänsteresa i södra
Nigeria. Själva förlossningen skedde under ordnade förhållanden och efter att Harald S
hade tittat ut kom hans lillebror Harald P, ut samma väg.
De båda Haraldarna blev tidigt ovanligt bra på fotboll och en dag då deras lag hade vunnit
en viktig match kom deras far hem från sin tjänsteresa. Han hejade glatt, bar in sin resekoffert, kramade sin fru, satte en deg i köket, delade ut några presenter, rökte en
nigeriansk cigarill och somnade framför TV:n.
Dagen därpå var alla samlade och vardagen fyllde de kommande vardagarna.
Från tankar om att en tjänsteresa kommer aldrig rätt i tiden om du inte tycker det

Det ligger en sparv begraven och bakom den ligger en hund begraven.
Antagligen inte av Coronan, inga symtom passar in. Sparven hade flygskräck
och hunden hundbensfobi. Alltså två typiska psykiatriska diagnoser. Även typiska för
vår nutid då alla helst skall ha en diagnos innan de dör. Ofta en kombination med
bokstäver ex ADHD, AMA3, OLGA, BUP,WGOLF, men även astma är ju en kombination
av bokstäver sa Krister. Krister själv har sett sin far gå vilse i en skog av mjölkchoklad.
Fadern hade glömt sin väska och tog in på hotell Blå. Det fanns bara helpension så
han checkade ut efter halva tiden och fick betala för halvpension. Fadern var alltså
smart, men hade svårt att hitta, en dag hittade han dock Lisa och de fick Krister
i bröllopspresent sa prästen. Typiskt att präster alltid skall hitta på en massa saker.
När ex. Krister gifte om sig var han mycket sliten eftersom han hade startat upp
en ny affär för invandrare som skulle lära sig att äta rätt-er från Sverige, men ingen
förstod sig på recepten. Till slut fick han lov att stänga affären och gifta om sig,
en gång till. Då hade prästen bytt kyrka, typiskt att inte fullfölja det hela.
Från tankar om att checka ut kl. 02.00, så kallad ekonomisk halvpension

Mannen med den höga höjden har sin kornblå kostym på sig. Han står där bredbent och självsäkert framför oss. Bakom honom står en kort man med en gul kavaj, ett grönt äpple och två resväskor i vänster hand. I höger hand finns bara tomheten, som skiljer de både männen mer än så mycket annat.
Nere vid bryggan är bordet redan dukat och gästerna kommer simmande ute från fjärden med hungriga magar. Vattnet är kallt och fiskarna håller sig i stim för att värma varandra.
Några fiskar är bakom flötet, men några håller sig framför.
Förkrossade ser vi på ett TV-inslag där familjens mamma försvann när de blev lurade att gränsen till Grekland var öppen. Ska vi ha rött eller vitt vin till middagen imorgon.
Från tankar om att fisken sällan simmar på semester

Denna blåst. Varje gång jag tittar ut genom ytterdörren så får jag en ny frisyr.
Fortsätter vinden så här under några dagar till, så blir det halvsnagg.
Kommer det nylagda taket sitta kvar eller är skruvarna för korta.
Iallafall så flyger kepsen av i varje kurva.
Idag har det handlats salt lakrits. Det är fantastiskt gott, sätter fart på magen,
ökar kaliummängden i blod, gör så att du dricker mer och spolar igenom
njurarna. Men, köpte den mest för smaken som slungar sig upp från smaklökarna
till hjärnan som tycker att jag skall njuta.
Och börsen går upp och där kommer bussen och moster är död och jag saknar
alla mostrarna och hamburgaren i Slite var god och utanför land finns ett hav,
som sträcker sig ut mot andra länder. Hur blir det nu? Från båten: hoppa i land,
hoppa flera gånger i land blir, hoppa i länder. Hoppa hopprep i andra länder blir
som att hoppa i land på flera öar. Hoppa i länder-Kalle.
Så skulle Sara äntligen gifta sig med sin blivande man. Romantiken var som tapetserad
i bröllopssalen när borgmästaren Viklund kom in med de två. De sa båda ja,
trots att de var ovana och de hade aldrig vunnit på Lotto. Nu var dock en annan
vinst på gång. Äktenskapets bok.
Från tankar om att ett äktenskap är som en påse salt lakrits, du vill bara ha mer