Imorgon är en annan dag,
men när kommer imorgon,
är det värt att vänta på imorgon,
vad har vi för val,
vi har alla ett ansvar att vänta,
vad gör vi under väntetiden,
håller ut naturligtvis,
kom ihåg att att det blir en annan dag,
du kan inte räkna med att känna igen den,
den blir nog både sämre och bättre,
men inte lika.

Från tankar om att tiden alltid ger förändring

Den mörka mannen lutar sig ner över skrivbordet.
I handen har han en kulspetspenna, som han gör
små täta cirklar med på sitt anteckningsblock.
Vi som sitter på andra sidan skrivbordet vet att
pennan när som helst kan omvandlas till ett skjutvapen.
Naturligtvis är vi oroliga, eller skräckslagna och försöker
dölja svetten som rinner ner över bröstet/brösten.
Har mannen bara ett bröst och kvinnan sin lycka.
Ingen av oss på andra sidan vill reta upp den mörka.
Några felvalda ord skulle kunna innebära en tragedi.
Så ställer han sig upp, stoppar kulspetspennan i fickan,
öppnar munnen, ut kryper ett tandtroll, han biter ihop,
handen åker ner i fickan, hans lugg hänger bistert ner
över näsan, så ropar han, ”jag mår illa” och vi på andra
sidan rusar ut på balkongen. Hoppar ner i träden och
ringer 112.

Från tankar om att vem som helst kan må illa

Flickornas hästsvansar vände i vinden.
I apelsinträden svängde varje frukt.
Månen hade aldrig varit så rund förut.
Så föll en apelsin ner mot månen.
Hästsvansarna delade sig i förvåning.
Flickornas mobiler ringde samtidigt.
Det gick inte längre att skala en apelsin.
Trädet hickade högt och flickorna föll.
De hamnade på apelsinerna och
apelsinjuicen rann sakta och kladdig.

Från tankar om att, vad vore en apelsin utan skal

Dansen går vidare igenom ytterdörren till toan.
Där inne är det redan fullt med en person på stolen
och toarullarna når en halvmeter upp på kaklet.
I det här läget finns det inget annat göra än att
dansa ut i trädgården igen mot de nyplanterade trädgårdsmöblerna.
Då får han plötsligt se grannarna sitta på de nya möblerna med
nu nyoljade kläder innan de halkar av med hamburgaren i näven.
Resten av kvällen var toan upptagen och månen sökte sig fram
bakom trädgårdsmöblerna längs toalettkön.
Det gäller att vara seriös när mörkret lägger sig ner på hustaken
och då du väntar på drömmen i sömnen.

Från tankar om att dansen fortsätter till sista takten

Gräset är högt, bilarna är inte så många på motorvägen, men damfotbollen
tar en skruvad väg rakt in i mål. Tänk vad människor är engagerade i sin egen
spegelbild. Därefter opereras de gärna och oftast bli något större. Mindre då,
kan vara någon finne eller kvissla som sitter snett eller i vägen.
I trädgården blir det allt finare, ny buske, gamla skott rensas ut, maskar lockas
fram och vattnet tar slut över växterna. Det får vi tacka Coronans tid för.
Men det går ju inte att tycka det är bra, ursäkta.
På sociala medier framgår att många är oroliga medan andra inte ens är ute/inne
på sociala medier. Heter det inne eller ute på nätet. Det är ju två ord som är
motsatsen till varandra. Säger jag att jag sitter inne och läser, så är det ju inte samma
sak som att jag sitter ute och läser. Konstigt!

Från tankar om att gräset växer medan nätet är öppet

Sville Kund knöt sina skor själv den här dagen.
Det är så att den som inte ger upp kan lyckas till slut.
Vi hade en blomma som slutade dricka i trädgården.
Ändå hade vi poängterat vikten av en god vätskebalans.
Antagligen var det en hanblomma, de har svårare att följa uppmaning.
Vart skulle Sville göra den där dagen då skorna knöts.
Jo, han skulle träffa sin mor, Evan som skulle ta studenten
till nya mål, som erfaren utbildningschef i byn.
Evan sprang maraton så fort hon fick tillfälle och sydde
även många fållar till sina vänner. Annars var hon godhjärtad.
När Sville slutligen kom hem hade de flesta TV-kanaler stängt
för kvällen och nu var han rädd för att även kylskåpet var
stängt och låst. Lyckligtvis sov Sville gott på natten trots allt.
Det är många som sover dåligt p.g.a. det virus som finns
runt oss och på oss. I denna rädsla bör vi se framåt och tillsammans
kämpa för att komma fram till ett mål där viruset ger upp.
Hav tröst och tålamod!

Från tankar om att bry sig om andra och sig själv

Vad skall vi tro på när viruset tränger sig in i våra liv
och ibland får det att upphöra.
Vi får tro på de som är utvalda att leda kampen och
inte lyssna på de andra. Livet är fyllt med så många val.
Nu har du möjlighet att slippa välja, gör som ”mamma
och pappa” säger och känn trygghet. Följ regelverket.
En dag kommer vinden blåsa iväg med de olyckliga virusarna.
Vi kommer säkert att ha lärt oss mycket, men är/var det
värt det. Knappast. Bit ihop, gråt, var rädd, lyssna på
landets utsedda experter, ta hand om andra, var försiktig.

Från tankar om att vara uthållig i kampen

Natten sänker sig över den kraft, som tidigare var en del av oss.
Han sträcker ut armarna och greppar om sin tranas handtag och
följer med upp mot molnen. Vart färden för honom har ingen
aning om utom invånarna i molnens festsal.
Så stiger han in i salen, uppklädd och elegant hos molnvärdinnan.
På den smyckade tronen sitter hans blivande fru med ett varmt
leende och en klänning fylld med färg och djärva linjer.
De växlar ringar och mejladresser, båda i guld och hans fru vinkar
adjö till den hemflygande maken. På återseende ni båda.

Från tankar om att resans mål behövs för att ge den mening

Kom ni ihåg den där våren när vänster fot fastnade i kladdkakan som låg på köksgolvet.
Själv kan jag inte tänka mig kladdkaka utan en stor klutt vispgrädde, som omsluter kladdet.
Det är lätt att bli tung av vispgrädde, speciellt om du äter för mycket. Men många tycker inte att det går att få för mycket. Vispgrädde kan man ha till mycket ex. Gräddtårta eller som Sven Granne gjorde till Vasaloppet. Han vallade skidorna med ett snabbt gräddlager, men han visste inte att det skulle snöa under natten. Medan han fick hjälp med att valla om, tog Sven fram en bit av kladdkakan och bakom honom skidade fyra hundra förbi.
Ingen vet om han hade vispgrädde till kladdkakan och själv var han för trött för att komma ihåg.

Vår, vad väntar du på

Varmt ljus genom bleka gardiner
det känns som det kommer en vår.
En fågel hörs sjunga i motljus
för den är vår resa ej svår

Där ute bland nyfiken grönska
en blomma just tittar upp.

På marken kryper en granne
stannar till och tar fram sin lupp

Kaffe på spisen med fralla
en frukost på nyoljad trall.
Vi njuter så enkelt tillsammans
när våren följer sin mall

Vi tar oss en tur ut i skogen
bland mossor och knoppar små.
En stubbe ler där i vinden
du vår, vad väntar du på

Refräng:
Vi längtar så högt efter våren
att Coronan få låsa in.
Den kyler likt själva vintern
Vi behöver ett vårvaccin.

När vi kom ner till småbåtshamnen hade redan Gotlandsfärjan lämnat hamnen.
Vi satte oss på bryggan och tog fram kaffetermosen och blötte skorporna i havsytan.
Timmarna gick och äntligen kom Polenfärjan inpruttande mot bryggan. Skulle vi nu
välja ett nytt resmål eller åka hem till lägenheten på fjärde våningen. Åka hem skulle
betyda att vi fick gå uppför trapporna eftersom hissen hade stannat mellan två balkonger. Så vi valde Polen med den förtjusande staden Gdansk. Vi som trodde Gdansk var dansk
och blev slutligen övertalade av kapten att följa med till restaurangvagnen.
På vägen ner till Polen blåste det i flaggorna, biffen var lagom rå, vinet gott som den
bästa hallonsaft och efterrätten var en gudomligt god polkaglass med säsongens bär.
Går det någon båt från Gdansk till Gotland??

Från tankar om att utan färja, ingen färg på resten

Ibland blir man trött, bara när man ser det.
Och alltid är det olika saker du ser.
Ibland har de ju samma inriktning.
Vad är då ett exempel på en inriktning.
Ja, ex. ett byggprojekt eller ett bullbak.
En gång när vi blev så där trötta kom vi
på att vi hade sovit dåligt natten före.
Åskan hade gått (hem) och det blev kallt
när strömmen också gick hem.
Det går även att bli trött fast man inte ser det.
Skillnaden blir då hårfin eller som prins Lund
sa ”med ett tomt kylskåp är det svårt att bli mätt”

Från tankar om att bli för trött

Idag mötte jag en älg
trots att det inte var helg.
När jag kom fram mot rondellen ser jag älgen jogga ut från rondellen ner mot det nybyggda området.
Den ser stressad ut, jag kan inte stanna, åker uppför backen och i backspegeln ser jag hur den älgar fram över gräsytorna, oroligt fram och tillbaks, skräms av några kanadagäss, hoppas den möter någon med kunskap att lugna en älg före en helg.
Det finns mycket oro i virustider hos oss. Nätterna blir inte så långa, det går lätt att hitta ämnen att fundera över på natten, tänker på Churchill igen som sa ”jag har haft många bekymmer, men det är inte många av dem som har inträffat”. Tänk om brevlådan har gått i baklås när jag skall hämta morgontidningen och medan jag ändå försöker få upp locket blir det allt kallare och jag fryser ihjäl.
Otur säger en del, eller han får skylla sig själv när han har en så tunn morgonrock.
Hitintills har det aldrig hänt.

Från tankar om att jag skall se om det står något om älgen i morgontidningen

Ett gult vitrinskåp. Vad kan vi fylla det med. Kanske ärvd keramik, eller böcker från kontinenten, alla läsglasögon, det nyköpta brödet, alla otänkta funderingar, strumpor som har förlorat sin partner i parförhållandet, godisförrådet, reservdelarna till cykeln.
Måste vitrinskåpet vara gult, kan det målas om, eller bör vi sälja det, eller har vi glömt något som vi skulle kunna stoppa in i det. Någon kanske kunde komma på att vi kunde ha det som takbox till bilen.
Det finns en fin film om Serengeti med djur överallt, så smidiga och de bryr sig inte om att det är så vackert. I Afrika finns inga vitrinskåp, men mycket annat.

Från tankar om att utan glas blir det inget vitrinskåp

Vad huden blir torr, när man själv rent generellt är lite torr och tvättar händerna längs hela dagen. På stan blommar det redan, flädern med grå mosshinna får blad och snart blir väl även kjolarna kortare.

Inte ett enda chips har kommit upp till övervåningen och inte ett enda sportprogram på TV som har aktuell sport. Nu handlar det om ex. Skall han byta häst till nästa OS, eller byta stav, eller tröttna så hon inte ställer upp, eller växa ur simdräkten till nästa år.
Oj en film åker förbi från 1948, men den kan vara intressant så hon tar fram kikaren och spanar mot flygplanet i åkern. Sedan går allt så fort, kramp i magen, toaletten upptagen, lönen är slut, solen går i moln, men så lägger sig vinden i lä och allt ser ljusare ut. Ett djupt andetag och vi är tillbaks.

Från tankar om att varje hud kan återfuktas till slut

Vardagsrummet är fyllt av barn i skolåldern. Pappan kallas för ”Klädlöse Kricke” och barnen sjunger fantastiskt bra. Nu har K. Kricke blivit arbetslös och kyrkan kan inte göra så mycket åt det trots en troende präst, som liknar en häst. Alla barnen var födda katoliker, men annars inte så lika sin far. Vart hade modern tagit vägen. Jo, hon hade åkt till Pakistan för att jobba i gruvan. Hon skickade hem några mynt i veckan till tandkräm och liknande. De gick alltid i kyrkan eller rättare sagt till kyrkan och lyssnade på prästen som läspade vackert. Deras lärare gick alltid i Tweedkostym med lösa kanter. Han älskade fotboll med äggsmörgås och hallonsaft. Annars hade han själv dåligt bollsinne och ständig huvudvärk.
Många ansåg att det hade att göra med hans egen födsel. Hans arbetskamrat gör en avhandling om födselns betydelse för smärta högt upp i kroppen. Arbetskamraten heter Filip och har tre fruar i samma stad. Filip har även tre adresser. (med de olika fruarna).
Du kanske undrar om de tre fruarna vet om varandra. Andra speciellt män skulle säkert undra om han har tre bilar med egen parkeringsplats. Senast när läraren i Tweedkostymen skulle gå på fotboll och även se på fotboll hindrades han av att kriget bröt ut. Det var inte alls trevligt och han påminde sig om när Coronan slog sig fram över världen. Vad skulle de stackars människorna göra, när ryggsäcken blev allt tyngre.

Från tankar om att ett fullspäckat program kan bli för mycket

Gitarren står lutad på golvet mot den lilla bokhyllan med kokböcker.
Jag har i många år övergivit dig, men nu i Coronatider finns plötsligt tiden tillhands.
Ja, jag vet att tiden har funnits även tidigare och det endast handlar om prioritet.
Men var finns noterna eller rättare sagt, boken med ackord till de sånger som min
far hade lärt sig att spela och sjunga.
Jag gick en gång på en utbildning där L-O var en av eleverna. L-O kom från Nyköping och
kunde både sjunga och spela gitarr. Jag blev avundsjuk och bestämde mig för att köpa en
gitarr. Det blev en Levin. Vi övade tillsammans, gitarren och jag, fingertopparna värkte och
slutligen kunde även jag spela de sånger som min far en gång hade gjort. Så tappade jag
intresset och nu står du där. En bekant som är musiklärare säger att det är en bra gitarr.
Gjord före den tid då Levingitarrer massproduceras. Men var är ackordböckerna, kan
de ha hamnat inuti en av kokböckerna, de kanske står där inne vid en inbakad kålpudding
från Sicilien med en potatiskaka, valnötter, kapris och en sås med smak från lavendel,
kryddnejlika och konjak. Jag går fram till böckerna, stoppar in näsan bland litteraturen,
men känner ingen hjälpande doft av rätten ovan.
Jag lägger mig i soffan, trött och medtagen, de gångna nätterna har avslutats för tidigt
och behovet av sömn har inte fått plats bland de sovande timmarna. Tar fram ett antal
timers och får liv i den mindre TV:n. Söker mig fram längs kanalerna tills jag kommer fram
till en sluss. Där tar jag vänligt emots av slussvakten. Hon har en skepparkrans i fina vågor
och hennes överarmar är kraftiga och kurviga. Någon ropar till henne, ”Berit” lossar du
tamparna och jag lämnar slussbassängen. Så somnar vi i soffan och vinden har avtagit i
styrka. Ännu en dag utan symtom och min kurva är inte för brant.

Från tankar om att imorgon återvänder jag till gitarren och googlar ackord