Den vackra fru Rost blev äldre för varje dag. Hennes man herr Rost hade gift sig med fru Rost långt innan de hade träffats. De hade gått i samma skola och herr Rost hade upptäckt den vackra fru Rost i skolkatalogen. De var på den tiden då eleverna skulle göra sig lustiga i samband med fotograferingen och fru Rost var utklädd till mjölpåse och hennes mörka ögon var inbäddade i ett mjölpuder. Herr Rost kunde inte släppa bilden av vackra fru Rost och bestämde sig för att bli pizzabagare.
Degen satte sig, herr Rost bjöd fru Rost på bio, han friade i 7:e bänkraden året efter skolkatalogen hade lagts ner, de gifte sig, paret Rost köpte sig en pizzeria vid torget, fru Rost var fortfarande vacker efter tre barn och den senaste menyn som nu innehöll även ”pizza ät var du vill”.
Mjölet runt fru Rosts mörka ögon hade bytts till en ögonskugga i samma nyans som tomatsåsen i pizzan och alla i familjen älskade pizza. Ibland går livet liksom på räls tills den dag då mjölet tar slut och febern sätter in. Skall familjen Rost klara även detta tro. Det första de gjorde var att öka på amorteringen på den nya ugnen, ta febernedsättande och leta mjöl i omgivningen. Några veckor senare hade de klarat av krisen och alla stod vid spisen för att komma på någon menynyhet till våren.
De lanserade pizzan ”pizza Rost i mjölet” och nu började även herr Rost bli vacker, men vackrast var nog fru Rost.

Från tankar om att degen betyder mycket för smaken