Rudolf Kidoffi var på väg hem, utanför tågfönstret såg han hur en bil kom emot honom på fel sida om vägen. Det fanns ingen annan i vagnen som han tyckte att han kunde  rådfråga om vad han skulle göra. Allt kändes mycket bråttom och en kvinna reste sig upp och gick bort mot nästa vagn. Ingen annan tycktes ha upptäckt bilen som rusade fram i alldeles för hög fart. Skulle han skrika rakt ut i vagnen, mejla till sin sambo, hoppa ut genom fönstret eller gömma sig på toaletten. Det sista skulle vara väldigt konstigt då han nyss hade besökt toan.
Mittemot Rudolf satt ett äldre par som båda pluggade spanska via en pensionärsförening. I vinter skulle de göra sin årliga resa till Los Semestros och nu hade de bestämt att de själva skulle kunna, på spanska, beställa sin kopp kaffe och sina nya tänder. Vid sidan om de äldre paret satt Dogge deras lilla kanin klädd i sin nya gula overall. Dogge skulle vara hemma i vinter och passa lägenheten. Bilen hade nu kommit mycket nära tåget då tåget fick sladd och passerade bilen. Rudolf kröp ner från hatthyllan med skallrande knän, öppnade fönstret, andades in doften av en granskog och bestämde sig för att inte hoppa ut.

Från tankar om att ta hjälp av andra innan allt spårar ur