Hon bet av den bruna chokladkakan och vi förundrades över att de hade samma kulör, chokladen och hennes ansiktshy. De smälte samman och chokladbiten försvann utan att bli uppäten. Hennes hy var som ren choklad och leendet lika ljuvt som en rulle Marabou Center.
Nu letade vi alla efter en kopp kaffe som ville ha sällskap av chokladsmaken.
Kvinnan hade rört sig smidigt mot busshållplatsen där hon lutade sig mot en bok och väntade på sin far som skulle komma från biblioteket. Fadern hade varit på ett föredrag (bland alla böcker), som handlade om hans eget liv. När någon har stor kunskap i ett ämne så märker hen ofta att allt inte stämmer. Så även här. Bl.a. påstods det att fadern älskade ljus choklad, men själv ville han hellre ha blandad. Bussen kom, det fanns gott om plats för både chaufför, kvinna, choklad och far när den for vidare.

Från tankar om att man inte äter choklad bara för att den är vacker