Samarbeta med sig själv:

På den tomma flygplatsen dansar ett gäng svartklädda killar utan resväskor, men de ser ändå ut som de skall längre bort än till Södertälje centrum. En av männen verkar hungrig och låter käkarna smacka som en orolig pudel. Så kommer äntligen bussen in mot staden och alla väljer att åka med utan biljett till nypremiären på operan ”De bortkomna vuxna”, som handlar om hur vädret skall bli till helgen. Resan går bra genom kurvorna och de raka sträckorna ligger nakna bland skogar och sjöar. En ensam älg slår ser ner vid åkerkanten och drömmer sig bort till första mötet med sin ko, Koriandria. De gifte sig i den ljusa allén strax före kriget och flyttade in i den södra tallbackens mellersta del.

När bussen sakta lämnar vägen och siktar upp mot de ulliga molnen jublar svalorna kring fönstren och de ler inställsamt.
I soffan sitter ett äldre par, utanför huset ser man soldaterna putsa på sina kängor och i rummet bredvid undervisar fröken Alice sin elev. Den nya regeringen är nu klar för att styra oss andra. Hur skall de gå, klarar de att sitta i samma rum, hur skall de få de 20%-en att känna sig hemma, men att de ändå förstår att de inte borde vara med i gänget.
Så sjunger alla röstande tillsammans och på kvällen dansar de och äter grillad korv tillsammans. Ändå blev det ett problem när ketchupen tog slut redan före kaffet.
Imorgon skall de handla både rött och blått. De i mitten fixar mellanmål.

Från tankar om att jobba ihop utan gemensam historik.

Flodens lycka

Längs floden finns det många broar som leder över flodens vatten och hjälper till att flytta människor åt båda håll. Ibland kan du se folk gå baklänges över broar och då kan vem som helst bli lätt förvirrad och undra åt vilket håll de går. Vissa grupper menar att med baklängesgång kan de föra sig bakåt i tiden och börja om.
En gång var vi några som såg en båt på floden, vi vinkade åt den och gick vidare till en glasskiosk som låg nära slussen. Den glass vi valde blev ”liten chokladkladdig glasskvist”, som räknades som ekologisk. Fyra av tio hostade och slängde ner sina glassar till änderna på andra sidan floden. Det berodde nog mest på att chokladen på den ekologiska tallkvisten smakade kåda och tänderna fastnade i varandra.
Så kom äntligen flodvågen över oss, som att dra upp kapuschongen när vinden ökar. Vid sidan av flodstranden låg en för stor man med fötterna emot oss, skjortan uppknäppt och väntandes på solen.
Han brydde inte sig om vinden och flodvågen utan läste vidare i sin tidning om hundarna på näset.
Ovanför floden kom helikoptrarna från Södertälje. De har nästan aldrig ledigt nu för tiden. Men det är bra att några visar sig över oss andra.  
En kvinna i blågrå klänning sjunger i ett hus för sina släktingar i telefonen och tonerna sveper även ut över floden. En fiskare sköljer sina nät efter båten och gäddan ler, så in i vassen.
Imorgon skall vi gå till floden.

Från tankar om att varje flod rinner neråt 

Nobel

God kväll
Nu är det dags för Nobel.

I DN står det med stora bokstäver ”Vem ska du skylla på när du inte längre finns” och det har en Nobelpristagare ha sagt.
Då gäller det för oss andra att hitta ett svar. Vad säger vi?
- Kanske generna (men det är ju inte vem)
- Kanske den som möjligen lever längre
- Kanske en granne bland molnen
- Kanske att man skickar ett mejl strax innan man dör till någon man inte gillar så mycket.
 
Men varför lägga ner så mycket möda på Nobel. Nu går vi vidare, liksom hösten. Idag på hemväg från 5:e sprutan, så snöade bladen som snart blev löv från träden, de kom flygande gula över oss innan de hamnade i Marens vatten. En liten flicka sträckte upp händerna mot solen.

Efter maten rapade vi tillsammans med Ingvald Lekberg, som ingen kände till. Han var klädd och vi andra hade röda skjortor och långstrumpor som vi sedan skulle använda i december. När grannen ringde på, så sov alla andra grannar utom Gert som var på toa. (Kallad Gert med sin stjärt), men så bör man inte skriva.  Gert hade andra bra egenskaper. Han kunde läsa en bok åt fel håll och ändå berätta vad den handlade om. Det hade han nytta av.

Från tankar om att ibland kommer Nobel före hösten