I förlängnigen fanns det inget slut,
ett stort tomrum gapade mot oss.
Var det för sent för att vända åter
eller var den dörren redan blockerad.
Tillsammans övervägde vi våra möjligheter
samtidigt som en vätska rann nerför våra funderingar.
Någon skrek, andra bara satt blöta i gräset
och funderade över våra barndomars roller.
Vi måste vidare i fysiken, men även tanken
och skulle studiebidraget räcka till returen.

Alla blev sugna på glass, varm magnaglass
med smak av oväder och vulkan.
Kiosken var inte framför oss längre,
ingen kiosk, ingen glass, ingen smak utan bara sug.
En av mina bästa skjortor som hade följt mig
genom sot och damm låg i tvätten.
Även andra märkligheter följde oss bakåt som
Urbans fru som ville göra slut, på sista vattnet.
Vi längtade efter ett TV-program som
kunde föra oss hem till en vanlig torsdagskväll.
Då öppnades ett hål i grottväggen, bredvid barndomen,
vi tittade ut och utanför fanns en utsikt mot
ett öppet fält med svenska blommor och två fotbollsmål.
Hålet vidgades och vi följde med floden mot
tunnelbanestationen i tunneln med ljusa, varma vagnar.
Vi åkte hem och i morgon är det september.

Från tankar om att ge sig in i okända farligheter

Jag fällde ett träd på tomten. Däremot fick jag inte upp roten så något rotavdrag fick jag aldrig. Tänk att det ska vara så noga med allt och att träd har så många, långa, djupa rötter.
I samma vecka var jag hos tandläkaren med min tandvärk. Det slutade med en rotfyllning och jag är säker på att tandläkaren fick rotavdrag.
Men om du går till roten med livets förutsättningar så inser du att livet inte är rättvist, alltid är det någon som kan något bättre än just du eller är friskare, rikare, snyggare, smartare etc.
Det gäller bara att inse det och leva vidare med de förutsättningarna. Sedan kan du sätta dig i en skön fåtölj och gå igenom hur mycket du är bra på. Vad spelar det sedan för roll att någon är ännu bättre på någon av dina ”bra-saker” och någon annan är bättre på någon annan ”bra-sak”. - Du vet, det är helheten som räknas.
Jag börjar känna hunger, ikväll blir det en rotfruktsgratäng och jag struntar i rotavdraget.

Från tankar om att utan trädets rot blir det ingen vacker krona (alltså trädkrona)

Sladden satt fast i bilen i ena ändan och i andra änden på husväggen.
Antagligen kunde inte bilen äta själv och behövde dropp för att kunna överleva på motorvägen. Undrar vem som fyller på vätskan i huset. Kan det vara mamma Bil
eller någon granne från parkeringen.
En gång såg jag när pappa Bil lyfte upp motorhuven på sin son Bil och lassade in en säck bilhavre. Den natten rymde sonen Bil, fylld med havreenergi syntes den åkandes i mycket hög fart åt fel håll på E4:an. Alla kusinbilar höll andan och bad om att den skulle överleva natten.
När natten var över fanns han placerad ovanför fyra andra yngre bilar på bilkyrkogården.
Hade någon kunnat göra något?
Kanske kunde samhället hindrat detta med kontroller? (I dag kontrolleras inga)
                   Vid sidan av motorvägen satt en liten räv på en sten och slickade svansen.
Bakom stenen fanns åkern där traktorn hade plöjt fram under dagen.
Huset åt väster är stadens sjukhus. Här vill allt färre arbeta: underbemanning, stress, låg lön, känslan av otillräcklighet och förutom allt detta, hot från patienterna. När jag själv var aktiv i vården fanns det i alla fall tre saker som fick oss att hålla huvudet över ytan. 1. Glädjen i att göra nytta 2. Samarbetet 3. Patienternas glädje och tacksamhet.

Från tankar om att det gäller att inte bli ett offer via en vansinneskörning eller i ett sjukhus       

I vissa delar av kroppens norra del finns det små maskiner som tar beslut om vad du skall göra.
Det gäller att hålla lite koll på dessa. Precis som de flesta instanser behöver de kontrolleras.
Ibland kan de prioritera fel ex. att du skall gå på toa istället för att öppna dörren när ringklockan ljuder. Det skulle ju kunna vara från postkodlotteriet och då hjälper det inte att ha det lite lugnt och skönt på toa.
En annan gång när min vän Balder skulle åka på resa till Katrineholm gick han på tåget till Gävle.
När han kom fram till Gävle och ville ha lite hjälp med byte till Katrineholm blev han så glad i flickan i luckan så han undrade helt enkelt ”skulle vi kunna bli ett trevligt par”. Flickan stämplade ut, rusade hem till sin halta mor och sa som det va ”en tågresenär från Söderort undrar om han och jag skulle kunna bli ett trevligt par”. Vad säger du mor, sa flickan.
- Jo det kan nog gå, men hade han en giltig biljett.
- Ja, men den gick till Katrineholm med platsbiljett därtill.
Dagarna gick, allt syntes vara bra, flera tåg hade passerat, några övernattat, flickan hade vuxit i sitt sätt att vara, Balder hade köpt kostym och där framme stod kyrkan, vit som en brud i solskenet och väntade på brudparet som just köpt varsin glass med bägare. Ur bägaren rann lyckan ut och fördes sakta i kollekthåven mot altaret.
Därefter levde de förnöjsamt och åkte alltid tåg på semestern.

Från tankar om att ibland kan man åka fel, men komma rätt

Visst är det skönt att Anna
inte valde att stanna.
Det är alltid svårt för en humanist att beskåda en person som offentligt får lida innanför sitt skal och det finns inget värre än att få höra att man inte räcker till/klarar av sitt jobb.
- Anna, det finns alltid en plats för dig i din framtid.
Ja, det finns många världar som är tuffa, en är politikernas och själv kom jag ihåg när jag i unga år skulle ”spela upp” med min mandolin på någon typ av konsert. Jag var redan sen eftersom jag hade fått kvarsittning i skolan efter att tryckt upp sillsmörgåsen under bordet.
Så jag småsprang mot konserten då det hände som inte fick hända, i ett snyggt löpsteg svängde mandolinhalsen in mellan benen, när nästa ben skulle fram så for mandolinen iväg likt en katapult rakt in i Nilssons staket. Jag kom fram till konsertlokalen med mandolinen i två delar och min spelmagister var inte glad. Trots det repade jag mig (dock inte mandolinen) och spelade sedan cello i många år. Ja, det går alltid att komma igen.

Från tankar om att vissa beslut är egentligen självklara, men är ändå svåra att ta  

När jag hade betalt parkeringen med betalkortet
var det ca 200 m till stranden.

Det fanns redan en bil på parkeringen.
19 grader i luften, ungefär lika stor yta moln som blått.
I handen på väg mot stranden, en fällstol, matsäck och ett par badshorts.
Stranden öde förutom en kvinna på mage och ett äldre par på sidan.
Viken låg skyddad för den nordliga vinden och molnen speglade sig i vattnet.
Plötsligt fick jag se, långt därborta att det äldre paret var på väg ut i vattnet,
skulle de våga doppa sig, ja nu påbörjade de sina perfekta sänkningar av kropparna,
vågorna från deras kroppar slog upp mot stranden, jag drog upp min matsäck lite
närmare skogen, de började nu förflytta sig, dock inte med simtag utan
de startade en vattenpromenad längs stranden, vattnet räckte upp till bröst-
korgsnivå, de skred fram som ett kort Luciatåg, de hade just passerat kvinnan
på mage som hade sinnesnärvaro att inte vända sig om och började närma sig mig.
Det fanns något pinsamt över scenariot när deras huvud och halsar förflyttades,
skulle de heja på mig, om inte skulle jag heja på dem, eller skulle jag passa på
att hämta ett par extra solglasögon i bilen. Nu är allt försent, de är snart i linje med mig,
tycker att mannen andas lite tungt medan kvinnan sträcker ut sin bröstkorg med bröst och allt,
ja fegar ur och låtsas jaga en geting samtidigt som paret gör en piruettliknande rörelse,
de hejar glatt och vänder om, jag måste säga något mer en hej, men vad, jag får ur mig
”är det blött”, oh vad töntigt det lät, när svärfar alltid ropade det så var det mer naturligt,
skulle de svara, då ser jag kvinnas mun öppna sig samtidigt som svallen från Cementas
fartyg slår rakt in i hennes tandstatus så att överkäkens löständer plumsar i vattnet.
Hjälp ropar mannen, och jag kastar mig ut i havet med vågorna rakt emot mig,
badshortsen är kvar på land när jag dyker ner kring deras sargade kroppar, jag gräver
mig ner i sandbotten och får ett hugg i handen av tänderna samtidigt som jag greppar
dem, tänderna är räddade, paret är skakat, min hand blöder, jag föreslår att de skall gå
tillbaks på stranden och mannen som var sjukvårdare i lumpen -48 tycker att jag bör åka till
sjukhuset för att få en stelkrampsspruta.
Jag torkar av mig vattnet och spänningen, tar med termosen och matsäcken till bilen,
sätter på varningsblinkersen och åker mycket snabbt mot sjukhuset.
Strandlivet är verkligen intressant.

Från tankar om att det var runt 19 grader i vattnet     

I ett land långt där borta
finns en herre med en vårta på sin näsa.
Det gör ont när han snyter sig
och många som bor i landet har ingen sommarstuga.
Däremot gör det inte ont när näsan nyser
och herrn älskar fläskpannkaka utan fläsk, men med lingon.
Det som är bra med näsan är att den pekar ut riktningen,
sedan är det bara för hjärnan att följa efter.
Men det går väl inte att hitta rätt med luktsinnet

när så många i landet luktar illa utan vatten.
Herrn med vårtan hörde en dag talas om en fåraherde

som var bedrövad efter att vargen hade ätit upp hans får.
Han hade både en vårta, mycket pengar och en snällhet,
så herrn köpte nya riktigt mysiga får till fåraherden.
Nästa morgon när herren med den onda vårtan vaknade
var vårtan borta och nu kan vi inte längre säga ”herren med vårtan”.
Både fåraherden och herrn utan vårta blev glada.

Från tankar om att det lönar sig att vara snäll och inte lägga näsan i blöt

Hade min pool funnits hade jag hoppat rakt ner i den.
Har just gjort en stor insats för altanernas vänförening. Har nämligen skrubbat bort en hel del av den gröna ytan. Oh, va jobbigt. Träningsvärk imorgon. Funderade på om den inte kunde vara grön istället för tryckimpregneratfärgad. Grönt är ju snyggt och eftersom gräsmattan är brun så kunde den lysa upp lite och ta över gräsets roll.
Förresten det där gröna är väl alger, det brukar finnas i vatten och i Sverige har vi vattenbrist å då kan man undra varför de har kravlat sig upp till vår altan. Det är dessutom en ordentlig uppförsbacke nerifrån havet.
Min pool har aldrig funnits, förutom i tankarna. Den enda investering som gjorts i samband med pool är et par nya orange poolbadbyxor. Orange är en bra färg om det skulle inträffa en olycka, ex. om en bil skulle köra in i poolen. - Så de inte tror att poolen är tom. Jag skall förresten ta reda på om poolbadbyxorna går att använda i vatten utan pool. Får ringa affären.
Ja, ännu ett lyxproblem, alger på altanen, och ingen pool att svalka sig i, måste skärpa mig.
Tänk på dem som varje dag har som största önskan att få vatten för att dricka och kunna fortsätta att leva. Mina ögon tåras medan de som inte har vatten, inte heller har råd att släppa ifrån sig sina sista tårars vätska.

Från tankar om att utan vatten stannar samhället  

Mannen i det turkosa linnet flyger med ryggen mot marken över publiken och ribban.
På läktaren sitter hans familj som alla är duktiga på att hoppa över veckostädningen.
Under upploppet stannar en löpare upp mellan häckarna och tar uppgivet fram sin termos.
Nere på stranden badar några kanadagäss och fyller ut stranden med deras avföring innan de knallar ut på bryggan och dyker ner i havet.
Igår såg vi hur asfaltsläggarna från Storbritannien hade slagit läger på en gräsyta med sina husvagnar. I dag var de borta, men inte deras skräp när vi cyklade förbi. Kan Brexit ha påverkat situationen.
Vår egen gräsmatta har nu fått liv i sina rötter efter regnskurarana och där ser man även att ogräs tycker om vatten. Får väl gå ut snart, lägga mig på magen och rensa bort skräpväxterna.
Bara inte grannen, vegetarianen kommer att skälla ut mig när jag dödar växter. Även ett ogräs kanske har rätt att leva.

Från tankar om att leva som ovän bland skräpet i gräset

I radion sa en blomexpert ”den som inte känner till namnet på blomman bryr sig inte om den”.
Hon tyckte alltså att vi kunde för få växters namn och därigenom hade vi ingen riktig relation till dem.
Utan denna relation fick blomman vissna, trampas ner, plockas olagligt eller köras över med det grova skottkärradäcket.
Det gäller väl även mäniskor ”den person som vi inte känner till bryr vi oss inte lika mycket om”.

Ja, det här gäller nog det mesta.
När jag som är väldigt ung och sportintresserad gjorde mina läxor i mitt rum fanns det på andra sidan väggen ett vardagsrum med TV. Om Tv:n var på, så hördes den svagt genom väggen, jag uppfattade inte ljudet i min koncentration, men om det dök upp ett sportinslag så bröts min koncentration och jag rusade in till vardagsrummet. Jag uppfattade tydligen den bekanta rytmen och sättet att tala på så att jag ville ta del av inslaget.
Fast jag tycker nog att dikeskanten kan vara fylld med fina blommor trots att jag inte kan deras namn. Det kan även gälla på sandstranden att just hon i bikinin inte bara hade en snygg bikini utan även andra fina svängningar, trots att jag inte kunde hennes namn.
Ingenting går dock upp mot ett elegant ryggsim i den lätta eftermiddagsbrisen.

Från tankar om att det känns värre när jordbävningen är i sitt eget hem än i Kuala Lumpur     

Idag lördag, i går fredag.
Fredagen hade varit en svettig dag
skjortkragens insida mot nacken blev rödbrun,
kanske solbrända hudceller eller
fanns det något där inne som ”tryckte honom”
och färgade av sig i klädesplagget.
Märkligt hur de svettiga dagarna fort tar slut
men de ligger sedan kvar i veckor av tankar.
Idag mötte jag några vågor utanför Trosa
på en simtur i det svala blå.
Hade de något budskap eller ville de bara
visa hur beroende vi är av naturen.
Naturen måste vi alla rätta oss efter,
den som vägrar, förkortar sin kontakt med den.
Så kom då regnet och sköljde av havssaltet

från de vågade vågorna som slog in mot stranden.
Vi la oss alla tillsammans på ryggen just
innan vågorna bröts och försökte finna olika
formationer bland molnen.

Från tankar om att värmen lockar oss till havet och till stranden mitt emot

Alla människor har en hemlig låda i sin inre byrå.
Vissa har den överst i byrån, de flesta nederst.
De som har hemligheterna i den översta lådan behåller sällan hemligheten, den liksom läcker ut, ofta under en längre period.
Däremot de som har dem i den nedersta lådan brukar skydda sina hemligheter med största respekt. De kan t.o.m. försöka dölja hela lådan exempelvis bakom en välrullad ryamatta.
Vad finns då i de andra lådorna? Det är enkelt, resten naturligtvis.
Har då vissa människor större eller mindre byråer? Så är det nog och en del ser nog till att de har ett skåp därtill.
På IKEA finns det fullt med byråer, men ingen byrå Inre än så länge. Kända IKEA- byråer är:
Byrå Putte med den mindre varianten byrå Putin, byrå Tuppe med sin bror Trump och byrå Bosse, Sven, Klara, Svea och alla andra.
Många säger att den största hemligheten är när man för första gången kommmer på att just jag är bara en liten del i allt (alltså när inte allt var just jag eller allt som kretsade runt mig)

Från tankar om att de som göms i en byrå kommer fram ………….  

Kräftorna kryper emot oss
de luktar dill och inte sill.
Men var är pajen från Västerbotten
som gör att vi blir mätta.
Är snapsen bara för pappsen,
nej frun tar en Hallands fläder, som
matchar bra till hennes röda kläder.
Under bordet finns många gäster
som vill sova över bland alla bröder.
Att endast äta kräftor innebär att
du gör av med lika mycket energi
när du klär av dem som du får i dig
av det lilla köttet.
Därför bör du dricka mycket snaps
eftersom alkohol är kilokaloririkt.
I taket hänger lyktor tända,
på herr Duva hänger en läcker hatt på sned
och herr Duva hänger inte längre med.
När får vi gå hem, vår snitslade väg?


Från tankar om att från en kräftskiva går ingen hem

Kjolen var det fulaste frun hade sett
och hon är inte ung.

Däremot var benen slanka som spagetti,
om man nu gillar utseendet på spagetti.
Det lilla barnet ville rita av mig,
i bakgrunden sjöng en skinnjacka med en man i,
det går inte att kalla sång sa någon, det låter mer som
ett vildsvin med halsfluss och nosen under markytan.
Bakom sömnen finns det alltid en nalle att vila drömmarna mot,
gå upp och kissa får man göra ändå.
Vissa spelar Bingo hellre än lagar middag, oavsett maträtt,
men allt kan inte bli (en) rätt.
Gardinen låg tätt virad runt hennes kropp likt en klänning,
mannen tittade uppskattande på kvaliteten i allt han såg.
Dansorkestern vevade ner bilrutorna och nattluften
strömmande in i kupén och i frisyrerna.

Tom Tits låg nu öde, alla mor- och farföräldrar
hade lämnat tillbaks sina barnbarn och sov redan gott.
Dagen har ändå haft en rad ljuspunkter, harmonin och
förståelsen har varit som en blinkande fyr i dimman
och i morgon börjar vi alla om på nytt.

Från tankar om att mode aldrig kan ändra på orginalet 

Den vackra fru Rost blev äldre för varje dag. Hennes man herr Rost hade gift sig med fru Rost långt innan de hade träffats. De hade gått i samma skola och herr Rost hade upptäckt den vackra fru Rost i skolkatalogen. De var på den tiden då eleverna skulle göra sig lustiga i samband med fotograferingen och fru Rost var utklädd till mjölpåse och hennes mörka ögon var inbäddade i ett mjölpuder. Herr Rost kunde inte släppa bilden av vackra fru Rost och bestämde sig för att bli pizzabagare.
Degen satte sig, herr Rost bjöd fru Rost på bio, han friade i 7:e bänkraden året efter skolkatalogen hade lagts ner, de gifte sig, paret Rost köpte sig en pizzeria vid torget, fru Rost var fortfarande vacker efter tre barn och den senaste menyn som nu innehöll även ”pizza ät var du vill”.
Mjölet runt fru Rosts mörka ögon hade bytts till en ögonskugga i samma nyans som tomatsåsen i pizzan och alla i familjen älskade pizza. Ibland går livet liksom på räls tills den dag då mjölet tar slut och febern sätter in. Skall familjen Rost klara även detta tro. Det första de gjorde var att öka på amorteringen på den nya ugnen, ta febernedsättande och leta mjöl i omgivningen. Några veckor senare hade de klarat av krisen och alla stod vid spisen för att komma på någon menynyhet till våren.
De lanserade pizzan ”pizza Rost i mjölet” och nu började även herr Rost bli vacker, men vackrast var nog fru Rost.

Från tankar om att degen betyder mycket för smaken   

Den som inte ser sig om
nonchalerar gårdagen då
rosen blommade rött,
havet krusades försiktigt,
lammet bräkte första gången,
molnen vilade sig där hemma,
glassen rann ner från sin pinne,
morfar kissade på sig,
rådjuret smällde in i bilen,
det fanns sju sorters kakor i skuggan,
brevbäraren aldrig dök upp och
jag bokade resa till Lars Palma.
En händelserik dag som var en helt vanlig dag, men den bör inte strykas i kalendern.
Alla dagar som varit har sitt berättigande oavsett dess etikett. En del blir lyckade,
andra sorgliga och vissa rymmer både en lyckad sorglighet eller en sorglig lycka.
Dagar då sorgligheten medverkar kräver sin krycka
som underlättar men inte når lycka.

Från tankar om att dagens historia alltid finns

Den stora skräphögen brann och med de Beatlesskivor.
60-talet blommade, men den största popgruppen hamnade i onåd hos vissa.
I rännstenen satt en fattig flicka och grät
när hennes föräldrar stoppade hennes enkla dyrkan.

Hade John sagt ”vi är större än Jesus”?
Man bör inte stöta sig med religioner, det vet vi inte minst idag.
Så hör vi plötsligt deras stämsång, rytmer och plötsligt känner vi oss unga igen.
De hade inte sin stil utan sin utveckling fylld med olika vägars stil.
Ibland behövs det ett TV-program för att ånyo tända lågan.
Måste leta upp eller köpa deras musikskatt.
Klockan är 16:15 reprisen är slut, liksom jag, men inte deras toner.
Hello Beatles fight on!

Från tankar om att det är inte lätt, ens att vara bäst 

I varje by finns en väg in och en väg ut. De som flyttar in till byn tar vägen in och de som flyttar ut tar vägen ut. Om du dör under tiden du bor i byn kan du välja båda vägarna. Vägen in i himlen eller ut till kyrkogården.

Några genvägar är inte tillgängliga berättar byns förste väginspektör, Vektor Bero som föddes i byn och skall gifta sig om ett par år med sin Vera. De träffades på arbetsförmedlingen där de sökte samma jobb som Vektors kusin. Jobbet gick inte till någon av de tre och det var tur för själva arbetet i jobbet hade tagit slut.
Nu väntar alla på att solen skall hitta ner mellan molnen innan bikinin blir omodern. Själv har jag köpt ett par sjögräsgröna badshorts som jag framförallt skall använda vid undervattenssim
så att jag smälter in bland djuphavsfiskarna. I går mötte jag en köl vid ytvattensimning. Eftersom jag inte visste om båtens köl skulle väja åt höger eller vänster så dök jag istället ner under kölen. Då saknade jag mina sjögräsgröna badshorts, men det gick ändå bra.
Efter badet torkade jag mig och gick sakta vägen in till mitt hus i byn. (Så det går ju att ta vägen in till byn utan att flytta in.)

Från tankar om att de flesta vägar leder hem, till någon   

I bokhyllan finns det många böcker, det hör liksom till, men där lever även den stora hemska spindeln, Rut. När Rut står bredvid den gamla uppslagsboken så är hennes ben lika höga som A till Y. Ruts familj lever bakom deckarna på mellanhyllan. I Läckbergs böcker finns ett skafferi där Ruts familj har ett hundratals insikter i kylen.
När Rut blir ilsken så stampar hon på hyllplanet och då blir människofamiljen arg på ljudet från (vad de tror) grannarna och knackar hårt i väggen. Grannarna knackar tillbaks och Rut skrattar glatt.
Hemska Rut har vid två tillfällen tagit fel på människofamiljens undulater och några hästflugor. Undulaterna blev uppätna, flugorna flög ut till sina hästar, människofamiljen begravde sina sorgliga känslor i en pannkakstårta med kolasås och grannarna.
Regnet flödade ner från Tv:ns överkant, rann ner på köksgolvet, Rut halkade lätt, men med alla hennes ben höll hon balansen.

Från tankar om att den som hamnar i spindelns nät hittar sällan ut med självkänslan i behåll

De var två bröder som båda var mycket sjuka. De bodde i varsitt hus och kunde se röken från den andres skorsten. Båda sa att de var tacksamma över att de hade sin bror, annars hade de inte varit i livet. Orsaken var att ingen ville bli den som gick bort först. Den glädjen ville de inte ge till sin bror, som de hatade mer än någon annan.
Är detta inte en genial utgångspunkt för en bok och en finurlig vändning av textens innehåll. Den som är intresserad, läs Torgny Lindgrens berömda bok Hummelhonung.
Apropå humlor, vi skall vara rädda om dem, för några år sedan pratades det mycket om att de höll på att utrotas, deras betydelse för bönderna är stor eftersom de pollinerar grödorna.
En humla surrade förbi det öppna fönstret, den tittade in mot mig, men förstod rätt snart att jag inte var den blomma den sökte. Vi vinkade åt varandra och försvann åt olika håll.

Från tankar om att broderskapet inte alltid bär frukt

Himlen öppnade sig och vi såg gud där uppe.
Han satt i molnets sköna fåtölj och benen dinglade bland stjärnorna.
Vi undrade vad han tänkte på.
Funderade han på någon liten händelse som han såg däruppifrån eller
var det hur han skulle få människorna på jordklotet att sluta att förgöra varandra.
Kanske är det dags att straffa mänskligheten - Vräka ut sin värsta åska över jorden.
Är gud en han, hon eller hen. Eller ett allt. Kan fråga någon från Prideparaden.
Undrar om gud gillar friidrott. Tresteg bland molnen och gud är väl felfri så det blir aldrig övertramp.

Från tankar om att ”gud” vad skönt det kan vara att leva

Vad får en människa att tro att hon är en häst, frågade sig en spekulant på lägenheten i Krukbostrand. Lägenheten var på tre rum utan kök och hade utsikt mot en annan lägenhet i samma område. En tid senare blev spekulanten godkänd för att få rätt till att parkera utanför porten i huset med lägenheten som nu var köpt av hans bror. Brodern var lång, hade fru och barn, glad i familjen, och en nära relation till sin bror (spekulanten). Brodern hade ingen bil, men båt. Den var förtöjd vid båtklubben Sjöhästen och hade segel.
En dag, gör ingen vecka tänkte spekulanten när han satt på cafét med sitt travtips, gnäggade lätt och flirtade med servitrisen. Servitrisen gav god service och flirtade tillbaks på sitt affärsmässiga sätt.
        Vad är det som får folk att spela på hästar? Tjusningen i sporten, chansen att vinna eller att förlora, kampen häst mot häst, hästens vackra rörelsemönster, chansen att kunna betala tillbaks på skulden eller önskan att någon gång bli en häst.

Från tankar om att man inte få ha sin häst i bostadsrätten  

I den trånga bastun sköljer svetten bort alla bekymmer. Marko trivs som forellen i fjällens fina bäck. Marko har nu jobbat som bastuinstruktör sedan gymnasiet där han gick värmeprogrammet. När han sökte till linjen trodde han att det var en mjukislinje där han kunde röka hasch och sprida värme. Nu sitter han där i värmen och trivs med att lära ut hur man bastar på ett stilfullt och rätt sätt. Något att tänka på vid bastubad:
Man skall vara rätt avklädd – naket men inte vulgärt.
Inte använda sovsäck eller på annat sätt sova över på bastubänken.

Låta män som inte vill basta med kvinnor få vänta utan pikar.
Låta kvinnor som bara vill basta med män få lugna ner sig lite.
Inte ta med sig sand från badstranden, in i bastun.
Inte parkera cykeln i bastun när det är mycket folk i den, eller på lördagar.
Alltid tvätta sig ordentligt innan man tar på kläderna efter ett bastubad.
Dessutom skall temperaturen i bastudelen vara högre än kroppstemperaturen, inklusive eventuell feber.

Från tankar om  att basta kan vara bra för den frusne 

Smaken är som baken, rund

men utan en ko blir det ingen komjölk
Fast solen går ner behöver man inte lägga sig
När det blir mål jublar inte alla
Att göra bort sig är smärtsamt sa själen
men kan glädja andra själar
Att nå högst upp på berget, är toppen
En vildhäst är som en tam häst, fast vildare
Utan solglasögon blir det ingen sol
En rallarros växer gärna vid järnvägen
En cykel behöver ingen motor, men en sadel,
precis som hästen utan motor
Att köra bil kräver en lätt fot på gasen
om man ska kalla sig en bra bilförare
Tre män, men bara två slipsar gör ingen trio
Den som skalar potatis svart får äta upp det
När vädret är dåligt myser metrologen

Från tankar om att ordspråk kan skapas

Förväntningarna hade samlats i en grå byrås översta låda.
I lådan under förvarades endast rena underkläder.
Byrån hade bara två lådor med olika kulturer och socioekonomi.
Bredvid byrån stod en annan byrå med tre lådor.
Den första byrån hade funderat mycket över varför den andra hade tre lådor
och varför den hade så ledsna beslag på den tredje lådan.
Den vågade inte fråga den stora, starka om orsaken
utan väntade istället på en förändring i den stora byråns humör.
Åren gick och tiden med åren tills den dag då
den stora byrån gick förlorad i en brand.
Den lilla byråns översta låda, som brukade gnissla
hade skjutit den ut och in för att larma,
men det var sen kväll och alla andra möbler hade somnat.
Den lilla grå byrån levde vidare och ångrade att den aldrig
ställde sina frågor till den stora byrån.
Men den visste att i den översta lådan med förväntningar
fans det en önskan om att själv, en dag skaffa sig en tredje låda.

Från tankar om att stor och liten alltid möts