Vår smidiga gran.
Jag har nog aldrig träffat på en sådan smidig gran som jag fick möjlighet att såga ner på kommunens mark.
Den tog sig nästan självmant in genom altandörren och plötsligt fanns den på plats, plaskande med stammen i det ljumma julgransfotsvattnet. Den kanske inte är helt spikrak i ryggraden, men dess toppböj ger ett ödmjukt intryck och den är definitivt rakare än husse. Det finns gott om grenar på stammen att hänga upp sig på om man är en liten julgransdekoration och de nedersta grenarna kunde vi ta bort så vi fick plats med alla klappar. Det som förvånar mig dock är att den dricker så lite.
Jag har bara hällt på vatten en gång och nu funderar jag på om den kanske inte tycker om vatten.
I kylen finns en halvtom flaska med julmust, kanske den ska späda ut vattnet och få den smidiga granen att dricka mer. Å andra sidan så sitter ju flera barr kvar så det kanske inte är så farligt.  Min oro för granen sitter nog lite i mitt huvud och beror säkert på den fina kontakt vi fått efter alla fina gympapass vi haft på mornarna. Det vore fint om granens smidighet kunde grena ut sig.
Från tankar om att vänskap förenar och att vi tänker på det inför 2015 

Vi såg alla bakljusen försvinna in i degen
de lyste vänligt inifrån mjölets dunkel.
Jag ville dela dig med de första stegen
när jag såg din bakljusröda furunkel.

Att älska, men inte fastna i smeten
så vill du ha det, men då blir inget kvar.
Allt ingår i receptet så var inte gneten
smeta ut livets deg för alla dina dar.

Från tankar om att ofta gäller ”allt eller inget”

Hockey på TV

Mycket slarv i stolpen
och mål igen
pucken på smalbenet – lossande det!
en halv minut kvar att spela före pension
och mål igen
5-1 saken är isklar
domaren blåser - upp sig
och mål igen
över blå linjen eller är den grön
fyra spelare har tappat benskydden

och mål igen
en orgel överröstar nedsläppet
utvisning – flashing
och mål igen
spelare i planket efter olycklig styrning
klubban sprack vid bytet
time out – behövs zonterapi
och mål igen
en alt gör en soloprestation
Bra nätkontakt – fram med mobilen
och mål igen
matchen är slut – men det kommer fler
vi vann

Från tankar om att hockey är kul till jul  

Himlen fylldes av färgen från skogen med

kinderna rodnade i aftontimmen.
På dansgolvet svepte ångorna förbi och
for vidare ut längs trappan mot utgången.

Vad är en färggrann dans i tidens dunkel
när molnen slår sig samman mot ljuset.
Hjärtat rymmer sina rum med flödet
från minnen och framtida tankar.

Från tankar om att dansa i motvind

En varm applåd från någon
kanske ifrån dig
Den sprider sig bland minnen
är den tänkt för mig

Jag svävar ut i rymden
mot framtidens planet
En dörr står ännu öppen
till efterrätten, du vet

Så är det dags att landa
att äntligen ta plats
Nu dagen väcker livet
och resten tar nu sats

Från tankar om att ibland glider det bara vidare     

Snart jul
Väntans tider ligger som ett blött täcke över de sista dagarna andetag

Med väntan på:
Ljuset och pudret av snö
Tomtens röda andedräkt
Att granen med skohornets hjälp skall glida ner i foten
Att de andra tycker att jag har valt bra klappar
Att julskinkan på kvällen före, smakar lika bra som alltid
Julefrid i röran
Att klä granen med alla kulor och kylda snapsar
Att julsångerna skall glida omkring i huset
Julgröten som inleder helgen och slutar i en Malta
Ett stillsamt pyntande med finess
Med de olika generationernas förväntningar och barnens glädje
och
Att fler medmänniskor får uppleva den typ av jular som mött mig under alla år. Med värme, människor som har hållit sams, mat på borden, möjlighet att ge och få en klapp och en säck med glädje.

Från tankar om att julen skall vara god mot alla

Kom ni ihåg den julen som tomten snörde in skägget i julgransfoten och inga barn förstod varför han låg på golvet vid granen bland alla klapparna.  I Utredningen visade det sig sedan att han var ny i branschen och hade pga. julnervositet tömt en flaska glögg vid tomtgränsen. De vuxna hade redan från början förstått att något var fel när det såg tomten komma på tvären krypandes på knä mot ytterdörren och när de öppnade dörren skällde han i ett försök att härma grannens sura pudel.
Väl inne fortsatte han på knä mot granen och samtidigt som tomten lyfte på benet (som pudlar gör) så gled julgransmattan iväg, tomten förlorade balansen, fick tag i granen som for iväg i en volt och där låg tomten fastsurrad med skägget i julgransfoten bland alla klapparna.
Efter den händelsen tog musten slut för alla inblandade.

Från tankar om att även en tomte behöver tanka     

På väg till kvällens film ”Sådan far, sådan son”.
Bilradion är på och barnradion har huvudrollen.
Pojken i radion frågar ”vet ni hur jag äter banan utan att jag skalar den”?
Svaret: Jag låter en kompis skala den.
Kanske inte så revolutionerande lösning, men det tyder ändå på en viss kreativitet
och att det är viktigt att tänka nytt och försöka se utanför det vanliga.
Det får mig att tänka på en kompis som hade köpt en segelbåt och när äntligen hans första
segelhelg inträffade så var vattnet helt stilla. Inte en vindpust och flaggan slokade.
Han beslöt ändå att inte ge upp, tog en taxi till stormarknaden där han köpte ett
antal (tror det var sju) batteridrivna bordsfläktar. Åter till bryggan hissade han segel
och satte igång fläktarna plus att han och hans fästmö blåste så att säga manuellt.
Efter 50 minuters ”segling” och urladdade batterier hade båten 75 meter tillbaks till
bryggan. Paddlarna togs fram, de hade fått sin tur på sjön, kompisen var trots allt
nöjd efter att fått ”känna på” sin båt i stiltje. (fästmön hade säkert föredragit reprisen
på Dallas)
Filmen handlade om att sex år efter förlossningarna visade det sig att två barn hade blivit
förväxlade på BB. Vad gör man då? Alla lösningar blir fel på något sett och det finns för många aspekter och synpunkter för en optimal lösning. Den japanska filmen glider fram i ett långsamt tempo och ger många tankeställare. Värd att se.

Från tankar om att det inte är så lätt att hitta lösningar utanför ramarna

Ett ljus, så svagt lyser genom den svepande vinden
och dess utspridda minnen.
Vi vill alla nå den när den rör sig över våra huvuden
och de orörda åkerängarna.
Vad finns vid vindens slut, kanske ett enkelt lugn
och en ro att vila sinnet emot.
När nästa vind gror så vill jag följa med på färden
och sprida mina enkla minnen.

Från tankar om att livet består av för mycket tid mellan resorna

Att vara nobel ända fram till efterrätten
är lika svårt som att komma fram i tid med SL.
På något sätt brukar det alltid sluta med
att någon eller något spårar ur.
Ibland beror det på för mycket drickande för att

dämpa rädslan i spänningen kring matbordet
och det kan även bero på att det har snöat
för mycket löv över de ömtåliga spåren.
Det är väl ändå så att det är bättre att bli
nobelt mätt än att bli mätt på ännu en försening.

Från tankar om att Nobelpriset bör gå till den som får ordning på det hela

En förmedlad känsla vid ett middagsbord:
En vän står i skogsbrynet, långt ifrån tätort och människor.
Han ser träden, stubben, ängen och tallen som ramlat över diket.
Det är höst med en slumrande tystnad och det skymmer långsamt.
Han har varit här förr, skall återkomma och märker återigen
hur han drabbas av känslan över att tiden står stilla.
- När tiden stannar förblir naturen orörd.
Den starka känslan kryper in i honom, men han kan inte riktigt
förklara hur han påverkas eller vad den betyder för honom.
Han känner ingen rädsla och funderar på hur ensamt det kan vara
för naturen att ingen människa kontinuerligt följer den och på allt
som han/människan missar som inte är där.
Kanske ser han sig som en liten, liten pusselbit i allt, kanske obetydlig,
kanske som just den bit som behövs för helheten.
Eller funderar han på att även han borde låta tiden stanna upp,
att sätta sig ned och fundera på vad som har varit, vad som händer
och vad som kan hända.  
Ja, finns det en avundsjuka på någon gran i den mjuka mossan eller
är det bara en känsla som dyker upp och ger en tanke och ett djup
åt livet. Du kanske dras till den!?

Från tankar om att även jag skall söka denna känsla, är det ok, min vän

Vinden tog tag i rockslaget, trenchcoaten hade ett alldeles för tunt foder och längst ner i backen satt en vår och väntade. På bänken bredvid våren hade vintern brett ut sig och lagt sina tunga mörka månader över vårens slumrande axlar. I vinterns kostym syntes det dock ett ljus från innerfickan, det var julens påminnelse om att även en mörk månad kan ”ställa upp” med värme och glädje.

Nu väntar vi tills de två och en halv sista veckorna har lagt sig och att vi kan slå oss ner på skinkan mellan den brinnande granens grenar med grisfötterna lätt nersänkta i tomtemors grötkastrull.
   Lugnet har redan lagt sig bland mellandagarna och väntar på tystnaden efter julklappspapprets sorl.

Från tankar om förväntan och julekaos

Lyckan finns i rotens första andetag
och dagen kliar mig lätt på näsvingen.
Den fågeln som mötte mig på yttertrappan
log generat när sången uteblev.

Bakom brevlådan syns en väntande bil,
regnbågsstrålar reflekteras i framrutan.
I framsätet sitter en yngre älg med keps,
något framåtlutad för att få plats med hornen.
Baksätet är fyllt med julpaket och älgen
nickar lätt när jag går förbi tomtgränsen.
Jag känner en avundsjuka, inte för att
älgen har kommit så långt i klapphandeln
utan mer för:
Friheten hos älgen
som ofta syns vid sälgen.
Men även äger bil
med säker egen feel
och inte nog med de
äter gröt med liten sked.
Jag undrar hur en älg
reser granen till sin helg.

Från tankar om att immigrationen kan vara djuriskt skön 

En stilla promenad
och
en skvätt med lemonad.
En resa utan mål
med
en salladsbiff av kål.
En vaken huligan
gillar
en vilsen pelikan.
En tomte utan säck
döljer
en utraderad häck.
En servad liten bil
finner
en tid av massa mil.
En sliten lagårdsko
åt

en putsad lädersko

Vad vill jag med det här
ja inte vet jag vad
Kanske i orden är jag kär
eller fylla rad på rad

Från tankar om att allt inte behöver vara så allvarligt

Skidsport
Sitter framför TV:n med skidvalla under tofflorna och försöker komma ifatt finnen i spåret.
Pang, där gick staven av när den fastnade i golvlampans sladd och välte sidebordet med TV-bilagan och fjärrkontrollerna. Tappade tid, men nu kom grannen in med en ny stav, lite för lång men jag kompenserar med fåtöljbyte. Det går nu bättre utför men jag får passa mig för den branta trappan med sin kraftiga högersväng ner till köket. Är törstig, frugan borde komma med vätska, kanske för varmt klädd eller för mycket plast i nya skidoverallen.
Finnen är snart i mål, jag ligger två backar efter och snart slutar sändningen. Har nu dåligt glid, mycket damm under tofflorna men jag kan väl inte valla om inför spurten. Jag ger upp, lutar mig tillbaks, knäpper upp tofflorna, pustar ut, grillar lite korv i sovrummet och byter kanal.

Från tankar om att engagemanget är viktigt