Gula och röda flätor längs fräknarna framför

mustaschen med de blanka ögonen.

Forskande ögon i centrum av schalen.
Den svartes svarta läppar, så välformade,
blöta blev de av ögonvätskan som bara rann.
Guldaktigt leende med en fläsksvål på huvudet.
Att tanden saknades syntes trots den korta munnen,

ändå kunde orden leta sig ut, eller pga. det.
Rytmiskt rör sig människorna i sina små
grupper och bryr sig mer om taktfullhet än
om morden runt de elaka raketerna. Skägget
får vara hur långt som helst, det kan ändå
inte rättfärdiga de dödades onödiga slut.
Jag måste ta upp det med deras gud. En gud
bör ju vara smart och förstå.
Springa av rädsla, och inte veta hur många
löpsteg som återstår förkortar livet även
på sikt.
Himlen anfaller havet, molnen sköljer ner
och havet trummar på hjälp. Nyanserna skiftar
i olika gråheter.
Något är fel när pannan är hoprynkad från

början till slut, ingen paus finns tillgänglig.
Vi lyckliga höjer temperaturen på våra vita
element och sänker temperaturen så leverpastejen
håller ut till frukost.

Från tankar om att några örhängen ger flickan lite glädje, men inget liv