Läste just något som vi svenskar skall vara tacksamma för.
Av de 36 miljoner som Leif Östling tjänade år 2017 gick
20,2 miljoner i skatt till vårt land. Vilken hjälte!
Vad spelar det då för roll att han uttalar sig klantigt och
vad spelar det för roll om han har en del kontanter i andra
länder.
Att tjäna 36 miljoner tycks ju vara lite i överkant, men det
kan väl knappast Leif hjälpa. Däremot kan vi ju andra inte
tycka att hans skatt på 20,2 miljoner är i överkanten. Däremot
hade vi nog tyckt det var för mycket om vi själva hade hans
lön. För alla är vi ju oss själva närmast (i alla fall nästan alla).
Pengarna styr det mesta och ibland är det bra att det finns
människor som har riktigt bra lön.

Från tankar om att vi hoppas att det under 2018 kommer att finnas många som tjänar riktigt bra 

Krister Henriksson läser Nyårsklockan vid tolvslaget.
Vi alla hoppas på att han gör en renovering av sitt yttre inför framträdandet.
Krister, du är en fantastisk skådespelare som har blivit 71 år.
Du kan inte försöka spela rollen som en tuff 30-åring med långt fett (naturligt eller insmort) hår, grov skäggstubb och med uppknäppt skjorta. Med denna look ser du mest ut som någon från bänken i Stadsparken och jag tror inte någon kvinna eller man med fullgod syn kommer att vara hänförd. 
Att stå på Skansen inför kungafamiljen och svenska folket kräver en stilfullhet och värdighet utöver det vanliga. Den personen gör det för oss andra, inte för sig själv. Vi förväntar oss att Krister, eventuellt med hjälp kommer att anpassa sig till stunden och Nyårsklockan.
Det blir spännande att följa, bara vi nu inte helt koncentrerar oss på Kristers yttre och glömmer bort de fina orden inför det nya året. I så fall får jag be om ursäkt.

Från tankar om att önska ett Gott Nytt År

Runt varje ö finns det vatten.
Besökte en ö idag.
Då såg jag att det stämde.
Fast jag tror att jag redan visste det.
Alltid bra att få kunskap bekräftad.
Jag märkte också att det var torrare på ön än runt den.
Trots att det har hällregnat i två veckor.
Dessutom såg jag fler båtar där i somras.
Vad är det egentligen som gör att inte ön flyter iväg när det blåser?
Jag ställde frågan till fröken i fyran.
I femman svarade hon att det där läser vi om i sexan.
I sexan hade fröken bytt klass.
I sjuan hade jag glömt hur min fråga löd.
Det berodde på att en Lisa hade börjat i vår klass.
Vad betydde en ö när en flicka i rutig kjol fanns i närheten.
Skulle just avsluta det här med öar då telefonen ringde.
Det var en viking som hörde av sig.
Enligt honom är en ö ”ett landområde som det går att ta sig runt i en båt”.


Från  tankar om att en ö har en naturlig charm

I solbrillorna såg jag hur de små kaninerna ökade i antal innan de anföll
männen på hästarna och försökte slita av dem sina stålvästar. Några hästar
skenade iväg med kvinnor och deras föräldrar i en vagn över landningsbanan.
En gråklädd kostym med glasögon grälade med sin familj som hellre ville åka
till Mallorca än att ta upp kampen mot kaninerna. En stålväst åkte av och
några kaniner bet sig in genom skjortan och vidare in genom huden. Slutet
närmade sig, gitarren drog fram med sin klagan, kepsen åkte ner över ögonen
så att de automatiskt stängdes. Några tog skydd på nedre botten och lever
antagligen även imorgon.

Från tankar om att kampen kan vara grym, men den röjer nya möjligheter

Så här går det till i politiken:
2017 kommer en politiker på att det inte borde vara så här (i en viss fråga)
Vi vanliga kom naturligtvis på det för några år sedan.
Nu inträffar politikerns betänketid, som vanligtvis pågår i 12 år.
När betänketiden är över beror det vanligtvis på att vi vanliga är så ursinniga så att vi vägrar att rösta på politikerns parti eller försöker spränga Riksdagshuset (i tankarna).
Situationen 2029 (alltså efter 12 år) är att politikern kommer med ett förslag till en förändring, som de värkt fram på några månader. Förslaget ser fint ut, men det kommer alldeles för sent så dess verkan är obefintlig. Det ursprungliga problemet har för länge sedan fördjupats och brett ut sig åt alla håll. Det kräver nya förändringar och med det 12 nya år. Politikern är ändå nöjd när hen säger ”vi jobbar med frågan”. Så rullar detta hjul runt i oändlighet medan vi vanliga har blivit fler och skakar våra huvuden i takt med tiden.
En avslutande fråga: Måste det se ut så här i politiken?

Från tankar om att många politiker gör ett fantastiskt jobb, men vanligtvist för sent   

Hon har somnat i soffan
bakom pepparkashuset
Mannen går nerför trappan
Där nere finns en vinkyl
Tomten kommer utan luva
men vill ha ett glas rött
Det dånar i pannrummet och
tavlorna hänger snett i rad

Frun gungar lätt i gungstolen
Stolen är klädd i rött sammet
Det är inte dina pengar säger alla
men pojkarna tvivlar
Ett barn är på väg i världen
Är alla nöjda nu, i kaoset där
det inte finns någon plats att sova på
Ingen får bli kall på jul
Kan kärleken kväva ett barns fantasi
när generationer kramas tillsammans
Slipsen hänger ändå rakt ner
och så snöar det åt samma håll
Pilgrimerna vandrar vidare
Såret bränner på underarmen
och glöggen är allt ljummare
men julen kommer åter
så tänd ett ljus för alla som är eller har varit barn

Från tankar om att det känns sent i mörkret, men det är aldrig för sent 

Bakom den branta uppförsbacken
fanns ett ovisst mål
Den som stretar på i motlut
önskar sig en belöning till slut
Och titta där står Knut
till slut. Han kan nog hjälpa oss med att få napp bland alla obefintliga förslag på mål.
Vad säger du Knut, sa vi?
”Jag föreslår en ny snabb gräsklippare med solfångare och egen pool”
Låter inte dumt Knut, sa vi, men vad kan en gräsklipparsemester gå på så här års?
”Du vet, med gräsklipparkortet kommer du in gratis på de flesta campingar och har rabatt på grillkiosker. Sen får ni lägga till en del för gräsunderlag, förstås”
Men vilken fil skall man ligga i Knut, sa vi?
”Ja brukar förslå mellanfil för då luktar man inte så surt i tullen. Gäller även trots deodorant”
Frun vill gärna åka till Milano, sa vi. Har de gräsklipparparkering i närheten av centrum?
”Ja, det finns flera fina parker med parkering, ex Parko de Pissa grönt, Parko della Gräseapel och inte mest men minst, Suro de plazza Klippo”.
Då tror vi att vi har fått veta det mesta, dock en sista fråga, behöver vi ta med extra gräs i reserv om det blir mycket motvind ex.
”Nej, det är alltid bra med reserv, men det går aldrig att beräkna motvinden mycket beroende på om äggen är vändstekta eller ej, och lycklig resa”

Från tankar om att gräsa till nya mål

Den dåliga andedräkten la sig över staden.
Kan vi aldrig byta tomte i vår stad pappa, sa Putt
”Du måste förstå att det inte är så lätt när tomteskägget hänger i vägen”
Jag såg tomten pussa vår fröken häromdagen
”Klarade fröken det utan andningsproblem”
Vet inte, plötsligt låg hon på golvet och skakade i hela kroppen
”Tomten är i alla fall snäll mot er barn, glöm inte det.
         Inte långt därifrån stod en skinnklädd skådespelare och
väntade på sin replik. Flera män med vapen attackerade honom,
balkongerna strök med, maten brändes vid, hela stuckaturen trycktes
upp mot övervåningen så att soppan stänkte ur tallrikarna. Nu gällde
det att springa så fort som möjligt då ett spöke uppenbarade sig i keps.
Spöket la sig på britsen, han försökte röra huvudet, för att se om någon
annan fanns i samma rum, men inte.
En tjusig tjej med smink och en militärhatt från inbördeskriget, försvann
längs spåren för att försöka komma ifatt tåget mot Säffle. Ingen hann med
denna gång och alla gick till sina sängar, trötta men nöjda.

Från tankar om att tomten skall sköta sig dagen före

De vilda skriken bortom skogen
en ensam fru på krogen
Bland alla inbundna uteställen
den ensamma kvinnan var Ellen
På disken stod det två öl
en rann ut till en pöl
En man som just gick förbi
halkade och satte sig mitt i
Nu har det blivit rätt sent
Ellen log förläget och klent
En taxi beställdes så lätt
till nästa kvälls krogbiljett
Som väntat tog kvällen slut
för Ellen och även för Rut

Från tankar om att det finns en krog bakom varje skog

Muskler eller social kompetens är frågan när det gäller behandlingsassistenter.
Då kommer ju frågan direkt ”vad skall behandlas?” Är det kreatur, människor, degen eller de nya skorna. Det är ju klart att är det degen som skall behandlas så kallas inte bagaren för behandlingsassistent.
På något sätt vill alla bli väl behandlade. När jag skall bli behandlad så kommer jag be om en som är välbehandlande.
En del människor har svårt att behandla alla lika. Ex. en person i föreningen hälsar inte på en person trots att ett handslag hör till föreningens regelverk. Någon i kretsen sa ”han kanske inte har någon högerhand”. Jo visst har han det, men nu har det inträffat att han benämns allt oftare som ”den enarmade banditen”. Ett välsmakande namn, tycker många.
Då är det roligare att tala om jul. Idag kom vår gran in, den hade grenar framförallt på ena sidan, den sidan får vi ha mot tomten så han inte blir förskräckt, den andra sidan (utan grenar) skall jag använda som klädhängare till gästerna, låter väl tufft ”jackan kan du hänga i granen”, dock inte kappor för då får vi inte plats med julklapparna. I morgon skall vi försöka hitta några ekorrar på Blocket, så granen får sina egna husdjur.

Från tankar om att muskler gör ingen julgran 

Vågorna slår in mot sandstranden, palmernas vida armar vajar i sluttningen upp mot villan.
Från altanen dyker en pelikan ner i den tempererade poolen och fångar pojkens lilla boll innan den far vidare ner mot kusten. Under huset gräver sig tre inbrottstjuvar ner i marken för att kunna ta sig upp genom golvet. Larmet kommer snart att skrika ut sin förtvivlan och nya vågor slå in mot reven. Längre uppför backen, bakom skogen flyger ett moln förbi landskapet.
Solen är på hemväg, i stan sitter en flicka på trottoaren med sjal runt huvudet och med utsträckt hand. Ibland klingar det till i tygtrasan, shoppingvagnarna rullar mot parkeringen, det doftar lätt av nystyckad gris och bilen far hem mot dubbelgaraget.
Hur skall det gå för alla de unga när oron och våldet sveper fram över dem. De äldre får till uppgift att överleva några år till och de mitt emellan har inget annat val än att följa med i lavinens riktning.
Så har vi ännu en dag med frikända våldsverkare i vårt land, jag kräks över våldsverkarna och över resterna av vårt samhälle.

Från tankar om att ytterligheter aldrig trivs tillsammans

Bland alla stora djur, som elefanter, Trump och noshörningar får man vara på pass.
De kan lämna en golfbil med ett leende, men minuten senare göra ett utfall mot allt från en individ till en hel stat. Samtidigt har de med sig en charm och skapar ett intresse när de nakna promenerar fram längs avenyerna på jakt efter ett villebråd att sätta tänderna i.
Spänning ger intresse och puls. Känner igen det sedan jag sågade ner en blivande julgran i kvällsskymningen för några år sedan. Det är ju bekant att en gallring i kommunens skogar ständigt är befogat, men ändå kan det vara någon medborgare eller älg som har en annan uppfattning. Varje sågtag liksom ekade i skogen och bakom varje träd syntes skuggan från en ilsken kommuninvånare.
Jag överlevde dock, däremot inte granen som efter några dagar i vardagsrummet rasade ihop och stod där lika naken som Trump och gänget utan ett barr på kroppen.
Såg just på en debatt på TV om förslaget att dela lika på längden av föräldraledigheten. Ja, mellan mamman och pappan. Det som förvånade mig var att ingen funderade över vad som är bäst för barnet. Tänk om mamman ex. inte vill vara hemma så länge, inte känner att hon klarar av det, att hon är psykiskt instabil, att hennes höga lön behövs för att kunna betala av lånen, att pappan är den som är mest lämpad för ett omvårdnadsarbete, att framtida forskning visar att mammans roll endast bör vara att bära och föda fram barnet och att det därefter är pappan som barnet har störst nära behov av.
Hur skall staten veta allt detta för Lisa och Per, Ulla och Kent, Maria och Josef …….etc?
Från tankar om att vår gran heter Trump och efter halva tiden får den en ny plats

En bild från sommaren som var:
Det är afton och kvällen börjar lägga sig.
Fukten i luften formerar sjok av dimmoln just där ängen och åkern tar slut och där skogsdungarna tar över slutet.
Nära fotografen ett stängsel uppsatt med enestöttor, så att inte korna skall komma in bland de sommarägda husen.
Längs bildens ramar står enarna i den karga marken, några tillsammans och några alldeles ensamma i den allt svalare kvällen.
Ovanför skogsdungarna en gråvitblå himmel med några gråare moln som övervakar läggningen.
Kameran klickar till, bilden finns kvar och arkiveras på säker plats.
Fotografen vänder hemåt, men vänder sig om en sista gång medan dimsjoken dansar vidare.
Han funderar över varför stegen ofta leder ner till ängen med åkern när himlen signalerar rött. Han sjunger försiktigt sina egna ord ”Är ändå inte slutet som bäst, när den enkla kvällen går över i natt”.

Från tankar om att en bild, en del av historien ger hopp inför nästa sommar 

Hur avgörande är vårt senaste beslut: Vi skall byta tandkräm till en spenatripplad, ekologisk kräm som de flesta skall tända på. Därför kallar vi den för tändkräm, just för att komma över det stora språnget med en ny produkt i det gamla badrummet.
Härvorna växer runt våra fötter och det blir allt svårare att få några skor som passar. Mycket eller kanske allt handlar om ekonomi, att suga ut pengar från ex kommunen så att pengarna inte räcker till de som behöver dem och istället hamnar i vissa personers champagneglas innan de används i narkotikahandeln. Tröttheten tar över våra sinnen och hur skall vi vanliga fortsätta att kunna vara normala.

Från tankar om att, som barn trodde vi att det hette tantkräm och vi pojkar ville inte ha den  

Vad gör du när det blåser så att byxorna åker av?
Följer bara med eller söker upp lä?
Allt handlar om att våga, när grenarna faller av.
Skulle byxorna suttit kvar med hängslen eller
handlar det bar om att ha rätt inställning.
O. Palme sa vid ett blåsigt tillfälle ”den som vänder
kappan efter vinden bör snarast byta ut fodret ”.
Med rätt självförtroende kan du lugna ner vinden
och få den att vända mot dina egna mål.

Från tankar om att även vinden lugnar sig till slut

Det går en man längs bassängkanten, han bär vit skjorta och svarta byxor. Efter honom går en man till med likadana kläder. De håller ögonen på de som simmar så att de gör det på rätt sätt.
Några saker som man inte får göra: Simma åt fel håll, simma motströms, simma ryggsim och äta hamburgare samtidigt, ta av sig badbyxor/baddräkt i den grunda delen av bassängen, skrika åt de som crawlar, fånga fjärilssimmare med håv, sjunga operetter under vattenytan och inte bara flyta omkring.
Många har bara tagit det lugnt idag, kanske fikat, sett när grannen skottat uppfarten eller bara kokat gröt. Andra kan ha gjort det motsatta, utan egentligen veta om det, möjligen i samband med julklappsköp.
Där ute syns ett gående ljus från ett luciatåg som ringlar sig bort genom häcken.
Stämningen av jul höjs sakta i dunklet bland klapparna under en nyhuggen gran.

Från tankar om att i bassängen finns ingen hjälp från tomten   

Skogsbacken har fått en tunn vit mössa på sig.
Mossan, ljungen och blåbärsriset tittar fram med snö på ögonbrynen.
Även de lodräta bergsklipporna visar sina bara bringor.
Minus 1,2 och det är stilla så långt som ögat ser.
Vackert och ljust i skogens djup, som ett svart-vitt fotografi.
Endast ekorren har skapat spår där ute och morgonens fåglar är mätta.
Kan jag lämna mitt fönster, vad kan jag missa under dagen?

Från tankar om att snön som kan hatas är så mycket vackrare än hatets makt

Sitter här på Nobelfesten. Det är ganska kallt för mitt på bordet har man en typ av kylanläggning av riktigt is. Kunde man inte bett någon fysikpristagare att konstruera en annan typ av kylning.
Fick inte sitta vid kungens bord i år, tänkte ett tag att skoja lite och sätta mig under hans bord, men då kanske man missat käket.
Skall nog pröva den där trappan lite senare, undrar om toan är där uppe.
Konstigt att det tar så lång tid att äta en förrätt, fast vi är ju några fler här.
Kan inte sitta här längre med datorn, kan bli kallad för ohyfsad svensk.
Tar mig ut i den svarta kvällen på Kungsholmen. På vattnet några svanar, en mås och en polisbåt. Ett flygplan över oss och under vattnet, inget som syns, men kanske en fisk eller en tunnelbana. Drar mig mot pendeln, efter mig en hop fans med gulblå Nobelhalsdukar och järnrör från Bygg Max. Nu för tiden skall alla renovera och visa sig duktiga för släkt och arbetskamrater. Andra bygger upp förmögenheter, som vår vän Nobel.

Från tankar om att det inte finns noblare fest i närheten 

Blir vi äldre efter varje julbord?
Efter en kväll med allt som ett julbord hör till (utom rödkål) så kommer funderingarna dagen efter, medan den lätta huvudvärken jobbar vidare.
Det är klart att man blir äldre för tiden har ju inte stått still, men egentligen är vi mer intresserad av hur frosseriet och snapsarna påverkar hälsan. Alltså om vi snabbare blir äldre efter en julsittning. Eller egentligen kommer snabbare till det sista kapitlet, men det vill vi inte skriva.
Någon sa att ”man blir inte fet eller sjuk pga. det man äter från jul till nyår, det är alla andra veckor som är viktigast”. Det är nog svaret. Dessutom, fettet som hamnar i blodkärlen lär väl spolas bort av snapsen och att ha trevligt främjar alltid hälsan.
Sedan kan man alltid ta fram det oetiska att frossa i mat, när andra inte ens har en morot till det orena vattnet.

Världen är inte rättvis och livet, en del av världens innehåll är inte rättvist. Mycket handlar om tur som ex. växa upp i rätt land och fylla i rätt Lottorad.
     Farbrorn sitter i den uppknäppta västen av ylle
     och han ler finurligt med sitt skrynkliga nylle.

Från tankar om att frossa, men inte jämnt och med eftertanke

Ryggvärken har aldrig varit värre i ryggen sa Hans-Sture och dök ner i simbassängen, men lyckades fastna i svikten med vänster framfot. Han hängde ganska elegant, någon meter över vattenytan, skrek av smärta samtidigt som rygglängden långsamt ökade, badvaktspersonalen applåderade, kön utanför kassan växte med intresset, smärtan och skriket avtog med den ökande längden, Hans-Sture sträckte plötsligt fötterna i vädret av glädje, troligen smärtfri så att foten släppte taget och hela kroppen Hans-Sture åkte ner i bassängen. 
Dagen därpå hade inte Hans-Sture kommit upp, ur sängen med ryggsmärtor. Däremot hade han allvarliga skavsår på vänster fot, när han åkte till jobbet. Från badhuset fick H-S en belöning för spännande uppträdande under passet ”simma fritt, men rätt”. Det blev ett årskort på badhuset med företräde på svikten.

Från tankar om att inget går upp mot ryggsim

Äntligen hittar man de där vandringskängorna med brunt skinn, bra uppbyggda sulor och med ett pris som bara är en tredjedel av det normala. Vi befinner oss på nätet och titta, de finns bara i en storlek, min egen. Myser inombords och där är paret lagda i varukorgen.  Nu när vi ändå skall beställa kängorna så kanske vi skall titta på lite fler varor, ny ryggsäck kanske, en mössa, lite skofett till kängorna, några prylar till och nu har priset för varukorgen fördubblats.
Där är ordern skickad. Ett mejl från företaget bekräftar vad jag har beställt, men vi skall tydligen avvakta ett mejl till. Nu kom det, men priset är ju för lågt, vad har hänt, jo kängorna är slut. Det var ju kängorna jag ville ha, det andra var ju bara lite grädde på moset när jag ändå hade gjort en så bra affär. Nu sitter jag och väntar på skofettet, som jag skulle haft till kängorna och så de andra prylarna. På något sätt har jag sjunkit lång ner i fåtöljen och känner mig inte längre som den person som skulle ut i skogen med de nya kängorna.
Jo, jag har talat med kundtjänst på företaget. Trevlig grabb berättar om datastrul och fraktavgiften tog han bort. Företaget tog dock bort det bästa, mina vandringskängor.

Från tankar om att det viktigaste på ett hus är grund och tak, på mig: skodon och mössa     

Jag minns det som igår sa Uffe nöjd. Men det var ju igår sa hans fru Ulla.
Vad var det vi talade om sa Uffe.
- Det vi gjorde igår

- Ja, visst ja, det var det, men vad skall vi göra imorgon.
- Det var ju det vi talade om igår.
                      Så här startade alla morgnar vid köksbordet och ingen brydde sig om att katten sprang ut i solen och tog dagen på det sett som den ville. Uffe tog fram sin gamla pepparkaksdeg, kavlade ut den, gjorde riktig småfina kakor med hjälp av tryck med bröllopsringen.  Ulla däremot började tapetsera om sovrummet medan det doftade små pepparkakor från köket. Katten hade kommit hem och slickade pepparkakorna över ryggen innan den gick ner mot havet. Framme vid strandkanten träffade katten sin kompis, katten2 och de drog iväg tillsammans bort mot bryggorna. Där kunde de byta om under plankorna och sedan ta ett bad och försöka fånga någon fisk. Havet hade nu lagt sig och Uffe ville bada av sig de degiga händerna och Ulla ville bada av sig sina tapetlimmiga händer, så de vandrade ner mot vattnet och simmade ut mot horisonten.

Alla hoppas att de snart vänder åter innan det blir för mörkt.

Från tankar om att komma ihåg att vända åter    

Innanför skalet var det mörkt.
Kunde någon, kanske du själv tända upp.
Jag ville så gärna lära känna innehållet.
Dragkedjan var stängd och kodad och
du ville aldrig lämna ut en siffra.
Kanske jag tröttnar på att vänta och
går vidare mot andra mål.
De kanske ändå är bättre, men det
går aldrig att jämföra med stängd dörr.
Jag går ner till floden med det gulvita
vattnet. Där finns ett litet hus med
möjlighet att köpa biljett till det inre
av flodens alla startpunkter. Där inne
kan du lära dig av andras och ditt eget
djup. Stöter du på samvetet bör du
vakta tungan och tömma fickorna.
Vänta inte på att det blir en ny dag,
ta tag i uppgiften idag eller igår.
Kan inte vänta på översvämningen
när bussen går från fel hållplats och
byxorna ligger i tvättmaskinen.
Avslutar istället, framför allt inför
osäkerheten med posten.

Från tankar om att det inre döljer sig oftast utan krav  

Välkammad med ansat skägg sitter han där, men vad har han på sig, ser ut som en lövhög fullpackad med julslingor som han har fått klistrad på överkroppen. Det gör ingen tio år yngre, om det är meningen och det brukar det vara när någon fullvuxen hamnar i lövhögen.
Annars är julen på gång och snart skall vår ljusmatta upp i trädet, tre veckor efter de nyanländas. Det finns några julklappar kvar att köpa i butikerna. Det gäller bara att hitta dem och försöka få dem att passa ihop med den som skall få klappen. Det hände Etnovat Linde en gång när han var mycket ung och hade köpt en Audi till sin pappa. Pappan blev jätteglad, för han hade ingen Audi tidigare och dessutom var den i hans favoritfärg, salt lakritssvart. Det trista var att pappan hade födelsedag i januari och då önskade han sig bil till. Då flyttade Etnovat hemifrån och hamnade hos sin moster som förresten är bilhandlare, ni vet sådana där goda röda Ferraribilar som alltid finns vid plockgodiset.

Från tankar om att det räcker inte endast med att spöka ut sig, när lacken är skadad

Vi provar oss fram i vår vardag. Speciellt när åldern inte är så hög.
Vid mogen ålder försämras viljan att alltför ofta förnya sig.
Åh andra sidan vet jag många yngre som på varje sommarsemester
åker till samma badort och väljer samma hotell (dock byter badbyxor vart 10:e år).
Trygghet behöver vi alla på något sätt. Andra åker Volvo från körkortstiden till sin
egen begravning. Trygghet omvandlas till tradition.
Idag hörde jag på ett radioprogram om en svensk smörmakare (alltså specialist på att
göra olika typer av smör). Han hade varit mycket i Frankrike som tycks ha många
olika smörtyper. Deras hantverk handlade mycket om tradition och när den svenske
smörhandlaren föreslog förändringar i tillverkningen så blev han nästan lynchad.
Komma här och kritisera deras fina jobb. Då brukade han påpeka att det var vikingar
som en gång i tiden hade lärt fransmännen att göra smör. Det innebar att de blev
ännu mer ursinniga, men svensken log. (men var inte så bra på att smöra omgivningen)
Man kan i alla fall aldrig bli för gammal för en vinprovning. Så idag kör vi en.

Från tankar om att prova sig fram och kanske våga

Motorcykeln rundar kon, vi är i Indien.
Det snöar i norra Sverige och korna försvinner bort i ängens skidspår.

Tidigare visste vi inte om en ko behöver två eller fyra skidor. Nu vet vi. (inte)
Hästarna springer på Solvalla. Korna har kovalla för att få fäste, i tillvaron.
På sommaren cyklar hon och han på grusvägen med en grässträng i mitten.
Däcken är välpumpade och cykelväskorna är fyllda med kaffe och äggsmörgåsar.
Efter några kilometer var det dags att lägga cyklarna i diket och äta deras lunch.
Filten breds ut, motorcykeln ända från Indien behövde mer bensin men ingen ser

någon mack. Indiern blir lack och ropar efter korna som slängde av sig skidorna
för ett halvår sedan. Hon och han vill nu äta sin matsäck och delar den med åskådarna.
Korna är försvunna, bensinen slut, äggmackorna likaså och i Nordkorea skjuter

ledaren upp en ny robot.

Alla spejar ut över ängen, men någon robot syns inte över skogen.

Vi som bor långt bort från Nordkorea är lyckligt lottade, men …..

Från tankar om att allt är så globalt idag 

De tomma läktarna suckar efter sällskap
endast dimman finns hos dem.
Gräset lika tomt på liv och inte en indian i sikte.
Har aldrig varit så här långt från min slutna garderob,
men känner mig ändå inte hemma med öppen dörr.
Nu fylls läktarna med skalbaggar med skimrande
gröna prickar på det hala skalet.
Fortfarande inga indianer, finns det indianer här,

har jag hamnat i fel bok, är det en cowboybok.
Den libanesiska buffén var helt ok och vid kajen
intill hamnen i Beirut dyker pojkarna i havet.
Och hela tiden denna fotboll som spelas från
morgon till midnatt, inga mål, men korsbanden
smäller under kvällshimmeln.
Det är en fast situation i världen och i matchen.
Ändå säger många att det har ju blivit så mycket
bättre, men vad, berätta för oss och mig.

Från tankar om att vad vi har är inget som vi får

Metoo
Jag tror att jag aldrig mått så bra som nu, sedan du, Metoo ställde dig upp och berättade om verkligheten. Håll nu ut och tala om namnen på era plågoandar. Varför skall jag läsa om ex kulturmannen istället för Jean Claude Arnault. Nu gäller det att flytta över skammen från kvinnan till Arnault och hans bröder. Ja, visst finns det några kvinnor i samma klubb som
Arnault, Timmel, Mogert och de andra gubbarna.
Allt kan bara bli ”så mycket bättre”, som namnet på TV-programmet.
Så försvinner då färgen och allt blir svart-vitt både för ögonen och för sinnet.
Varför kunde inte alla människor ha samma kön, men hur skulle de komma nya barn som skulle bli människor, men då kund inga klaga på den andra sidans kön, men allt hade varit så trist och jag hade valt ett annat liv, kanske som groda.
I takfönstret tittade vi ut och vi såg ända till Kaknästornet fast det var 20 mil dit, en gick ut på taket, halkade, men fick tag i skorstenen, vi andades ut och öppnade en popcornpåse tillsammans. Nästa dag började sommarlovet och solen sken.

Från tankar om att det som göms i snö blir inte kvar där 

Läste just i ett mail att Mona Sahlin inte redovisat inkomst på 250 000.
Undrar hur stor den där Tobleronen kan bli, som hon alltid brukar skylla på.
Ingen vill ju ha en chokladdrottning till statsminister som aldrig kommer på
att man skall betala räkningarna före årsskiftet.
Tacka vet jag Löfven, får han bara gå in i ladugårdsdörren några gånger till
så försvinner näsan helt i profil och kanske tittar ut bland nackhåren.
Nu har vi varit tillräckligt elaka och får rannsaka oss själva. Vad har vi för värde
på nötkreatursmarknaden när Idol går på TV och sängen sackar under tunga suckar.
Idag om en månad är det julens afton, blir vi lite snällare så kanske vi får en och
annan klapp på kinden och lite skinka i magen.
I morgon köpte jag en julklapp som jag lämnade redan idag. Ingen vet varför,
men antagligen har den med migrän i uppförsbacke att göra. När man sedan är
uppe på backen så är det bara att vänta på snön så man kan ta kälken ner igen.
Min första klasslärare var det hög klass på, speciellt på klubben när det blev lördag.
Alla föräldrar tyckte kanske inte det var så roligt när hen var för hög och gav
för låga betyg. Men…..

Från tankar om att alla inte kan förbättra sig, men få av dem vet om 

Från träsket vinkade en gulvit blomma
till oss vanliga och även för de fromma.
Den visade sin vackra, starka kraft
som ingen av oss andra hade haft.
Jag frågade intresserad, men ändå lätt

hur får du styrka, blir du inte mätt.

Blomman såg på mig, klart men vasst,
en kvinna får aldrig handla kasst.

Från tankar om olik jämlikhet

Allt verkade besvärligt, när regnet sköljde över den bara ryggen. Leran från hyddans väggar droppade ner i frisyren, som tur var höll sig temperaturen uppåt 40+, vi frös inte, men maten var kall och oätlig. På den breda stigen utanför hyddan hördes en motor, en svart och låg BMW körde förbi på ett oanständigt snabbt sätt så det stänkte in lera i lerhyddans öppning.
Jag tog en näve grässtrån och torkade av leran från maten och sjöng min kvällssång till efterrätt.  
Ett lejon morrade övertygat bakom brevlådan, en zebra hoppade igenom häcken och grannen tog sin blå bil med automatväxel till jobbet.  När jag kommit ner till stationen hade tåget redan gått, kan ett tåg gå, ja som på räls, svarade den ordinarie konduktören, log övertygande och återgick till internet. Så kom då tåget gåendes längs rälsen, jag satte upp tummen, det stannade, jag hoppade in, satte mig mittemot en yngre undulat med portfölj och gick av innan jag var framme. Ringde hem till mamma och ropade ”jag kom inte fram idag, heller”. Kom hem då, sa mamma ”om du behöver gå på toaletten”.
Det är på toa vi gör alla våra svåra beslut, ofta utan att veta om det. De dåliga spolas lätt ner.

Från tankar om att tåget förbi hyddan och ner till toan     

I baksätet på den gula Volvon gifte sig Tyras mamma.
Tyra hade en pappa som satt vid ratten och funderade på vad han skulle äta till lunch.
Mamman och pappan hade tidigare varit på semestrar tillsammans och även varit gifta.
Tyra var nu nästan tonåring och gillade att baka bullar med sin mormor på helgerna.
Hennes kompis spelade hellre dataspel och hade aldrig öppnat en bok av egen vilja.
Tyra hade varit lite orolig för att inte få några kompisar på rasterna i den nya klassen.
Hennes lärare hade tidigt uppmärksammat Tyras osäkerhet och oro. Hon samlade ihop en grupp flickor från klassen och motiverade dem till att ta med Tyra in i deras lekar och samtal.
Snart var Tyra en av de andra både på rasterna och i klassrummet.
Prästen i baksätet undrade varför inte brudgummen hade säkerhetsbältet på sig då ringarna skulle växlas. Brudgummen som inte hade åkt Volvo tidigare skyllde på sin allergi, men sa ändå ja under vigseln till både bälte och brud. Tyras pappa hade nu bestämt att stanna vid
E4-baren istället för att laga egen korv. När han var mätt var Tyras mamma gift igen, prästen stod i korvkön, Tyra hade fått en jordgubbsglass, den gifta brudgumman fingrade på sin nya ring och bilen rullade sakta fram längs trottoarkanten i en slags uppgivenhet över människan.

Från tankar om att barn och vuxna klarar sig alltid med rätt stöd och egen vilja

När känslorna tar över blir det inga problem,
däremot när känslorna saknas får blomman inget vatten,
skjortan känns ostruken,
dansen får ingen hjälp av musiken,
bilen hackar ventillöst ut sitt skum,
och solen tvekar om den skall skina trots att det är molnfritt och toppväder.
Under tiden frågar sig den erfarna ugglan varför erfarenheten kom så här sent i livet, nu när den snart inte behövs. Dummer, ”det är ju nu den behövs, nu när du skall lura döden”.
Samtidigt halkar en duva på det våta torgets golv och sätter sig på en parkbänk för duvor och tänker på den tid då det inte ens fanns parkbänkar för oss duvor. Välfärden har ändå utvecklats, fler duvor har jobb, egen bostadsgren och maten räcker till.

Från tankar om att känslor är med och styr det mesta under vår tid  

Hos varje granne blir fler och fler träd besmyckade med elektricitetsfyllda ljus.
Snart ser jag inga träd längre för allt ljus och på dagtid ser det ut som träden

har fastnat i fiskarens nät. Hur ser det ut om 50 år, har kanske varje grässtrå
sitt lilla ljus, som har singlats ut från den fyllda skottkärran.
Eller har vi kanske tröttnat och återvänt till enkelhetens stämningsfulla ljus.
Hos varje granne finns det en ny granne och bakom den så sträcker sig skogen
miltals bort med grannar i, på och bakom nästa träd.
Vi människor har små föreningar som tittar till varandra under influensatider
och lägger krokben på en och annan inbrottstjuv. Vi kallar det för ”Grannsamverkan”.
I skogen har granarna en liknande förening som heter ”Gransamverkan”,
alltså med bara ett ”n”.
Sist vi var i skogen bland svampar och löv fick jag se en liten äldre man på en
stubbe från en tall. Han hängde med hela kroppen och det fanns inget hull på
hans kropp. Jag frågade ”hur är det fatt”.
Mannen svarade ”nej det fattas inget”
- Men ni ser hungrig ut
- Det är ett släktdrag från min mors sida, svarade mannen
- Skall jag ändå inte hämta några smörgåsar och en termos kaffe
- Nej låt mig vara ifred, jag klarar mig, det är här jag vill leva
Vi drog oss undan från skogsbacken med stubbe och gubbe. Det är ju så att vi
måste acceptera att alla inte är som du och jag. Det är först när du börjar med
att försöka förstå en annan, som du ger den människan den respekt som alla
skall ha och behöver. När du sedan kommer hem till din kammare kan du fundera
över vad du själv tycker.

Från tankar om att vi alla är olika, en del vill ha så ljust som möjligt, andra ingen mat 

Hon står där i TV och tvättar kläder med ett rent leende och en smutsig jumper i blått.
Nere på gatan åker några medelålders kvinnor med lösskägg på väg mot en brottsplats.
Då är det trevligare med den ceriseröda klänningen som i höga klackar visar lägenheter vid Medelhavets slingriga gatstenar. Gräset utanför kåkhuset var snyggt, men när man kom in så blev det som att kliva in på en cirkusscen. Själv älskade jag mest den gamla gångbron över ån  som rinner ner från bergen.
Andra vill sjunga och helst dansa och vara snygga så att alla skall tycka om dem och gråta av lycka tillsammans.

Från tankar om att TV ger mycket till olika riktningar    

Dagen låg blank och fin som en nypolerad bordsskiva.
Skridskorna var redan på och nu var det bara att vänta på is
i det ärvda cocktailglaset från moster Glittran i Tranås.
När vintern börja närma sig och julgransförsäljaren trycker
på ytterdörrens ringklocka känns det i hela kroppen att det
vore gott med en stilla uppvärmd flaska glögg.
I bakluckan på Volvon fanns lite julgranspapper från i fjor.
Det kanske kan användas även i år om man inte köper samma
julklappar förstås.
Årets julklapp köpte jag redan förra året, men jag kommer inte
ihåg vad det var jag köpte. Får läsa i tidningen.
Nu måste jag iväg, så inte Mårten blir sur.

Från tankar om att förbereda sig för kommande helg   

Under en bro i Madrid
min sko kom sakta på glid
Den ner i floden föll ner
och nu finns den ej mer

Det var min bästa sko
hur hitta en ny, månntro
Får gå till staden en vända
och panta min tjusiga ända

Man måste tänka utanför boxen, för att skapa något nytt.
Men för att få ett glas vin eller två behöver man komma in i boxen. Alternativt köpa en flaska.
Problemen hopar sig tydligen. Förresten hur ser den där boxen ut som man skall sätta sig utanför och sedan tänka utanför. Är den inredd på något sätt, vinterbonad, sittplatser, kylskåp eller pool?
Vet ni hur en gädda fiskar när det är mörkt? Frågan ställde Hurold på ett fiskesymposium. Med håv sade någon, med pannlampa, locka med gäddhäng, den fiskar inte när det är mörkt, ligga bakom vassen och plötsligt ropa högt, stirra in i fiskögonen, klä ut sig till Piraya, hoppa från bryggan, simma ryggsim rakt emot fisken etc. Jag kom att tänka på den här frågan eftersom jag idag tog en promenad längs en sjö med en fisk i. Annars gick det bra att gå, speciellt nerför.

Från tankar om att förr hade många en box-adress, nu har många ett boxvin i varje rum    

Italien-Sverige
Hur rund är bollen när den kommer ner till Milano.
Kan den rulla lätt in i rätt mål.
Hur kommer det att gå för de svenska forwarden i mötet med de Italienska försvararna,

många goda skådespelare i Italien har gått över till fotboll,
många har slipat armbågarna sylvassa,
många har dålig balans och ramlar lätt när gräset är ojämnt klippt,

många älskar att provocera motståndarna, kalla dem för bajsolle eller älgskalle.

många försöker påverka domaren med ord, gester och att stoppa godis i domarfickan.
Hur skall domaren klara att göra riktiga beslut, när fotbollsvärlden vill ha Italien i VM.
Allt talar för Italien, men vi måste ändå hoppas. Kanske stolpe in eller italienare ut.

Från tankar om att ta med rätt boll till Milano

Rosorna inom mig klättrar uppför innerväggarna på samvetes tapet.
Försöker plocka dem på vägen upp, men kan inte få fatt i dem alla.
Ger upp, men väljer ändå att skapa kraften i dagen för ännu en kamp.
Lägger mig på pläden i soffan, andas djupare än någonsin tidigare
och så växer något inom mig som långsamt släpar bort en del av historien.
Rädslan försvinner, rosorna vissnar äntligen och jag känner inte tvånget att vattna dem.
Jag går vidare, en annan väg, en väg där alla har möjlighet oavsett innehållet i resväskan.
Lägger mig vid vägkanten, gräset är fuktigt, andas djupare än någonsin tidigare,
någon ler så stillsamt varmt mot mig, så med dig är jag inte ensam, du och jag är vi.
Mår så bra, kunde lyckligt rulla ner i diket, men nu kavlar vi alla upp ärmarna
och dyker in framtidens uppgifter och glädje.

Från tankar om att rosor är vackra, men kan ha taggar   

Det kan finnas plack i munnen
måste byta tandborste och efterrätt
Tandläkaren verkar arg, men ensam,
får tipsa tandsköterskan om situationen
I går tappade jag en guldtand i korsningen,
satt i bilen och det smällde till i underkäken
När vi var små hade vi tantvärk
vi ville inte ha värk som damer hade
Om tandvärken var för svår stoppade
Kurt in en ishockeyklubba  i mun och
vispade runt.
Nu på äldre dar finns det inga tänder kvar
skulle haft isoleringstejp på klubbladet
Skall man sälja guldet och stoppa in en
plasttand istället. Kanske inte lönar sig.
Utvisning för Sverige i hockeymatchen,
måste hela laget lämna Sverige?
Alla länder tar inte emot personer
som utvisas från Sverige.
Det kan bero på att det finns för få
uteplatser, helst med grill
I morse hörde jag att Sveriges vanligaste
däggdjur är skogssorken som springer
omkring i gångar under marken.
På Gotland är ju sork samma sak som
en pojk. På 60-talet skulle en morbor
från Stockholm köpa färg i Fårösund.
Han kom hem till stugan i Rute och var
arg över att expediten hade varit oförskämd
och sagt ”kan någon hjälpa sorken med
färg till bordet”.

Från tankar om att utan tänder blir det aldrig ”tand för tand”

Antman Larsson, den nye grannen försökte än en gång ta sig in i lägenheten via ytterfasaden. Visserligen var det bara 5 våningar upp, men både balkongräckena och stuprören hade sett sina bästa år. Sist tog det stopp hos fru Månson på tredje våningen där han blev bjuden på nybakat med kaffe. När jag frågade honom varför han höll på, på detta viset sa han ”jag har inte råd att åka på klättringsresor”. Nu funderade bostadsföreningen på att stötta Antman, så han kunde få komma iväg på en resa och därigenom inte klättra så mycket här hemma. En annan tyckte att föreningen borde hålla med säkerhetslinor, någon att han borde vräkas. Trots allt var de många i huset som tyckte att det var trevligt att det hände lite, sist det hände något var när brevbäraren på 70-talet tappade kedjan på sin tjänstecykel och for in genom porten fast den var stängd. Den brevbäraren har vi inte sett sedan dess eller så kände vi inte igen honom när alla skärskador hade läkt.
Apropå portar, när vi var unga hade vi portvakter i bostadsområdena. Karlar som hade koll på sophantering, oljepåfyllning, trädgårdsskötseln och höll ett vakande öga på oss barn. Då fanns det på så sett en naturlig ordning och reda i kvarteren, våra föräldrar fick hjälp med uppfostran och vi slussades fint in i vuxenvärldens krav. Tänk om de skulle finnas idag (med automatkarbin – nej).
Antman har nu lovat att han bara skall klättra nerför väggen och absolut inte klättra i kalsongerna även om en del av hemmafruarna inte önskar något hellre. Annars verkar han vara en riktigt god människa. Om inte, hade aldrig Larssons hund bitit av en bit av hans högra vad. Även granngemenskapen är god.

Från tankar om att ytterfasaden är en del av husets liv 

I badrummet stod badskummet och väntade på att bli använt.
Det hade inte skummat i badbaljan den sista månaden.
Skumt tyckte badskummet från Åhléns.
Så öppnades badrumsdörren och paret från våningen under klev in.
De fyllde upp badkaret med lagom varmt vatten, hällde i två enkilos plastkorvar med gul ärtsoppa och på det en halv deciliter omrörd badskum.  Som ytdekoration la de i en påse skumbananer som tuffade ut på det djupa vattnet. Nu fanns det inget annat att göra än att sänka ner sina avklädda kroppar i vätskan. Efter det att den andra hade kommit i så var det den förstes tur. De njöt och hade sina ryggar lutandes mot varsin kortsida. Medan ärtsoppan trängde in i hudcellerna och gjorde den mer porös och mottaglig för nya intryck lekte paret båttrafik med sina skumbananer. Skummet hade nu skapat isberg på havet och ibland dök bananerna ner som små gula ubåtar i badkaret. De trivdes som fisken i vattnet och medan vattnet sakta svalnade så förstod de att snart måste de gå upp. När de kom upp så hjälpte de varandra med handduken och nu var de riktigt rena och porösa.
Den kvällen hade de svårt att somna in, så de fick syssla med annat innan morgontidningen damp ner på hallgolvet. Nu hade det blivit en ny dag, som ingen visste något om.

Från tankar om att ett skumbad är som en resa till Medelhavet

Hatten satt där på klippan vid sjön
med brevet i handen.
Han läste högt för sig själv med gråten i mun.
När han tittade ut över sjön låg den platt på rygg
och skogsryggen speglade sig mjukt i ytan.
Dagen hade varit varm, kläderna åkte av,
kroppen gled ner i den uppvärmda sjön.
Drömmen tog slut när Albert vaknade,
varm, men klockan hade inte ringt.
Albert klättrade uppför stegen till taket,
i handen en korg med frukost, från
taket upp till skorstenens topp,
han sträckte ut armarna, vingarna vecklades ut,
skorna lämnade huset och färden startade.
Han rundade sitt liv, for rakt igenom sitt äktenskap,
vinkade till sitt barn och vägrade att landa

under den första veckan.

Från tankar om att den som skall landa bör veta om det är dags, eller …….  

Hur många skall stå i rad för att det ska räknas som en kö?
Ja, först måste de ha samma anledning till att de står i ledet. (väntar på att få betala, väntar på bussen etc.)
Det kanske räcker med att det finns någon mellan dig och den som är framme ex. vid kassan.
Någon kanske tycker att frågan är onödig, men tänk bara på hur många gånger du funderar på vilken kö du skall ställa dig i. (alltså för att komma snabbast hem, inte där den tjusigaste kassörskan/kassören sitter)

Enligt experten Dan Meyer är det oftast mycket bättre att välja den kö där det står färre människor snarare än att välja den kö där folk har färre varor.

Själv brukar jag nog gärna välja kassan där kvinnan sitter före mannen, eftersom hon oftast är den snabbare.
En del använder kön när de spelar biljard oavsett kön. Det är en annan historia som vi får ta när snön har smällt i skidbackarna, golven är dammsugade, köttet steks, molnen har somnat in, badbyxorna passar, gräset gnäller efter en felklippning och bilen har fått sommarhjul igen.

Från tankar om att i en kö kan du fundera på livet

Den dagen då han ramlade ur helikoptern hade han verkligen nytta av sin kropp.
I fallet tog den kraftiga vinden tag i hans enorma öron, han for mer iväg i sidled än neråt,
han passerade Solvalla, Uppsala domkyrka och gick in mot landning i Söderfors.
Landningen i den lilla bruksorten blev blöt i forsen, men ändå lyckosam och utan större skador på kropp och öron. I herrgården hade de ett fint erbjudande med övernattning, 3-rätters och vinpaket. Han slog till, men sov dåligt pga. hettan i rummet. Vid frukosten satt
två rara flickor med normalstora öron och log mot hans hårdkokta ägg.  Då låtsades han knyta snöret på höger sko och tog samtidigt en väl tilltagen whisky under bordsfållen. Innan ägget var uppätet kände han hur alkoholen rann ut i kindernas rodnade blodkärl innan det landade under hårfästet. Nu hade han modet att le tillbaks till flickorna och plötsligt öppnade han munnen och undrade om de ville ta ett morgondopp med honom, men naturligtvis efter tandborstningen. De svarade ”visst, men först måste vi fråga vår mor”, som redan ätit frukost och hade tagit sitt morgondopp.
Senare plaskade de runt i forsen med glada rop och skämt medan solen reste sig upp och hälsade på alla närvarande.

Från tankar om att landa rätt i tillvaron

En vilsen fluga ifrån sommaren kunde inte hejda sig, och flög rakt in i köksfönstret.
På andra sidan sundet startade en älg sin långa simning över vattnet.
Flugan hade träffat på älgen i våras, just när maskrosen slog ut och alla stugägare vårstädades.
Älgen kom inte ihåg deras möte, men kände ändå till att flugor är så mycket mindre än en älg.
Nu hade stugägaren höststädat för några veckor sedan och dessutom gått halva tiden på sin ryskakurs. Vintern närmade sig, vinterhjulen var påsatta, älgen hade skaffat ny pälsjacka och
flugan försökte komma in mellan de två glasrutorna i fönstret.
I tidningen beskrevs ett forskningsresultat, 98 % tyckte det kändes bra när de mötte en trevlig människa. Forskningen skulle nu ligga som ett nytänk inom ett kommunalt projekt i deras kundcenter.  Forskningen tycks många gånger ovärderlig även om man tycker att ofta skulle bondförnuft räcka.

Från tankar om att det är hösten som regerar 

Ur mungipan kröp det fram en framtand.
Den skulle ta en promenad längs ån,
nu när den nya bryggan över framkäken var klar.
Den andra mungipan var upptagen av en cigarill
så munnens ägare hade inget emot ett förkortat liv.
Ett troll från slemhinnan satt och hamrade i emaljen,
kariesen åt sig allt längre in och gropen djupnade.

En bit lasagne med bästa tänkbara smaksättning

serverades på torget och en tugga bars fram till munnen.
Till den serverades ett lokalt vin, helt okey men
lika charmlöst som en banan utan sitt skal.
Aftonen hade övergått i kväll, munnen gäspade,
månen var nästan full, liksom värden som även
var kissnödig sedan länge.

Från tankar om att munnen inte endast transporterar samtalsord

Finns det några helgon kvar i denna värld.
Kommer jag se några av dem på ”alla helgons dag”.
Antagligen är de svåra att nå och de äkta
är nog osynliga, när det står på podiet.
Det finns goda människor trots allt och de allra
mest/bäst goda blir då hel-goda eller helgon.
På så sätt bildades uttrycket helgon.   
Ljuslyktorna till kyrkogården är köpta,
väntar på rätt dag och dess kvällsmörker,
traditionens trygga hand betyder så mycket
när vinden är hård och kavajen blåser av.
Kavajen hittar vi säker snart och traditionen
kan fortsätta att vara en rejäl tradition.

Från tankar om att traditionen återkommer spontant

Ännu en dag med några erbjudande. Här ett axplock:
- Trerätters middag inklusive mjölk-paket från Arla
- 52% på fettfrysning, effekten kvarstår, du fryser livet ut
- Bruna sladdriga skor med extra skosnören
-12-pack kalsonger utan resår i benen, går att användas en i taget
- Nagelförlängning i gelé med fingerlösa handskar

- Ny luftvärmepump inklusive fri luft
- Hårborttagning i knäveck för hjulbenta
- Hudförlängning för korthudade
- Gymkort för svensktalande med SL-kort

- Hemstädning max 1 gång (pga personalbrist)
- Indisk golvslipning med fårskinnstofflor
- Matservis, går att diska och passar även att äta på
- Filler, fyll ut kinderna med äpplen från Ghana
- Oljemassage, ger fin effekt i trängsel ex. tunnelbana
- injektionsbehandling mot rynkor och ensamhet
- % på inträde till Junibacken, passar även andra månader
- 4 st. körlektioner för bil eller sopraner
- Rabatt på trollerishow eller göm dig på egen hand
- Tandbehandling, byt käke med din hårfrisör

Från tankar om att det är svårt att välja när det gäller fina erbjudande

En kaxig röst hördes från brevlådan mitt emot.
Vi hämtade en ficklampa från en ficka i hallen.
Ljuset studsade i metallådan och där nere satt han.
Men vad säger karln undrade vi då vi hör ”Här nere
är mitt revir och här släpps endast brevbäraren ner”.
Vi ryggade tillbaka och förstod nu varför våra brev
delvis var uppätna under sista tiden.

I detta läge hade vi inte mycket annat att göra än att
gå till kondiset. En kopp kaffe, utan socker med
den bästa ”kakan” till. Den första tiden jag åt min
favorit hette den negerboll, men nu får jag inte
säga det längre. Precis som man skulle säga
rolatis istället för potatis. Potatis som är så gott.
Ölen efter kaffet nere vid stranden där delfinerna
solade sig blev ändå den bästa stunden den dagen.

Från tankar om att verkligheten kan förändras utan att påverka

I den vilda hallen,
finns ett enormt berg,
som ingen kommit upp på.
En vildkatt i rött håller vakt
vid foten av dess ben.
Bakom berget finns ett kök,
men ingen mat i skåpen.
I ugnen en sliten soffa
fylld med tomma platser.
Framför hallens berg,
en toalett med biljett
till tömda magar små,
men utan egen plats.
Ovanför berget finns inget
golv för andra våningen
där stjärnorna är hyresgäster
och alla spöken irrar omkring.
Under hallens berg finns
roten till livets grund.

Från tankar om att huset är vår borg

I varje sekund finns det en möjlighet att lägga sig i soffan med en påse chips till ölen.
I kommande sekunder finns det en möjlighet att ta sig upp ur soffan till disken.
Däremot är det inte många som utnyttjar möjligheten att lämna soffan, människan är i botten en lat person. Den som hoppar över latheten vill ha någon belöning ex. lön, fribiljetter, semester eller liknande.
Idag behöver du inte betala så mycket för en soffa, visserligen inte så bra kvalitet, men hyggligt snygg. Innebär att du inte bör sitta i den i onödan, för då blir den nersutten och det blir jobbigt att ta sig upp till disken. Våra föräldrar köpte en soffa för livet och när det var dags för semester eller att det var ett soligt soffläge så la de ett vitt lakan i den som skydd.
I dagens oroliga värld så behöver vi människor ett skydd för att klara av morgondagen. Får vi hjälp med skyddet från samhället, nej vi får inte hjälp ens med en kamera för då tycker någon torr lagtolkare att den som ex. inte blev överfallen, istället kan bli ledsen för att hen finns på film. För ett par veckor sedan var jag i Neapel (ni vet maffiastaden), där kände jag mig tryggare än här hemma.
”Sluta gnäll och gå och lägg dig”, ”ja, jag vet”.

Från tankar om att soffan ändå kanske har det bästa skyddet mot disk och maffia

Meetoo!
Det gäller att vara på tårna när skorna läcker vid hälen.
Ett gammalt ordspråk från Gustav Vasas tid då skorna
saknade goretex och snön låg flera meter djup vid Mora.
Nisse var inte född och katten slickade sig om munnen i motvinden.
På den tiden sa ingen ”Meetoo”, när hälen blev blöt, men
å andra sidan så var det bekymret ganska litet med tanke på
dagens användning.
Vi förstår inte varför inte kvinnor hänger ut män med namn.
Det straffet skulle förflytta den skyldige till diket.

Där kan Timells kompisar söka bygglov om sin blottade framtid.
En risk finns alltid, att även kvinnan skulle missbruka denna
nya sociala rättighet.
Ser just nu på damfotboll i TV. Vi gubbar behöver ställa upp
när inte damerna finns vid TV-apparaterna.

Vi behövs alla, gamla som unga, kvinnor som män, friska som dumma,
sjuka som snälla och alla som alla som alla som alla.
Och vi alla behöver visa hänsyn till alla, intill tidens ände.

Från tankar om att alla skall respektera varandra, ”Meetoo”

Visst finns det undantag som gör att man även tycker om den värste, i alla fall en liten del av hen. Men, det är så svårt så att min granne Rude inte har lyckats än. Åh andra sidan är han bara 57 och går i jeans till både kyrkan och lördagsdansen.
Isen i Moskva ligger blankslipad när konståkningsparen far fram i frack och gul klänning med svarta prickar. Nu slänger han upp henne i luften, hon snurrar ett par varv, en annan åkare far fram och tar emot henne innan huvudet är på väg mot isen. Alltså paråkning med nära vän som tillägg (tre pers.) Under isen simmar fiskar från Kreml som spionerar på åskådarnas åsikter och åkarnas ben. Är Putin friskare än Trump? Ja, många tycker det, men de har ju inte samma grundsjuka.
En förvirrad kvinna sätter sig på isen och börjar borra ner i den, hon hade sett fiskarna från läktarplatsen och vill stoppa dess framfart och jobb. En tax springer ut mot kvinnan, halkar på det hala, tar upp ett plakat med texten ”taxfritt för alla hundar”. En del skrattar, andra gråter och min granne Rude vänder sig mot taxen i den gula klänningen och viska ömt ”jag tycker bättre om tax än inkokt lax” och prästen aplåderar från läktaren.

Från tankar om att den värste hamnar lätt på hal is

Han hade aldrig ätit pizza med en rödhårig kvinna, tomatsåsen skars sig med hårfärgen, tyckte han. Pizzan var bakad i Neapel, pizzans hemstad med den pannkaksmjuka bottnen och med tomater odlade i den jord som ännu bär rester från askan från vulkanen Vesuvius.
Vi kanske kan välja en pizza utan tomatsås sa han, men det finns ingen sådan sa den rödhåriga och visade ett ogillande leende.
Den rödhåriga packade ihop sin väska, slängde kockens pizzadeg i mannens nacke,
slängde sedan igen dörren och slutade äta pizza tillsammans med en man efter det tillfället.
Idag lever de i förhållanden där spagettin är lika viktig som havregrynsgröten och sommarstugan är deras bästa resmål i vackert väder. De lever alltså inte i samma sommarstuga, men båda äter gärna en matsäck på stranden innan solen går ner.
I morgon kommer mannen åka till sitt jobb på bygget och den rödhåriga gå till frissan efter sitt jobb på kontoret. Samtidigt sitter det en tiggande flicka vid systembolagets entré, hon säger hej och sträcker ut sin hand, det är hennes jobb.

Från tankar om att pizza är gott, men inte allt 

Det var en överraskning för oss alla, lunchen smakade bra, vinet hade rätt temperatur, servitören spottade inte på oss med sin giftiga tunga och själva vigseln slutade med ett äktenskap.

Det var egentligen byprästen som tog initiativ till bröllopet. Han hade haft en längtan efter henne under många år och hade nu äntligen gått ner på knä, knutit sina skosnören och frågat henne om de kunde dela dygnen tillsammans. Hennes svar lät dröja på sig och det blev ett hål på byxknät innan hon sa ”ja”.
Två och ett halvt år senare började de bygga sin egen kyrka längs huvudgatan, det andra barnet var på gång, deras tomatplantor var förtorkade, men deras leenden var bländvita.
Psalmböckerna var beställda och prästens nya svärmor skulle sova över under juni. Hon var väldigt förtjust i strandbad och längtade efter att få ge sig av till kyrkan. Det som tryckte henne var dock att hon hade hoppat över att rösta i kyrkovalet. Hon fick inte ihop helheten med att ha politikska val för kyrkan, när stranden väntade längs havet.
En skådespelare med stora, tunna örhängen synade kocken som var lika rund som smaken.
Mannens skägg märktes inte när de försvann under det långa håret. Han såg bedrövlig ut, men kanske ändå var snäll när han gick upp på scenen.

Från tankar om att även en präst behöver vigas vid behov  

I tåget på väg uppför berget passerade konduktören med en näsduk som stack ut ur byxfickan. 
I kupén fanns förutom resväskorna en kvinna i en beigerosa kort vadderad jacka. Dragkedjan var öppen och där innanför fanns en kornblå topp som helt förvånande matchade konduktörens blå tjänstekeps. Jag tror att de aldrig tidigare hade varit på samma tåg eftersom de endast nickade kort i samband med biljettkontrollen. Konduktören frågade kvinnan vad hon hade i sin stora resväska. ”Min mor” svarade kvinnan och log på ett sätt så att ingen visste om hon menade allvar. Konduktören nöjde sig ändå med svaret och skrattade till, något krystat. Resan fortsatte då kvinnans telefon ringde. Hon svarade naturligtvis och av samtalet hörde vi att hon hade beställt en svart dräkt till eftermiddagen. Vid nästa station klev det in en kvinna till i kupén, hon var betydligt äldre än den första kvinnan, klädd i en svart klänning och utanför fönstret flöt en flod fram mellan det gröna och det blå. Den äldre kvinnan gick fram till den andra, gav henne en kram och sa ”stackars lilla vän, jag är så ledsen, fick du med din mor”. Ja, svarade den yngre ”hon finns i väskan”. Är urnan tung undrade den äldre och tog fram ett smörgåspaket innan hon beställde en kopp kaffe.
- Nej, jag har alltid burit ett tungt ansvar för min mor i ena handen. Nu, när allt tagit sitt slut kan jag ändå känna en lättnad i livets resväska.
Konduktören bockade stelt, utanför fönstret fanns det bara moln och en fågel som flög igenom dess kropp.

Från tankar om att resa i svart tillhör livet    

Min kompis Sverker Knä är inte bara en kompis, han är även en vän, till min granne Rolf. Jag har två grannar, Sverker Knä och Rolf. Den som har längst armar av mina grannar är Rolf, han kan nå mina röda vinbär genom en lucka i staketet, som tur var bet vår hund Leif honom i handen när han försökte ta några röda förra sommaren. Annars är Rolf en riktigt trevlig person, men behöver en del hjälp med bara en hand. Igår t.ex. skulle han på firmafest och behövde hjälp med att knyta slipsen så Sverker ställde upp. Sverker Knä är hjärnkirurg på sjukhuset, han är gift med en sjuksköterska liksom de flesta läkare, har två barn av samma sort, en ny Volvo och åker utförsåkning med skidor i Sälen.
Hans dagar är långa då all personal som tidigare servade honom har fått sluta i någon typ av besparingsåtgärd. Han får nu kalla in patienten, ta betalt, ta förberedande prover, skriva journal, söva anhöriga och se till så att magen kommer igång efter operation. (alltså patientens). Någon dag i månaden får han operera och vårdköerna växer som buskar i näringsrik jord. Annars är han en bra granne, speciellt om man skulle slå huvudet i spisen.

Från tankar om att grannsamverkan betyder allt

Vad hjälper sju dagar i sol när du vaknar här hemma och ljuset är decembersvagt.
Jo, det är klart att batterierna har fyllts på, men du vill ju inte göra slut på hela magasinet under första dagen här hemma. Det är inte bara i bilen som batteriet har för låg kapacitet.
Alltså i med sladden och åk igen.
Att uppleva mycket kräver arbete. Fundering, planering och att läsa på. Det ger lite stress, men när allt är genomfört så seglar du fram på de mjukaste moln med välfyllt sinne och lugn. Där nere under molnet är du snart tillbaks, men i dina drömmar återvänder du lätt till dina resors moln.
Nu säger de på radion att fotbollen skall spelas mellan Sverige och Italien. Jag var ju där igår, kunde jag ha gjort något, mutat någon, ätit ännu fler pizzor, vädjat till Gomorran, eller hotat bollen, stannat kvar och skapat en plats i deras startelva, därefter gjort några vackra självmål. Nej, vad tungt det blev.

Från tankar om att Solen går upp, men går fotbollssverige ner  

I diket låg en trasig, sliten bil.
Den ramlade ner igår.
I samma dike fanns en bäck som lätt rundade bilen.
Vilken kraft den hade, om några månader kommer den inte längre runda bilen, den kommer i både sol och moln färdas rakt igenom kaross och växellåda.
När bilen har legat i sin dikessäng i ett par år kommer kommunen troligen att forsla bort den till ”skroten”.  När vi pensionärer var små och det ramlade ett träd över gångvägen i bostadsområdet så tog kommunen genast bort trädet. Idag sågar de av trädet efter någon månad, så att det går att lägga det vid sidan om gången. Sedan kan vi bara hoppas att resten av trädet forslas bort innan vi har flyttat till ett annat område.
En helt annan flyttfråga är den om rätten att flytta sitt pensionskapital mellan försäkringsbolagen. Men den tar vi inte nu.

Från tankar om att den lilla bäcken står sig bra och träden får ligga ifred.  

Hon står på sig, där hon står på båtens rufftak, ögonskuggan harmoniserar med färgen i den svajiga havsytan. Själva stormen hade lagt sig till ro, flytvästen hade slitits sönder, pyttipannan låg på durken, men under ytan levde fiskarna vidare utan bry sig om båtfolket.
När hon hoppade iland på bryggan såg alla att hennes ben var nyrakade och glänste av någon benolja med några stänk av fiskfjäll. Spårvagnen tog henne hem till huset och under tiden sjönk hennes båt sakta mot botten.
Nästa år köpte hon en ny hårtork till sin mor istället för båten som mamma hade fått åka med ett par gånger. På något sätt hade de en gemenskap. Båten hamnade en del i hård vind och hårtorken skapade hård vind.

Från tankar om att vinden får vi leva med, inte försöka tämja

Det sitter en ensam man i skogen. Fast jag ser inte hela skogen så det kan finnas fler ensamma män.
Men om det finns flera ensamma män i skogen så är de inte ensamma.
Fast i ett hus kan det finnas flera ensamma kvinnor. Resonemanget håller inte. Begreppet att vara ensam måste definieras. Frågan är ex. om den som vill vara ensam är ensam. Eller om den som lever i en storfamilj och inte har någon att anförtro sig till är ensam. Om det endast finns en gullviva i en skogsbacke bland många andra blomsorter, är den då ensam. Om det endast finns en från Marocko i byn.
Börjar känna mig ensam fast jag vet att jag har många människor som bryr sig om mig, lever i en parrelation, är svensk i Sverige, att det finns andra som är lika gråhåriga och lika kutryggiga. Alltså är ensamheten inte statisk.
I natt när jag grävde i rabatten blev jag så glad när den andra masken dök upp i spaden. Jag förstod att det var ett jordesamhälle där det fanns möjlighet för en mask att dejta en annan mask. Det fanns en chans att skapa en gemenskap.
Ensam är inte stark, men den ensamme har makten över fjärrkontrollen, men har svårt att få bort fästingen på skinkan.

Från tankar om att det inte går att veta om hen känner sig ensam

Det skall bli bättre,

ändå var det bättre förr,

allt från vädret till hur en person uppträder skall uppgraderas,

precis som på datorn, 
kan det bli sämre,
inte värre än årets äppleskörd,
äpplemos med flingor och mjölk är gott,
speciellt om man är lite törstig,
vet inte varför, men gott ändå,
Blev blöt idag,
berodde på regnet, men jackan gjorde att skjortan inte var fuktig,
bara under armarna där det finns armhålor,
idag blir det visst gratäng på köttfärs och potatismos, mums,
skulle passa bra med ett glas rött,
men på tisdagar får man bara dricka rött om något/eller någon skall firas,
kan vi fira att det regnade mer igår,
det blir rostad blomkål till gratängen,
har någon ätit det förut, som inte är fattig,
tittade ut mot gatan och en bil kom med två händer på ratten,
länge sedan man såg,
en brukar vara kring mobilen som fryser och en i näsan eller i örat,
förr var det vanligt att handen i örat var hos någon i baksätet,
det var ohygieniskt, men det kunde det även bli vid punktering,
nu har nästan alla någon typ av hjälp att ringa till om ex. däcken rullar ojämnt,
det är jättebra för oss som inte är så bra på att laga bilar,
det går ju inte alltid att ringa Göran,
Om vi skall sammanfatta det här så undrar vi säkert om det kan bli bättre med en bank utan pengar, en affär som inte har råd med plastpåsar, en robot som tar hand om mamma,
en bil utan bensin, ett sjukhus utan sjuksköterskor, ett liv utan slut och en framtid utan historia.

Från tankar om att det kanske inte spelar någon roll

Jag tror jag får höja rösten
för här kommer hösten.
Den låter när den vill visa upp sig, det rasslar i träden, och det smattrar i altanbrädorna.
Kortbyxornas tid försvinner allt längre bak i tiden, snöskyffeln sparkar i ytterförrådet.
Det är då Italien ligger där framme och vill hjälpa till att bevara en sommarkänsla.
Ja, lugna er ni Kampanienbor snart kommer jag ner till er pizza och vackra kust.
                Vad gör vi åt Las Vegas- händelsen? Går inte att skydda sig kanske. Går det att
stoppa ett automatvapens väg in på ett hotell. Kanske inte i ett vapenglatt ”land” som USA.
Det finns andra hus att skjuta från och hur många andra möjligheter som helst för den/de
som vill göra ont. Las Vegas en nöjesstad i går och nu….

Från tankar om att hösten är på väg hit och redan nått Las Vegas

- Det finns något framför varje skugga grymtade Jackie
- Du menar precis som att det finns en kvinna bakom varje framgångsrik man fnissade Rosie
- Det är ju det som är framför skuggan som intresserar mig
- Visst kan mannen stå där bakom kvinnan, det har du rätt i
- Måste du göra detta till en kvinnofråga
- Nej och glöm inte bort solen, den är både framför skuggan och det som ger en skugga
- Vet du förresten att i varje uppförsbacke finns det en nerförsbacke
- Och då behövs ingen skugga
- Jo om uppförsbacken är lång och brant
- I så fall är det bättre att gå nerför backen

Från tankar om att skuggan bländar ingen

Det sitter folk
i en holk

Inte långt från en strand
där vassen står i brand
Det är höst

och snart tar vintern din röst
Ett sista dopp
innan en frusen kropp måste opp

På andra sidan sjön gläntar framtiden på sin ytterdörr.
Många undrar över den, men ingen vill veta om den.
En mänsklig feghet som gör det lättare att komma upp ur sängen.
När dagen börjar ta slut så kommer momentet där vi skall ner i sängen.
Och det är sällan problemet, det kommer senare: att förvalta sömnen.
Det finns för många i våra hus som inte sover tillräckligt.
Sovcentrum finns i själens viktigaste rum.

Andra äter för mycket chips till sina coca-colaburkar.
Deras själ blir inte så gammal.

Från tankar om att fundera på sin sömn i vasskanten

Hon bet av den bruna chokladkakan och vi förundrades över att de hade samma kulör, chokladen och hennes ansiktshy. De smälte samman och chokladbiten försvann utan att bli uppäten. Hennes hy var som ren choklad och leendet lika ljuvt som en rulle Marabou Center.
Nu letade vi alla efter en kopp kaffe som ville ha sällskap av chokladsmaken.
Kvinnan hade rört sig smidigt mot busshållplatsen där hon lutade sig mot en bok och väntade på sin far som skulle komma från biblioteket. Fadern hade varit på ett föredrag (bland alla böcker), som handlade om hans eget liv. När någon har stor kunskap i ett ämne så märker hen ofta att allt inte stämmer. Så även här. Bl.a. påstods det att fadern älskade ljus choklad, men själv ville han hellre ha blandad. Bussen kom, det fanns gott om plats för både chaufför, kvinna, choklad och far när den for vidare.

Från tankar om att man inte äter choklad bara för att den är vacker   

Mobilen är inkopplad till alla medlemmar.
De sitter alla i varsin fåtölj spridda över hela landet.
Vad väntar de på? Knappast på IDOL eller sena mobilrapport.
Timmarna har rullat, som tung sirap uppför bergssluttningen.
Vad är det värsta som kan hända, att bortalaget gör mål eller att ölen tar slut.
Det här handlar om något annat, börsmäklarna skakar underben och
regeringen är samlad till eftermiddagsfikats Batrabakelse.
Plötsligt ringer det på allas mobiler, fåtöljerna exploderar i rökmoln,
mobilerna byts ut och den största reklamkupp har skett sedan Olle
Svendla tog av sig långkalsongerna av märket Lux i direktsänd radio P4.
När röken hade lagt sig satt en liten rosa björn och spelade ”björnen sover”
på sin blockflöjt. Jordgubbsglassen hade dukats fram av mor och far hämtade
marängerna.
Nästa dag fick alla teckna nya abonnemang innan de skulle koka äpplemos.
Mobilerna var riktigt snygga och de flesta tyckte det var okey att de saknade
sin fåtölj.

Från tankar om att mobilen behövs tills någon annat typ av produkt tar över   
 

Fru Grädde hade just satt igång med middagen.
Herr Grädde såg på fotboll i TV och åt chips.
Fru Grädde sa åt honom att det vore bättre för magstorleken om han själv spelade fotboll istället för att äta dessa chips.
H: Jag tycker det är bra att värma upp med chips, vad blir det för mat?
F: Det bestämde vi ju vid frukosten, frukostkorv med melonsås och pasta.
H: Glömde det, tipset går bra, jag har två rätt av sju på fotbollstipset.
F: Vad kan man vinna på det?
H: Svårt att veta nu, får jag bara in fem till så kan det bli en ny bil till jul.
F: Det sa du igår också, men då åt du jordnötter till matchen.
H: Imorgon blir det bara öl till fotbollen med detta tjat om tilltugg.
        Familjen Grädde firade sedan kväll med frukostkorven i centrum och kvällen fortsatte utan några bekymmer med de öppnade snackspåsarna. Till efterrätt såg de alla Idol på TV och barnen skulle åka skridskor under nästa dag. Isen skulle säkert vara fin på sjön där några fiskare brukade hålla till. I morgon skulle en av fiskaren till vårdcentralen då hans ena fot hade hängt för länge i det borrade hålet i isen. En annan fiskare skulle passa sitt ena barnbarn, Rut utan att få Rotavdrag. På detta sätt blev så en frukostkorv uppäten och alla var tillräckligt nöjda med smaken för att kunna somna på ett normalt sätt.

Från tankar om att med grädde blir många rätter huvudrätter     

Från Nordsjön simmar en val förbi Merkels Tyskland,
den följer den högra flanken och äter sig in i riksdagen.
Under bryggan simmar några snälla abborrar från Skåne,
en vilsen man hittar inte sin båtplats och inte en flytväst.

Ubåten lägger ut och samtidigt liksom sjunker, en ung
svan blir rädd och har aldrig sett ett djur göra så.
Vi tar bussen hemåt, doften från båtarnas skeppsbottenfärg
tunnas ut, biljetterna är betalda och solen rundar vår chaufför.
Trappan upp, några tidningar på hallgolvet, på första sidan
”så väljer tysken, en brysk en”.

Från tankar om att så länge man inte behöver välja har man flera val

Hans A. gick fram till fönstret bakom sängen.
Ute var mörkret helt svart och molnen täckte stjärnorna.
Han öppnade fönstret och kände längtan bortom mörkret.
I samma stund drogs han med ut i friheten.
Hans kropp bars av vinden och lyckan i tillvaron.
En falk från skogen var nattens ledsagare och tog täten.
Gränsen passerades snabbt, jorden försvann och Hans A.

for in i nästa dimension där allt var möjligt och tillgängligt.
När han vaknade nästa morgon låg det ett ark där han
skulle välja sin frukost och längre ner skulle han fylla i

sin egen önskelista. Listan skulle innehålla fem önskningar
som skulle förbättra allas tillvaro på jorden. Om önskningarna
godkänns så får Hans A. återvända, om inte så far han
fara vidare mot nya mål och önskningar. Allt är ovisst.

Från tankar om att önska ställer krav

Tänk om vi skulle släppa lös arbetslösheten,
gärna med en kopp kaffe och en lyckospark.
Var nere på stan, skulle se om jag hittade något
okvalificerat jobb, hittade inte ett enda och vi visste
inte vad vi skulle leta efter.
Behövs jobb som är okvalificerade?
Det värsta man har hört är ju de som tycker att
tex. en icke svensktalande, utan utbildning skulle
kunna jobba i sjukvården. Tänk er att din far efter
en stroke skulle få sällskap in i döden av en som
inte talar hans språk och inte vet hur man vårdar en
strokepatient. Då hjälper det inte att personen har de
bästa mänskliga egenskaper för att i framtiden kunna
ta hand om er mor.
Kanske skall dessa jobb skapas, inte hittas.

Från tankar om att ställa krav och skapa förutsättningar 

Den som känner av sina tankar
sover sällan hela natten.
Och är en människa som bryr sig om människor
och vill att de inte bara sover gott utan även
att de har självförtroende nog för att dela med sig
av sina egna förråd.
Den som ger den får. Den som bryr sig om andra
har alltid någon som bryr sig tillbaks.
     Rösten tog med oss genom natten och duvorna
längs den gröna allén gungade i takt med tiden.

Från tankar om att se andra 

Rudolf Kidoffi var på väg hem, utanför tågfönstret såg han hur en bil kom emot honom på fel sida om vägen. Det fanns ingen annan i vagnen som han tyckte att han kunde  rådfråga om vad han skulle göra. Allt kändes mycket bråttom och en kvinna reste sig upp och gick bort mot nästa vagn. Ingen annan tycktes ha upptäckt bilen som rusade fram i alldeles för hög fart. Skulle han skrika rakt ut i vagnen, mejla till sin sambo, hoppa ut genom fönstret eller gömma sig på toaletten. Det sista skulle vara väldigt konstigt då han nyss hade besökt toan.
Mittemot Rudolf satt ett äldre par som båda pluggade spanska via en pensionärsförening. I vinter skulle de göra sin årliga resa till Los Semestros och nu hade de bestämt att de själva skulle kunna, på spanska, beställa sin kopp kaffe och sina nya tänder. Vid sidan om de äldre paret satt Dogge deras lilla kanin klädd i sin nya gula overall. Dogge skulle vara hemma i vinter och passa lägenheten. Bilen hade nu kommit mycket nära tåget då tåget fick sladd och passerade bilen. Rudolf kröp ner från hatthyllan med skallrande knän, öppnade fönstret, andades in doften av en granskog och bestämde sig för att inte hoppa ut.

Från tankar om att ta hjälp av andra innan allt spårar ur

Pojkarna med deras röda mössor och bruna gitarrer och
där flickan i trenchcoat med det svarta håret som blåser fram över örhängena.
Det varma regnet passar inte ihop med militärbåten som bryter sönder vågorna,
däremot passar det gråa skägget över havsslipade ö-stränder oss alla.
Jag tänker på samma sätt som du, men med andra tankar, som du ändå kanske
har haft sällskap av i korta ögonblick.
Och nu havet igen där Tage Danielsson en gång kom upp med sitt välfyllda huvud.
Nu får du din kompis tillbaks Tage. Torka av dig och ge dig upp till Hasse.
Nästa dag blir det något annat i jorden.

Från tankar om att utan havet kommer man inte över vattnet, till andra stranden

Den svala doften av den förbiflygande Kondoren fick blodflödet att stanna upp i mitt inre.
Jag sträckte mig efter den, men nådde inte ens fram till skuggan av de magnifika vingarna.

Jag hade aldrig tidigare varit i Sydamerika utan hållit mig i den nordliga delen och nu fanns det inte längre någon möjlighet att vända hemåt. Mitt vapen var laddat, fickorna fulla av jordnötter och ammunition, på huvudet satt den hemvirkade hatten med sina glada färger. Nere i dalen fanns ett litet hus fyllt av människor som skulle börja i vuxenskolans andra termin. De hade pluggat in runda träpinnar i kanoten så att den inte skulle fyllas av vatten istället för elever. Det hjälpte under någon termin, men på vägen hem fick de ta en lamataxi längs bergssidan just när solen försvann bakom regnet. Längst fram satt hövdingens son, Umberto och gnolade på en frukt från dalen. Just den dal där han hade träffat sin kommande dotter efter skörden. Just i de här trakterna sägs det att Anna Kinberg Batra finns numera. Hon twittrar för sig själv på någon schlager i sluttningen ner mot Rio Negro. Vi är många som undrade vart hennes partivänner gömde sig under hennes sista tid som partiledare. Att det finns så djupa slukhål gömda inom moderaternas ogräsområde kunde ingen förstå. Till vänster om de moderata bergen finns andra faror som lurar på en övergiven liten människa som skall välja väg nästa år.

Från tankar om Kondorens skugga syns över stora delar av väljarkåren