Hatten satt där på klippan vid sjön
med brevet i handen.
Han läste högt för sig själv med gråten i mun.
När han tittade ut över sjön låg den platt på rygg
och skogsryggen speglade sig mjukt i ytan.
Dagen hade varit varm, kläderna åkte av,
kroppen gled ner i den uppvärmda sjön.
Drömmen tog slut när Albert vaknade,
varm, men klockan hade inte ringt.
Albert klättrade uppför stegen till taket,
i handen en korg med frukost, från
taket upp till skorstenens topp,
han sträckte ut armarna, vingarna vecklades ut,
skorna lämnade huset och färden startade.
Han rundade sitt liv, for rakt igenom sitt äktenskap,
vinkade till sitt barn och vägrade att landa

under den första veckan.

Från tankar om att den som skall landa bör veta om det är dags, eller …….