Äntligen hittar man de där vandringskängorna med brunt skinn, bra uppbyggda sulor och med ett pris som bara är en tredjedel av det normala. Vi befinner oss på nätet och titta, de finns bara i en storlek, min egen. Myser inombords och där är paret lagda i varukorgen.  Nu när vi ändå skall beställa kängorna så kanske vi skall titta på lite fler varor, ny ryggsäck kanske, en mössa, lite skofett till kängorna, några prylar till och nu har priset för varukorgen fördubblats.
Där är ordern skickad. Ett mejl från företaget bekräftar vad jag har beställt, men vi skall tydligen avvakta ett mejl till. Nu kom det, men priset är ju för lågt, vad har hänt, jo kängorna är slut. Det var ju kängorna jag ville ha, det andra var ju bara lite grädde på moset när jag ändå hade gjort en så bra affär. Nu sitter jag och väntar på skofettet, som jag skulle haft till kängorna och så de andra prylarna. På något sätt har jag sjunkit lång ner i fåtöljen och känner mig inte längre som den person som skulle ut i skogen med de nya kängorna.
Jo, jag har talat med kundtjänst på företaget. Trevlig grabb berättar om datastrul och fraktavgiften tog han bort. Företaget tog dock bort det bästa, mina vandringskängor.

Från tankar om att det viktigaste på ett hus är grund och tak, på mig: skodon och mössa