torsdag 30 november 2017

Vi provar oss fram i vår vardag. Speciellt när åldern inte är så hög.
Vid mogen ålder försämras viljan att alltför ofta förnya sig.
Åh andra sidan vet jag många yngre som på varje sommarsemester
åker till samma badort och väljer samma hotell (dock byter badbyxor vart 10:e år).
Trygghet behöver vi alla på något sätt. Andra åker Volvo från körkortstiden till sin
egen begravning. Trygghet omvandlas till tradition.
Idag hörde jag på ett radioprogram om en svensk smörmakare (alltså specialist på att
göra olika typer av smör). Han hade varit mycket i Frankrike som tycks ha många
olika smörtyper. Deras hantverk handlade mycket om tradition och när den svenske
smörhandlaren föreslog förändringar i tillverkningen så blev han nästan lynchad.
Komma här och kritisera deras fina jobb. Då brukade han påpeka att det var vikingar
som en gång i tiden hade lärt fransmännen att göra smör. Det innebar att de blev
ännu mer ursinniga, men svensken log. (men var inte så bra på att smöra omgivningen)
Man kan i alla fall aldrig bli för gammal för en vinprovning. Så idag kör vi en.

Från tankar om att prova sig fram och kanske våga

tisdag 28 november 2017

Motorcykeln rundar kon, vi är i Indien.
Det snöar i norra Sverige och korna försvinner bort i ängens skidspår.
Tidigare visste vi inte om en ko behöver två eller fyra skidor. Nu vet vi. (inte)
Hästarna springer på Solvalla. Korna har kovalla för att få fäste, i tillvaron.
På sommaren cyklar hon och han på grusvägen med en grässträng i mitten.
Däcken är välpumpade och cykelväskorna är fyllda med kaffe och äggsmörgåsar.
Efter några kilometer var det dags att lägga cyklarna i diket och äta deras lunch.
Filten breds ut, motorcykeln ända från Indien behövde mer bensin men ingen ser
någon mack. Indiern blir lack och ropar efter korna som slängde av sig skidorna
för ett halvår sedan. Hon och han vill nu äta sin matsäck och delar den med åskådarna.
Korna är försvunna, bensinen slut, äggmackorna likaså och i Nordkorea skjuter
ledaren upp en ny robot.
Alla spejar ut över ängen, men någon robot syns inte över skogen.
Vi som bor långt bort från Nordkorea är lyckligt lottade, men …..

Från tankar om att allt är så globalt idag 

måndag 27 november 2017

De tomma läktarna suckar efter sällskap
endast dimman finns hos dem.
Gräset lika tomt på liv och inte en indian i sikte.
Har aldrig varit så här långt från min slutna garderob,
men känner mig ändå inte hemma med öppen dörr.
Nu fylls läktarna med skalbaggar med skimrande
gröna prickar på det hala skalet.
Fortfarande inga indianer, finns det indianer här,

har jag hamnat i fel bok, är det en cowboybok.
Den libanesiska buffén var helt ok och vid kajen
intill hamnen i Beirut dyker pojkarna i havet.
Och hela tiden denna fotboll som spelas från
morgon till midnatt, inga mål, men korsbanden
smäller under kvällshimmeln.
Det är en fast situation i världen och i matchen.
Ändå säger många att det har ju blivit så mycket
bättre, men vad, berätta för oss och mig.

Från tankar om att vad vi har är inget som vi får

lördag 25 november 2017

Metoo
Jag tror att jag aldrig mått så bra som nu, sedan du, Metoo ställde dig upp och berättade om verkligheten. Håll nu ut och tala om namnen på era plågoandar. Varför skall jag läsa om ex kulturmannen istället för Jean Claude Arnault. Nu gäller det att flytta över skammen från kvinnan till Arnault och hans bröder. Ja, visst finns det några kvinnor i samma klubb som
Arnault, Timmel, Mogert och de andra gubbarna.
Allt kan bara bli ”så mycket bättre”, som namnet på TV-programmet.
Så försvinner då färgen och allt blir svart-vitt både för ögonen och för sinnet.
Varför kunde inte alla människor ha samma kön, men hur skulle de komma nya barn som skulle bli människor, men då kund inga klaga på den andra sidans kön, men allt hade varit så trist och jag hade valt ett annat liv, kanske som groda.
I takfönstret tittade vi ut och vi såg ända till Kaknästornet fast det var 20 mil dit, en gick ut på taket, halkade, men fick tag i skorstenen, vi andades ut och öppnade en popcornpåse tillsammans. Nästa dag började sommarlovet och solen sken.

Från tankar om att det som göms i snö blir inte kvar där 

fredag 24 november 2017

Läste just i ett mail att Mona Sahlin inte redovisat inkomst på 250 000.
Undrar hur stor den där Tobleronen kan bli, som hon alltid brukar skylla på.
Ingen vill ju ha en chokladdrottning till statsminister som aldrig kommer på
att man skall betala räkningarna före årsskiftet.
Tacka vet jag Löfven, får han bara gå in i ladugårdsdörren några gånger till
så försvinner näsan helt i profil och kanske tittar ut bland nackhåren.
Nu har vi varit tillräckligt elaka och får rannsaka oss själva. Vad har vi för värde
på nötkreatursmarknaden när Idol går på TV och sängen sackar under tunga suckar.
Idag om en månad är det julens afton, blir vi lite snällare så kanske vi får en och
annan klapp på kinden och lite skinka i magen.
I morgon köpte jag en julklapp som jag lämnade redan idag. Ingen vet varför,
men antagligen har den med migrän i uppförsbacke att göra. När man sedan är
uppe på backen så är det bara att vänta på snön så man kan ta kälken ner igen.
Min första klasslärare var det hög klass på, speciellt på klubben när det blev lördag.
Alla föräldrar tyckte kanske inte det var så roligt när hen var för hög och gav
för låga betyg. Men…..

Från tankar om att alla inte kan förbättra sig, men få av dem vet om 

torsdag 23 november 2017

Från träsket vinkade en gulvit blomma
till oss vanliga och även för de fromma.
Den visade sin vackra, starka kraft
som ingen av oss andra hade haft.
Jag frågade intresserad, men ändå lätt
hur får du styrka, blir du inte mätt.
Blomman såg på mig, klart men vasst,
en kvinna får aldrig handla kasst.

Från tankar om olik jämlikhet

onsdag 22 november 2017

Allt verkade besvärligt, när regnet sköljde över den bara ryggen. Leran från hyddans väggar droppade ner i frisyren, som tur var höll sig temperaturen uppåt 40+, vi frös inte, men maten var kall och oätlig. På den breda stigen utanför hyddan hördes en motor, en svart och låg BMW körde förbi på ett oanständigt snabbt sätt så det stänkte in lera i lerhyddans öppning.
Jag tog en näve grässtrån och torkade av leran från maten och sjöng min kvällssång till efterrätt.  
Ett lejon morrade övertygat bakom brevlådan, en zebra hoppade igenom häcken och grannen tog sin blå bil med automatväxel till jobbet.  När jag kommit ner till stationen hade tåget redan gått, kan ett tåg gå, ja som på räls, svarade den ordinarie konduktören, log övertygande och återgick till internet. Så kom då tåget gåendes längs rälsen, jag satte upp tummen, det stannade, jag hoppade in, satte mig mittemot en yngre undulat med portfölj och gick av innan jag var framme. Ringde hem till mamma och ropade ”jag kom inte fram idag, heller”. Kom hem då, sa mamma ”om du behöver gå på toaletten”.
Det är på toa vi gör alla våra svåra beslut, ofta utan att veta om det. De dåliga spolas lätt ner.

Från tankar om att tåget förbi hyddan och ner till toan     

tisdag 21 november 2017

I baksätet på den gula Volvon gifte sig Tyras mamma.
Tyra hade en pappa som satt vid ratten och funderade på vad han skulle äta till lunch.
Mamman och pappan hade tidigare varit på semestrar tillsammans och även varit gifta.
Tyra var nu nästan tonåring och gillade att baka bullar med sin mormor på helgerna.
Hennes kompis spelade hellre dataspel och hade aldrig öppnat en bok av egen vilja.
Tyra hade varit lite orolig för att inte få några kompisar på rasterna i den nya klassen.
Hennes lärare hade tidigt uppmärksammat Tyras osäkerhet och oro. Hon samlade ihop en grupp flickor från klassen och motiverade dem till att ta med Tyra in i deras lekar och samtal.
Snart var Tyra en av de andra både på rasterna och i klassrummet.
Prästen i baksätet undrade varför inte brudgummen hade säkerhetsbältet på sig då ringarna skulle växlas. Brudgummen som inte hade åkt Volvo tidigare skyllde på sin allergi, men sa ändå ja under vigseln till både bälte och brud. Tyras pappa hade nu bestämt att stanna vid
E4-baren istället för att laga egen korv. När han var mätt var Tyras mamma gift igen, prästen stod i korvkön, Tyra hade fått en jordgubbsglass, den gifta brudgumman fingrade på sin nya ring och bilen rullade sakta fram längs trottoarkanten i en slags uppgivenhet över människan.

Från tankar om att barn och vuxna klarar sig alltid med rätt stöd och egen vilja

söndag 19 november 2017

När känslorna tar över blir det inga problem,
däremot när känslorna saknas får blomman inget vatten,
skjortan känns ostruken,
dansen får ingen hjälp av musiken,
bilen hackar ventillöst ut sitt skum,
och solen tvekar om den skall skina trots att det är molnfritt och toppväder.
Under tiden frågar sig den erfarna ugglan varför erfarenheten kom så här sent i livet, nu när den snart inte behövs. Dummer, ”det är ju nu den behövs, nu när du skall lura döden”.
Samtidigt halkar en duva på det våta torgets golv och sätter sig på en parkbänk för duvor och tänker på den tid då det inte ens fanns parkbänkar för oss duvor. Välfärden har ändå utvecklats, fler duvor har jobb, egen bostadsgren och maten räcker till.

Från tankar om att känslor är med och styr det mesta under vår tid  

lördag 18 november 2017

Hos varje granne blir fler och fler träd besmyckade med elektricitetsfyllda ljus.
Snart ser jag inga träd längre för allt ljus och på dagtid ser det ut som träden
har fastnat i fiskarens nät. Hur ser det ut om 50 år, har kanske varje grässtrå
sitt lilla ljus, som har singlats ut från den fyllda skottkärran.
Eller har vi kanske tröttnat och återvänt till enkelhetens stämningsfulla ljus.
Hos varje granne finns det en ny granne och bakom den så sträcker sig skogen
miltals bort med grannar i, på och bakom nästa träd.
Vi människor har små föreningar som tittar till varandra under influensatider
och lägger krokben på en och annan inbrottstjuv. Vi kallar det för ”Grannsamverkan”.
I skogen har granarna en liknande förening som heter ”Gransamverkan”,
alltså med bara ett ”n”.
Sist vi var i skogen bland svampar och löv fick jag se en liten äldre man på en
stubbe från en tall. Han hängde med hela kroppen och det fanns inget hull på
hans kropp. Jag frågade ”hur är det fatt”.
Mannen svarade ”nej det fattas inget”
- Men ni ser hungrig ut
- Det är ett släktdrag från min mors sida, svarade mannen
- Skall jag ändå inte hämta några smörgåsar och en termos kaffe
- Nej låt mig vara ifred, jag klarar mig, det är här jag vill leva
Vi drog oss undan från skogsbacken med stubbe och gubbe. Det är ju så att vi
måste acceptera att alla inte är som du och jag. Det är först när du börjar med
att försöka förstå en annan, som du ger den människan den respekt som alla
skall ha och behöver. När du sedan kommer hem till din kammare kan du fundera
över vad du själv tycker.

Från tankar om att vi alla är olika, en del vill ha så ljust som möjligt, andra ingen mat 

fredag 17 november 2017

Hon står där i TV och tvättar kläder med ett rent leende och en smutsig jumper i blått.
Nere på gatan åker några medelålders kvinnor med lösskägg på väg mot en brottsplats.
Då är det trevligare med den ceriseröda klänningen som i höga klackar visar lägenheter vid Medelhavets slingriga gatstenar. Gräset utanför kåkhuset var snyggt, men när man kom in så blev det som att kliva in på en cirkusscen. Själv älskade jag mest den gamla gångbron över ån  som rinner ner från bergen.
Andra vill sjunga och helst dansa och vara snygga så att alla skall tycka om dem och gråta av lycka tillsammans.

Från tankar om att TV ger mycket till olika riktningar    

torsdag 16 november 2017

Dagen låg blank och fin som en nypolerad bordsskiva.
Skridskorna var redan på och nu var det bara att vänta på is
i det ärvda cocktailglaset från moster Glittran i Tranås.
När vintern börja närma sig och julgransförsäljaren trycker
på ytterdörrens ringklocka känns det i hela kroppen att det
vore gott med en stilla uppvärmd flaska glögg.
I bakluckan på Volvon fanns lite julgranspapper från i fjor.
Det kanske kan användas även i år om man inte köper samma
julklappar förstås.
Årets julklapp köpte jag redan förra året, men jag kommer inte
ihåg vad det var jag köpte. Får läsa i tidningen.
Nu måste jag iväg, så inte Mårten blir sur.

Från tankar om att förbereda sig för kommande helg   

onsdag 15 november 2017

Under en bro i Madrid
min sko kom sakta på glid
Den ner i floden föll ner
och nu finns den ej mer

Det var min bästa sko
hur hitta en ny, månntro
Får gå till staden en vända
och panta min tjusiga ända

Man måste tänka utanför boxen, för att skapa något nytt.
Men för att få ett glas vin eller två behöver man komma in i boxen. Alternativt köpa en flaska.
Problemen hopar sig tydligen. Förresten hur ser den där boxen ut som man skall sätta sig utanför och sedan tänka utanför. Är den inredd på något sätt, vinterbonad, sittplatser, kylskåp eller pool?
Vet ni hur en gädda fiskar när det är mörkt? Frågan ställde Hurold på ett fiskesymposium. Med håv sade någon, med pannlampa, locka med gäddhäng, den fiskar inte när det är mörkt, ligga bakom vassen och plötsligt ropa högt, stirra in i fiskögonen, klä ut sig till Piraya, hoppa från bryggan, simma ryggsim rakt emot fisken etc. Jag kom att tänka på den här frågan eftersom jag idag tog en promenad längs en sjö med en fisk i. Annars gick det bra att gå, speciellt nerför.

Från tankar om att förr hade många en box-adress, nu har många ett boxvin i varje rum    

måndag 13 november 2017

Italien-Sverige
Hur rund är bollen när den kommer ner till Milano.
Kan den rulla lätt in i rätt mål.
Hur kommer det att gå för de svenska forwarden i mötet med de Italienska försvararna,
många goda skådespelare i Italien har gått över till fotboll,
många har slipat armbågarna sylvassa,
många har dålig balans och ramlar lätt när gräset är ojämnt klippt,
många älskar att provocera motståndarna, kalla dem för bajsolle eller älgskalle.

många försöker påverka domaren med ord, gester och att stoppa godis i domarfickan.
Hur skall domaren klara att göra riktiga beslut, när fotbollsvärlden vill ha Italien i VM.
Allt talar för Italien, men vi måste ändå hoppas. Kanske stolpe in eller italienare ut.

Från tankar om att ta med rätt boll till Milano

söndag 12 november 2017

Rosorna inom mig klättrar uppför innerväggarna på samvetes tapet.
Försöker plocka dem på vägen upp, men kan inte få fatt i dem alla.
Ger upp, men väljer ändå att skapa kraften i dagen för ännu en kamp.
Lägger mig på pläden i soffan, andas djupare än någonsin tidigare
och så växer något inom mig som långsamt släpar bort en del av historien.
Rädslan försvinner, rosorna vissnar äntligen och jag känner inte tvånget att vattna dem.
Jag går vidare, en annan väg, en väg där alla har möjlighet oavsett innehållet i resväskan.
Lägger mig vid vägkanten, gräset är fuktigt, andas djupare än någonsin tidigare,
någon ler så stillsamt varmt mot mig, så med dig är jag inte ensam, du och jag är vi.
Mår så bra, kunde lyckligt rulla ner i diket, men nu kavlar vi alla upp ärmarna
och dyker in framtidens uppgifter och glädje.

Från tankar om att rosor är vackra, men kan ha taggar   

lördag 11 november 2017

Det kan finnas plack i munnen
måste byta tandborste och efterrätt
Tandläkaren verkar arg, men ensam,
får tipsa tandsköterskan om situationen
I går tappade jag en guldtand i korsningen,
satt i bilen och det smällde till i underkäken
När vi var små hade vi tantvärk
vi ville inte ha värk som damer hade
Om tandvärken var för svår stoppade
Kurt in en ishockeyklubba  i mun och
vispade runt.
Nu på äldre dar finns det inga tänder kvar
skulle haft isoleringstejp på klubbladet
Skall man sälja guldet och stoppa in en
plasttand istället. Kanske inte lönar sig.
Utvisning för Sverige i hockeymatchen,
måste hela laget lämna Sverige?
Alla länder tar inte emot personer
som utvisas från Sverige.
Det kan bero på att det finns för få
uteplatser, helst med grill
I morse hörde jag att Sveriges vanligaste
däggdjur är skogssorken som springer
omkring i gångar under marken.
På Gotland är ju sork samma sak som
en pojk. På 60-talet skulle en morbor
från Stockholm köpa färg i Fårösund.
Han kom hem till stugan i Rute och var
arg över att expediten hade varit oförskämd
och sagt ”kan någon hjälpa sorken med
färg till bordet”.

Från tankar om att utan tänder blir det aldrig ”tand för tand”

fredag 10 november 2017

Antman Larsson, den nye grannen försökte än en gång ta sig in i lägenheten via ytterfasaden. Visserligen var det bara 5 våningar upp, men både balkongräckena och stuprören hade sett sina bästa år. Sist tog det stopp hos fru Månson på tredje våningen där han blev bjuden på nybakat med kaffe. När jag frågade honom varför han höll på, på detta viset sa han ”jag har inte råd att åka på klättringsresor”. Nu funderade bostadsföreningen på att stötta Antman, så han kunde få komma iväg på en resa och därigenom inte klättra så mycket här hemma. En annan tyckte att föreningen borde hålla med säkerhetslinor, någon att han borde vräkas. Trots allt var de många i huset som tyckte att det var trevligt att det hände lite, sist det hände något var när brevbäraren på 70-talet tappade kedjan på sin tjänstecykel och for in genom porten fast den var stängd. Den brevbäraren har vi inte sett sedan dess eller så kände vi inte igen honom när alla skärskador hade läkt.
Apropå portar, när vi var unga hade vi portvakter i bostadsområdena. Karlar som hade koll på sophantering, oljepåfyllning, trädgårdsskötseln och höll ett vakande öga på oss barn. Då fanns det på så sett en naturlig ordning och reda i kvarteren, våra föräldrar fick hjälp med uppfostran och vi slussades fint in i vuxenvärldens krav. Tänk om de skulle finnas idag (med automatkarbin – nej).
Antman har nu lovat att han bara skall klättra nerför väggen och absolut inte klättra i kalsongerna även om en del av hemmafruarna inte önskar något hellre. Annars verkar han vara en riktigt god människa. Om inte, hade aldrig Larssons hund bitit av en bit av hans högra vad. Även granngemenskapen är god.

Från tankar om att ytterfasaden är en del av husets liv 

onsdag 8 november 2017

I badrummet stod badskummet och väntade på att bli använt.
Det hade inte skummat i badbaljan den sista månaden.
Skumt tyckte badskummet från Åhléns.
Så öppnades badrumsdörren och paret från våningen under klev in.
De fyllde upp badkaret med lagom varmt vatten, hällde i två enkilos plastkorvar med gul ärtsoppa och på det en halv deciliter omrörd badskum.  Som ytdekoration la de i en påse skumbananer som tuffade ut på det djupa vattnet. Nu fanns det inget annat att göra än att sänka ner sina avklädda kroppar i vätskan. Efter det att den andra hade kommit i så var det den förstes tur. De njöt och hade sina ryggar lutandes mot varsin kortsida. Medan ärtsoppan trängde in i hudcellerna och gjorde den mer porös och mottaglig för nya intryck lekte paret båttrafik med sina skumbananer. Skummet hade nu skapat isberg på havet och ibland dök bananerna ner som små gula ubåtar i badkaret. De trivdes som fisken i vattnet och medan vattnet sakta svalnade så förstod de att snart måste de gå upp. När de kom upp så hjälpte de varandra med handduken och nu var de riktigt rena och porösa.
Den kvällen hade de svårt att somna in, så de fick syssla med annat innan morgontidningen damp ner på hallgolvet. Nu hade det blivit en ny dag, som ingen visste något om.

Från tankar om att ett skumbad är som en resa till Medelhavet

söndag 5 november 2017

Hatten satt där på klippan vid sjön
med brevet i handen.
Han läste högt för sig själv med gråten i mun.
När han tittade ut över sjön låg den platt på rygg
och skogsryggen speglade sig mjukt i ytan.
Dagen hade varit varm, kläderna åkte av,
kroppen gled ner i den uppvärmda sjön.
Drömmen tog slut när Albert vaknade,
varm, men klockan hade inte ringt.
Albert klättrade uppför stegen till taket,
i handen en korg med frukost, från
taket upp till skorstenens topp,
han sträckte ut armarna, vingarna vecklades ut,
skorna lämnade huset och färden startade.
Han rundade sitt liv, for rakt igenom sitt äktenskap,
vinkade till sitt barn och vägrade att landa
under den första veckan.

Från tankar om att den som skall landa bör veta om det är dags, eller …….  

lördag 4 november 2017

Hur många skall stå i rad för att det ska räknas som en kö?
Ja, först måste de ha samma anledning till att de står i ledet. (väntar på att få betala, väntar på bussen etc.)
Det kanske räcker med att det finns någon mellan dig och den som är framme ex. vid kassan.
Någon kanske tycker att frågan är onödig, men tänk bara på hur många gånger du funderar på vilken kö du skall ställa dig i. (alltså för att komma snabbast hem, inte där den tjusigaste kassörskan/kassören sitter)
Enligt experten Dan Meyer är det oftast mycket bättre att välja den kö där det står färre människor snarare än att välja den kö där folk har färre varor.

Själv brukar jag nog gärna välja kassan där kvinnan sitter före mannen, eftersom hon oftast är den snabbare.
En del använder kön när de spelar biljard oavsett kön. Det är en annan historia som vi får ta när snön har smällt i skidbackarna, golven är dammsugade, köttet steks, molnen har somnat in, badbyxorna passar, gräset gnäller efter en felklippning och bilen har fått sommarhjul igen.

Från tankar om att i en kö kan du fundera på livet

fredag 3 november 2017

Den dagen då han ramlade ur helikoptern hade han verkligen nytta av sin kropp.
I fallet tog den kraftiga vinden tag i hans enorma öron, han for mer iväg i sidled än neråt,
han passerade Solvalla, Uppsala domkyrka och gick in mot landning i Söderfors.
Landningen i den lilla bruksorten blev blöt i forsen, men ändå lyckosam och utan större skador på kropp och öron. I herrgården hade de ett fint erbjudande med övernattning, 3-rätters och vinpaket. Han slog till, men sov dåligt pga. hettan i rummet. Vid frukosten satt
två rara flickor med normalstora öron och log mot hans hårdkokta ägg.  Då låtsades han knyta snöret på höger sko och tog samtidigt en väl tilltagen whisky under bordsfållen. Innan ägget var uppätet kände han hur alkoholen rann ut i kindernas rodnade blodkärl innan det landade under hårfästet. Nu hade han modet att le tillbaks till flickorna och plötsligt öppnade han munnen och undrade om de ville ta ett morgondopp med honom, men naturligtvis efter tandborstningen. De svarade ”visst, men först måste vi fråga vår mor”, som redan ätit frukost och hade tagit sitt morgondopp.
Senare plaskade de runt i forsen med glada rop och skämt medan solen reste sig upp och hälsade på alla närvarande.

Från tankar om att landa rätt i tillvaron

torsdag 2 november 2017

En vilsen fluga ifrån sommaren kunde inte hejda sig, och flög rakt in i köksfönstret.
På andra sidan sundet startade en älg sin långa simning över vattnet.
Flugan hade träffat på älgen i våras, just när maskrosen slog ut och alla stugägare vårstädades.
Älgen kom inte ihåg deras möte, men kände ändå till att flugor är så mycket mindre än en älg.
Nu hade stugägaren höststädat för några veckor sedan och dessutom gått halva tiden på sin ryskakurs. Vintern närmade sig, vinterhjulen var påsatta, älgen hade skaffat ny pälsjacka och
flugan försökte komma in mellan de två glasrutorna i fönstret.
I tidningen beskrevs ett forskningsresultat, 98 % tyckte det kändes bra när de mötte en trevlig människa. Forskningen skulle nu ligga som ett nytänk inom ett kommunalt projekt i deras kundcenter.  Forskningen tycks många gånger ovärderlig även om man tycker att ofta skulle bondförnuft räcka.


Från tankar om att det är hösten som regerar