Pojken och vattenpölen

Vi tittade ut genom fönstret och såg den lilla pojken hoppa med sina svarta stövlar i vattenpölen.
Han kanske var 1,5 år och hans kläder var säkert vattentåliga med tanke på att kvinnan vid hans sida log lugnt. Jag såg ingen annan vuxen i närheten och bedömde att hon var hans mor. Hon tittade upp mot fönstret, när den lilla pojken samtidigt la sig på rygg i pölen och gjorde grodrörelser. Mamman
log generat, men visste inte om hon skulle ingripa eller gripa in.
I lägenheten, i den röda klänningen halvlåg en man i soffan.
I munnen hade han sin sista cigg för dagen.
Hans röda hår hade en gulare nyans än klänningen,
ja nästan som en rödhårig person.
Under soffan låg hans tax Kurt och man Axel.
De letade tillsammans efter tidningen med TV-programmet.
Var det ikväll, som första avsnittet skulle sändas i den nya serien ”Den lilla skyffeln och snön”.
I carportens inre hörn hade skyffeln sin plats och nu väntade den på den första snön.
Den hade undrat med vinterdäcken, som hade varit med i flera säsonger hur man ser att snön har kommit. ”Det märker du när matte halkar omkull bakom bilen på väg till dig, lilla skyffeln”.
Både lilla skyffeln och vinterdäcken är säsongsarbetare. De jobbar på vintern. På sommaren jobbar
ex. gräsklipparen och stora parasollet. Det viktigaste är ändå att de alla fyra behövs för att året skall
fungera. Precis som för alla människor. Samarbetet behövs för att slutresultatet skall bli godkänt,
ja riktigt bra.

Från tankar om att man får aldrig dyka ner i en vattenpöl. Den kan vara för grund.