Vill vi följa med på resan?
Om jag inte följer med, blir jag då en som gav upp för lätt?
Blir svettig på ryggen när jag tänker på det.
Är det inte konstigt? När FHM skärper rekommendationer för att du och jag, våra anhöriga och våra vänner skall minska risken att dö eller bli allvarligt sjuka, så ser många det som ett straff. Så suckar de ”Vem har rätt att bestämma över mig”?
När skall människan skärpa sig och förstå att just jag/du inte har koll på allt.
Tänk er en fotbollsmatch utan domare, en operation utan kirurg, en förskola utan vuxna,
en predikan utan präst och en travtävling utan häst.
Från tankar om att ibland behöver någon annan bestämma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar