Bakom mig finns en skogsbacke och i den finns en stor stubbe. Tror att den blev stubbe 2007 i samband med att man röjde mark för vårt hus. Efter att åren rullat på har stubben blivit allt tröttare. Dess fasta kropp håller på att luckras upp och allt fler insekter och annat kryp har flyttat in i den. Så att vi flyttade in i den här miljön betyder inte mycket. Det är småkrypen som är den stora gruppen nykomna till vår miljö. Det är dock inte bara småkryp som gillar stubben och nu skall jag äntligen komma till saken: Uppe på stubben har ett blåbärsris slagit rot. Det ser piggt ut, men inga blåbär – ser ut så även i övriga Sverige. Behöver då inte riset jord att växa i eller har det hamnat jord där, eller har trät i stubben multnat så det blivit jordliknande eller har någon vän hjälpt riset på något sätt.
I plugget hade jag en kompis som kallades för Stubben. Antagligen för att han var hälften så lång som vi andra och dubbelt så bred. Stubben var fenomenal på matte och på att äta lunch.
Sämst var han på svensk grammatik och på gympan blev han ibland förväxlad med basketbollen, stackaren. Nu är han vd för ett företag som jobbar med trädfällning och stubbfräsning. Han har lyckats.
När allt detta berättas har en del mått bra, andra dåligt och vissa inte alls. Det går dock inte att vända på den riktning floden har valt, utan att våldföra sig på hela miljön.

Från tankar om att en döende stubbe kan betyda så mycket