En gång var vi några som såg en båt på floden, vi vinkade åt den och gick vidare till en glasskiosk som låg nära slussen. Den glass vi valde blev ”liten chokladkladdig glasskvist”, som räknades som ekologisk. Fyra av tio hostade och slängde ner sina glassar till änderna på andra sidan floden. Det berodde nog mest på att chokladen på den ekologiska tallkvisten smakade kåda och tänderna fastnade i varandra.
Så kom äntligen flodvågen över oss, som att dra upp kapuschongen när vinden ökar. Vid sidan av flodstranden låg en för stor man med fötterna emot oss, skjortan uppknäppt och väntandes på solen.
Han brydde inte sig om vinden och flodvågen utan läste vidare i sin tidning om hundarna på näset.
Ovanför floden kom helikoptrarna från Södertälje. De har nästan aldrig ledigt nu för tiden. Men det är bra att några visar sig över oss andra.
En kvinna i blågrå klänning sjunger i ett hus för sina släktingar i telefonen och tonerna sveper även ut över floden. En fiskare sköljer sina nät efter båten och gäddan ler, så in i vassen.
Imorgon skall vi gå till floden.
Från tankar om att varje flod rinner neråt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar