Hans hår var lika långt som hennes, men hans lockigare hår passade bäst till den storrutiga skjortan. Hennes hår var ljusare och stråna låg närmare varandra, hans var mer som en frisyr i hård motvind. Tyvärr (eller kanske inte) kommer frisyrerna att ändras i det våta regnet. Varför inte paraplyerna finns med är det ingen som vet och där rinner ketchupen av korven med hjälp av vattnet från himlen. En man i bomullskeps med skinnskärm undrar om de inte skall gå hem till stugvärmen. De nickar tillsammans och går grusgången hemåt med hårslingorna som omslingrar axlarna. Inne i köket är nu kaffepannan varm och glasögonen immar igen så mazarinerna inte syns. Ändå blir de nöjda när postbilen dyker upp och de nya räkningarna kommer hem. Brevbäraren far vidare och ingen vet om hon återvänder till postkontoret eller om hon påbörjar sin semesterresa till Saigon.
Parets hår torkade långsamt och de nya frisyrerna fick bra plats i mössorna när de cyklade ner till korsingen där kantarellerna finns. Där lägger de sig på rygg i det våta gräset, tittar upp mot husgaveln och funderar över vad de skulle kunnat ha gjort en sådan här dag.

Från tankar om att det är på håret att frisyrerna blir bra