söndag 18 september 2016

Ögonen svarta som natten,
vid dikeskanten smyger katten.
Bortom diket växer kärleken,
planterad i långa fina rader.
Vad katten spelar raderna för roll,
om inte jorden fått sin näringskoll.


Från tankar om att ingen kärlek överlever näringsbrist  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar