I backen upp kom hon på att hon skulle ner. Skulle hon fullfölja riktningen uppför backen eller försöka vända.

Varför började hon gå uppför? Kanske sökte hon en förändring i tillvaron, byta jobb, byta man, byta bostad, byta mascara, byta religion eller helt enkelt byta riktning för att livet hade fastnat i likheten från igår och de senaste åren. Att vända neråt skulle vara enklarare, där fanns det som hon hade varit med att bygga upp, men där fanns alla förpliktelser och förväntningar. Så kände hon att en kedja fylld av taggar snörpte runt bröstkorgen och andnigen blev kort.
Hon stod kvar och värderade tillvaron. Hon tänkte ”Kanske skulle gå ner och planera att gå upp senare med en bättre utrustning”. Så lunkade hon nerför backen, solen gick i moln men vinden hade hon i ryggen. Där nere hade det börjat regna, hon vände sig om och såg hur regnet även föll där uppe.
Hon kände sig trött, men var ändå glad över att tagit ett litet steg mot ovisshetens frigörelse.

Från tankar om att det är svårt att själv bestämma riktningen     

Så kom regnet till slut. Man känner att huden blir lite spänstigare och fuktigare och häcken (runt tomten) nickar belåtet åt vätskan, eller om det är vinden som ligger bakom deras rörelser.
En havsörn flyger förbi på TV2 och utanför fönstret blinkar polisbilen blåa sken så vackert i det matta eftermiddagsljuset.
Promenerade förbi slussens stängselförsedda avspärrning, funderade på om jag var instängd eller utestängd. Utestängda blir supportrar om de döljer ansiktet på evenemang. Det är ett nytt förslag som inte gäller när ansiktet döljs av religiös orsak, hälsoskäl eller hårt väder. Undrar hur många huliganer som kommer att vara snoriga på läktaren.
Lugnet inomhus har lagt sig i Tv-fåtöljen, dagen sväljer sina sista andetag, vägen till sängen är nyasfalterad så nattofflorna lätt glider fram.

Från tankar om att inte utestänga regnet, himlens vatten 

Gula och röda flätor längs fräknarna framför

mustaschen med de blanka ögonen.

Forskande ögon i centrum av schalen.
Den svartes svarta läppar, så välformade,
blöta blev de av ögonvätskan som bara rann.
Guldaktigt leende med en fläsksvål på huvudet.
Att tanden saknades syntes trots den korta munnen,

ändå kunde orden leta sig ut, eller pga. det.
Rytmiskt rör sig människorna i sina små
grupper och bryr sig mer om taktfullhet än
om morden runt de elaka raketerna. Skägget
får vara hur långt som helst, det kan ändå
inte rättfärdiga de dödades onödiga slut.
Jag måste ta upp det med deras gud. En gud
bör ju vara smart och förstå.
Springa av rädsla, och inte veta hur många
löpsteg som återstår förkortar livet även
på sikt.
Himlen anfaller havet, molnen sköljer ner
och havet trummar på hjälp. Nyanserna skiftar
i olika gråheter.
Något är fel när pannan är hoprynkad från

början till slut, ingen paus finns tillgänglig.
Vi lyckliga höjer temperaturen på våra vita
element och sänker temperaturen så leverpastejen
håller ut till frukost.

Från tankar om att några örhängen ger flickan lite glädje, men inget liv

Sitter vid datorn,

Den hemmalagade pizzan var för god för att göra mig mätt före Rapport.

Vinets kraft finns fortfarande kvar, gott, lite för sött men harmoniserade med pizzans

ingredienser.

Utanför fönstret klättrar en skolös man uppför fasaden, en fot på balkongräcket, en hand

pressar fingrarna runt ett fönsterbläck, får inte halka med andra foten i fågelskiten, det ser

kallt ut i bara en röd T-shirt och den kommer inte skydda när han faller ner.

Återvänder till datorn, googlar lite med tandborstvattnet, letar efter gratisupplevelser i L.A.,

loggar ut medan klättraren far förbi utanför fönstret, han skriker och jag ser hans ena guldtand

glimma till i skenet från gatulampan, just innan han slår i backen kommer jag på att de här är

ju inte sant, mannen var bara en flamingo som flög därute.

Från tankar om att fredagskvällar kan se ut så här

I varje berg finns en stelhet, men ändå fylld av glädjande stunder där vi kan vara oss själva, inte bry oss om att solen gått i moln och att vi alla har vår egen flykt rakt in i samvetets förrum.

Längs vägen ligger ett lass potatis som på eget sätt har tagit sig fram långt innan vattnet kokat upp på spisen. Middagen skulle bestå av allt annat än potatis. Det skulle bjudas på efterrätter som redan från början var indränkta i den godaste vaniljsås som någon hade ätit.  

Han kände hur magen ville upp så han knöt en rem runt bröstkorgen, andades djupt och sjönk ner i sin nya fåtölj.

Ute låg snön mjällvit över skjortkragen och vi ville alla vara med.

Från tankar om att koppla upp sin nervositet och möta faran

Filmen utspelade sig i koncentrationslägret.

Året var 1944 och syftet var att utrota judar.

Naturligtvis ett fruktansvärt innehåll som skildrades brutalt.

På väg hem kände jag ändå att filmen inte hade gripit tag i

mig eller berört mig tillräckligt. Varför? Varför?

- Denna Oscarsbelönade film.

Var filmen för abstrakt? Fanns det inget som jag kunde

relatera till i min verklighet? Fick jag en historielektion som

jag redan hade fått? Måste det likt flyktingströmmen flyta

iland en liten ensam pojke för att väcka oss. Undrar förresten

hur hans få år i livet var, hann pojken få någon kärlek, hann

han skratta någon gång innan havet sköljde över honom.

När pojken hittades kändes det att man var morfar.

Även i filmen hade en pojke en viktig roll, han hade

samma roll som alla andra judar, att dödas, men var aldrig

levande i filmen.

Från tankar om att se filmen Sauls son      

Ögonen svarta som natten,

vid dikeskanten smyger katten.

Bortom diket växer kärleken,

planterad i långa fina rader.

Vad katten spelar raderna för roll,

om inte jorden fått sin näringskoll.

Från tankar om att ingen kärlek överlever näringsbrist  

Den oro som finns

gör livet besvärligt

men kanske ändå uthärdligt.

Bli orons vän och

se vänskapens möjlighet

att finna tillräcklig trygghet.

Från tankar om att finna orons utvägar

Hela himlen är över oss:

Även när vi blundar eller

när glasögonen är immiga eller

när vi sover inomhus eller

när det regnar på paraplyet eller

när vi är ledsna och tårar faller eller

när vi står på händer eller

när vi har tandvärk i underkäken eller

ALLT.

Fast, eftersom jorden roterar så är väl

himlen även under oss.

Exemplen ovan gäller även i detta fall.

Från tankar om att utsikten skulle vara trist utan en himmel.    

Den isande nordanvinden letar sig in genom brevinkastet.

Posten på hallmattan huttrar så att kuvertklistret släpper

och utanför ytterdörren yr snön horisontalt över trädgården.

Nu gäller det att hitta några vänner med varmt hjärta att

fodra underkläderna med inför framtiden. Alternativet är

att isolera brevinkastet och att stanna inne med ett varmt bad.

Den som agerar behöver inte ångra sitt försök,

även när det är som kallast. – Försök!

Från tankar om att möta verkligheten i kylan  

Ser ut genom altandörren:

Två vita plaststolar kramas tätt

en mellanstor spade lutar sig nonchalant mot en tall

trädgårdslandet är övergivet, endast lite morotsblast

gräsmattan är torrsnaggad i gulgrönt

ett altandäck med för klena plankor, dock väloljade

eftermiddagssolen ligger lågt över ängen

bakom staketet kommer jag själv, kobent och präktig

och bakom mig själv vrålar korna imponerande.

Från tankar om att livet är lite som att se ut genom 

Det var roligt sa chefen när de anställda gick hem.

Ingenjör Datts fru tycker om när Datt går till jobbet.

På samma sätt tycker fru Datts barn om att bli lämnade på dagis.

Om chefen är släkt med Datt, undrar ni?

Jag tror inte det, men han lär ha andra släktingar i firman.

Många mår extra bra att vid vissa tillfällen vara med sig själva eller i sammanhang där inte

de närmaste har tillträde. Handlar säkert om att ha tid till att reflektera utan att bli avbruten av

vardagen, föräldrar, make/maka.

Skapa tid till att reflektera, gör om schemat.

Från tankar om att det blir lättare att göra rätt imorgon om du kollar upp hur det gick igår.        

Tröttheten driver in i min kropp

utan att stöta på några hinder.

Jag känner hur jag lämnar mig själv.

Mina ögonlock släpper ner sin gardin

och täcket kryper sakta inpå mig.

Sängen lämnar sina ben och sveper

ut genom balkongdörren just som

jag startar akt två i min stilla dröm.

Från tankar om att vakna på rätt sida om kudden 

Zlatanism:

Jag gled förnöjt genom det våta lingonriset ner mot bäcken. Regnet hade tagit

sig ner under en längre tid och biblioteksböckerna skulle ha lämnats in redan i

fredags. Mina fotbollsskor blev leriga, men även fotbollsskor kan vara bruna.

Så slipper vi äntligen Zlatan i landslaget, denne fantastiske artist som passar så

bra i storklubbar. Tänk vad många gånger de andra spelarna i landslaget har lyft

sig när Zlatan suttit kvar på toa. Att få ansvar är stort och gör en större.

Om ett par timmar får vi reda på hur det gick.

Från tankar om att klara sig på egen hand är svårt men ger styrka

Är fattigdom tabu

frågar någon i sin bok.

Ändå är havet vackert ikväll

bloggar polisen.

Måste man läsa ut en bok

undrar kritikerns mor.

En generad miljöpartist,

viskar svagt:

”Kan vi se hoppfullt på miljön”.

Varför springer vissa 25 varv

runt stadion när det räcker med

100 meter för andra.

I gropen är gruset rött,

men himlen är blå och whiskyn

väntar på att få dela med sig.

Från tankar om att i Finland finns ingen finnkamp

Längs floden växer inga träd

och krokodilerna vakar i ytan.

En vilsen själ har förirrat sig

och livet är i dess fara.

Vad är värst, en manipulerande

kirurg eller en soldat som inte

bryr sig om sitt eget liv.

Vad är värst, en från KS eller en från IS.

Krokodilen har jourledigt från

operation ”skaffa middag” och

soldaten offrar sitt liv förgäves.

Explosionen är oundviklig när

flodhästen klyver vattenytan så att

patienternas soldater och soldaternas

patienter förintas tillsammans i

underströmmarna.

Från tankar om att vara utsatt