Den svala doften av den förbiflygande Kondoren fick blodflödet att stanna upp i mitt inre.
Jag sträckte mig efter den, men nådde inte ens fram till skuggan av de magnifika vingarna.

Jag hade aldrig tidigare varit i Sydamerika utan hållit mig i den nordliga delen och nu fanns det inte längre någon möjlighet att vända hemåt. Mitt vapen var laddat, fickorna fulla av jordnötter och ammunition, på huvudet satt den hemvirkade hatten med sina glada färger. Nere i dalen fanns ett litet hus fyllt av människor som skulle börja i vuxenskolans andra termin. De hade pluggat in runda träpinnar i kanoten så att den inte skulle fyllas av vatten istället för elever. Det hjälpte under någon termin, men på vägen hem fick de ta en lamataxi längs bergssidan just när solen försvann bakom regnet. Längst fram satt hövdingens son, Umberto och gnolade på en frukt från dalen. Just den dal där han hade träffat sin kommande dotter efter skörden. Just i de här trakterna sägs det att Anna Kinberg Batra finns numera. Hon twittrar för sig själv på någon schlager i sluttningen ner mot Rio Negro. Vi är många som undrade vart hennes partivänner gömde sig under hennes sista tid som partiledare. Att det finns så djupa slukhål gömda inom moderaternas ogräsområde kunde ingen förstå. Till vänster om de moderata bergen finns andra faror som lurar på en övergiven liten människa som skall välja väg nästa år.

Från tankar om Kondorens skugga syns över stora delar av väljarkåren