Snön har slutat falla, men inte börskursen ropar Benjamin rakt ut i trädgården. Hans fru Severina gör gångar i snön till hönshuset och till cykelförrådet. ”Du vet väl att gräsmattan skall vila i februari, gå inte på den i onödan” ropar Benjamin.  Severina fnyser lätt i sin mors gamla lodenkappa med de nyinköpta överdragsbyxorna i klarrött. Sedan startar hon åter gräsklipparen och fortsätter fram så att gräsklipparen både blir som en plog och att dess värme smälter resten av snön.
Benjamin suckar tungt, när det luktar bränt från köket och i ugnen ser han att de drömmar som han bakar har en brunsvart färg. Däremot kanelbullarna som han bakade förra vintern blev riktigt goda och Severina åt vid ett tillfälle två stycken. Först den ena och sedan strax efter den andra.
Nu har det varit ett par med trädgård och hus i fem år. Några barn har det inte blivit, men vi grannar är inte säkra på om de har försökt. Det har varit så mycket annat för dem och Severinas mamma i Krakow var sjuk under sportlovet. De är i alla fall glada och ibland blir vi glada när Benjamin och Severina ringer på dörren.

Från tankar om att trädgårdsarbete ger både motion och irritation

Hans hår var lika långt som hennes, men hans lockigare hår passade bäst till den storrutiga skjortan. Hennes hår var ljusare och stråna låg närmare varandra, hans var mer som en frisyr i hård motvind. Tyvärr (eller kanske inte) kommer frisyrerna att ändras i det våta regnet. Varför inte paraplyerna finns med är det ingen som vet och där rinner ketchupen av korven med hjälp av vattnet från himlen. En man i bomullskeps med skinnskärm undrar om de inte skall gå hem till stugvärmen. De nickar tillsammans och går grusgången hemåt med hårslingorna som omslingrar axlarna. Inne i köket är nu kaffepannan varm och glasögonen immar igen så mazarinerna inte syns. Ändå blir de nöjda när postbilen dyker upp och de nya räkningarna kommer hem. Brevbäraren far vidare och ingen vet om hon återvänder till postkontoret eller om hon påbörjar sin semesterresa till Saigon.
Parets hår torkade långsamt och de nya frisyrerna fick bra plats i mössorna när de cyklade ner till korsingen där kantarellerna finns. Där lägger de sig på rygg i det våta gräset, tittar upp mot husgaveln och funderar över vad de skulle kunnat ha gjort en sådan här dag.

Från tankar om att det är på håret att frisyrerna blir bra      

De mörkblå ögonen letade sig in i huset
Vid tröskeln tvekade vänster fot
Hon vände sig om

vinden svängde om hennes hår
Fortsatte ändå in i det oväntade
Hennes mors fotspår syntes
just där några ensamma strålar kom efter
Så åter mörkare och kallare
Dörren framför stängd och låst
men det sipprade ut en doft av äpplekärnor
Hon tog sats så axeln bröt upp ingången
Där inne fanns ett sidenklätt kar
där hennes mor badade sig ren med
ett alvarligt kort leende
Äpplekärnorna flöt omkring i vattnet
och till slut frågade hon om hon fick
tvätta moderns rygg
Hennes mor nickade sakta två gånger
och dottern letade efter tvåloljan i karet
Det var första gången som hennes
händer badade med hennes mor
Lyckan växte som en rosenblomma
i hennes fuktiga lilla kropp
I natt skulle de mörkblå ögonen sova gott

Från tankar om att det kan bli knut på familjeband och de ändå är uppknytbara

Osis under OS:
Äntligen drar sig OS tillbaks. Detta fantastiskt roliga evenemang. Denna gång har det dessutom gått bra för oss svenskar med oväntade framgångar, men även oväntade misslyckanden. På något sätt är det roligare med oväntade framgångar än med väntade framgångar, samtidigt som det känns orättvist när den som vinner alla andra tävlingar misslyckas i OS och får vänta i fyra år till nästa försök. Men visst är det skönt när det tar slut. Först för att fokus blir så starkt under tävlingarna och allt skall underordna sig tävlingstiderna. Det finns också en ångest att något annat måste göras just under en viktig tävling. Vet vi ett tidigare tillfälle att en vinprovning med goda vänner var sedan länge planerad och sammanföll med en finalmatch med Sverige i ishockey. Den kvällen innebar hjärtklappning och ångest för att jag inte fick se matchen plus att jag inte fick ut något positivt av vinprovningen. Hur skulle jag kunna intressera mig för vinets doft och smak under ett lidande. På så sätt blir man dubbelt bestraffad med dubblerad ångest som ligger och mal i själen under något halvår.
Visst är det lika härligt när OS tar slut, som när det pågår.
Idag har jag varit på café med en tjej som är 60 år yngre än jag. En mysig stund med olika erfarenheter och tankar och ändå var nog glassen som vi köpte på hemvägen godast. Då lyste solen trots ett lätt snöfall och vi skuttade glatt i snöhögarna medan glassen höll sig fryst i vinterfrosten.

Från tankar om att det är bättre att lyckas i OS än att delta, trots allt. 

Med micken framför munnen strömmar sången ut över publiken.
Ton efter ton och folket i bänkarna öppnar sina munnar och där blir de kvar.
Kan hans bruna slips ha en annan färg om den satt på någon annan?
Nej, så bruna ögon har han inte till de visserligen helt bruna lackskorna.
I bokhyllan bakom finns det flera böcker, de lästa till vänster och de olästa
snett över de vänstra. De olästa böcker som skall läsas förvaras i porslinsskåpet.
De olästa böcker som inte skall läsas bör slängas. Eller ges bort.
Bakom bokhyllorna står nya Karolinskas operationssalar tomma på patienter
eftersom det inte finns operationssköterskor som vill jobba vidare i sitt yrke.
Däremot är pepparkakor med mjölk något som vi alla tycker om.

Från tankar om att pepparkakor inte kan locka sjuksköterskor

Ett ensamt träd gråter och tårarna stänker nerför grenarna.
Alla andra fina träd har blivit IKEA- möbler och nu sörjer det
ensamma trädet så mossan surnar ända ner till rötternas hem. Det är inte kul att bli övergiven av alla sina kompisar och att bli den som inte platsar, bara därför att man är lite krokig och har dålig barkhy. Samma sak gäller för oss människor, det är trist att inte räcka till och inte få eller ha en uppgift som alla andra. Det är det som gäller för den arbetslöse. Inte bara brist på pengar utan framförallt saknaden av att inte få vara delaktig i samhällets stora familj.
Från tankar om att mossan inte surnar långt från trädet   

Våra folkvalda I Sverige håller på att nedmontera assistansen till handikappade, utvecklingsstörda, sjuka etc. Den är tydligen för dyr.
Tror ingen förstår det när ex. nya Karolinska kommer på tal. För här är tydligen ekonomin så stark så att man inte behöver kontrollera några utgifter eller ens fråga vad utgiften beror på. Konsulter från USA blir översållade med pengar.
Det är ju så att den som har fickan full med pengar behöver inte kontrollera hur mycket som är kvar efter senaste köpet. Så tycks det ju vara när det gäller våra allmänna medel i ex Karolinskafallet. Slutsats: det finns pengar i Sverige.
Nu skall vi alltså inte ha råd med att stödja de svagaste, men OS kan vi väl söka, det brukar ju bara sluta med en förlust på några 100 miljoner kronor.
Fundera nytt:
1. Landet Sverige har råd att hjälpa de svaga.
2. Landet Sverige behöver kontrollera allt eller det mesta. Sluta att tro att människan som rör sig i Sverige är godhjärtad och följer regelverket. Vi lever inte på 1950-talet.

Från tankar om att det borde vara bättre om våra skattepengar gick till ökad kontroll istället för till slapphänthet och kriminalitet      

Den japanska isen ligger blank i skymningen.
En ensam turist från Sverige halkar omkull.
En Japan kommer flygande över sidenduken,
för att undsätta det som finns kvar av turisten.
Solen bakom iskanten doppar ner sitt huvud.
Turisten har lämnat isen och sitter på restaurang.
Japanen funderar över om han skall hämta sin dotter,
men beslutar att hon bör jobba vidare med sina studier.
Dottern vill bli hudkonstnär som sin mor, hon bestämde
sig i höstas då hon fyllde fem år och fick en sax.
Den svenske turisten har elallergi och trånga byxor,
men beställer ändå in en extra efterrätt.
Ute på isen finns det inga människor kvar och isen har
mörknat likt natten.
På svenskens hotell välkomnar nattportiern turisten från
Sverige och önskar en godhjärtad sömn. I rummet är
resväskan öppen och där emellan strumpor och kalsonger
lägger sig en giftsnok tillrätta.

Från tankar om att det alltid är spännande att turista

I den vilda skogen där Gylf Karlsson bor finns det mycket dolt under mossan.
Några exempel: Gylfs tår, skogssorkens bostadsrätt, rötterna till våren och de svarta pengarna som skall tvättas i maj.
I stubben hörs musik från en radio (om det finns sådana kvar). Låter som det skulle kunna vara från festivalmelodin och jag ser Jessica glittra förbi i någon typ av popaktig låt. Det räcker inte med att vara snyggast i stan Jessica.
Nedanför kullen tar mossan slut, här startar staden och här härskar inte det traditionella svenska samhället. Här härskar ex. ungdomsbrottsligheten, röken från några brunna bilar drar in över mossan, på väg till stationen passerar vi några sönderslagna busskurer, bussen kan inte köra hem mig för ett gäng ledsna pojkar slänger in stenar i bussen, läser i en tidning hur ett museum skall utökas med några gamla hästdroskor och tänker direkt att de nog kan var roliga att spreja ner eller bränna upp för de som inte vill gå i skolan.
Det bästa är att gå tillbaks till mossan i skogen och hälsa på Gylf. Här inne törs inte ungdomarna vara. Det är läskigt i skogen, men det är inte läskigt att sabotera för polisen och vi andra. Kan vi göra det läskigt att leva vidare för dessa ungdomar?
Visst finns det fina ungdomar, men de växer inte på träden trots att det är skog här.
Finns svaren under barken? (eller mossan)

Från tankar om att överleva eller flytta

Alla vill ha allt
utan att behöva ta hand om det.
Det fungerar inte, om inte bankkontot är överfyllt.
Det gäller både bostad och hund.
Nu ser vi tre klänningar framför poolen. Två av dem är spekulanter till en fastighet just med pool. Klänningarna har alla färger och en har ett brett leende med vita tänder. Tror att leendet är den som vill sälja poolen med hus. Plötsligt tycks hon med äpplena på klänningen må illa och uppträda på ett yrt sätt innan hon slutligen ramlar med klänningen före rakt ner i poolen.
Den nuvarande husägaren råkade finna sig på bottennivån av bassängen där han tränade undervattenssim, då plötsligt något tungt föll över honom. Husägaren fick tag i kvinnan och tryckte sina läppar mot kvinnan i en mun mot munreflex. Sedan levde de länge tillsammans i poolen, nej men de fann varandra, han bodde kvar, hon flyttade in och de andra kvinnorna blev avundsjuka.

Från tankar om att man inte kan få allt, men ibland blir det något bättre

En liten detalj i en stor verkstad
med en kvinna vid ett bord
På bordet ligger hennes önskans bh
Hon har ingen stol
Bredvid bh:n en uppäten pizzaslice
som kom in igår när molnen tätnade
Den här dagen är en vilodag för henne
på den kan man bara göra sånt som varit
Igår var en typisk sån dag
Då gick bh:n sönder på mitten
och nu har hon en halv bh till varje bröst
Det har aldrig hänt förut
däremot har skons sula ramlat ner i diket
fast det var före hennes resa till ön
Nu har hon nya moderna sulor
och hon längtar tillbaks till öns vassa stränder
Tyvärr har hon inte råd med en ny resa
pengarna tog slut när jobbet gjorde slut
Egentligen får hon inte tänka framåt på vilodagen
men hon lovar värden att skura trappan
Värden hör till världen
Hon har en bh som är hel och snygg
Kvinnan hämtar en stol
och sätter sig omlott med hälarna uppåt
Hon sätter på radion men lämnar stolen
Lägger sig mjukt under bordet
och somnar till en stråkkvartett
Har hon inga vänner – bara oss

Från tankar om att vi måste hjälpa till  

Jag låg på vänster sida i hotellsängen.
Då fick jag se en likadan gubbe alldeles intill.
Hade jag drabbats av dubbeltänkande special?
Yrseln startade upp,
men så förstod jag att det var garderobernas spegeldörrar,
som tittade på mig och i dem fanns ju jag.
Jag andades ut, men blev åter igen rädd,
när jag såg rätt in i alla år som gått och hur det hade förändrat mig.
Eller förvrängt mig.
Jag vände mig om till höger sida.
I fönstret ovanför frun sköljde Atlanten in sina vågor.
Jag slappnade av, somnade om och nästa dag
tog jag på mig mina shorts som om inget hade hänt.
Livet är ändå värt att firas.

Från tankar att det som var besvärligt igår kan vara borta dagen därpå   

Jag tittar ner över den djupa ravinen
Mina fötter på stigen av sand och grus
Buskarna bakom stigen står i blom,
kanske bougainvilleans rosalila nyans.
Bakom buskarna solbelysta pinjeträd,   

barren stora och frodiga trots den höga nivån.
På andra sidan ravinen blyertsgrå bergsklippor
som sträcker sig upp, men delvis gömda av moln.
Jag förvandlas till en örn, släpper kontakten med stigen,
svävar ut över klipporna, blir rädd innan jag kommer
på att jag är ju ändå en örn, det är så vackert,
känner mig som en kung över landskapet.
Landar perfekt, rättar till kudden och snyter mig
just innan klockan skall ringa.

Från tankar om att ha friheten inbyggd i sitt DNA

Fyra personer på Liljevalchs vårsalong, en var jag och här handlar det, som ni vet om konstverk. 137 konstnärer blev utvalda till att visa sina verk.
Detta är ett perfekt sätt att tillbringa några timmar med vänner. Alla typer av konst är representerad och det finns hur mycket som helst att fundera över eller att tala om. Vad tycker du att det föreställer, eller vad tänker konstnären, eller tycker du om konstverket, vill du ha det på väggen hemma etc. Hade det varit en utställning av Lars Lerin så hade alla gått omkring, beundrande suckat och ingen hade behövt säga/tycka något.
På vårsalongen finns det för mig många verk som jag tycker om, många som jag inte tycker om, flera som jag inte förstår (måste jag förstå) och flera som jag tyckte var onödigt komplicerade eller tillgjorda. Ex. man gör en grupp med fina, naturtrogna skulpturer och så sätter man en katt på allas huvud. Min tanke blir då att ger just huvudkatterna en originalitet som ger inträdet till att få vara med i utställningen.
Är detta något som gäller för livet i stort. Den stora massan gör något som alla vill att de skall göra på ett traditionellt och tryggt sätt. Ur massan bryter sig några loss och ställer sig på skrivbordet med genomskinlig skjorta och säger saker som ingen vågar säga för att de vet att det egentligen är helt fel eller onödigt. Och trots att det verkligen var något helt galet som de sa, premieras de personerna med högre tjänster för att de var så initiativrika och framåt.
Administrationen görs om, experimentet överlever ett år tills en ny person ställer sig på en stol som står på ett skrivbord.

Från tankar om att konst engagerar    
 

En fluga passerade mig på min väg hem med cykeln.
Den flög snabbare än jag trampade.
Nu var det snart nedförsbacke, jag försökte komma ikapp.
Trampade hårt, började bli trött, andades tungt och munnen var öppen.
Såg ingen fluga, men kände plötsligt något som flög omkring i munhålan.
       Den sitter nu bakom ena visdomstanden, bara den inte flyger ner i lungans källare.
Bromsar man hårt med bilen kan packningen komma flygandes bakifrån.
Om jag gör lika dant med cykeln så kanske flugan far ut ur mun, men det
finns en risk att hela jag flyger över styret. Bestämmer mig för att hoppa av
sadeln i farten, landar på näsan i diket, flugan hamnar på ryggen vid min sida,
båda gnäller och har bensmärtor.
Sedan den dagen är flugan och jag vänner på Face Book och vi lajkar varandra
efter varje måltid. Det har hänt att vi har ätit lunch tillsammans och flugan vill
oftast ha köttbullar med brunsås. Själv klarar jag mig inte utan lingonsylten.

Från tankar om att dela hoppet med en fluga